Det kanske inte är riktigt rätt att avslöja sin makes tillkortakommanden i en blogg? Men han kan ju alltid starta en egen blogg där han räknar upp alla sina fantastiska egenskaper och tilllångakommanden?

 

Det är ju inte det att han inte har några fördelar. Han har faktiskt massor!
Vi är ju snart på vårt 22:a år som par, vilket ju är en bedrift i sig,  då jag faktiskt bara är 29?! 
 

Anledningen till att jag återigen tar upp hans kroniska tillstånd med det latinska namnet "Totalus Nullo Focus" är att det uppstått nya följdproblem. Min son hittar inte sina glasögon. Aha, tänker ni, ärvd förvirring i rakt nedstigande led!

Nej det är absolut inte så, just denne son är så otroligt ordentlig. Han kan memorera datum, kommer ihåg gymnastikkläder och bäddar sängen till den grad att vi faktiskt är osäkra vilken genpool han är plockad ifrån?
Bortbytt på BB? Den berömde brevbäraren? Sotaren?

 

Nej, anledningen till att sonen inte finner sina glasögon är en följd av att makens glasögon alltid är försvunna. De behövs vid TV-tittande och bilkörning, och kan ibland hittas på de mest ologiska ställen. Det har orsakat missade första tio minuterna på mången film eller att avfärder blivit försenade på grund av allt letande.

Upptäckten att de två har liknande styrka, betyder att numera lånas det friskt och naturligtvis är också sonens brillor borta. Jag hittade dem återigen för en stund sedan och gav dem till rättmätlig ägare men får i samma veva syn på en allt för välbekant telefon.

 

Där ligger den bärbara arbetstelefonen som mannen och meningen i mitt liv släpat hem av misstag för hundrade gången på ett skåp i sovrummet. Den har legat där och laddat ur hela julhelgen, men fick tydligen inte följa tillbaka på jobbet idag?

 

Jag anser inte att jag överdriver hans tillstånd av "T-N-F", och jag ska här ge ett av en rad exempel, från en händelse häromveckan.

Det ringde ett obekant nummer hem vid fyratiden, som visade sig vara älsklingsgubben. Han förstod efter mitt påpekande att han råkat byta telefon med någon kollega och gick över till de intilliggande lokalerna för att byta tillbaka. Där lägger han då ifrån sig jackan med bil och arbetsnycklar. Vid halvsjutiden får jag ett nytt telefonsamtal, han vill säga att han nog blir lite sen. För när det blev dags att fara hem för min lilla gubbe så hade alla andra låst och gått hem. Följden blev att när han gick från sitt kontor upp till den andra lokalen kom han sig inte in för att hämta jackan samt bil och jobbnycklarna. Utelåst utan ytterkläder fick han vänta på att en snäll person som antagligen hunnit påbörja sin middag kom förbi Hedensbyn och hjälpte honom i hans dilemma. Och jag kan kanske tack vare min egen svåra variant av”Virrus im Pannlobicus” som jag tidigare berättat om, tycka det är riktigt gulligt?
Knasigt, men kanske tur en sån här gång?

Vid den uppvärmda middagen vid halvåttatiden var han inte alls bekymrad eller upprörd över händelsen. ”Det som har hänt har ju hänt” är ett uttryck han ofta använder sig av i såna här situationer. Var tar denne lugne, frimodige person vägen så fort en hammare eller skruvdragare hamnar i hans hand?
Jag vet faktiskt inte, men jag kan intyga, vi har sällan tråkigt…

Lider helt klart av en typ av svår tankspriddhet med det medicinska namnet; ”Virrus im Pannlobicus” och har egentligen gjort det sen tidig 20-årsålder.
Kanske böjade det tidigare än så?

Man kan ju inte skylla på stress och för mycket göra i den åldern. Jo, man kan men man vet inte vad man talar om. Man har inte provat på nåt förrän man skaffat hus och barn med all tvätt, städning, handling, matlagning sömnbrist, skjutsningar, utvecklingsamtal, träningstider, dagislämningar och hämntningar, vårdcentalstider, fika till utflykter, evigt dåliga samvetet, öroninflammationer…plus alla de övriga kraven. Då har man rätt att vara lite förvirrad faktiskt, utan att det för den skull behöva skylla på ett kroniskt tillstånd.

