Apropå min nya statestikräknare, det tolfte landet blev Polen, två besök från skilda städer. Så två polacker har alltså suttit och kliat sig i huvudet och funderat eller de kanske körde google-översättning och tänkte; - "Ta kobieta nigdy nie napisać czegoś sensownego?" Håller det inte för otroligt....

Och ni som med spänning väntar på den sista bilden  i trilogin "Bratz"-liknande photoshop-teckningar, ni får hålla er till tåls. Imorgon onsdag så kommer den med all sannorlikhet läggas upp. Eller blir det kanske en fryppolgi?! Att ytterligare en illustration dyker upp? Man vet aldrig! Ooooh spännande va?
Äh, nu var jag ironisk igen, det som jag redan konstaterat gör sig sisådär i text.

Jo, jag vet att jag har barnasinnet kvar, en av mina bättre egenskaper enligt mig själv.

 

Var så glad när jag skaffat en räknare som visar statestiken över hur många som besöker min blogg, och var de sitter i sina hem. Jo, det är säkert, om någon är online via en dator kommer det upp en flagg och text som säger var denne bor, orten inte adressen, så var lugn. En jag känner har en likadan räknare på sin blogg och hon visade att hon hade haft 2000 besök spridda över ca 20 länder sedan hon startade den, inte så konstigt då hon är lite internationell av sig och säljer sina alster via bloggen. Lätt imponerad över hennes siffror kunde jag ju inte låta bli att skaffa en egen. Oooh så kul!

 

Började genast med förtjusning gå in med jämna mellanrum för att skåda den vackra jordgloben (hmmm, lite lätt barnsligt, va?) Förvånad såg jag att redan på andra dagen så var besökarna fördelade över FYRA länder? Och plötsligt när jag sitter där och dumstirrar dyker en flagg upp. Torslanda? Känner ingen där. Lite läskigt då jag föreställer mig att besökarna är mamma, andra enstaka släktingar och kanske någon kollega då och då. Man blir ju nyfiken på vad de övriga är för personer? Tillfälliga som hittar hit läser en rubrik och sedan klickar vidare eller finns det de som återkommer? Och vem är i så fall in och läser? Vilka är ni??? Hallå?!

 

Ytterligare några dagar senare är jag uppe i ELVA?! länder. Vem är det som bor i Kanada eller Aruba och tittar in här? Obegripligt! Råkar de googla på nåt sökord och förvirrar sig in hit, en stackars thailändare eller fransman som inte bergriper ett ord ?

Känner mig lite skeptisk, räknaren måste ju visa fel?! Eller är det någon typ teknisk grej, att det går via servrar runt om i världen på något sätt?

Tja, själva 3D-jordgloben är i alla fall tjusig medan den snurrar runt sin axel med sina lögnaktiga? gröna pluppar placerade över elva länder. Få se vilket land som blir det tolfte? Spännande! Kanske Nepal, Rwanda eller varför inte Uzbekistan?

 

 

I helgen som var så uppvaktades en svåger med hundspann och sedan middag hos oss (lagat av svägerskor). Inte helt fel att en sådan gång ha hundspannsföretaget och siberian huskie kenneln Rascal Huskies, runt husknuten här i Yttervik.

Som fotograf misslyckades jag å det grövsta, inte en bild med fokus... eller rättare sagt ingen med fokus på rätt ställe. Nog för att hundarna rörde sig hela tiden och jag var väl inte helt still men HERREGUD?! Vad höll jag på med?

Hursomhelst och nog om detta med bildkvaliteten å sånt... 

Satte ihop ett kollage av färden som startade med att träffa hundarna. Börjar känna det är dax sluta kokettera med min hundrädsla, den är nog inte så farlig utan mest larvig, och jag hade kanske till och med kunnat stå innanför stängslet...eeeh kanske.

 

Bilderna;

Plasmas blå/bruna blick som säger "Får jag hänga med snäääälla?

Svägerskan som tog ordet "närbild" en aning för bokstavligt.

Ett gäng ivriga och tokglada hundar som selas på.

Dryga 30 minuters naturupplevelse av snö, kyla och samarbete hund och förare.

En varm kåta väntar, där man kan ta med eget fika, eller beställa en kopp kaffe. 

