Så var semestern över för den här gången. Imorse for gubben iväg till jobbet drygt sju och ikväll går jag ut vaknatt.
Jaha, ska hon klaga på vädret nu, att ledigheten blev för kort, att de inte hann det som var planerat, kanske ni undrar?

Men näää det ska jag inte! Tycker faktiskt att det varit en bra semester. Med väldigt få saker inplanerade kunde vi ta dagarna som de kom. Vi hann det lilla vi pratat om att hinna, umgås med hemvändande släkt och även stationär släkt, sola de stunder det var sol, läsa ett antal böcker. Vi har också varit på två mini-tripper där vi sov på hotell, shoppade och mådde gott både med och utan barn.

 

Tja, barn och barn de är ju i princip vuxna nu. Vet inte ens vad jag ska kalla dem längre? Jo, jag minns ju deras namn, SÅ gaggig är jag ju inte ÄN, men det börjar kännas fel kalla dem kidsen, ungarna... pojkarna... kanske killarna? Kan avslöja att det kändes bra konstigt första semesterveckan då de båda steg upp och for på jobb medan jag och gubben sov länge och åt frukosten flera timmar efter dem. Den yngre fortsatte jobba ända fram till i fredags. Känner att vi går in i en ny period som föräldrar där våra gamla roller inte fungerar längre och saknad, stolthet, oro och lite vilsenhet blandas i en enda röra. Fattar ju att det är så här det ska vara men... detta kan bli underlag för ett blogginlägg att skriva någon annan gång.

 

Hursomhelst känns det inte helt fel att börja jobba igen, kanske det beror på att det vankas en Rhodos-resa några veckor bort. Det finns alltså lite mer sol och ledighet kvar att krama ur den här sommaren för den här familjen.

Och är det så att ni har för vana att länsa hus för utlandsresenärer som avslöjat via Facebook och bloggar att det är fritt fram, GÖR ER ICKE BESVÄR, vi har världens bästa neighbour-watch här. Då menar jag inte "nyfikna" grannar, utan att vi faktiskt slänger ett vakande öga på varandras gårdar då någon är bortrest. Grymt skönt!

 

 

Bildlänk här