Förr i världen sydde man trevliga korstygnstavlor med små kloka visdomsord. Vem har inte sett ”Hem ljuva hem”, ”Borta bra men hemma bäst”, ”Kaffetåren den bästa är” eller ”Gud som haver barnen kär” broderat med små söta blommor och krusiduller som ram?

Men numera ska det vara väggord. De kan vara sirliga, enkla, långa, korta, på svenska, latin eller engelska.

Man kan klistra upp Ernst Kirshteiger citat; "Någon har sagt att hörn är problem men jag håller inte riktigt med" som man placerar i…he he he...just det, ett hörn.

Eller varför inte de här Ernst-klassikerna;
-"Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst."
-”Jag har mött libbstickor som tittat mig i ögonen.”
-“Har det hänt någon gång att du nästan blivit förälskad i en sten?”
Kom inte och säg att karln inte är ett geni…

Ja, det här med heminredning...vad är snyggt och inte, och vem har rätt att bestämma det? Tycke och smak är ju så olika, så egentligen kan ju ingenting vara rätt eller fel bara man tycker om det själv och får det att fungera.
I just vårt hem föredrar jag att inte folk går omkring och läser sig igenom husets alla rum. Så jag har liksom satt ner hälarna och hindrat mig själv från att frossa i väggord, detta gäller även fondväggar, eftersom jag inte vill missbruka något av dem.

Men ibland är det svårt att värja sig, trots goda föresatser. Två fondväggar kan man finna i vårt hem, kanske tre om man räknar kakelväggen på gästtoan. Och angående väggord…tja, hitintills kan man läsa ”Välkommen” i hallen, vilket ju är helt okey. I köket står det ”Carpe Diem”, fånga dagen men till mitt försvar täckte detta latinska korta ordspråk ett par borrhål perfekt. På toaletten nere står det skrivet på ett vitmålat trähjärta ”Njut av livet” och på den vita liggande panelen i vardagsrummet står det ”Live, Love, Laugh” .

Känner att det räcker nu, absolut!

Men nu går jag i alla fall och funderar om man kanske bör upplysa sig själv och andra att det finns "AQUA" alltså vatten i badrummet, med stora silverblanka bokstäver? Och när jag sprang in på Mio för att hämta det efterlängtade tidningsstället, fann jag vita, fina bokstäver i två storlekar, och jag blev så otroligt sugen att köpa bokstäverna "K" och "Ö" och "K" . Dem skulle jag vilja placera i…jaaa, gissa vilket rum? Tänkte om man trots ugn, spis och diskho undrar vart i huset man befinner sig.
Nej, stopp och belägg, har man principer bör man hålla fast vid dem…det blir inga mer väggord eller bokstäver i vårt hem! Eeeeh…tror jag…
 

Mina kära syskon är två underbara, begåvade och kreativa människor. Min bror fotograferar en hel del och tar fantastiska bilder. Min syster gick silversmide-kurs till min lycka, eftersom jag fick både en ring och ett halsband.

På julafton lekte vi den traditionella julklappsleken. Vi förlitade oss på min kära syster när det gällde reglerna och det visade sig att hon minns hur den var och tog tag i att leda den som den mest rutinerade lekledare i världen. Att hon däremot inte minns att man ska ha med sig en julklapp var, utan varit och köpt en julklapp per person hon räknade med skulle delta var ju inte direkt någon nackdel. Vi hade alla köpt några extra, men hon som är ensam och egentligen bara borde haft med en present kom med en hel kasse.

Detta bidrog till ett julklappsregn utan dess like. En hel del godis, snögubbar, isskrapor, rivjärn och tomtekrukor skulle få nya ägare. Jag hade sådan tur att jag i slutet satt med bland annat två förpackningar toalettpapper med text på. Den ena med den genialiska texten "Shit happens" och den andra som uppmanar till att fylla i en egen saga medan man sitter och mediterar på hemlighuset. Jag såg nog så bestämd ut och morrade lite lätt så fort det var dags för den som slagit en etta på tärningen att byta runt klappar, så ingen tordes röra dem! Min ene trötte son fick passande nog en väckarklocka som trots sin ministorlek har en rejält signal som förhoppningsvis väcker den mest morgonmedvetslöse tonåring.

