Köpte gardinstyg häromdagen. Hade bestämt att nu skulle det allt bli lite färgsprakande vårfint. Det blev ... tja, en aningens... feg kompromiss där grundfärgen är vit, MEN en del blommor i mönstret är ju färgglada i alla fall. Mor sydde dem åt mig, hon har väl resignerat över det faktumet att det inte kommer bli någon sömmerska av mig, trots hennes milda strejk som skulle kunna ha inneburit att jag någon gång tvingats lära mig.
Tyvärr mamma, jag lär mig aldrig. ((länk textilångest)
Samtidigt som hon satt och sydde roade jag mig med att kolla på nätet efter en ny köksmatta, och fann "Happy", vilket ju var ett namn i min smak, ännu ett plus var att den också hade de rätta färgerna. Så nu ska jag förnya och komplettera med någon färgglad attiralj till detta i orange, rosa eller rött, för grönt det har jag ju redan.

Här ett kollage med de nya gardinerna som sitter uppe redan, mattan jag beställde och lite färgklickar som det nog inte blir, behöver inte fler lampor till exempel, MEN något i liknande nyanser kommer nog inhandlas till köket;

Länkar;
Mattan, tyget, vasen, lamporna och de andra grejorna.

Blev så tokless på mina retuscherade bilder, herregud så trist!
Nu ska sanningen fram!
Så här kan det se ut hos oss en eftermiddag då jag kommer hem från jobbet.
Och nej, jag anklagar ingen speciell, jag är nog själv inblandad i det mesta av stöket.
Skorna man ser i hallen är delvis mina, men MIN vant & mösslåda är stängd, jag lovar. Att sängen är obäddad torde vara mitt lika gärna som någon annans ansvar... speciellt då jag klev upp sist. Tidningshögen på sängbordet är jag däremot oskyldig till, det är inte JAG som läser biltidningar i 4 mikrosekunder för att sedan somna ifrån dem (på min sida ligger 3-4 läsglasögon och jättehögar böcker och inredningstidningar).
TV, boxer och surroundsystem-kontrollerna har en stor skål på rumsbordet där de SKA ligga, men det kan lika gärna vara jag som placerat dem utanför igår kväll och oftast är kuddarna man ser i soffan INTE snyggt "tillpuffade". Handdukarna är slarvigt tillbakahängda på morgonen och i tvättstugan hänger allt det som tvättades dagen innan, och alla tumlade sockar och underkläder ligger i en stor korg.
Så här illa ser det alltså EGENTLIGEN ut, men hoppas det är rätt normalt?
Eller?

Nu väl hemma från våran "IKEA-i-Haparanda-sedan-god-middag-övernattning-Stadshotellet-å-lördagsshopping-i- Luleå-resa" pust* ...så SER jag ju att huset är i stor nöd av att dammsugas, vissa köksfönster borde renspolas, platta kartonger öppnas, grejor monteras och resväskor tömmas. Men vad gör jag? Jag uppdaterar bloggen, sådan är tydligen mina prioriteringar käre läsare, inte illa va?! Eller rätt så illa... 

Rubriken här ovan är faktisk tvetydig och vitsig. Det är dels en tripp såsom i den resa, för just oss, på dryga 25 milen enkel väg. Men också för många, kanske mest kvinnor, påstås det vara lite som en LSD-tripp, vi blir både höga och smågalna av att shoppa där. Om den stereotypa schablonen ska stämma fullt ut BÖR helst mannen till den överexhalterade damen tycka det är fruktansvärt tråkigt och alldeles för dyrt. Men när man jämför priser tycker oftast alla parter att handla där är en kanonide'.

Vad var det nu som skulle inhandlas förutom värmeljus och servetter? Jo, jag hade fått en snilleblixt, inspirerad av en kollegas upprustning av tvättstuga, därför blev en IKEA-tripp snabbt inplanerad. Jag hade kommit på att jag skulle köpa ny kökskran och i sin tur låta den gamla men inte allt för eländiga hamna i tvättstugan.
Där skulle sedan en ny ho och nya bänkskivor och den begagnade kranen vips skapa en roligare och fräschare tvättstuga.

