Snacka om att man blir förvånad, perplex, häpen, varför inte lite förbluffad och en aning överraskad! Vi hade maj-vädret i april och nu är det tvärtom. Ena stunden är det klar sol, nästa haglar det, plötsligt massor med stora snöflingor och så mer bländande sol på det, allt om vartannat och ibland samtidigt. Man står i dörren och undrar vad man ska välja, snöskyffeln eller fönsterskrapan, solbrillorna eller vintermössan? Vad ska man ta sig för?

 

Jag valde till slut att slänga två eländen till blommor, okey de har överlevt i många herrans år, men de har inte prytt sin plats om man säger så. Nu fick de bli utbytta av ett par nyinköpta Calatheor. Om de är seglivade a'la-Bystedt-style får tiden utvisa, de fick då starta sin vistelse här rätt tufft med att sättas om i kruka under en hagelsvärm.

 

En av de utkastade blomstren klippte jag ner och sparade skotten, det känns som det är en sådan sort som kan rota sig, men det är också något tiden får utvisa. Den hamnade i nybygget tillsammans med ett annat grönt test-projekt.

Med nytorkade fönster, sommargardinerna på plats och fönsterbrädan dammtorkad så får man hoppas nytillskotten känner sig välkomna.

 

Det blev ett helt gäng med hjärtformar, hade det på känn faktiskt.

Oj, oj, vad det hädanefter ska bli massor av... tjaaa... små potatisgratänger, pannacotta och crème brulé! Jag säger bara MÄNGDER!

Eller varför inte två? Jag köpte ett gäng turkosa koppar i somras. Men kom häromdagen på att vi inte hade någon mjölkkanna som matchade. Vad göra? Ja, bor man i Skellefteå kan man ju med fördel bege sig till Bibo. Där fann jag inte bara en lämplig liten kanna utan en till större som man...eeeeeh tar till om man typ vill ha MYCKET mjölk. Var bara tvungen köpa den OKEY, de hörde ju som ihop.

På väg till kassan får jag ögonen på en pajform i en glad grön kulör, extrapris till råge på allt. Och intill lika gröna, ungsäkra små hjärtformar. Men det blev helt enkelt för mycket, kortslutning och beslutsångest. "Inget direkt behov" kontra "vill haaaa"! Blev bara formen... måste kanske återvända? Jooo det känns så...

Fortsättning följer.

 

Flaskor och trälådan ICA Maxi

Muggar Rusta

Glasskålarna är arvegods.

 

 

Inte har det varit riktigt på topp ett tag, känts nästan som nalta* deri deppers**.

Förkyld och hostig har jag knappt rört på mig under drygt två veckor.

Det är mörkt, mörkt, mörkt. Nu hade vi ju vintersolståndet där strax före jul men det märks knappt. Idag den 9 januari gick solen upp 9:23 och ner 14:02, det betyder att dagen var 4 t 39 min och natten/mörkret är 19 t 21min här i våra trakter. Dessutom har solen lyst med sin frånvaro (obs ordvits) de futtiga timmar den skulle gjort sitt jobb och fått oss alla gladare och piggare.

Det har varit halkigt, regnigt, blött, dimmigt och trist. Eller just idag har ju kylan och snön slagit till*** vilket gör allt ljusare och trevligare, men fram till just idag har det varit ett riktigt bedrövligt vinterväder.

 

Men så behövs det så lite för att det ska vända, humöret menar jag för vädret rår ingen på även om det faktiskt också vände bara så där mitt i alltihop. Nä, tack vare den ytliga, materialistiska flamsmaja som jag är så behövde jag bara shoppa lite... och kanske att förkylningen äntligen släppte taget bidrog en aning. 

Från surkärring till belåten dam i sina bästa år på ett kick!

 

När jag skulle plocka undan julstjärnorna från inglasningen kändes det så mörkt och tomt i fönstret... vi får ju som sagt inte många timmar ljus om ens några.

Funderade om kanske man skulle kolla efter en passande lampa och så snubblar jag över den, och blir SÅ larvigt glad. Får den dessutom till halva priset då butiksexemplaret var det enda som var kvar. Nu när jag tänt ny-lampan och snön yr utanför fönstret så är jag plötsligt så himla nöjd.

Tjo hopp!

 

...och bockar" säger jag till våra fina grannar. 