Nu har dock ett problem dykt upp. Jag måste tydligen fortsättningsvis se lika bestämd ut och morra emellanåt för att få behålla mina kära dasspapper. Eftersom jag tycker att de är fina objekt att inreda med, så där lite ”interiör-designmässigt” så har jag placerat dem synliga i fönstret i båda badrummen.

Nu hotar den manliga delen av familjen att så fort det blir slut på den ordinarie rullen och ingen ny i reserv finns inom räck/syn-håll ska de börja använda mina rariteter. Detta är inte humor, och jag har allvarligt talat om för dem att de är absolut förbjudna att använda, inte ens i "nödfall"! Jag har nu lovat/hotat att gå till botten med eventuella stölder. Jag drar mig inte för att göra svärttestet om det verkar fattas något från någon rulle. För varningstexten på rullarna förklarade att det finns risk för att "viss färgfällning kan förekomma"...

För ett antal år sedan var vi på husvisning i Bureå. Att vi tittade på olika hus och funderade på att flytta berodde bland annat på all körning. 

För mig var det stora huset min historielärare Ivarssons, men efter honom hade en inredningsintresserad familj lyckats få till ett härligt retrohus, verkligen fint och lockande. Det var främst tvåglasfönstren och behovet av dränering som drog ner lite på entusiasmen. Det såldes slutligen i Bureås mått mätt för en ganska dyr penning vill jag minnas.

Vi började räkna på antalet år vi faktiskt skulle köra söderut, äldre sonen hade bara något år kvar till gymnasiet i norr och om sen snart nog den yngre.

Vi bestämde oss för att sluta söka hus och ”uppgradera” vårat gamla istället.

Planen var; Ny köksinredning, då den var nött, opraktisk och hade skraltiga lådor. Alla 18 fönster behövde kittas och målas om. Uppvärmningen behövde lösas för då min pappa dog blev ved krångligt och bergvärme verkade som en bra ide. Bristen på förråd skulle lösa sig om pannrummet slapp den skitiga vedpannan.  Badrummet nere kunde delas av till en mindre gästtoalett med golvvärme (golvet där var alltid isandes kallt) plus ett litet förråd och slutligen behövde badrummet uppe fräschas upp och bli mer praktiskt.

Nu har vi nått de mål vi satte upp på kvällen när vi kom hem från husvisningen, allt utom golvet i hall och kök som jag hoppas vi fixar till våren.  Nu har inglasad veranda på baksidan tillkommit i mina planer, men maken blir tillfälligt lomhörd varje gång det kommer på tal.

Vi har hela tiden valt mer enkla alternativ och material, gjort själva allt det vi kunnat för att slippa låna. Det har heller inte inhandlats många nya möbler utan vi har målat om. Till och med byggt om möbler med svärfars hjälp, som till exempel kökssoffan och rumsbordet.

När det gäller heminredningsbiten så försöker jag dra ner på saker och ytor som kan samla damm, tyvärr så plottrar det oftast ihop sig för mig ändå.

En väninna jag har verkar peta lite med sina späda fingrar över skålar, stenar och inredningsattiraljer och får till en vacker enkel kreation. Jag trycker dit mer och lite till för att sedan tycka att det ändå verkar fattas något.

Mot slutet av sommaren har hennes blomarrangemang ute klättrat fint längs en spröd torkad kvist eller rostiga nät, medan mina håller på att spränga varje överfyllda kruka med sina rötter. Hon kan helt klart inreda efter devisen ”less is more” jag verkar lätt hamna i ”more is more”.

Min favorit accentfärg är som man kan se grön. Jag vet åtminstone en som med all säkerhet får kalla kårar av denna kulör för hennes favoriter är rosa och turkos. Tycker om alla färger men just grön...cant help it!

Tagit lite bilder. Grönt, grönt och grönt. Men vad? Är det inte lite orange där? Jo, jag tvingade mig själv när vi köpte soffan att faktiskt INTE köpa gröna kuddar, även om det hade känts naturligast. Med all självbehärskning jag kunde uppbåda sträckte jag ut händerna, tog tag i, betalade och bar de orangea kuddarna till bilen och körde hem.