Men den fina kökskranen fanns inte hemma, inte att beställa och Kamprad hade ingen aning om när den eventuellt skulle dyka upp. Lätt besviken tog jag en annan kran att byta upp mig till i köket, annars skulle ju hela min ide fallera. De två 186 cm långa bänkskivorna visade sig inte alls rymmas i bilen trots mätningar av bilinredningen gjordes kvällen före. När sedan datastolen som den äldre sonen velat ha var slut så gick liksom luften lite ur tanten.
- Va, är du inte glad? undrade den yngre sonen som ju traskat runt denna gudsförgätna jättebyggnad för att göra sin gamla mor just GLAD, lite otacksam verkade jag nog.
Som tur var fann jag två snygga tröjor på finska sidan till gossarna och då blev vi alla tre glada, ibland behövs det inte mycket. Den fjärde om någon undrar, älsklingsgubben alltså, är oftast glad utan att verka behöva inhandla något...

Nu har jag allt utom bänkskivor till min tilltänkta minirenovering, och jag undrar om inte prislappen på 4 meter skiva från Beijer eller något annat lokalt byggföretag ger maken en smärre hjärtattack. Hur ska jag göra? Det måste ju hända nu! Nu, nu, nu...

Är inge vidare duktig med blommor. Inte ett enda grönt finger ens som tumme mitt i vänsterhand. Eller faktiskt brukar uteblommorna bli rätt fina, om man med fina menar att de inte slokar, skrumpnar och dör, men där tror jag svaret är att naturen sköter det hela med regn.
Inomhus är det sällan regn, och vattenkannan är placerad så undanskymt att jag blir liksom aldrig påmind. Numera har vi mest fetbladingar och en och annan traditionell taggig sak som ska klara månader utan vatten i en het öken. Men de ligger risigt till de också ibland. Till och med kaktusar kan få problem med vattendepån, åtminstone i det här hushållet.
Det är ju inte ovanligt folk tar med en blomma då man går bort, och sådana har även jag fått, vet inte hur många jag tagit ur daga som man säger. Ja förutom de jag snabbt kan bära ut i vår herres härliga natur, typ pelagoner, underförstått att det inte är mitt i vintern förståss...
En släkting till oss har alltid med sig en blomma med rötter (snittblommor är ju utan, hej och hå vad jag kan) när de är bjudna till oss på middag. Att hon inte märker att den hon kom med sist är puts väck? I höstas fick jag en rödbladig variant som liknade fyrklöver. Den skulle bli stor och tjusig, sa hon, speciellt om jag har den ute till sommaren... hallå??? Sommaren 2012? Den levde inte ens fram till advent. Alla blad låg som slickade runt krukan en afton. Jag tog till akutåtgärder... akut såsom vattna helt enkelt, men det var för sent... tyvärr. Vila i Frid lilla blomma, du var för god för detta hus.
Så nu häromveckan var de återigen bjudna på middag, och jag fick precis som jag misstänkte en blomma. Missförstå mig inte. Jag blir glad, men samtidigt nervös för jag vet ju att det kommer ALDRIG gå vägen. När ska jag bli avslöjad, när ska hon märka att hon bär dessa vackra växter till sin onda bråda död?
-"Brukar du ha tur med här?" säger hon med förväntansfull blick då jag ur papperet plockar fram en... orkide?! Shit, den ser ju väldigt avancerad ut.
-"Eeeeh... näe", svarar jag sanningsenligt och ler skamset. Kräver speciell jord, glaskruka och vattnas LAGOM ofta/sällan. Snacka om mission impossible...

En bild på den vackra orkidén som jag fick. Och än lever och frodas den och jag är sååå glad för blomman är sååå fin!

Nästa bild har lite "Gökboet-varning". Eller är det bara jag som tolkar den här kaktusen som desperat? Tycker själv det är uppenbart hur den försöker visa de andra blommorna vägen mot räddning. Med alla sina små "kaktusfingrar" pekar den mot ett fönster som står öppet för vädring. -"Kom igen grabbar och tjejer, vårt sista hopp, där ute finns det en chans till vätska, näring, liv! JUMP!!!"

Återbesöket på Blomsterlandet slutade INTE med att jag köpte en krans. Hjärtan med mossa gjorde att jag ändrade mig. De flesta var dekorerade med lite spets, vita rosor och...tja, de var inte pappa helt enkelt. Han var liksom aldrig nån spetstyp direkt. Tursamt nog fanns det odekorerade hjärtan och ett gäng små påsar med bär, torkade mandarinskivor och diverse annat krafs.
Perfekt! Köpte material till att göra ett höst-allhelgona-hjärta.
När jag kom hem plockade jag några färgstarka löv på gården och satte igång. Bären var fiffiga, de hade en lite pinne så de stack jag fast i mossan, mandarinerna och bladen fäste jag med "klammer" som jag vek till av den gröna vajern jag också införskaffat.
Nu skulle jag nog inte rekommendera långpromenad med denna skapelse under armen, inte heller kasta runt den eller skaka den hårt för SÅ bra är inget förankrat, men tillräckligt för att läggas vid en gravsten blev det nog i alla fall.
Rätt nöjd med resultatet, hoppas pappa också blir det.

