Nämen hörrni nu tror jag det får vara bra. Snart 4 år av bloggande har nu nått sitt slut. Nu har jag inget mer att tillägga. Alla foton av blommor och småkryp riskerar att bara upprepa sig. Jag har skrutit, gnällt och förnumsigt konstaterat diverse mer eller mindre vettiga saker klart nu. Det får vara nog med närbilder av inredningsdetaljer, renoveringsberättelser och klottriga små illustationer.

Mina älskade söner växer vidare, jag kommer nog som förut att ena stunden vara sjukt stolt över dem, nästa förvånad och en aning irriterad. Min älsklingsgubbe och jag går en ny period i livet till mötes där vi får försöka kryssa förbi ålderskriser och nya typer av äktenskapsfällor. Vår katt fortsätter fånga möss för att sekunden senare vilja gosa... urk. Vi kommer även framledes njuta av vår kuvös och bygga ut altanen, jag kommer glädjas åt min trädgård och i nästa sekund försumma den och fortsätta träna utan att gå ner ett gram i vikt.

 

Allt det och mycket, mycket mer kommer att ske framöver om vi får vara friska och må gott. Men inget av det kommer att skrivas ner, fotograferas eller förevigas här längre och det känns bra. Hoppas förstås att jag kanske framkallat något litet leende och fått någon att fundera, uppmuntrat en och annan och eventuellt inspirerat? 

 

Tips, om man inte följt den här bloggen slaviskt och vill läsa mer om mig och min värld så finns kategorierna här till höger. Man kan också gå in och kika under arkivet där det är indelat i månader/år. Där finns massor med inlägg, en del rätt så bra, en hel del skittråkiga. Kanske du kan hitta ett guldkorn om du har tur.

 

Tack för mig...  eller låt mig plagiera bloggerskan Ylvas slutord;

 

 

 

För snart 25 år sedan träffades jag och gubben. Hur kan du läsa Här.
Fann det här fotot i jättelådan med gamla bilder som jag plöjde genom häromdagen. Värsta nostalgitrippen. Det är taget på vår första utlandsresa tillsammans till Egina, en av Greklands många öar. 

 

Aaaw! Gulligt va? Vi ser ju verkligen unga, kära och gul-oranga ut. 

 

 

Egina, Grekland våren -90.

 

...kvar innan yngre sonen går ut gymnasiet. Ett steg till på väg ut i vuxenlivet. Naturligtvis är det bra, alternativet vore ju tråkigt... att han inte utvecklades och blev större, vuxnare och klokare. Men det tar liksom ont i mammahjärtat när de bara växer hej vilt som ogräs... jag hinner ju inte med. Att titta på bilder från då de var små nu när jag ska leta fram ett lämpligt foto till studentskylten gör inte saken bättre. Gulp*...  Snyyyft*...

 

Fattade jag hur underbart söta skitungar jag hade, tog jag vara på tiden, fick de nog med kramar??? Skulle ha byggt mig en tidsmaskin och åkt tillbaka och extrakramat de små liven, för säkerhets skull. Och ja, de är ju underbart söta nu också, mysiga och kramgoa med skäggstubb och lååånga armar.

 

Ja i lördags var det lite "halv åtta"-stuk på middagen här hemma. Inspirerade av vinnaren Sara förra veckan som fick 30 poäng så blev vår middag NÄSTAN som hennes. Hon bjöd på vårrullar med olika dipsåser, sukiyaki och ricecrisp-pavlova med vaniljsmörkräm. Till förrätt köpte vi färdiga vårullar och gjorde egna varianter av dipsås. Vi lagade däremot hennes huvudrätt enligt receptet och den var lätt att göra och mycket god. Men efterätten blev något helt annat än pavlova, vi köpte en glasstårta på Lidl faktiskt, en av de godaste jag ätit om sanningen ska fram. Vi har ju precis fått Lidl till vår stad och var ju tvugna kolla läget, och det kanske blir någon fler sväng förbi där, om inte annat för deras glasstårtor.

 

Nu är det helg igen och jag jobbar, få se vad jag blir bjuden på för gott till lördagsmiddag då jag kommer hem från en hel dags slit och släp.

Viskar; "Okey jag HAR inget slitigt jobb, jag har ett sjukt bra, fritt och roligt jobb, men säg inte det till någon".