 

Min ungdom till trots, men på grund av min diagnos så lyckades jag glömma saker hela tiden. Scheman, lönerapporter, att kliva upp, fara hem, att gå i säng…you name it. Har varit allmänt omtalad på mina arbetsplatser. Vissa historier är sanna andra blev till slut nästan skrönor som jag varken kan eller vill kännas vid…eller minnas (hrmhm)

 

Ja det är sant att jag körde omkring med en grillad kyckling i baksätet på min Amazon i flera veckor, det var mitt i vintern och den hade frusit, men tinade heller aldrig upp under mina korta körsträckor i en kall volvo...den åkte slutligen i sophinken när jag, eller om det var min kära kollega Anita som hittade den.

 

Ja, jag handlade på ICA Moröhallen och släpade hem tunga kassar (bodde på Myntgatan 67 några hundra meter från affären i uppförbacke) nästa morgon fann jag ingen bil på min parkering men väl på ICA:s där den stått snällt under hela natten.

 

Trodde mig också fått bilen stulen en tidig morgon (men vem skulle vilja röra ”gamm-zunken” med tång?) Minns att jag alldeles skakig och kall om hjärtat vände om till lägenheten för att ringa polisen (detta var innan mobilens tidevarv). På väg tillbaka inser jag att när jag sneddat gästparkeringen, målmedvetet på väg mot den punkt där min bil  borde stå, hade jag passerat min pärla med någon meter utan att se den?!

 

Mitt rykte var inte gott… och det var inga problem att leva upp till det. Och ingen förväntade sig något annat av mig heller.

 

Att jag sen förlovade och såsmoningom gifte mig med en lika förvirrad person, han lider nämligen av ”Totalus Nullo Focus”, gjorde ju inte saken bättre.

När vi så skulle skaffa hus och barn bestämde jag mig för att försöka fixa en ordning i mitt kaos. Bli vuxen!

Så nu strukturerar det jag kan med Kom-ihåg-lappar, Things-to-do listor och märker lådor och kartonger i mina förråd. Det hjälper, men det behövs så lite för att balansen ska vara i gungning. Jag glömmer handlingslappen, minns inte logiken i mina märkta lådor och ibland måste jag låtsas att jag vet var saker är och var jag ställt bilen så det ser ut som jag har kontroll. Numera försöker jag alltså leva upp till mitt inbillade, egenskapade rykte om att jag har ordning och reda, vilket inte alls är lika lätt… 

- Så var fasen är de nya fina glögglasen från ifjol nerpackade? Inte i lådorna märkta porslin, glas eller julsaker. Har jag lagt dem längst ner i jättelådan ”Julgransgrejor”? -Shit, mitt system fallerar…

Jag avslöjade en liten…låt oss säga märklig sida hos mig själv för några månader sen på Facebook. Jag skäms väl inte direkt för det men jag känner att jag ligger på gränsen och att riskera få besök av ett par personer bärandes på en tvångströja…

 

Jag skrev;

”Jag har precis städat ur kyl och skafferi. Det blir roligare då jag låtsas vara med i "Rent hus" slår ihop händerna och skriker - "Heeerre guuud, jag har då aldrig sett nåt så skitigt! " Trycker fast glasögonen hårt i ansiktet stirrar närsynt på några mystiska fläckar och konstaterar -" Hm, intressant, jag måste nog ta en bakterieodling".
Sen ler jag lite skamset rakt in i låtsaskameran. Sjukt, men definitivt roligare...”

 

Det visade sig att flera påstod sig tycka att det var ett hett tips och skulle själv testa hemma, fast jag undrar om någon verkligen provat?

 

Jag fick också veta av min svägerska att min käre lillebror gör likadant. Han har olika dialekter och låtsas att det finns en kamera att prata rakt in i, något som tydligen roar henne ofta där hemma i lägenheten på Kungsholmen.
Och enligt min mamma pratade min morfar högt för sig själv och med hästen. Så det kan eventuellt vara ett släktdrag? 

Men det kan ju också vara så att det inte alls är unikt? Vilket innebär att massor av människor, som inte törs erkänna det för någon, går omkring hemma som TV-kändisar. De intervjuar katten med en låtsasmikrofon, berättar med allvarlig min nyheten att räkningarna bör betalas och beskriver hur man fogar klinker stirrandes in i en osynlig låtsaskamera???  

