Är inge vidare duktig med blommor. Inte ett enda grönt finger ens som tumme mitt i vänsterhand. Eller faktiskt brukar uteblommorna bli rätt fina, om man med fina menar att de inte slokar, skrumpnar och dör, men där tror jag svaret är att naturen sköter det hela med regn.
Inomhus är det sällan regn, och vattenkannan är placerad så undanskymt att jag blir liksom aldrig påmind. Numera har vi mest fetbladingar och en och annan traditionell taggig sak som ska klara månader utan vatten i en het öken. Men de ligger risigt till de också ibland. Till och med kaktusar kan få problem med vattendepån, åtminstone i det här hushållet.
Det är ju inte ovanligt folk tar med en blomma då man går bort, och sådana har även jag fått, vet inte hur många jag tagit ur daga som man säger. Ja förutom de jag snabbt kan bära ut i vår herres härliga natur, typ pelagoner, underförstått att det inte är mitt i vintern förståss...
En släkting till oss har alltid med sig en blomma med rötter (snittblommor är ju utan, hej och hå vad jag kan) när de är bjudna till oss på middag. Att hon inte märker att den hon kom med sist är puts väck? I höstas fick jag en rödbladig variant som liknade fyrklöver. Den skulle bli stor och tjusig, sa hon, speciellt om jag har den ute till sommaren... hallå??? Sommaren 2012? Den levde inte ens fram till advent. Alla blad låg som slickade runt krukan en afton. Jag tog till akutåtgärder... akut såsom vattna helt enkelt, men det var för sent... tyvärr. Vila i Frid lilla blomma, du var för god för detta hus.
Så nu häromveckan var de återigen bjudna på middag, och jag fick precis som jag misstänkte en blomma. Missförstå mig inte. Jag blir glad, men samtidigt nervös för jag vet ju att det kommer ALDRIG gå vägen. När ska jag bli avslöjad, när ska hon märka att hon bär dessa vackra växter till sin onda bråda död?
-"Brukar du ha tur med här?" säger hon med förväntansfull blick då jag ur papperet plockar fram en... orkide?! Shit, den ser ju väldigt avancerad ut.
-"Eeeeh... näe", svarar jag sanningsenligt och ler skamset. Kräver speciell jord, glaskruka och vattnas LAGOM ofta/sällan. Snacka om mission impossible...

En bild på den vackra orkidén som jag fick. Och än lever och frodas den och jag är sååå glad för blomman är sååå fin!

Nästa bild har lite "Gökboet-varning". Eller är det bara jag som tolkar den här kaktusen som desperat? Tycker själv det är uppenbart hur den försöker visa de andra blommorna vägen mot räddning. Med alla sina små "kaktusfingrar" pekar den mot ett fönster som står öppet för vädring. -"Kom igen grabbar och tjejer, vårt sista hopp, där ute finns det en chans till vätska, näring, liv! JUMP!!!"