 

Tänk att ha sådan tur att på vägen till nattjobbet få njuta av solnedgången över Ytterviksfjärden och Örviken. Där är det fint oavsett årstid och tid på dygnet. Hösten med allt gult och orange och dimmslöjor, vinterns krispiga vita, glittriga blå-grå nyanser och våren och sommarens turkosa himlar och knalliga grönska. I love it!

 

Nu när Bergsbydammen är avstängd på grund av reparationer så kör jag en annan väg till jobbet. Förutom Ytterviksfjärden så passerar jag nu även Sundgrundsbron där jag ser både havet och älven. Sedan kör jag förbi kanotudden och längs Ursviksfjärden en bit. Himmel och vatten är en oslagbar kombination och just ikväll var det helt fantastiskt färgstarkt och vackert. Kändes extra speciellt då nästan hela dagen var gråmulen och regnig, vilken kontrast. 

 

Som tur var försökte jag inte fota färgprakten. Dels är den svår fånga, blir aldrig lika bra på bild. Sedan körde jag ju faktiskt bil och vad jag har förstått så är det inte att rekomendera att greja med mobilen samtidigt. Men jag försökte att ur minnet göra en färgpalett av himlen kvällen den 12 maj klockan 21.45.

Vet att det verkar som jag slagit i huvudet eller har feberyrsel, men jag sitter faktiskt och kollar en instruktionsfilm om popcorn-virkning... Ja, det är sant!

Jag har alltså besökt en garnaffär, köpt ett gäng nystan, lånat mammas stora virknål och börjat virka! Efter en stund kom jag på att höja svårighetsgraden ett snäpp och googlade "virka en knöl eller vårta". Fann att det aningens smickrande namnet verkar vara popcorn. Nu försöker jag begripa hur människan på filmen gör. Double stiches är det vad man kallar en stolpe? Finns det en anledning till att Yarn = garn är snubblande likt ordet Yawn = gäspa? Och Bernat är det namnet på kvinnan eller märket på garnet? Några av många mer eller mindre relevanta frågor jag sitter här och grubblar på.

Vad det är för typ av virknings-projekt? Hmmm, ligger lite lågt med det just nu...

fortsättning följer... kanske...

 

Snacka om att man blir förvånad, perplex, häpen, varför inte lite förbluffad och en aning överraskad! Vi hade maj-vädret i april och nu är det tvärtom. Ena stunden är det klar sol, nästa haglar det, plötsligt massor med stora snöflingor och så mer bländande sol på det, allt om vartannat och ibland samtidigt. Man står i dörren och undrar vad man ska välja, snöskyffeln eller fönsterskrapan, solbrillorna eller vintermössan? Vad ska man ta sig för?

 

Jag valde till slut att slänga två eländen till blommor, okey de har överlevt i många herrans år, men de har inte prytt sin plats om man säger så. Nu fick de bli utbytta av ett par nyinköpta Calatheor. Om de är seglivade a'la-Bystedt-style får tiden utvisa, de fick då starta sin vistelse här rätt tufft med att sättas om i kruka under en hagelsvärm.

 

En av de utkastade blomstren klippte jag ner och sparade skotten, det känns som det är en sådan sort som kan rota sig, men det är också något tiden får utvisa. Den hamnade i nybygget tillsammans med ett annat grönt test-projekt.

Med nytorkade fönster, sommargardinerna på plats och fönsterbrädan dammtorkad så får man hoppas nytillskotten känner sig välkomna.

 

Jahapp, då var det klart! Vi får behålla bucklan.
Grattis Skellefteå AIK till sitt välförtjänta SM-guld.

Och även till OSS, vi som bor här i härliga SAIK-land!

Men också till de som INTE bor här och ändå hejar på SAIK...

eller förresten låt oss gratulera ALLA i vårt avlånga Sverige för nu är våren här!

 

När man har vuxna, eller jag vill ju gärna kalla dem "halv-vuxna" barn så är det väl meningen de ska börja klara sig själva? Kollar bara läget så jag inte är helt fel ute? Gör nämligen mitt yttersta att låta dem göra just det, testa att klara saker själva... i sin takt... på sitt sätt .