Själv tar jag ibland som jag beskrev på Facebook hjälp av städexperterna i ”Rent hus” på TV 5, Marie-Louise och Marléne. De dyker upp då jag känner att jag behöver en avhyvling för att jag väntat för länge och det blivit ett svartagrönt vattnigt slajm av gurkan, eller att jag finner en försvunnen nyckel i soffan …en nyckel som vi saknat i månader. Ooops, nu riskerar jag väl få ett besök av hälsomyndigheterna också…

 

 

Fast egentligen så är mitt  riktiga städande "alter ego" en medelålders brittisk kvinna. Det blir riktigt mysigt och en lugn betryggande stämning infinner sig då hon är med. Jag kan stå och putsa spishällen samtidigt som jag med en engelsk brytning pedagogiskt berättar inför "kameran" att just det här medlet lämnar en skyddande hinna på hällen samt att en liten droppe diskmedel i vattnet funkar lika bra som fönsterputs. 

 

Trots att hon följt mig i flera år har jag faktiskt varken vetat vad hon heter och vilket program hon var med i. Så jag blev tvungen googla lite och på sökorden ”städtips engelsk brytning” fick jag veta att hon heter Evelyn Kjellberg och var med i ”Äntligen Hemma”.

Jag hittade också en rad med städtips, där jag valt ut några som jag och Evelyn gärna vill dela med oss av. Har faktiskt inte provat någon av dem än, men håll med om att de är fantastiska? 

• Ta bort katthår
  Ett lätt sätt att få bort katthår på till exempel möbler och kläder är att använda diskhandskar. Dra på dig handskarna, skrapa på tyget med fingrarna så får du till slut en boll med katthår.
• Rengöra microvågsugnen
  Placera en skål med vatten och några skivor citron i micron. Starta micron på 600 watt och kör i 30 sekunder. Torka ur micron. matrester lossnar lättare och citronen sprider en härlig doft. 

De preventiva åtgärderna är ju om möjligt ännu fiffigare?! 

• Rengöra köksskåpen
  Det går alldeles utmärkt att skrapa bort fett, damm och smuts som samlats uppe på köksskåpen med en stekspade. Torka sedan av med en trasa och diskmedel. Ett tips för att underlätta städningen på skåpen framöver är att spänna vanlig plastfolie uppe på köksskåpet som hindrar smutsen från att fästa.
• Göra rent badkar
  För att få en fin skyddande yta på ditt plastbadkar, besök en välsorterad järnaffär och införskaffa rubbing. Behandla badkaret. Ytan blir fin och motståndskraftig och det går lätt att tvätta bort smutsen i framtiden.
  
  

Lördag morgon vid 8- tiden sätter maken tillika hemmafixaren igång för att ha allt klart till  9:00-pip, då Snickare Pär ska dyka upp på sekunden när. Tyvärr så välter han sin nya fina bygglampa så den slocknar. Nu börjas det igen…mummel…mummel…billig SKIT FRÅN JULA! Hur ska han nu se nåt då lamporna i rummet är bortmonterade??? Jag lyfter upp lampan, vrider och vänder på den ….och slår på den igen…Kolla, älskling, den funkar! Perfekt!

 

Lugnet varar i ca 30 sekunder. Det är nu fel storlek på nåt som ska vrida loss nåt och verktyget borde funka…men det var ju troligt att det är olika mått ÖVERALLT i det här JÄVLA HUSET…ja, så har han återigen transformerats från hemmafixare till den ”Svärande Snickaren”. *Suck*

 

Sådana här gånger går jag in i rollen av en lugn och professionell variant av operationssköterska. Jag skickar och tar emot saker, baddar svettig panna (OK, just baddandet är inte riktigt sant, men jag har sett sånt på TV) och ser till att inte ”Svärande Snickaren” kliver på något han slängt ifrån sig. (hör Öfvergårds klara stämma -”håll rätt på verktygen, det är mycket folk på små ytor!!!”)

Tja jag vet inte hur professionell jag framstår egentligen när jag döper om alla verktyg eftersom jag inte har en aning om vad de egentligen heter…eeh…hanttång, meddragare och verkningsvridare?
Tycker åtminstone själv att jag är oootrooligt rolig!