Födelsedagsbarnet behövde efter färden en jäger, en öl, lite korv och varm glöd vid fotsulorna, och det fick han.

 

Fortsätter fundera och summera 2012. I drygt 2 år har jag haft den här bloggen. Startade i oktober 2010 och redan under de få månader som var kvar av startåret hann jag tydligen placera 8!!! inlägg under "Bäst 2010"-kategorin.  Året därpå blev det bara 6 stycken "bäst 2011" och det på ett helt år och slutligen i år bara 4 "bäst 2012". Var jag fyndigare/bättre i början eller har jag blivit mer självkritisk? Antagligen en kombination som borde innebära att en ny kategori med namnet "Bäst 2013" blir helt överflödig.

 

Så hur har året varit och hur har det gått med 2012 års nyårslöfte? "Bli snällare mot mig själv och andra"? Har det funkat? Nix, inte ett dugg! Får väl ligga kvar som en önskan och bli nästa års löfte... ska bara modifiera det lite, kanske även konkretisera och auktualisera... plus några fler saker som slutar på -"era"? Då kanske jag kan lyckas?!

 

Vi åkte till Rhodos med världens gulligaste människor. Önskar man själv kunde vara så snäll (just ja, det nyårslöftet sket sig ju) Våra kära vänner/grannar flyttade senare under hösten in till stan och nya lampor lyser i fönstren i deras före detta hus, känns lite vemodigt. Elisabeth och Jenny vars kämpar-bloggar jag följde dog i cancer under året. Flera jag känner har separerat under 2012, några funnit nya kärlekar.

 

Jag opererade om ögonen, denna gång med laser, blev klarsyntare men ännu mer dubbelseende. Vi blev lägenhetsägare, något kul och praktiskt som vi inte ångrat ännu. Vi förlorade Ceasar vår älsklingkatt som vi haft i dryga 12 år. Tänkte sluta svära (sket sig ju också) Läst en hel del böcker, orkade bara recensera ett fåtal. Fotat och lagt ut trista bilder på blommor och inredningsdetaljer här på bloggen. Gjorde ett försök till små illustrationer men ideerna sinade. Konstaterade att jag som varit lik Anders Glenmark numera börjat likna hans farbror Bruno. 

Har höjt Mia Skäringer, Bosse Rappne och Dawn French till skyarna plus gormat en hel del bland annat på busstrafiken och handikappbadet.

Men herregud när jag läser det jag skrivit....hjälp så negativ jag verkar vara?! Helt otroligt att jag har några läsare alls???

 

Syns igen 2013... hoppas jag?

 

 

 

 

 

Summerar och funderar över året som gått. Började 2012 med att göra en header som liknar en almanacka. Inte så dum ide´ faktiskt, för det gjorde ju att jag var tvungen förnya och årstidsanpassa bilden en aning i början av varje månad. Tror jag kanske fortsätter på den idéen, får se.

Här är alla 12 månaderna;

 

Önskar att var sak var på sin plats, har ju gott om förrådsutrymmen med hyllplan och kartonger, det finns skåpar och byrålådor till förbannelse, med andra ord bra förutsättningar att hålla god ordning. Sedan orkar jag inte märka upp kartongerna korrekt, lägga saker i rätt låda och ibland "städar " jag genom att trycka in en massa skrot där det knappt ryms. Men så hittar jag heller inte igen julstjärnor och jul-pannlapparna när det väl är dax. Blir otroligt less på mig själv sådana gånger.

 

På julafton fick jag expansionen "Övernaturligt" till Sims3 av min son. Glad i hågen skulle jag först installera själva grundspelet på min reservdator (då min ordinarie brakade ihop i höstas). Skivan hittar vi, men det lilla häftet med det så viktiga serienumret är borta. Trodde det berodde på att jag är slamsig och disträ och att jag antagligen lyckats slänga häftet vid någon utrensning, men nu börjar jag undra. För plötsligt kan vi inte heller hitta någon av kontrollerna till vårt Playstation, inte heller laddningssladden finns att uppbringa?! Och som vi har letat. Det är rent tröttsamt att söka saker, man kollar samma ställen maniskt om och om igen, därefter kommer någon familjemedlem och gör om proceduren ett antal gånger, sedan går man över till att kolla på helt ologiska ställen som typ badrumsskåpen och sängborden, hur troligt det nu är att man skulle hittar dem där? Nä, de är och förblir borta. Konstigt.