Ja, då var det dax att visa före och efter-bilderna från badrumsrenoveringen.
Största vinsten, förutom att det är nytt och fräscht, är att golvet lutar rätt mot golvbrunnen, vi har två tvättställ samt mer belysning och bättre förvaring med större överblick över sakerna.
Hittade en praktisk pall som man både kan sitta på och fylla med reserv-toapapper. Vi har också satt upp fyra sidoskåp som inte syns på någon av bilderna, men de sväljer en hel del, till exempel lite större flaskor som toa-rengöringsmedel.

Nackdelarna är att för tillfället läcker duschhörnan, men vi har kommit på en eventuell lösning, och att det finns väldigt mycket att putsa och torka. Spegelskåpen får smutsiga fingeravtryck och det svarta tvättstället behöver torkas regelbundet för att se blankt ut.

Risken finns att jag städar mig tokig, och männen med vita rockar kommer och hämtar mig. I journalen kommer det att stå; "Patienten vägrar släppa dammtrasan, håller den krampaktigt med båda händer. Patienten som tydligen har vanföreställningar om att hon är en brittisk städexpert vid namn Evelyn, mumlar med engelsk brytning städtips efter städtips. Rekomenderar lugn och ro i en miljö helt fri från speglar, blanka ytor och städutrustning"

Ja, nu har vi hunnit en bit på väg. Vi kunde duscha för första gången hemma på en och en halv vecka i tisdagskväll. Sen att den fantastiska ducshhörnan läcker ut vatten på golvet utanför är ju en annan femma. Man kan ju inte få allt...tydligen. Enligt min "handy-man" är det inte meningen att den typen av duschhörna ska hålla tätt, för det är nämligen omöjligt...men jag har inte riktigt tuggat i mig den förklaringen än...

Efter att ha läst och försökt följa monteringsanvisningar till Hafa (blandare och dusch), Westerberg (duschhörna) och till gästtoan nere Björbo (badrumsinredning) och IFÖ (vägghängd toalett) kan jag säga att INGEN har så tydliga beskrivningar som IKEA. Jag vill inte höra ett ont ord om hur krångligt det är att följa IKEA:s anvisningar. De är ju klockrena och lämnar inget åt slumpen. Övriga uppräknade märkens futtiga instruktionsblad däremot kan man faktiskt ta och använda som...ja, vadå?...dasspapper passar ju bra i det här sammanhanget.

For en sväng in till Skellefte' för att köpa krokar och toalettrulle-hållare på Jäders, men hållaren var slut så de var tvungna beställa hem den åt mig. Oooof cooourse, måste matcha! En krok kostade 154 kronor, jag köpte två! Berätta inget för min man om ni ser honom, för då sliter han bort de 7 strån han har kvar på sitt huvud.
Tandborstmuggen och tvålpumpen är beställda från Cult Design för butiken Hemtrevnad som har det märket hade inte hemma rätta färgerna...ja, ni hör ju så märkvärdigt det börjar bli.
Det mest akuta med min stadsfärd, att akvarielampan slocknat och fiskarna simmar i totalt mörker så när som några timmar mitt på dagen då de stackarna kan ana lite ljus, det glömde jag totalt bort. Födelsedagspresenterna till gubben är däremot fixade, men det törs jag inte skriva så mycket om ifall han skulle läsa detta...fast då ser han ju också vad de fördömda krokarna kostar...shit... Äh, 7 strån mer eller mindre!

Här är lite bilder på vad vi har hunnit och inte hunnit göra;

Så fort mattläggaren Mats kommer innanför dörren med mattan vrider jag ut en hörna och kikar…och Jaaaa, det blev rätt matta! Jag blir så lättad och glad!

Jaha, enfärgat svart och vitt…vääääldigt  originellt. Försvarar mig med att liiiite grått kan man ju ana och sen är den ju lite strukturerad...Kul! Inte så spännande? Nähä?
Trots att han tydligen hade varit mer road av att sätta upp något riktigt färgsprakande så gör han ett kanonjobb, och det blir hur bra som helst! Snyggt jobbat Mats!