  

När Snickare Pär väl dyker upp degraderas jag snabbt till halvt oanvändbar hantlangare. Jag får en stund slänga grejer ut via fönstret och sedan skickas jag ut. Här ska sågas, brytas och levas om. Tonårssönerna vrider sig som små maskar under täckena. Ingen lugn sovmorgon idag inte…

Det känns skönt att Snickare Pär kan skämta, jämföra telefoner och sätta igång och jobba i lånade Foppatofflor med figurer på.  Han släpar in en hel arsenal med stora fina verktyg och lånar oss en mattkniv som funkar mycket bättre när man skär remsor i golvmattan än en slö morakniv. Han fungerar nog så bra som lugnande och stämningshöjare jämfört med mina skrala försök att göra mig rolig på verktygens bekostnad. Han vet vad som ska göras, blir inte ett dugg uppjagad av att delar av väggen i duschhörnan bör bytas ut till gipsplattor. Inte för att de är helruttna, tack och lov, utan den gamla skivan sitter dåligt och kan lika gärna bytas ut. Skönt, det ska nog gå vägen det här i alla fall. Och trots att de funnit en härva av rör under golvet så har vi knappt hört ett enda fult ord sen klockan 9:00-pip.

Tänkte göra en uppdatering om våran badrumsrenovering;

Min älskade gubbe tog ledigt igår torsdag, drog på sig snickarbyxorna och började jobba och fixa. Han har verkligen utvecklats som ”handy-man” genom åren...ja han har ju varit så illa tvungen. Projekt finns det ju alltid i ett hus och i hans fall även en ganska rivig och krävande fru. Men han har faktiskt på kuppen tyckt det varit riktigt kul att räkna ut hur, utföra och sen se resultat.
Åtminstone har det låtit så efter en tid då han fått lite distans till projekten.

Några timmar in på förmiddagen hör jag nu ramsor som handlar om stället där man enligt bibeln hamnar om man inte varit god samt om han som promenerar omkring just där med en treudd, bockhorn och svans…inga goda tecken. Han har vaknat till liv igen…den ”Svärande Snickaren”.

Den "Arga Snickaren" är kortfattat ett reality och inredningsprogram som sänds på Kanal 5 där en man vid namn Anders Öfvergård under hårda former ifrågasätter familjer som kört fast i sina byggprojekt och sedan hjälper han dem igång igen. Den "Svärande Snickaren" därimot ifrågasätter ingen annan än sig själv och alltings jävlighet.

Nu upptäcker jag också att blod har droppat från förrådet, uppför trappan in och in i badrummet. Det visar sig att det finns vassa objekt i verktygslådan i förrådet där ”Svärande Snickaren” grävt omkring och han har skurit sig ordentligt. (Här skulle ”Arga Snickaren" vrålat -”håll ordning på verktygen!”) Får knappt plåstra om skadan för akutare problem har uppstått. (Här skulle Öfvergård ifrågasatt -"har du några som helst kunskaper?") Men en sån här gång förstår jag att det är läge att vara diplomatisk, uppmuntrande och förstående och absolut inte härma nån argsint TV-profil, och tro att det är humor!?! Nu är det allvar!!! All värme i huset är avslagen och elementet som ska monteras lös sitter totalt fast. Det måste ju pluggas så det går dra igång värmen igen. Efter nån timmes lirkande, hamrande och gormande sågar ”Svärande Snickaren” helt resolut av rören och tar elementet under armen och far till ”Jäders Värme & Sanitet". Sällan hade de skådat ett så konstigt kopplat element, det hade faktiskt aldrig gått ta lös utan såg. Jag är inte förvånad alls. Här finns så mycket konstiga fel man kan svära sig fri ifrån då man faktiskt inte byggt skiten själv.

Det kommer alltså att bli ett nytt element och pliktskyldigast berättar ”Svärande Snickaren” att de visat honom olika ”design”-element som är flera gånger så dyra som ett vanligt. Sedan tittar han förstulet på mig och hoppas att inte informationen riktigt gått fram. Tyvärr älskling, ordet "design" går alltid fram. Vad det innebär med ett design-element vet jag inte alls, men det bör kollas upp. Hur snygga och dyra kan sådana vara? Lugn, lugn nu Helena…”lagom -budget-variant” var det ju…kan ju inte låta ett litet element sabotera hela budgeten!