...och lite annat tjafs.
Sprang in på Blomsterlandet i tron om att jag skulle hitta en vacker höstkrans att sätta vid entréndörren. Och jodå, kransar fanns det gott om, men bara gravkransar, vilket ju inte var min första tanke. Men vid min andra tanke så kan jag konstatera att jag borde ju ha köpt en krans att ha vid pappas sten nu till Allhelgona. Ångrar sällan köp, ångrar oftare ickeköp. Det blir nog en sväng till dit igen närmaste dagarna.

Men gick jag tomhänt därifrån alltså? Nädå, oroa er inte, jag hittade annat som jag plötsligt kände ett akut behov av. En mindre glasburk att ha bredvid den stora som jag köpte i vårvintras, lite grönare blommor för att byta ut de halvtorra spretiga som tidigare stod på köksbordet och lite annat grejs.
Det är väl just tjafset och grejset som man verkligen behöver få ögonen på för att  i samma ögonblick inse att man har behovet? Och när man inser det, ja då bör man handla. Eller hur?

Bra-att-ha-saker???
Lite gladare och piggare växter, en liten glasburk, sidenrosor och ett kuvert med något i som doftar Magnolia.  

Aaaaaah, vad är det som har hänt med mig??? Börjar bli riktigt orolig faktiskt.
I lördags ville maken gå och kolla på golv, och i söndags mätade han och gjorde sina berömda ritningar (de där som inte får fela 2 millimeter) i sitt CAD-program på datorn. Han har ju jobbat som konstruktör en gång i tiden så han kan ju sina grejor, gubben.
Men vad gör frugan? Hon som brukar tjata käkarna ur led för att få igenom idéer och projekt? Hon som sagt sedan tidig vår att ett nytt golv stod på agendan. Hon som plockat hem massor av foldrar med små rutor av nyanser och träslag, information om bredder, längder och tjocklekar. Vad gör hon?
Jo, hon alltså jag tvekar om jag ens ids gå in på XL-bygg för att kolla deras utbud, men hänger med på en runda på Beijer. Till mitt försvar har vi gjort dessa räder, de flesta affärer är redan avklarade. Sedan ligger jag och läser norsk deckare på sofflocket i köket medan gubben kryper på alla fyra med sin nyfunna gula måttstock. Sitter  håglöst bläddrande i produktbladen, har inte ens bestämt om det ska bli mörkt eller ljust än. Blir nog mörkt? Eller inte sååå mörkt? Ljust vore kanske fräscht? Har väl aldrig velat på så här. Brukar resonera som så att "vad som helst blir bättre än det vi har nu", och så ju är fallet den här gången också. Men ändå?

Är jag på väg härifrån? Mentalt alltså? Vi har ju aktivt kollat in lägenheter, och vi har ju haft hit mäklare. Jag var den mer tveksamma, ville jag lämna det här huset? Hur kan man göra något vettigt i så små kök? Inga gamla möbler kommer att passa. Känner man sig inte instängd på våren med en så liten balkong som vetter åt fel håll. Måste vi ta bort kisse?

Pojkarna kunde ju se charmen i att slippa åka buss till skolan, skotta snö hela vintrar, klippa gräs hela somrar och ha närmare till det mesta, men inte lika sugna minska sina rum till hälften, och framförallt inte förlora katten.
Efter en del räknande av boendekostnader och funderande insåg vi att så här billigt och bra kommer vi aldrig bo mer, vi har mycket boende för liten peng. Så vi kom fram till att nog lugna oss ett par år till med flytten.
Först leta sommarstuga, för det måste man nog ha att bo i från tidig vår till sen sommar. För tänk att sitta och dricka morgonkaffet mitt i stan på sin skuggiga pyttelilla balkong med trafik utanför räcket? Nä, det går ju inte föreställa sig.

Står i mitt rätt så stora kök och stirrar ut genom ett av våra (tro det eller ej) nytorkade köksfönster. Där ute spankulerar 5 vilsna renar sedan några veckor tillbaka, händer väl bara på landet? Och en snöslunga kommer att införskaffas inför vintern, det har vi lovat pojkarna.