Ännu ett mysterium var att julfrämmandet på juldagen handlat kalsonger innan de dök upp hos oss, men när de skulle fara hem fanns de inte att finna?*

Det börjar stå klart för mig att det är inte vi som är förvirrade och glömska utan det finns andra mer paranormala anledningar till att saker är puts väck. Vårat hus måste vara en lik en abyss, en avgrund där saker oförskylt bara försvinner. Eller kanske mer som ett magiskt svart hål**. Skönt, det känns mycket bättre veta att det finns övernaturliga orsaker till att saker bara går upp i rök hela tiden.

 

 

 

Lite från julen; 

 

 

Känn lugnet, känn friden! Nu är det jul!

I vårt fall har släkten kommit eller är på väg in från norr och söder.

Snön har fallit till den grad att är man inte nöjd med det här vita bildsköna vinterlandskapet så blir man aldrig nöjd. Njut nu, för plötsligt är helgen över, släkten har skingrats och man tänker -"Va, var det här allt, vad tiden gick fort??" Men än är vi inte där, för vi har precis klätt granen och nu ska här glöggas, slås in några paket och mumsas godis. Imorrn ska det ätas julbord och lekas julklappsleken, så har man tur så får man paket oavsett man varit snäll eller inte.

 

Och se, det blir jul även om man inte hann baka, tillaga, pynta och städa ALLT man tänkt, det blir det alltid. Om man nu inte orkar Ernst-pimpa sitt hem med hemmagjorda korvar, inlagda äpplen, tillverka nöt-bollar till domherrar eller baka pepparkaks och maräng-kreationer till granen, skit samma det mesta går att köpa på ICA eller COOP.

Saffransbröden kanske ser ut som gul rävlort och man hittar inte de fina röda grytlapparna... spelar ingen roll, för DET BLIR JUL ÄNDÅ!

Tror till och med att det blir jul fastän de klippt bort en del scener i "Kalle Ankas Jul" klockan tre... önskar faktiskt det kunde förnyas mycket mer än så, något nytt varje år skulle väl vara kul?

 

 

 

 

Vilket passande namn, eller hur?! Speciellt när jag slipper baka den själv. Det är istället sonen som haft bageri som extra tillval i skolan som bakar dubbel sats, plus diskar bort efter sig medan de står i ugnen, ja då kan det inte bli annat är succe´!

 

 

SUCCE´KAKA!

200 gram smör
3 dl socker
2 st ägg
1 dl kakao
2 dl vetemjöl
4 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver

Glasyr;
2 dl grädde
2 dl socker
2 msk sirap
100 gram mörk choklad
100 gram smör

...en tvättäkta tant, en riktig kärring! Det tar emot att erkänna det, har ju stretat emot den tanken sedan jag fyllde 40. Men nu är det bara att bekänna färg... i dubbel bemärkelse!  Kommer nog att må bra av att omfamna dessa fakta, ta den lilla gumman jag ser i spegeln i handen och vandra vidare i livet, förhoppningsvis i många år än.

 

Ett annat argument är att jag oroar mig för än det ena än det andra. Nu när man har livserfarenhet och egentligen kan tackla det mesta och lösa alla möjliga och omöjliga problem, NU börjar jag tvivla, gruva mig och vilja planera. Inte mycket ungdomligt "ta det som det kommer" här längre.

 

Jag önskar också att folk ringde "när de kommit fram", så jag slipper oroa mig över att ha nån efter vägarna, vilket ju är säkra gammeltant-fasoner? Men ÄN har jag inte själv börjat begära det, bara funderat i de banorna.

  

Ännu ett bevis är min nya hårfärg. Eftersom jag fick veta för att antal år sedan att rött hår har bara kärringar över 40, så har jag aktat mig för den nyansen... vill ju hellre vara undantaget som bekräftar regeln. Nu kan man ju fundera över vilken typ av nyans hon som uttalade visdomsorden menade? Det finns ju koppar, amber, kastanj eller hennarött, ingen av dem är väl egentligen särskilt tantiga när man tänker efter? Själv tycker jag väl att södermalms-bordeaux-röd ÄR rätt damigt, och just den färgen hade jag ju kunnat undvika. MEN jag tog det säkra före det osäkra och sa varje gång jag skulle färga på mina grå testar att det får INTE gå för mycket mot rött.