Imorgon lördag kommer så självaste snickaren, den riktige med snickarbältet, ståltå-hätte-dojjorna och koll på verktygen. Hantverkare kan dyka upp en Lördag om man känner dem väl, och kan locka med goda mackor och the’ (och naturligtvis rotavdragen lön, vad trodde ni?).

Imorgon eftermiddag har vi alltså ingen dusch, och först på tisdag kommer mattläggaren (dagen jag försöker sova efter vaknatt då lastbilschaufförer, sotare och tydligen mattläggare surrar kring mig som bin runt honung). Mattan läggs klart tidigast Torsdag…och detta är i det drömscenariot att allt går som planerat…

Hör du det ”Arga Snickaren”? Vi har en PLAN!

　

　

　

　

　

　

　

　

Jag undrar om jag någonsin haft en ny telefon? Det brukar bli sönernas begagnade, men bara det funkar att ringa, det är huvudsaken, brukar jag säga. Men på den senaste i raden har baksidan börjat lossna i tid och otid och jag har varit tvungen radera massor för att kunna ta emot ett nytt MMS.

 

I fredags (igår) överraskade så min älskade make mig med en ny mobil. Han tyckte att jag skulle testa hur det är att kunna vara online när jag vill, kolla mail, googla och titta in på Facebook. Jättegulligt tänkt av honom! Verkligen!

 

Tyvärr glömde han en liten detalj…hans hustru är en teknikfientlig jubelidiot. Lägg också därtill att hon har tålamod som en 2-åring och lätt stressar upp sig i situationer hon inte kan hantera.

 

Det började sisådär, när jag upptäckte att mina fingrar är lite för tjocka för tangentbordet på skärmen. OK, går att lösa, måste bara spara mig en jäkligt spetsig pekfingernagel.
Men sedan blev det värre. Jag lyckades inatt klockan 01:00 ringa en vid den tiden sovande person som finns i min kontaktlista när jag skulle testa ”scrolla” lite upp och ner. Tidigt imorse när jag skulle visa för min arbetskompis hur lätt det är att råka ringa fel, ringde jag av misstag upp min sovande yngre son (ändå skönt att det var nån inom familjen)
Jag klarade sedan inte av att svara när maken ringde nu på förmiddagen, så jag var tvungen ringa upp (med en annan telefon) och kolla vad han ville. När min kära arbetskompis hittade hur man gör när man svarar ringde hon 3 gånger (pedagogisk som hon är) upp mig så jag fick "träna".

 

I kön på Coop på vägen hem skulle jag ”scrolla” igen ibland ”kontakter” för att hitta min mans mobilnummer (som jag naturligtvis aldrig lär mig utantill) men ringde istället min morbror i Piteå (han mådde bara bra, förresten, tackar som frågar) sedan återigen samma stackars person som jag störde i natt och eventuellt ringde jag till min bror…tyckte att hans namn dök upp? Högröd om kinderna tryckte jag nu upprepade gånger på nåt som ser ut som en ”ångerpil”och lyckades till slut ta mig ut ur ”kontaktlistan” för att istället sätta igång kameran?!?. Jag har vid det här laget jobbat upp en  skyhög puls, fått lätt panikångest och är inte så lite arg och frustrerad. När jag  tittar upp visar det sig att jag i flera minuter halvhögt väsande mellan tänderna svurit en lång otäck ramsa med både könsord och fula svordomar mitt ibland flera förvånade helg-handlande Skelleftebor. Och tänkte de ”stackars de satar som måste bo ihop med den där rabiata människan"... måste jag faktiskt hålla med…stackars dem…

Jag försöker hitta en diagnos på vad jag lider av. Jag brukar säga att jag lider av sifferdyslexi, men när jag söker upp ordet finner jag att det egentligen heter dyskalkyli och innebär specifika matematiksvårigheter. En person med dyskalkyli kan även ha svårt att läsa av en analog klocka, hålla koll på sin egen ekonomi och skilja på höger och vänster. Inget av detta stämmer på mig utom eventuellt det där med ekonomin, men det är egentligen inte min utan min mans åsikt...