Till våren har jag en hel tomt som vetter mot lägdor med några tranor, ett par hästar och en röd vacker rävhona som varje vår startar med en ny kull ungar. Där på altanen sitter jag och dricker kaffe på första parkett till naturen. Sedan blir det att måla om balkong och broräcken, fixa jordgubbslandet, plantera om lite buskar…näää, jag är inte på väg härifrån än. Det känner jag ju.
Få se nu, vad ska vi välja för golv? Mörkt....ljust? 

Foto
Tog några bilder att ha om huset skulle ut på försäljning i vinter. Men de duger ju inte, en riktig fotograf med stativ och vidvinkel kan göra huset bättre rättvisa. Och vi bokade  ju i vilket fall av allt vad fotografer och mäklare heter.
Här är det vår humleportal, husets baksida och vår katt Ceasar som fångades på bild. Får använda bilderna i vinter att kika på när det snöar och driver för att övertyga oss om att vi valde rätt, det är ju härligt här på sommaren...

Dags att skriva en ny ”Things-to-do”-lista inför hösten.
Den förra för våren 2010 är avklarad så när som på golvet och taket. Jag vet, relativt stora saker blev kvar , men garaget som var det stora "Gruva-sig-så-man-inte-gör-nåt-på-nästan-20-år"-projektet är gjort. Många vändor till skroten, flytspacklat, målat, mer belysning, inrett. Snyggt, fräscht och lättstädat blev det. Känns helt underbart faktiskt! 
Följaktligen åker golv/tak punkterna automatiskt upp på 1:a och 2:a plats på "höst-2011". Det fiffiga är att när man skrivit in dem på "höstlistan" får man bocka av dem på gamla "vårlistan" = avklarad. Ytterligare ett fiffigt tips; skriv dit det du redan gjort, t.ex. i mitt fall målandet av rumsbord, barstolar och lackning av lampan, så bockar du direkt av det och du får känna dig omåttligt duktig. Självbedrägeri? Kanske, men det funkar!
Låter det avancerat, som om jag vore sjukt strukturerad? Skenet bedrar, om sanningen ska fram vet jag faktiskt inte ens var gamla listan finns, (tur jag hade kopian på bloggen). Hmm, en punkt att notera på min "Bli-bättre"-lista? Om jag bara hittar den får jag skriva; "Bli duktigare på att hålla rätt på listor"...

Things-To-Do-Lista Hösten 2011;

1. Måla tak...eller ids jag???? Urk!
2. Leta passande golv, blir nog Pergo som håller bra i hall och kök, helst breda "låtsas"plank. Mörkt? Ljust? Beslut! Sätta igång och lägga det!
3. Lacka kökslamporna, numera vardagsrumslampor, sätta upp.
4. Måla rumsbordet, lilabeige misslyckad kulör väck, måla brunsvart.  
5. Måla barstolarna i köket vita, för att de ska passa med det nya golvet. Förtifjorton olika träslag är inte okey om man ska tro inredningsbloggar och tidningar, nu blir det i alla fall bara föritretton...
6. Städa inneförråden. Hur kan de bli så stökiga??? 1000 @&# skor???
7. Gamla vanliga/ torka fönster, kratta och sånt tråkigt skit.

Foto
Punkterna 3-5 som jag kunde bocka av direkt jag skrivit min lista;

Omlackade lampor på plats / Klart!                Yes...
Vardagsrumsbordet brunsvartmålat / Klart!     Jippiii...
Målade barstolar/pallar / Klara!                     Jippikayeeeey...

Men vad hände? Vart tog sugen vägen?
Jag har tydligen tappat den, är det nån som sett den?
Inte har jag orkat blogga, fast jag har ett antal uppslag och ideer om vad det skulle kunna handla om. Bland annat har jag funderat kring sådana angelägna frågor som vänsterskor, amerikanska jätteglassbyttor och böcker.
Men neeeej, det går sååååå tungt.
Inte har jag orkat måla något tak heller, och definitivt inte beslutat mig om vad det ska bli för golv. Suck! Jag är verkligen i behov av en driven projektledare men var jag än letar hittar jag ingen, inte i det här huset i alla fall.