 

I morse lät jag frisörskan göra som hon ville med mitt hår och voila´, gissa vad? Det blev rött! Du passar ju så bra i varma färger och se så blå dina ögon blev, konstaterade hon belåtet. Och ja, jag blev faktiskt HÖR och HÄPNA nöjd!

Det är väl dax nu att bekänna färg, tantfärg!

 

Vad händer?! Någon väderansvarig snubbe typ en senil Kung Bore, en vimsig vätte eller någon gammal skumögd Asagud måste läst fel på gårdagens inlägg? Jag skrev att OM jag får beställa mängden så vill jag ha 2-3 DECIMETER snö, inte 2-3 METER snö!

Håll rätt på decimalerna din enfaldige #£@! Nu räcker det!  Det är väl inte normalt att få allt detta på ett dygn?!  Det var barmark och synligt gräs igår morse och nu detta på söndag-morgonen. Och det verkar ska komma mer?

 

Ja herregud vad det blåser. Igår kväll när vinden tog i så skramlade det rejält i lösa saker ute och det knakade och ven i husknutarna. Hur ska man kunna somna i detta oväsen tänkte jag, och cirka 2 minuter senare sov jag som en prinsessa. En prinsessa som snarkar som ett aspackat, utslaget träsktroll from hell... tydligen?

Idag blåser det också, och eventuellt kommer det snöflingor. Jo, jag tror det snöar! Yay! Vill gärna ha ett lager snö nu, mindre smutsigt, ljusare, juligare. Inte 2 meter men kanske 3-4 decimeter om man nu kunnat få beställa mängden?

När vi fått i oss morgonkaffet klart blir det att slita ut en del gamla skåp i tvättstugan. Det här är inget stort projekt, två skåp ska bytas ut och så blir det en ny bänkskiva och ho. Klart på ett kick... eller? Jag vet! Kick existerar inte, allt jävlas.

Så äntligen blir vi av med de kartonger som fyller förrådet. Vissa delar som tex. den nya tvätthon har vi haft liggande i vägen därinne i ett år nu. Kommer inte bli några "före" bilder då jag totalt glömde fota igår innan jag plockade bort stora delar av inredning och lådor, men en och annan "under tiden" borde jag ju lyckas med.

 

Blir ni aldrig klara, renoverar ni jämt, vad är det för fel på er, kanske ni tänker? 

Jomen snart, bara jag målat om taket i vardagsrummet så ska vi inte göra ett skit förrän till våren då en inglasad altan står på agendan. Eller gör den det? Vi har inte förberett med plintar i höst som vi tänkt, ritningen är halvkass och vi vet inte hur vi ska lösa "balkongproblematiken". Vi är inte heller riktigt ense om hur mycket en byggfirma ska vara inblandad. Jag anser att de ska få snickra så in i norden, medan min handyman anser att det borde han få göra. Men jag hade gärna velat kunnat sitta och äta suris i den redan nästa höst, och det blir svårt hinna för bara oss två. Dessutom vill jag gärna att gräsmatta och blomster fortfarande är prunkande i augusti. Stor risk för allmän död av all grönska på tomten torde det ju finnas då handymannen svär ungerfär lika illa som när ett aspackat och argsint träsktroll from hell drar sin värsta svordomsramsa... om och om igen.

 

 

Jaha, återigen står jag nästan som handlingsförlamad inför det faktum att det är första advent, REDAN?! Mer jobbigt än kul innan jag kommit igång med de årliga förberedelserna. Men när det är färdigt är det mer kul än jobbigt. Nu låter det som att jag laddar upp inför värsta julstädningen, pyntningen och lussebaket. Inget kan vara mer fel. Jag behöver alltså "ladda" bara för att lyckas byta gardiner i köket och pillra upp ett par adventsstjärnor och en adventsljustake. Thats it! Inget hemmagjort pyssel, inga vackra kreationer av mossa, ljus, bär och blad, ingen införskaffning av saffran, bakchoklad eller mandelmassa, ingen knytt rosett, inget strykande av röda dukar, inga såpadoftande golvtiljor, inte ens en liten hemmakokt knäck så långt ögat når.