Det är inte lätt. Jag håller tand för tunga så gott det går. Jag sitter på mina händer. Sprängs nästan av alla uppdämda uppmaningar, tillrättavisningar, tips, goda råd och förmaningar. Står och ler stelt med curlingborsten krampaktigt gömd bakom ryggen. Går verkligen sisådär om jag ska vara ärlig.  

Motvilligt försöker jag förstå mig på denna app på min mobil. Hashtagsen är för mig obegripliga, bildhanteringen undermålig och en rörig plottrig display gör mig än mer kis-ögd. Tycker det är svårt hitta åt folk att följa då alla har så underfundiga och konstiga namn.

 

Var väl inte helt såld på Facebook i början där för 4 år sedan heller, det var inte ens jag som drog igång det hela utan en entusiastisk lillebror. Och hösten 2010 så blev jag övertalad att starta upp den här bloggen. Det visade sig vara riktigt kul, även om jag kanske har känt ett sinande intresse senaste året.

Kanske detta Instagram-konto är början på slutet? Börjar känna mig allt mer utspridd och riskerar bli än mer sporadisk...

 

@bystedtskan, thats me. 

Och jag har idag lyckats lägga till mina 2 första ynka bilder, det är allt.

Har ju rört ihop alla tänkbara ämnen till en salig blandning på den här bloggen. Nu blir det dessutom sminktips... eller kanske inte så mycket till tips, snarare matnyttiga råd om vad man bör tänka på..

 

Till exempel faktiskt veta vad man ska köpa. Av någon anledning tror jag alltid att jag dels minns märket och även att de ska ha kvar produkten exakt på samma ställe som när jag köpte den sist. Så är tyvärr aldrig fallet.

Så att hjälpa mig skulle varit en utmaning för självaste Sherlock Holmes. Det blir med uteslutningsmetoden som biträdet hjälper den sinneförvrrade kunden, lilla jag. Jag ser framför mig hur hon röker pipa och spelar lite förstrött på sin fiol på kvällarna.

 

Som i lördags då jag skulle köpa ny mascara. Berättade att märket fanns snett till vänster om kassan för ca 6 månader sedan. Den var ganska dyr men inte svindyr. Någonting var räfflat, kanske locket? Tro det eller ej, till slut stod jag faktiskt med rätt mascarasort i handen.

 

Behövde också ögonconcealer. Sist köpte jag den ljusaste nyansen, påstod jag bestämt. Hon såg skeptiskt på mig. Verkligen? Skulle gissat på den mörkaste då du har så mycket färg. Nu var det min tur att se skeptisk ut, pergamentsgul kan väl inte räknas som färg? Jag minns tydligt att jag ville ha ännu ljusare men det fanns inte, vidhöll jag enträget. Men det blir vår, du kommer att bli solbränd så jag tycker absolut du ska köpa "dark". Okey, jag gav med mig och när jag kom hem såg jag att det var nyansen "dark" jag hade hemma och plötsligt minns jag att förra gången ville jag ha något MÖRKARE än "dark" men DET var ju det som inte fanns! Aaah, kunden har inte alltid rätt.

 

Slutligen, om du använder en grön ansiktsmask som stelnar som en gipsform, stå inte och grimasera och fnissa framför spegeln Det är inte bara barnsligt, det är korkat också. För när du tvättar bort den har du anstängt huden och du är både rödblommig och svullen. Du blir tvungen lägga dig med bara ögonen ovanför täcket för att slippa berätta för din andre hälft varför du är mer rödkindad än en vindpinad jultomte.

 

Något jag köpte utan problem i helgen var en ny parfym. Min favorit-parfym är CLEAN i alla möjliga dofter, inne på min fjärde. Warm Cotton, Outdoor fresh, Cotton T-Shirt och nu blev det Fresh Laundry.

 

 

 

Första dagen ordentligt ledig och helt hemmavid sedan förra fredagen. Snön föll imorse och shoppingdejten med mamma snöade inne. Vad gör man då en sådan här dag? Jo, man är hemma, skrotar och städar sporadiskt, alltså har en rejäl hemmaskrotarfredag. Och vad kännetecknar en sådan kanske du undrar?

 

Först och främst får man inte ens titta åt smink, deodorant eller kräm, förutom tandkrämen då förstås. Att blöta ner kalufsen som skulle på ett penntroll att gråta av avund är absolut förbjudet. Ta på dig något mycket bekvämt och riktigt skitfult. Sätt på en rejäl panna kaffe och sedan är det bara sätta igång. 