Det blev en sommarfest som hann bli en höstfest innan vi fick tummen ur och vi hade det riktigt mysigt (ursäkta detta Ernst-slitna ord) denna ovanligt varma septemberkväll. Gästerna hade med ett presentkort till en heltrevlig inredningsaffär vid namn Ingmar, tanken var att det skulle köpas något just till inglasningen för pengarna.

 

Fick en svår beslutångest (fanns otroligt mycket fint) men efter två vändor in på nämnda butik så hade vi bestämt oss. En plåtskylt med en passande text och ett doftljus med en träveke som sprakar. Skylten hamnade i uterummet, men ljuset står i hallen och ska dofta och småspraka i höst/vintermörkret är det tänkt.

 

Ja då har de här intensiva dagarna passerat. Jag har namnsdag den 31 juli, firar bröllopsdag 1 augusti, födelsedag OCH namnsdag 2 augusti. PUH! Man kan ju bli ju helt slut för mindre. Lägg dessutom till två nätter med njursten-smärtor och på tok för många diklofenak plus jobbat mitt första pass efter semestern mitt i detta så kan man lugnt säga att jag kan behöva pusta ut.

Men nöjd och glad är jag. Gruset passerade och jag struntade i att sitta på akuten i på tok för många långa timmar, det fanns de som tyckte att snurrandet i sängen och kräkningarna indikerade att en sjukhusvistelse var nödvändig men jag ignorerade det.

Jag kom tillbaka till ett jobb där sommaren bevisligen varit riktigt lugn och trevlig, kanske för att jag varit frånvarande i en månad vad vet jag? Eller näääh?

Vi kunde fira födelsedagen med lunch och tårta i vår nya inglasning och jag fick flera fina presenter. Blommor i en stor kruka, rosor i min favoritfärg, kantareller, godis, pengar, pappas gamla verktygslåda, hörlurar till mobilen och mitt macro som jag fick i förväg... ja en hel del annat också.

På kvällen gick jag och älsklingsgubben ut och åt, vi firade bröllopsdagen sådär lite i efterhand, och efter en trerätters med gott dricka till så somnade jag sekunden innan huvudet nådde kudden. Kan bero på att jag inte sovit gott eller ätit ordentligt på två dygn... fast maken påstår att det inte var så stor skillnad, jag brukar somna väldigt fort, ibland innan jag nått sängen (snarkandes i soffan) och okey jag ger honom väl rätt i det.

Imorse gjorde vi en långpromenad genom Skellefteå innan frukost och färd hemåt. Helt underbart fin lördag med sol, sönerna som gjort lite nytta hos mamma (deras mormor) och slutligen en god middag som hon och lillasyster fixade. Man kan inte ha det bättre! Så njurar håll er i schack inatt. Tvi, tvi, tvi!*

 

... Gerd och Maj för fina blommorna och de vackra krukorna, de passar perfekt!

 

Handymannen och snedkapningarnas (på ett positivt sätt) mästare sätter sista väggspånten på plats. Jag har nu grundat ifatt honom så han placerar händerna på olämpliga ställen hela tiden och blir inte så jätteglad. Häromdagen köpte jag en extra bred färgroller, men tänkte inte på att den följdaktligen blir supertung då den dryper av färg. Så det passar faktiskt mig utmärkt att ta en paus och lämna utrymme för Handy att snickra klart, för min högra arm är lite lätt bortdomnad.

 

Få se nu då... Det som är kvar nu är att måla varv nummer 2 ute och inne, hoppas på att dörrar och fönster dyker upp så vi slipper gröna presenningen, välja och sedan lägga golv, fixa takrännor och plåt mot vägg uppe på taket. Vad mer? Just ja, balkongen blir inte klar i år, men det går faktiskt riktigt bra att stå och damma mattor från takkanten.

Men snart, SNART! är det dags att inreda!

 

När vi bygger jag och maken så är vi inte alltid på samma våglängd, inte riktigt på samma plats. Jag vill inte generalisera om huruvida män endast kan göra en sak i taget, inte befästa trista stereotypa könskillnader eller säga något om Venus och Mars. Jag uttalar mig ENDAST om hur det fungerar hos OSS, that´s it.

Låt oss säga att handymannen och jag sätter foder runt dörrarna så kan jag samtidigt fundera över lösningar kring utebelysning, fönsterbleck eller nåt annat som ligger en aning fram i tiden. Men det löns inte tro att man får respons på sina resonemang, att vi tillsammans försöker lösa framtida eventuella problem för handymannen spikar foder, och när han gör det så är det det enda han tänker på och gör...punkt slut.