Ni hör väl? Slöaste människan söder om polcirkeln... eller säkert på båda sidor om den när jag tänker efter... 

 

Blev trots allt lite inspirerad att hitta julgardinerna, tycks minnas att de är vita med nån typ av rött mönster. Exakt, inte så otippade färgkombinationer i juletid. Anledningen att det känns lite roligare leta rätt på dem är att de kommer att matcha den superbilliga rödvita julmatta jag köpte idag till köket. Jag vet, ingen komplicerad färgmatchning, vittå´rött och rödå´vit. Mamma hjälpte mig att korta ner mattan med drygt 4 dm, och de nya stadkanterna blev mycket tjusigare än orginalet. Sedan bytte vi tyg till hallbänken och korgstolen, det kändes genast mer vintrigt ombonat. Vi kan väl låtsas att det var äkta gotlänskt fårskinn jag hittade för 149 kr/m, känns ju mer Ernst-gediget eller hur? Ha, ha, ha! Men då måste man också låtsas att gotländska får är VÄLDIGT långa så de går att köpa dem i löpmeter på rulle;

 

Jaha, idag hade jag gråtit två gånger innan elva på förmiddagen. Snabba ryck med tanke på att jag sov till nio.  Men inte ledsna tårar, var snarare berörd och lättad.

Vid frukost läste jag på Lady Dahmers blogg att hon ska vara med i "Efter tio" med Malou, ett program jag aldrig sett här hemma. Innan champagnelunchen med Lady D så hann jag se en intervju med Del Lagrace Volcano, en person som föddes med både manliga och kvinnliga anlag, en hen. Otroligt intressant ur många perspektiv. Biologiskt då hen i tonåren både fick ett bröst och skägg. Socialt hur man bemöts när man inte passar i våra tradionella könsramar, plus hur hen blivit behandlad som man och som kvinna. Mentalt, för hur mår man då det opereras in ett till bröst trots protester och om de som fått könsorganen modifierade eller till och med borttagna. Känns som Del Lagrace Volcano skulle ha fått ett helt program alldeles själv. Vilken spännande person med härlig ustrålning. Slutligen säger hen att när man är intersexuell men även annorlunda på något annat sätt är det extra viktigt att  vara vänlig, öppen och stolt. Wow, där kom första tårarna, så fint sagt! Inte så lätt alla gånger men så borde alla kunna vara, ÖPPEN och STOLT över den man är!

 

Så byttes scenariot i "Malou" det blev rätt ointressant med domedagar och debatter, så jag kunde ägna lite tid åt Ozzie, geckoödlan, istället. Han har haft en dålig vecka eller två. Senaste ömsningen gick snett och han har haft kvar skinn på både fötterna och över ansiktet. Kallas det ens fötter och ansikte på en reptil? Det kanske inte låter så farligt men det är det, de kan få strypt blodtillförsel och kan förlora naglar och ibland hela tår. Ozzie kunde inte se och med andra ord inte äta, jag var rädd att skinnet över ansiktet skadat hans ögon. Var egentligen minuter från att ringa veterinär om hjälp när jag igår upptäckte att han börjat en ny ömsning. Så nu passade jag på att fukta och spraya hela dagen igår och nu på morgonen blev det ett bad och massage. Och skinnet lossnade och jag kunde se ett par söta pliriga ögon, så då grät jag återigen en liten skvätt den här gången av lättnad och lycka. Hoppas nu att han börjar äta, vilket i så fall visar tecken på att han mår bra/ bättre.

 

Efter det kom slutligen champagnelunchen igång på TVn med Natasha Blomberg (Lady D), Anna-Lena Brundin och Lasse Anrell och det diskuterades könsroller, ordet "hen", hur man som kvinna kan provocera nåt helt otroligt bara av att visa sina orakade ben mm. Intressant men bara ett skrapande på ytan då det tyvärr är det de hinner med. Tycker Malou gjorde ett bra jobb. Varför har jag för mig jag hört att hon inte gör det?

Lady Dahmer och ja det är Lady Ds orakade ben här ovan...

Efter tio intervjun med Del Lagrace!

