Aaaaaah, vad är det som har hänt med mig??? Börjar bli riktigt orolig faktiskt.
I lördags ville maken gå och kolla på golv, och i söndags mätade han och gjorde sina berömda ritningar (de där som inte får fela 2 millimeter) i sitt CAD-program på datorn. Han har ju jobbat som konstruktör en gång i tiden så han kan ju sina grejor, gubben.
Men vad gör frugan? Hon som brukar tjata käkarna ur led för att få igenom idéer och projekt? Hon som sagt sedan tidig vår att ett nytt golv stod på agendan. Hon som plockat hem massor av foldrar med små rutor av nyanser och träslag, information om bredder, längder och tjocklekar. Vad gör hon?
Jo, hon alltså jag tvekar om jag ens ids gå in på XL-bygg för att kolla deras utbud, men hänger med på en runda på Beijer. Till mitt försvar har vi gjort dessa räder, de flesta affärer är redan avklarade. Sedan ligger jag och läser norsk deckare på sofflocket i köket medan gubben kryper på alla fyra med sin nyfunna gula måttstock. Sitter  håglöst bläddrande i produktbladen, har inte ens bestämt om det ska bli mörkt eller ljust än. Blir nog mörkt? Eller inte sååå mörkt? Ljust vore kanske fräscht? Har väl aldrig velat på så här. Brukar resonera som så att "vad som helst blir bättre än det vi har nu", och så ju är fallet den här gången också. Men ändå?

Är jag på väg härifrån? Mentalt alltså? Vi har ju aktivt kollat in lägenheter, och vi har ju haft hit mäklare. Jag var den mer tveksamma, ville jag lämna det här huset? Hur kan man göra något vettigt i så små kök? Inga gamla möbler kommer att passa. Känner man sig inte instängd på våren med en så liten balkong som vetter åt fel håll. Måste vi ta bort kisse?

Pojkarna kunde ju se charmen i att slippa åka buss till skolan, skotta snö hela vintrar, klippa gräs hela somrar och ha närmare till det mesta, men inte lika sugna minska sina rum till hälften, och framförallt inte förlora katten.
Efter en del räknande av boendekostnader och funderande insåg vi att så här billigt och bra kommer vi aldrig bo mer, vi har mycket boende för liten peng. Så vi kom fram till att nog lugna oss ett par år till med flytten.
Först leta sommarstuga, för det måste man nog ha att bo i från tidig vår till sen sommar. För tänk att sitta och dricka morgonkaffet mitt i stan på sin skuggiga pyttelilla balkong med trafik utanför räcket? Nä, det går ju inte föreställa sig.

Står i mitt rätt så stora kök och stirrar ut genom ett av våra (tro det eller ej) nytorkade köksfönster. Där ute spankulerar 5 vilsna renar sedan några veckor tillbaka, händer väl bara på landet? Och en snöslunga kommer att införskaffas inför vintern, det har vi lovat pojkarna.

Till våren har jag en hel tomt som vetter mot lägdor med några tranor, ett par hästar och en röd vacker rävhona som varje vår startar med en ny kull ungar. Där på altanen sitter jag och dricker kaffe på första parkett till naturen. Sedan blir det att måla om balkong och broräcken, fixa jordgubbslandet, plantera om lite buskar…näää, jag är inte på väg härifrån än. Det känner jag ju.
Få se nu, vad ska vi välja för golv? Mörkt....ljust? 

Foto
Tog några bilder att ha om huset skulle ut på försäljning i vinter. Men de duger ju inte, en riktig fotograf med stativ och vidvinkel kan göra huset bättre rättvisa. Och vi bokade  ju i vilket fall av allt vad fotografer och mäklare heter.
Här är det vår humleportal, husets baksida och vår katt Ceasar som fångades på bild. Får använda bilderna i vinter att kika på när det snöar och driver för att övertyga oss om att vi valde rätt, det är ju härligt här på sommaren...