Jag fladdrar oftast iväg långt före i tid och rum. Men handymannen står helt enkelt kvar i nuet och jobbar på.

 

Ett exempel på då det faktiskt kändes som vi sitter på var sin planet var härom morgonen. Vi gick en före-frukost-promenad. Efter frukost skulle det läggas afsaltboard i botten på det blivande golvet på vårt framtida uterum. 

Jag funderar och drömmer sådär mer tyst för mig själv, i det här fallet är jag nog någonstans vid sommaren 2014 i full färd med att inreda... Handymannen funderar också, och pratar om det han ska snickra efter frukost.

 

Jag; ett olivträd vore ju fint, men säkert skitdyrt?

Handy; du vet det är ju 550 mms bredd mellan reglarna... 

Jag; hur får man ett olivträd att överleva på vintern, måste googla på det... 

Jag; tror jag ska ha en lavendel i en stor kruka, gud vad gott det skulle dofta...

Handy; I och för sig går de ju såga på längden men jag tror det blir för mycket spill...

Jag; i en låg bred kruka tror jag, undrar vad skulle Ernst välja? 

Handy; sedan är det ju bara rulla ut isoleringen vettdu, den är ju redan 550 ...

Jag; vita begonior.. eller nej det heter... eeeeh pelargoner! Ååååh så mysigt!

Handy; när vi lagt golvspånskivorna på plats måste vi ju plasta för om det blir regn...

Handy; Jättefin? Plasten?

Jag; Oj, sa jag det där sista högt? 

 

 

Utsida grundad och målad första varvet. Snart är jag inne i det hemska evighets-ekorrhjulet, bättrar på det vita, kladdar ner det röda, målar över kladdet med rött lyckas droppa på det vita, fixar de röda dropparna med lite vitfärg men lyckas...osv...osv...

 

 

 

Vi är igång. Själva stommen var PP-Bygg-Pär och hjälpte oss resa. Men sedan blev jag mer påtagligt inblandad i själva byggandet än vad jag ens anat. Har faktiskt klättrat och spikat en hel del, rullat ut och nubbat takpapp, kletat apskit*, lagt shingel...

Här är några bilder på hur det sett ut här i vår. En bra bit kvar som ni kan se, inte riktigt dax att placera ut korgstolen och kryddplantorna än... eller vad man nu ska ha alltmest i uterummet... inglasningen... pensionärskuvösen?

Här är funderingarna jag hade ifjol kring detta bygge... Länk

 

(Fler uppdateringar garanteras)

Har ju i flera år längtat efter ett uterum, och nu i vår skulle det äntligen bli av. Ritade en skiss på hur det hela borde arta sig, sedan ritade maken eller handymannen som han ju brukar döpas om till då det är lite snickring på gång en cadritning som vad jag förstår ska stämma på millimetern. Tyvärr så stämmer inte alltid verkligheten med ritningen och då står vi och kliar oss förbryllade i huvudet bägge två. 

 

Sedan hittade jag en inspirationsbild på aftonbladet, och för att fullföja känslan photoshoppade jag in mitt huvud på en mager människa placerad på en stol i mitten av allt det fina. Att jag sedan nästan skulle spräcka min inredningsbudget bara genom att köpa två *glasdamejeanner är ju en annan femma... äh, det får bli som vanligt, IKEA here we come!

 

Passade på att fota några fler detaljer i vår lilla, lilla etta. Denna gång är det omtalade nyckelskåpet förevigat. Inte för att det är något speciellt med den annat än att det inköptes långt innan vi hade en vägg att skruva fast den på...

 

Här kommer även lite bilder på bland annat hur vi utökat vägghyllorna, lite lätt bitter över att dessa hyllor inte riktigt stämmer med varandra och fästena för att montera fast dem inte ens sitter ordentligt. Håller med maken som under monterandet muttrade något om att så här skraltig skulle aldrig en hylla från IKEA vara, och dessutom hälften så dyr. När blev han en sån IKEA-fantast?

Hittade ett väggtidningställ, ett vitt "M", på Hemtrevnad i Skellefteå. Passade på att borra och skruva upp den och hyllorna då vi fått låna en borrhammare, med hjälp av den var det tydligen "som att borra i smör". Mycket roligare än tidigare då det varit blod, svett och svordomar då vi mötte hård och omöjlig betong med en vanlig slagborr.