Vid kaffepausen berättar Mats att i princip alla sätter vita väggar och svarta golv, och har gjort så i flera år nu utom nån enstaka pensionär. Själv valde han stormönstrat när han gjorde om hos sig själv. Jamen, Herregud! Han kan ju göra om när han vill, han har kunskaperna och verktygen. Jag skulle också vilja vara lite järv, men vi kanske gör om var 25:e år, och då fegar man, vill ju inte bli less alltför fort. Men man kan ju piffa med färgglada handdukar och tvålar som värsta Lulu Carter, ändå kommer man ju så småningom tycka det är lite trist …Plötsligt en dag känner man bara…hmmm?…Kanske grönt, orange eller ...jag vet, blått!…Och blommor! Aaaah...jag känner att jag vill absolut ha nån typ av små blå blommor på en tunn tapet! Gud så snyggt!
Får komma överens med gubben min att den dagen den önskan plötsligt kommer över mig, då flyttar vi, hals över huvud!!

Det blev en ny stjärna till hallen igår också…blev riktigt nöjd. Sprang in på JT:s Elservice där jag fyndade. Ja, fynd och fynd vet jag inte…det fanns en liknande på COOP för en billigare summa. Det fiffiga med den här förutom att den var onödigt dyr är att den har en vanlig glödlampa man kan byta!!! Förstår ni så enkelt!

Lägger in några bilder;
Mattan...se alla fantastiska nyanser...av grått och vitt.
Surmulen Ceasar har det tufft. Ändringar på favoritplatsen uppskattas inte!
Nya julstjärnan i hallen.

Eftersom jag väntade mattläggaren nu på morgonen så jag klev upp redan halv sju. Han dök upp genom snöröken närmare åtta.  Med sig hade han golvmattan, men tyvärr inte väggmattan som jag var nog så nyfiken på, eftersom jag vill kolla om den blev rätt. Han la in det svarta golvet och for vidare i ett nytt moln av snö.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Så tidigt uppe och all tid i världen kände jag att det var dax att äntligen starta förrådsinventeringen efter jul-tingel-tangel. Är tyvärr ingen stor vän av pyntning, pyssel och gardinuppsättningar. Men jag brukar starta lite smått  till advent med något i fönstren i alla fall, för att sedan plocka fram lite mer närmare jul.

Väl inne i förrådet kunde jag för mitt liv inte fatta var jag gjort av den ena av de nya ljustakarna till köket, som jag bestämt minns att jag införskaffat? Visst borde jag köpt två?  Då fann jag två ljuskransar, och sakta går det upp för mig att jag inte alls köpte ljusstakar till köket, då de dyra överjävliga pappersstjärnorna ”råkade” gå sönder. Jag hade ju köpt kransar. Hm...men den stora vita ljustaken då? Jo, när jag tänker efter…den gigantiska stjärnan i vardagsrummet gick ju också av en ren händelse sönder ifjol. *Harkel*
Julen 2009 var inte papperstjärnans år, åtminstone inte i den här familjen.
Konstigt att jag verkligen inte minns såna här inköp…och inte heller om jag gick omkring och var nöjd över resultatet? Men jag är faktiskt ganska nöjd i år. Med mina mått mätt, som den måttligt roade juldekoratören, blev det riktigt hyffsat.

I hallfönstret har vi haft en lämpligt stor ”snöflinga” under flera år. Men de sista åren har den inte behagat lysa helt och fullt när jag plockat fram den. Och så har jag fått jaga runt på stan för att hitta reservlampor i rätt storlek med 2,4 volt. Det har varit ett evigt mixtrande att räkna ut vilka minilampor som orsakat förmörkelsen. Nu är det färdigt med det kan jag säga! Nu hade tre av sex ”snöflinge-armar” slocknat…Glappt kanske? Testade en ordentlig omskakning (det kan och har hjälpt  tidigare år) men då slocknade ytterligare en "arm". Nä, nu åker du i soporna ditt elände!

Får bli en sväng i affärerna för att inhandla något nytt dit, som jag troligtvis totalt glömt till nästa år.