Mina problem är mer telefonnummer, kort och pinkoder och till viss del lösenord. Det är ICA, Visa, Shell, min brukares kortkod, koden för att komma åt nyckeln till mitt jobb, barnens personnummer (som jag NÄSTAN kan som ett rinnande vatten idag) lösenord till datorn och massor med fler koder, ÖVERALLT i min vardag. Jag har faktiskt stora problem med ALLA telefonnummer utom hem, min mobil  och till min mamma.

Nu i November ska vi börja med ett nytt system för att redovisa hur vi jobbat. Vi ska ringa ett telefonummer (Panik) för att trycka in min kund/brukares siffror(Helvette) och mitt anställningsnummer (Shit) och sedan tiden jag jobbat (ja OK, det borde jag ju veta).

Jag blir oootrooligt stressad. Det känns som det automatisk kommer att falla bort siffror ur mitt huvud som jag är väldigt rädd om, och ja egentligen har det redan börjat ske. Häromdan fick jag Visakortet spärrat, fel kod 3 gånger! Troligvis beror detta på endast vetskapen och stressen över vad som väntar i November.
Herregud, Visakortets kod ska jag kunna i sömnen, efter 30 dagar utan vatten i en öken, jagad av lejon, nersjunken till nästippen i kvicksand, halvt, ja nästan helt  slukad av en pytonorm....jag borde med lätthet kunna rabbla dessa 4 siffror under vilka omständigheter som helst!!!!   Att relatera till födelseår eller historiska årtal kan vara till hjälp vid koder har man ju hört. För mig misslyckas även det. Det jag tycker är en idiotsäker association visar sig oftast vara mer idiotisk än säker.
Ett exempel var när jag fick Shellkortet, då tog jag "min sons ålder" plus "hur ung jag egentligen vill vara". problemet är att sonen blir varje år ett år äldre och min drömålder höjs succesivt när jag åldras. Så till exempel 0419 skulle idag vara 1729, det skulle kanske ha funkat att räkna bakåt men observera att min son har åldrats 13 år och min drömålder bara ökat med 10!!! Detta blir en knepig ekvation som inte underlättar ett dugg när du står och småfryser i mörkret, 11 på kvällen på Shellmacken i Hedensbyn! 

Åååååh vad jag skulle behöva klippa mig. Tyvärr så brukar det bli dyrt och jag är sällan nöjd.

Jag skulle vilja ha en frisyr att leva upp till...som gör mig tuff och snygg, som får mig att handla nya fräcsha kläder och tro på mig själv...vadå, är det för mycket begärt? 
Jag vill absolut inte ha en frisyr som matchar och lever upp till mig. Jag tror frisörskorna luras av mina trinda kinder och mina hastigt blinkade ögon (har linser när jag klipper mig annars blir jag halvblind när de ber mig ta av glasögonen) Kan hända att min krampaktigt medföljande handväska i knät också lurar dem. De tror jag är en tant!
Denna mängd med tjockt hästtageliknande hår gör kanske inte saken bättre...men herregud, de är ju proffs! De har väl utrustning som urtunningssax och ryktborste? Gruvar mig oftast mer för frisörbesök än både tandläkaren och kvinnokliniken.

Är dessa instruktioner luddiga?
 - Klipp ur ordenligt, lämna lite längd där bak så jag kan forma till ett bakhuvud (saknar nämligen ett sådant, och det har INGENTING att göra med att min hjärna är liten det har mamma sagt). Gör det gärna lite spretigt...det är snyggt! Färga bort det grå, (mmm...börjar dyka upp lite sånt) Mörkare hårfärg tack, men inte kärringrött.... *blink*...*blink*..(nej, här jag flörtar inte med frisören utan linserna är lite torra och jag blinkar intensivt och ofta)...Ja vad roligt att du fönar upp mitt hår och upptäcker att det kan bli hur stort som helst, efter drygt 40 år med denna kalufs vet jag faktiskt redan det...hur går det med urtunningssaxen? Aha, du använder urtunningsKNIV...låter farligt...he he he...ja tack smeta dit vax! Inpackningar för 450 konor?...det blir ju kanon...
1950 kronor fattigare går jag hem med en ny burk hårinpackning och min perukliknande tantfrisyr IGEN!