 

Har gjort en svart "pelare" i köket av den vita och nötta kyl/frysen genom att klistra svart film på dem, plus på köksluckan ovanför som kapades för att rymma inbyggda mikron. Nu blir väl nästa steg att införskaffa en TV-bänk. Och vissa av oss (läs jag) är jättesugen på att fixa upp i badrummet. Men det får nog bli en senare historia.

 

 

Ibland så är jag lite pysslig trots att jag oftast är motsatsen. Inget överdrivet eller nåt att förhäva sig över. Tror inte jag är ensam om att ta en färgklutt och kladda det på något och så voila´så har man något annorlunda, något man förnyat, förhoppningsvis finare och användbarare, något man kommer använda.

I julas fick maken en julklapp, ett par snapsglas och de låg i en träask. Jag letade upp några gamla färgtuber (varav de flesta visade sig var torra) och en överbliven skvätt naturvit ur en enliters-burk ur förrådet. Blandade till en rätt ärtigt grönfärg, målade sedan om asken och skrev "TE" på den. Inte särskilt kostnärligt eller avancerat, men nu har vi en användbar te-ask till lägenheten. Och ingen har exakt en likadan.

 

 

Nu! Färdigt! Härligt! Äntligen! Skönt! Nöjd!
Nu är nya skåpen och bänkskivan på plats! De gamla kökslamporna är uppmonterade, för den som spar han har IKEAs plastgrejer någonstans i ett förrådsskrymsle kvar. Och mattan jag köpte i våras som "prov"-legat framme har jag äntligen officiellt plockat bort prislappen och tvättråden ifrån.
Det fiffiga med det nya är att nu rymmer jag mer och kan dölja ett fult hörn som alltid samlade damm. Att kunna dra ut en låda istället för att gräva fram saker ur ett rostigt skåp är inte heller helt fel. Det känns också fräscht nu då alla väggar är ommålade och golvet är rejält uppskrubbat (även om det fortfarande ser smutsigt ut) Klart det hade varit snyggt med ny tvättmaskin och tumlare, men de fungerar än så länge. 

Hmmm? Funderar på att prova tvätta och sedan köra en rejäl torkning av skiftnycklarna, några småspikar, ett gäng 2 tum 4 och så kanske hantlarna? De är SÅ smutsiga.

Tyvärr var jag så ivrig i mitt rivande att några bra "före"bilder blev inte tagna, men jag har däremot några på det färdiga resultatet;

 

Under några spridda stunder under helgen har vi eller egentligen speciellt min handyman pysslat på i tvättstugan. Måste säga en hel del har blivit gjort... och man har naturligtvis fått sin beskärda del av svordomar och rörmokar-butcracks...

 

Jag anser att vi har fördelat hemmasysslorna rätt bra, såsom matlagning, handla eller skjutsa barn till olika aktiviteter. Men just tvätta är mer min specialite', medan tex dammsuga nog mer är makens cup of tea'. Och att tvättstugan inte är den disträe maken/handy-mannens domäner förstår man genom att han blandar ihop mangelns placering med torktumlarens, vi som inte ens haft en mangel på drygt 10 år? Eller när han nästan fastnar i skåpen och säger att det var bäst att han lirkar sig lös så han inte sitter kvar då allt är klart för mig att börja damma? Antar han menar tvätta? Eller menar han att jag placerar mig i tvättstugan för att sedan via speciella porer producerar de dammtussar han brukar dammsuga upp i huset? Jag vet faktiskt inte riktigt?

 

Några bilder som inte avslöjar de delar som är ofixade. Bättre och fler kommer senare.

Kranen som satt i köket tidigare, hus-lådan är jättegammal och sedan några år om-målad, bänken och de nya luckorna (inga handtag ännu), mina söta mini-klädnypor och de nya tvättmedelsburkarna som är köpta på Biboköp (länk här).

 

Jahapp, nu är det dax för lite "under tiden" bilder. Det som är kvar är att såga upp diskho-hålet, montera bänkskivan, måla lite till på väggar, skruva fast nya handtag och så lister mot golvet. Eftersom handymannen är i Norge och lagom tills han kommer hem så jobbar jag hela helgen, lägg därtill att det är simtävling på söndag så torde inget vara särskilt klart veckan som kommer. Tvättmaskinen är kopplad så vi kan tvätta, dock inte så kul med en enda röra i tvättstugan i flera veckor, men det är bara gilla läget.

