Åååååh vad jag skulle behöva klippa mig. Tyvärr så brukar det bli dyrt och jag är sällan nöjd.

Jag skulle vilja ha en frisyr att leva upp till...som gör mig tuff och snygg, som får mig att handla nya fräcsha kläder och tro på mig själv...vadå, är det för mycket begärt? 
Jag vill absolut inte ha en frisyr som matchar och lever upp till mig. Jag tror frisörskorna luras av mina trinda kinder och mina hastigt blinkade ögon (har linser när jag klipper mig annars blir jag halvblind när de ber mig ta av glasögonen) Kan hända att min krampaktigt medföljande handväska i knät också lurar dem. De tror jag är en tant!
Denna mängd med tjockt hästtageliknande hår gör kanske inte saken bättre...men herregud, de är ju proffs! De har väl utrustning som urtunningssax och ryktborste? Gruvar mig oftast mer för frisörbesök än både tandläkaren och kvinnokliniken.

Är dessa instruktioner luddiga?
 - Klipp ur ordenligt, lämna lite längd där bak så jag kan forma till ett bakhuvud (saknar nämligen ett sådant, och det har INGENTING att göra med att min hjärna är liten det har mamma sagt). Gör det gärna lite spretigt...det är snyggt! Färga bort det grå, (mmm...börjar dyka upp lite sånt) Mörkare hårfärg tack, men inte kärringrött.... *blink*...*blink*..(nej, här jag flörtar inte med frisören utan linserna är lite torra och jag blinkar intensivt och ofta)...Ja vad roligt att du fönar upp mitt hår och upptäcker att det kan bli hur stort som helst, efter drygt 40 år med denna kalufs vet jag faktiskt redan det...hur går det med urtunningssaxen? Aha, du använder urtunningsKNIV...låter farligt...he he he...ja tack smeta dit vax! Inpackningar för 450 konor?...det blir ju kanon...
1950 kronor fattigare går jag hem med en ny burk hårinpackning och min perukliknande tantfrisyr IGEN!