Skrev igår ner en "under-våren-things-to-do-lista", är förtjust i listor, eller rättare sagt jag behöver dem. Dels för att sortera och planera vad som ska inhandlas, och sedan älskar jag glädjen i att få stryka punkterna. En efter en...
Ska nu delge er denna lista, kanske mest för att sätta lite press på en halvt utslagen, seg och slö gammal tant med gele'-armar, nämligen mig själv.
Här är den, ocensurerad och rakt avskriven från kollegieblocket;


          Things- to-do- list  (inte nödvändigtvis i rätt ordning)    

1. Köpa förvaringspuff till v-rum (att ha PS-ratten och div grejer från G:s rum) Eventuellt 3 nya kuddar till soffan som ska matcha puffen? Kolla MIO, ev. i Umeå på tors. 
2. Tömma skåp i G.s rum och slänga ut. Tapeter. Hur många rullar? Vilken tapet? Måla ränder på vägg i G:s rum, sätta upp BESTÅ väggskåpen.
3. Måla tak i kök/hall (Måste köpa mer färg)
4. Golv/ men vilket golv?! Hur många m²? /ska vi ta E:s rum också? 
5. Garaget/städa ur, gjuta till golv,måla tak och väggar (köpa billig färg typ Jula) Köpa nya hyllor, få ordning!
6. Infarten/rensa ogräs, lägga nån typ av täckväv, köpa kantsten och grus.
7. Måla stenfoten/ helst ungefär samma färg som nya markiserna.
8. Gamla vanliga/ torka fönster, kratta och sånt tråkigt skit.

Tja, det ska väl gå vägen...under våren?…tveksamt, men kanske innan 2011:s slut, om jag bara blir en aning mer manisk än en överkörd slemmig snigel.
Och, nej det blir ingen dagens detalj...för jag orkar inte starta upp Photoshop. Jag vet att jag bedyrat att jag alltid ska ha en bild oavsett om det har med inlägget och göra eller inte... Mäh, typ ooorkaaa, som jag skulle uttryckt mig om jag varit ca 30 år yngre (eller 14 år enligt min officiella ålder)
Det är ju det jag säger...är inte piggare och nytrare eller för den delen mer motiverad än ett "roadkill on Route 66 a'la snail"...

I måndags skulle jag återigen fördriva tiden i Skelleftehamn med att promenera medan yngre sonen simtränar. Men först upptäckte jag till min förvåning att jag styrt in på Allbutiken, och vips hade jag inhandlat en glasburk att ha mina turkiska tvålar i samt två ljus. Sedan vände mina små fötter sig mot syd och plötsligt hade jag hamnat på Guldknoppen, där fann jag vitt grus till min kaktus jag har på toaletten, en liten svart träödla och mystiska små kulor. Märker ni att jag faktiskt inte rår för var jag hamnar, utan liksom ett rå för vinden nästan blåser än hit, än dit och hamnar där jag inte alls planerat. I och för sig krävs det en orkan för att förflytta en sån stadig bit som mig men det är mer hur jag fungerar mentalt och är metaforiskt beskrivet... 

Sedan blev det en dryg timmes promenad runt i Skelleftehamn, ett ställe jag kan utan och innan vid det här laget. Ja, så pass som en person med total avsaknad av lokalsinne kan lära sig hitta. Jag är nämligen lite som den omtalade guldfisken som simmat runt ett varv i sin skål och inte känner igen sig, glatt ovetande om att han har simmat runt, runt, runt...

En gång gick jag verkligen vilse, men jag skyller på att jag blev stressad, samt att det snöade en hel del och sikten inte var så god. Min son ringde och sa att träningen var inställd och när jag skulle skynda mot badhuset så halvsprang jag två varv längs gatorna kring någon typ av minisjö mitt i ett villaområde. Har hört att guldfiskhistorien är en myt, men det är tyvärr inte jag…en myt alltså.

Väl hemma var jag mycket nöjd över mina fynd. Speciellt spännande kändes de små kulorna som var mindre än myrägg. De skulle läggas i blöt och bli vackra glas/gele-liknande kulor efter 8 timmar.
Jag har två små glasflaskor, hade jag berättat för tjejen i butiken, hur mycket ska jag ta till dem? En liten nypa bara, svarade hon. En liten nypa? Jag började med att fylla botten på två små dricksglas med de pyttesmå pärlorna, det blir lagom till mina flaskor, tänkte jag. Redan efter 2 timmar insåg jag att det höll på att svälla över och flyttade över allt till två ölglas, efter ytterligare 2 timmar var det bara att flytta över i ytterligare två glas.
Så nu har jag cirka en liter kulor över... Men det är världsliga problem, för tänk om man råkat svälja dem, som min fantasifulle make spekulerade, då hade ju magsäcken sprängts…och det är ju mycket värre.



Glasburken från Allbutiken, med mina turkiska tvålar. Det vita gruset jag fyllde kring min kaktus. En grön tvål jag köpte i helgen på Hemtrevnad i Skellefteå. Träödlan som jag fick för halva priset på Guldknoppen, lutad mot tidningstället i badrummet. Slutligen några av alla gelekulorna, blandade vita och blå/gröna.