Förresten visst kan man undra vad vi har för inrednings-stil i vårt hus? Ett enda hopkok är det faktiskt. Tjocka golvlister, pärlspånt och mitt i det rostfria luckor, gamla om-målade möbler men plötsligt en stor plastlampa, liggande panel tillsammans med nya svarta skåp. En hybrid av nytt och gammalt, modernt och omodernt, lantligt men ändå inte. Allt kanske inte passar ihop, en del saker krockar nog faktiskt... eller vem bestämmer det? Om man tycker om något och själv tycker det passar så gör det väl det, eller hur? 

 

På bilderna;

Hörn och diskbänkskåpet, diskhon och den mörka bänkskivan, de rostfria luckorna. Och så slutligen mitt i all röran måste jag ju placera ut tvättmedels-burkarna bara för att se om de funkar mot resten. Funderar lite... det gör de kanske inte riktigt fullt ut? MEN då bestämmer jag att de gör det ändå! Hepp!

 

 

Jaha, återigen står jag nästan som handlingsförlamad inför det faktum att det är första advent, REDAN?! Mer jobbigt än kul innan jag kommit igång med de årliga förberedelserna. Men när det är färdigt är det mer kul än jobbigt. Nu låter det som att jag laddar upp inför värsta julstädningen, pyntningen och lussebaket. Inget kan vara mer fel. Jag behöver alltså "ladda" bara för att lyckas byta gardiner i köket och pillra upp ett par adventsstjärnor och en adventsljustake. Thats it! Inget hemmagjort pyssel, inga vackra kreationer av mossa, ljus, bär och blad, ingen införskaffning av saffran, bakchoklad eller mandelmassa, ingen knytt rosett, inget strykande av röda dukar, inga såpadoftande golvtiljor, inte ens en liten hemmakokt knäck så långt ögat når.

Ni hör väl? Slöaste människan söder om polcirkeln... eller säkert på båda sidor om den när jag tänker efter... 

 

Blev trots allt lite inspirerad att hitta julgardinerna, tycks minnas att de är vita med nån typ av rött mönster. Exakt, inte så otippade färgkombinationer i juletid. Anledningen att det känns lite roligare leta rätt på dem är att de kommer att matcha den superbilliga rödvita julmatta jag köpte idag till köket. Jag vet, ingen komplicerad färgmatchning, vittå´rött och rödå´vit. Mamma hjälpte mig att korta ner mattan med drygt 4 dm, och de nya stadkanterna blev mycket tjusigare än orginalet. Sedan bytte vi tyg till hallbänken och korgstolen, det kändes genast mer vintrigt ombonat. Vi kan väl låtsas att det var äkta gotlänskt fårskinn jag hittade för 149 kr/m, känns ju mer Ernst-gediget eller hur? Ha, ha, ha! Men då måste man också låtsas att gotländska får är VÄLDIGT långa så de går att köpa dem i löpmeter på rulle;

 

I lördags begav vi oss norrut, stannade upp i Luleå och firade att det var 23 år sedan vi träffades jag och maken, ja faktiskt på dagen sedan det sa "klick". Då var det en mycket regnig blåsig Allhelgona, precis så blev den här med. Det liiite märkvärdiga med just den här dagen var att vi känt varandra i exakt halva mitt liv. Med tanke på att min officiella ålder är 29 så uppstår ett matematiskt problem ni helt enkelt inte behöver fördjupa er i.

Söndagen ägnades åt att traska runt och göra av med pengar samt äta och fika billigt på en av herr Kamprads byggen för att sedan packa bilen och släpen med mer eller mindre nödvändiga saker. Största delen stoppades in i en liten lägenhet som ligger efter vägen hem till Casa del Yttervik.

 

Och hur ser det då numera ut i ettan kan man undra? Ja, det måste väl bli rörigt, rörigare och rörigast innan det blir klart eller åtminstone beboerligt. Nu har vi nog passerat den mest kritiska stök-tidpunkten och det börjar snart likna något. Kaklingen är inom kort klar, möblerna är monterade. Sedan är detaljer som att hitta besticklådor som passar minilådor i ett minikök, borra fast saker i hårdbetong och få det en aning hemtrevligt sådant som får lösa sig allt eftersom.