Eftersom jag faktiskt inte är så road att omge mig med bland annat hantverkare och sotare dagen då jag ska sova efter vaknatt så rymde jag fältet och sov hos mamma. Väl hemma igen kunde jag konstatera att badrummet är nu spacklat från golv till tak. Vi har lagt vattenpass och konstaterat att lutningen blev peeeerfeekt! Imorgon dyker samme gubbe från Golv4U (vitsigt namn heller hur?) upp och börjar lägga (förhoppningsvis rätt) matta.

Rädslan att det ska vara fel matta är inte så obefogad. När jag väl hittade det jag ville ha till väggen bad jag de på färgaffären skriva upp artikelnumret. Väl hemma skulle jag jämföra på mattföretagets hemsida och upptäcker en ny sifferkod på exakt samma produkt. Förvirrad styr jag nu kosan mot ännu en färgaffär, där de visar sig ha en tredje sifferkombination till samma matta!?! Så det blir ju spännande se vad jag slutligen beställt….bara det inte är små, små blå blommor på en tunn tapet…from Hell.

Jag känner att det kan vara på sin plats att ge en mer nyanserad bild av makarna Bystedt, och hur vi fungerar.
Vi har faktiskt kommit fram till efter 21 år att vi kompletterar varandra ganska bra. Både rent allmänt, men i det här fallet som exempel, när vi ska dra igång våra husprojekt, de lite större, men även de pyttesmå.

Jag kan räkna ut och se hur saker ska sitta och vad som behövs. Jag jämför priser och färger, mäter, handlar och beställer.
Sen kommer min man in i bilden. Som före detta gammal ärrad konstruktör kan han ju inte låta bli att göra en detaljerad Cad-ritning, väl utförd intill millimetern. Att han sedan sågar fel, bryter ihop och kommer igen och svär osande haranger som skulle få vilken hamnarbetare som helst generad, det hör liksom till.
Slutresultatet är det som räknas och noggrannhet, omsågningar och ommätningar tar tid, men det blir ju till slut klart och riktigt bra!

Jag kan räkna ut vad som kan krångla och finner lösningar innan det uppstått. En god egenskap fram till de börjar bli nojiga och jag förutser takras, jordbävningar och tidvågor. 

Där kan jag beundra min man som glatt går in i ett bygge med gott mod och ett stort självförtroende inte ont anandes om allt som kan gå åt skogen.

Mitt eget självförtroendet gällande hantverk både inom sömnad och trä fick sig en törn av åren på Bureskolans slöjd. Inget jag kom hem med liknade något användbart eller hade någon snygg finish. Antagligen eldade pappa till slut upp eländet i smyg, och det gjorde han i så fall rätt i, för som värme en kall vinterkväll gjorde slöjdalstren ju i alla fall någon typ av nytta!
Jag kan än idag få kalla kårar när jag tänker på historien träslöjdsläraren berättade i varnande syfte om tjejen som fick skalpen avsliten i en pelarborr. Kan vara grunden till min skräck för större maskiner som till exempel svarvar, hyvlar och bandsågar. Det är ju då en himla tur att gubben inte räds att sätta igång med såg, skruvdragare och pelarborrar, och sen har han ju inte längre något hår på sin skalp och kan således inte fastna någonstans…

Lördag morgon vid 8- tiden sätter maken tillika hemmafixaren igång för att ha allt klart till  9:00-pip, då Snickare Pär ska dyka upp på sekunden när. Tyvärr så välter han sin nya fina bygglampa så den slocknar. Nu börjas det igen…mummel…mummel…billig SKIT FRÅN JULA! Hur ska han nu se nåt då lamporna i rummet är bortmonterade??? Jag lyfter upp lampan, vrider och vänder på den ….och slår på den igen…Kolla, älskling, den funkar! Perfekt!