 

Man får aldrig falla i fällan att bli organiserad utan se till att hoppa mellan olika rum och uppgifter. Ena stunden torka lite på en hylla i skafferiet för att plötsligt fluffa kuddar i soffan. Bläddra i möbelkataloger för att i nästa sekund plocka undan en aning i tvättstugan. Arrangera om prydnadsgrejer och få saker över som borde ställas undan, men absolut inte genast utan tidigast 3-4 timmar senare för att få den rätta stökiga känslan.

 

Om man roterar runt så här hemma en hel dag så riskerar man att ha ett skinande rent hem till slut. Den nybörjarmissen drabbar aldrig mig numera, dels har jag för stort hus och sedan har jag lärt mig att röra mig med knapp styrfart. Se upp för fällan att äta en rejäl uppiggande lunch, har du lagt upp dagen rätt så håller du dig halvmätt på en sen frukost, massor med kaffe och en och annan smörgås. Förutom att det är viktigt att vara ofräsch och oorganiserad så måste man alltså akta sig för att bli riktigt klar med något, men ändå känna sig skitnöjd med det lilla man presterat.

 

 

Slutligen ser man till att maken som knogat hela dagen tar med sig helst någon färdig eller väldigt lättlagad men ändå god fredagsmiddag hem. Så gör man och så har jag tillbringat denna perfekta fredag.

 

Ett av dagens dilemman, orkar jag fixa till blomman som valt växa som en tok eller inte? Det blev naturligtvis INTE då jag ju ansträngt mig hela dagen vara så ineffektiv som möjligt... plus att jag nästan tycker den gör den fula fönsterlampan snyggare.

 

Sådär, nu har vi upplevt en pytteliten del av London och dess utbud. Vi var framme på hotellet Double Tree by Hilton vid sextiden på fredagen. Fantastiskt fint hotell som låg vid Bayswater Road precis där Hyde Park och Kensington Garden möts. Och vi lyfte för hemfärd från Heathrow vid tvåtiden på måndagen. På några få intensiva dagar hann vi en hel del, faktiskt ungefär det vi alla fyra planerat och tänkt oss;

Dricka en mörk skummig Guinness på en pub, äta Fish and Chips, stirra på Big Ben, fota LondonEye, besöka Madam Tausseu, kolla in gitarrer på Denmark Street, stosa runt i Hyde Park, förfasas över priserna på Harrods, snurra runt och helgträngas "on the Underground", äta en riktig "English breakfast", ägna timmar åt att gå runt i Warner Bros. Studio tour Harry Potters värld, fynda ett par FLY London skor för halva priset...

Man fick pinna på men det gick!  

Inom vissa områden törs jag nog påstå att jag är praktiskt lagd, ibland till och med skicklig. Jag kan under stundom glänsa med att vara kreativ, företagsam och målmedveten, jag säger inte att det är ofta, men det händer.

 

Men aldrig i samband med att nål, tråd och tyg är inblandat, och för guds skull nämn inte ordet symaskin. Huuuu! Lider nämligen av svår textilångest.

Därför blir det en onödigt stor grej bara av att mina svarta brallor spricker en liten bit i sömmen. Jag blir tvungen ta mig i kragen, samla mig lite och leta fram syskrinet.

Tja, syskrin är väl att ta i, det är en liten flätad korg med några trådrullar i olika färger, ett antal knappnålar, en liten pyttesax, några synålar och en hel del damm. Eller nu visade det sig att just synålar lyste med sin frånvaro. Fann endast en stoppnål, men lät inte den stoppa mig (glömde nämna att jag är rolig och vitsig också). Kombinationen av på tok för grov nål och min motvilja gav inte helt oväntat ett... eeeh...inte så värst tillfredställande resultat. Skam den som ger sig, jag bestämde mig för att med rätt utrustning och inställning ska nog mina byxor gå att tråckla ihop.

Måndagen den 3 mars 2014 inhandlades en förpackning synålar i olika storlekar. Nu ska jag bara hitta var man kan köpa en ny positiv attityd till sömnad...

 

Länkar till tidigare inlägg med exempel på min textilångest; 

Duksömnad 

 

En tänkbar tatuering... så småningom?

 

Flickr; I sew, tattoo