Känner ett stråk av vemod. Semestern börjar ta slut. Maken började jobba imorse och jag har ledigt två pass den här veckan men börjar om på torsdagkväll. Redan? Herregud, vi som hade ooooäääändligt med tid? Kändes det som.

Åja, vi har ju haft fina veckor, hunnit en hel del här hemma plus hotellvistelser, shopping, träffat och umgåtts med släkten och här sista dagarna dessutom kunnat njuta av några dagar sol och bad. Inte illa!

-"Kanske jag tar ledigt fredag och så firar vi vår bröllopsdag ordentligt på torsdagkväll och sover i stan?" sa maken häromdagen.

Tror han också skulle vilja dra ut semestern som ett oändligt gummiband, få den att räcka längre även om jag aldrig hört honom beklaga sig över att börja om att jobba.

Jomen vilken fin ide, om inte jag hade kvällstur på vår bröllopsdag! Typiskt!

 

Varje år funderar jag när det är dags att börja om att jobba... HUR tänkte jag då jag sökte semester? För mig är det i och för sig lite svårt räkna ut hur långt semesterdagarna räcker. Jag har samlat en pott pengar och har ett oregelbundet sexveckorsschema. Det blir en svår ekvation, och lägg då till en veckas utlandsemester och det året har jag gått back i semesterdagar. Jo man kan gå back, och då knaprar det ur den ur potten som börjar fyllas på då jag börjar om att jobba, följdaktligen mindre pengar till nästa semester.

Så jag försöker spara, räkna ut att ta ledigt så där fiffigt så man blir långledig utan att använda så många dagar. Man kan ju det om man har ett sådant schema som jag, alltså ledig flera dagar, jobba helg... eller JAG klarar bevisligen inte av det?! Ifjol gick jag återigen back med flera dagar och startade dessutom om direkt efter semester med min värsta helg. Hur tänkte jag då jag planerade det???

 

Och nu? Om jag inte snålat och börjat på torsdag hade jag ju varit ledig till på måndag och kunnat fira så in i sjuttsingen. Ja, ja, det är ju inte jämt på något vis, 17 år har vi varit gifta. Men då vi firar 20 då jäklar ska jag väl ändå lyckas vara ledig? Ska då försöka, om jag har några semesterpengar kvar den 1 augusti 2016...

 

Ifjol skrev jag om bröllopsdagen, om du vill kolla klicka Här

Jag skrev också om att det var färdigsemestrat 2012, har tydligen lyckats göra en nästan identiskt inlägg i år, kolla Här

 

På torsdag firar vi silkesbröllop och 2016 porslinsbröllop. Från 1-80 år kolla Här

Härom veckan fick jag en för tidig födelsedagspresent av älsklingsgubben. Ett macro-objektiv som jag önskat mig! Tyvärr var det inte så superenkelt att få till några kanonbilder som jag hoppats. Nu har jag väl inte riktigt haft tid att fota och förstå mig på nyheten om jag ska skylla på något. Helst vill jag ju bara klicka på och så gör kameran det mesta av jobbet. Riktigt så enkelt var det nu inte. Om sanningen ska fram så är jag ju ganska otålig, oteknisk, aningens obegåvad och rätt omöjlig att förklara saker för, det är nog kanske mer problemet än tidsbrist? 

 

De här bilderna är tester som jag tagit lite då och då senaste veckan. Ingen av dem gör mig lyrisk och totalt såld på macro... men sådana foton kommer nog så småningom, hoppas jag. Klicka på dem blir de större.

Sedan har jag naturligtvis tryckt in en bild på familjens nya älskling Morris, men den bilden är tagen med det vanliga objketivet.

 

Fotona föreställer;

En snart utblommad kaprifol, en vitblommande buske som luktar hästrumpa (just den tror jag min bror testfotade), slokande Krolllilja och en humla på en mörkrosa blomma jag totalt glömt namnet på. En slända som låg död på altanen (la den på glasbordet ute därav den blå bakgrunden, himlen som speglas, en kvist fick hålla kvar honom från att blåsa ner.) Morris fångad i ett av sina eviga klättringar i Lönnen, en del mer de flesta mindre viga och graciösa eskapader... Mjaaaauuuuuu!

Ja, Jenny hade rätt, det är en parfymbehållare. Grattis!

En liten behållare som man kan fylla med lite av sin parfym och ta med på resan, den stora glasflaskan får stanna hemma. Tyvärr glömde jag fylla och ta med mig något nu när vi tog vår tripp norrut. Men nästa gång då ska jag komma ihåg den.