Hmmm? Tänkte lägga upp receptet på en rödbetskaka som jag bakat idag. Så känns det plötsligt som jag gjort det förut, och mycket riktigt i våras la jag upp receptet på den.

 

Ser dessutom att menyn den aftonen i maj var skrämmande lik dagens lunch?!

Kycklingsallad, "hem"-bakat bröd och rödbetskaka. Men man kan ana på bilderna från i maj att vi drack vin då, det gjorde vi inte nu utan det blev äppeldryck och vatten. Det var bla. getost och valnötter i salladen då, nu var det mozzarella och kaprisdressing. Och gästerna var faktiskt inte desamma... så då må väl en meny-repris vara förlåten?  

Hade för mig att jag inte tyckte kakan blev lyckad sist, men enligt inlägget var jag tydligen riktigt nöjd, eftersom jag lagt till "mums"? Ha, ha!

 

Om man vill testa den här rödbets-varianten som är snarlik morotskaka så klicka på länken, där finns receptet från 5 Maj 2012;

Länk Här!

 

Vadan detta plötsliga intresse för primer? Jo jag satt och bläddrade förstrött i ett magasin som börjat dyka upp i brevlådan, KICKs Your beauty magazine.

Tydligen har jag under ett obevakat ögonblick gett dem min adress eller personnummer jag vet inte, oftast brukar jag klara mig undan alla dessa medlemskort, bonussystem och skit som jag aldrig minns att utnyttja. Men bevisligen inte den här gången. Produktnamn jag inte riktigt vet betydelsen av dyker upp och kanske går det bara rakt upp och ner översätta till svenska för att förstå vad det är? Efter primern så ska man ta en dutt Sheer finish reflekting foundation alltså Ren yta reflektings grund? Produkterna heter typ Dramatic full Lash mascara, Concealer, Eyebrow definer och illuminator, alltså dramatiskt, döljande, definierad och upplysande? Alla dessa och några till, räknar till 13 produkter?! är ett lagomt starta-morgonen-kit. 

 

Att vår kissekatt och älsklingsgubbe inte kommer tillbaka det hade vi förstått vid det här laget. Som hemmakär kastrerad kattkille har han aldrig varit bort längre än nåt dygn, nu är det två månader sedan han en söndag gick ut på bron och det var det sista vi såg honom. Nu vet vi också med ganska stor säkerhet vad som hände honom. Utan att gå in för mycket i detaljer hur kan jag åtminstone säga att det gick fort, han behövde inte lida. Och vi är tacksamma att han som fann honom ringde och berättade. Det känns skönt veta då man fantiserade om hur han skadad låg någonstans och sakta förtvinade.

Tack kära Ceasar för de 12 år du bodde hos oss. En enligt oss mycket speciell, livsnjutande mysig katt som ju inte går att ersätta. Vi älskade dig och vi saknar dig, faktiskt mycket mer än jag ens kunde ana.

 

Bilderna tagna den 2 februari 2012;

 

Det finns vissa (namnger ingen) som med jämna mellanrum småskrattande påstår att jag skulle vara en riktigt sån där ocool hönsmamma.

Mäh?! En kacklande, orolig, curlande moder höna! Mère poule? Moi?? Hur gick det till???

Tror inte att jag genom åren varit en typisk "mor høne" som danskarna OCH norrmännen isåfall skulle kallat mig. Men det som blivit rätt påtagligt på senare år, det måste jag erkänna, det är att jag inte hänger med längre. Jag fattar inte att barnen blivit stora. Jag har ju faktiskt en son som varit myndig ett bra tag nu. Körkort och bil, flyttat mer permanent till lägenheten. Och så springer jag omkring och månar om vantar och reflexer. Oroar mig om småsaker som fika, trasiga sockar och kalla fötter.

Larvig? Jo jag vet.

 

Att de börjar bli stora blir väldigt tydligt då jag ser äldre sonens klasskompisar från grundskolan, om jag nu känner igen dem vill säga, de är ju nästan oigenkännerliga. De har gått ut gymnasiet, en del har jobb, några har flyttat hemifrån, blivit sambo, nån är förlovad... ja herregud man känner sig helt väck.  

Är de vuxna nu? Kan man vara det när man sprang omkring i bävernylonoverall och byggde snögrottor, fiskade godispåsar på kalas och grät när man var tvungen fara hem bara för en grisblink sedan?