Länk till Travalor

 

Tripp? Jo, jag och maken tog en sväng till IKEA Haparanda i helgen som varit. Övernattning i Luleå, regnig promenad, god mat och imorse en rejäl hotellfrukost, därefter några timmars shopping sedan hem. Vad mer kan man önska? 

Nu har det inhandlats bord, golv, en matta och lite smått och gott. Snart kan man förhoppningsvis börja känna hur vår inglasning börjar ta form även inomhus. En lampa vore inte så dumt, och det börjar brådska för det blir allt mörkare om kvällarna. Vet inte rikigt vad vi vill ha så vi får än så länge klara oss med stearinljus, nog så mysigt faktiskt.

Kommer att lägga upp några bilder då det börjar likna något. 

Den fina presenten vi fick igår vid vår surströmmingsinvigning av inglasningen är PERFEKT! Så TACK så mycket för den snygga pressobryggaren alla ni inblandade i den och kaffepaketen! Kaffet smakar SÅ gott!

 

I rätt typ av vegitation syns ett randigt litet kattdjur som Morris knappt alls.

Näst intill helt kamoflerad kan han i lugn och ro fokusera på sitt inte ont anande byte och förbereda en förödande attack. Och när tiden är inne slår rovdjuret till...

 

 

Ibland känner jag mig lite ledsen utan någon som helst anledning.
Går och funderar över VARFÖR känns det så här...VARFÖR?!

Tja, inte blir jag då muntrare av det.

Visst vore det bättre ägna tankarna åt att hitta anledningarna till att vara glad?

Idag flyttade en drygt 12 veckor gammal kattkille vid namn Morris in hos oss. 

Morris Minor som det brittiska bilmärket alltså, men om han visar sig vara kulturell och belevad kanske vi väljer den mer franska varianten Messieur Maurice. Just nu känns det som det lutar åt det första namnförslaget för han far fram som en liten bensindriven bil på högvarv. Det har varit full fart och bus blandat med intensivt mys hela aftonen.

Puh! Man blir ju helt slut.

 

Han är randig, söt, kaxig, trygg, galen, mysig och kelsjuk. Väldigt svårt fånga någon på bild som rör sig i princip hela tiden utom då han sover, men jag gjorde ett försök.

Får jag presentera vår nye familjemedlem Morris:

 

 

 

 

... Gerd och Maj för fina blommorna och de vackra krukorna, de passar perfekt!

 

Handymannen och snedkapningarnas (på ett positivt sätt) mästare sätter sista väggspånten på plats. Jag har nu grundat ifatt honom så han placerar händerna på olämpliga ställen hela tiden och blir inte så jätteglad. Häromdagen köpte jag en extra bred färgroller, men tänkte inte på att den följdaktligen blir supertung då den dryper av färg. Så det passar faktiskt mig utmärkt att ta en paus och lämna utrymme för Handy att snickra klart, för min högra arm är lite lätt bortdomnad.

 

Få se nu då... Det som är kvar nu är att måla varv nummer 2 ute och inne, hoppas på att dörrar och fönster dyker upp så vi slipper gröna presenningen, välja och sedan lägga golv, fixa takrännor och plåt mot vägg uppe på taket. Vad mer? Just ja, balkongen blir inte klar i år, men det går faktiskt riktigt bra att stå och damma mattor från takkanten.

Men snart, SNART! är det dags att inreda!

 

... börjar NU!!! När jag kom hem vid halvsju-tiden så stod resten av familjen och gjorde i ordning en "fira-att-det-är-semester-middag". Det serverades grillad lax, sparris och zucchini med färskpotatis och romsås. Till efterätt blev det en hallonmoussetårta.

Det var dukat mitt  inne i altanbygget, bland brädor på golvet och plastade fönster och dörrar. Trevligt, man kan ju säga att det var en typ av genrep inför den riktiga invigningen, den som ligger en bra bit in i framtiden.
Aaaaah välkommen sköna semester!!!

 

Olivträdet ska "Gärna stå ute på solig plats under sommaren. Placeras ljus och svalt, ner till +5°, under vintern, och vattnas då försiktigt. Tål några minusgrader ner vid enstaka tillfällen. Beskärs på våren. Planteras i Medelhavsjord i stor lerkruka. Blommar med små, grönvita blommor i bladvecken. Nya sorter bär frukt redan som unga."

Blomsterlandet

 

Tja inte kommer jag lyckas få ett olivträd att övervintra det är då ett som är säkert. Frågan är väl om jag ens lyckas få den att överleva sommarmånaderna? Hade ju tänkt mig den inne i uterummet. Just blommor som inte kan förlita sig på regn utan på mig släntrandes med vattenkannan brukar leva en tynande tillvaro.

Skrivit tidigare om mina beskaffenheter som odlare i "Jag & blommor" Här