-Ja det kan man vara, säger mitt logiska och förståndiga jag.

-Neeeej, säger mitt fjäderprydda hönsiga jag...

(Orginalbild länk här)

 

 

 

Ibland har jag dagar då jag nog egentligen inte borde kliva upp ur sängen. Men det vet man ju inte på morgonen, ibland har man det på känn på förmiddagen, men vet man inte säkert förrän det är dax lägga sig igen på kvällen. En riktig skitdag!

Nu pratar jag inte om stora incidenter och olyckor som att man krockar bilen, blir av med jobbet, den andre hälften sticker eller att man går i personlig konkurs. Nej, utan mer små irriterande vardags-eländen som får adrenalinhalten att aldrig riktigt sjunka under "normalnivå". Kanske man är ur form, tröttare eller mer stressad än vanligt ? Jag vet inte, men vissa dagar bara... åååååh!

Till exempel när jag stökar i köket iförd morgonrock och fastnar med skärpet i lådor och luckor så jag sliter upp rocken hela tiden. Slår pannan i ett skåp jag själv öppnat. Fastnar i dörrhandtag med ärmen och nästan sliter tröjan i bitar samtidigt som jag får ett blåmärke. Diskar och sköljer långpannan eller den stora gratängformen och lyckas i ett obevakat ögonblick hälla allt vattnet på mig själv och på golvet. Glömmer lunchlådan fast den står i hallen. Glömmer mobilen hemma eller har stängt av ljudet så ingen kan nå mig på hela dagen. Kör bil i skitväder och upptäcker när jag kommit fram att delar av jackan eller skärpet varit utanför. Snabbt kastar mig ut ur bilen för att sedan omilt slitas tillbaka för handväskan har lindat sig fast kring växelspaken. Slänger igen bildörren och den studsar upp igen för säkerhetsbältet inte rullade in som den skulle. Inte hittar en femma eller tia att ha till den låsta shoppingvagnen när det är dax och handla, sedan få en plastplupp och naturligtvis väljer den vagn som skramlar mest eller har ett hjul som envist inte rullar. Skriver koden till ICA-kortet då jag ska betala med Visa-kortet och tvärtom.  I kurvorna på väg hem från affären välter alla kassar till en enda röra av purjolök, kycklingfileer och ballerinakex. På den tiondels sekund jag lämnar pannan obevakad kokar risvattnet ut över hela hällen. Torkar fönster och hoppar ner från fönsterkarmen med en tung duns och slår ut vattenhinken över golvet. Dammsugar och både dammsugarslangen och sladden virar sig så att den jädra manicken tjurigt vägrar följa mig runt. Faller slutligen över dammsugaren jag själv inte orkat ställa undan.

 

Inte vet jag, men sådana dagar hade jag gärna legat kvar, sippat te och läst en bok. Men då hade jag väl skurit mig på bokbladet, hällt ut och bränt mig på teet eller trillat ur sängen?

I lördags begav vi oss norrut, stannade upp i Luleå och firade att det var 23 år sedan vi träffades jag och maken, ja faktiskt på dagen sedan det sa "klick". Då var det en mycket regnig blåsig Allhelgona, precis så blev den här med. Det liiite märkvärdiga med just den här dagen var att vi känt varandra i exakt halva mitt liv. Med tanke på att min officiella ålder är 29 så uppstår ett matematiskt problem ni helt enkelt inte behöver fördjupa er i.

Söndagen ägnades åt att traska runt och göra av med pengar samt äta och fika billigt på en av herr Kamprads byggen för att sedan packa bilen och släpen med mer eller mindre nödvändiga saker. Största delen stoppades in i en liten lägenhet som ligger efter vägen hem till Casa del Yttervik.

 

Och hur ser det då numera ut i ettan kan man undra? Ja, det måste väl bli rörigt, rörigare och rörigast innan det blir klart eller åtminstone beboerligt. Nu har vi nog passerat den mest kritiska stök-tidpunkten och det börjar snart likna något. Kaklingen är inom kort klar, möblerna är monterade. Sedan är detaljer som att hitta besticklådor som passar minilådor i ett minikök, borra fast saker i hårdbetong och få det en aning hemtrevligt sådant som får lösa sig allt eftersom.