Lugnet varar i ca 30 sekunder. Det är nu fel storlek på nåt som ska vrida loss nåt och verktyget borde funka…men det var ju troligt att det är olika mått ÖVERALLT i det här JÄVLA HUSET…ja, så har han återigen transformerats från hemmafixare till den ”Svärande Snickaren”. *Suck*

Sådana här gånger går jag in i rollen av en lugn och professionell variant av operationssköterska. Jag skickar och tar emot saker, baddar svettig panna (OK, just baddandet är inte riktigt sant, men jag har sett sånt på TV) och ser till att inte ”Svärande Snickaren” kliver på något han slängt ifrån sig. (hör Öfvergårds klara stämma -”håll rätt på verktygen, det är mycket folk på små ytor!!!”)

Tja jag vet inte hur professionell jag framstår egentligen när jag döper om alla verktyg eftersom jag inte har en aning om vad de egentligen heter…eeh…hanttång, meddragare och verkningsvridare?
Tycker åtminstone själv att jag är oootrooligt rolig!

När Snickare Pär väl dyker upp degraderas jag snabbt till halvt oanvändbar hantlangare. Jag får en stund slänga grejer ut via fönstret och sedan skickas jag ut. Här ska sågas, brytas och levas om. Tonårssönerna vrider sig som små maskar under täckena. Ingen lugn sovmorgon idag inte…

Det känns skönt att Snickare Pär kan skämta, jämföra telefoner och sätta igång och jobba i lånade Foppatofflor med figurer på.  Han släpar in en hel arsenal med stora fina verktyg och lånar oss en mattkniv som funkar mycket bättre när man skär remsor i golvmattan än en slö morakniv. Han fungerar nog så bra som lugnande och stämningshöjare jämfört med mina skrala försök att göra mig rolig på verktygens bekostnad. Han vet vad som ska göras, blir inte ett dugg uppjagad av att delar av väggen i duschhörnan bör bytas ut till gipsplattor. Inte för att de är helruttna, tack och lov, utan den gamla skivan sitter dåligt och kan lika gärna bytas ut. Skönt, det ska nog gå vägen det här i alla fall. Och trots att de funnit en härva av rör under golvet så har vi knappt hört ett enda fult ord sen klockan 9:00-pip.

Tänkte göra en uppdatering om våran badrumsrenovering;

Min älskade gubbe tog ledigt igår torsdag, drog på sig snickarbyxorna och började jobba och fixa. Han har verkligen utvecklats som ”handy-man” genom åren...ja han har ju varit så illa tvungen. Projekt finns det ju alltid i ett hus och i hans fall även en ganska rivig och krävande fru. Men han har faktiskt på kuppen tyckt det varit riktigt kul att räkna ut hur, utföra och sen se resultat.
Åtminstone har det låtit så efter en tid då han fått lite distans till projekten.

Några timmar in på förmiddagen hör jag nu ramsor som handlar om stället där man enligt bibeln hamnar om man inte varit god samt om han som promenerar omkring just där med en treudd, bockhorn och svans…inga goda tecken. Han har vaknat till liv igen…den ”Svärande Snickaren”.

Den "Arga Snickaren" är kortfattat ett reality och inredningsprogram som sänds på Kanal 5 där en man vid namn Anders Öfvergård under hårda former ifrågasätter familjer som kört fast i sina byggprojekt och sedan hjälper han dem igång igen. Den "Svärande Snickaren" därimot ifrågasätter ingen annan än sig själv och alltings jävlighet.

Nu upptäcker jag också att blod har droppat från förrådet, uppför trappan in och in i badrummet. Det visar sig att det finns vassa objekt i verktygslådan i förrådet där ”Svärande Snickaren” grävt omkring och han har skurit sig ordentligt. (Här skulle ”Arga Snickaren" vrålat -”håll ordning på verktygen!”) Får knappt plåstra om skadan för akutare problem har uppstått. (Här skulle Öfvergård ifrågasatt -"har du några som helst kunskaper?") Men en sån här gång förstår jag att det är läge att vara diplomatisk, uppmuntrande och förstående och absolut inte härma nån argsint TV-profil, och tro att det är humor!?! Nu är det allvar!!! All värme i huset är avslagen och elementet som ska monteras lös sitter totalt fast. Det måste ju pluggas så det går dra igång värmen igen. Efter nån timmes lirkande, hamrande och gormande sågar ”Svärande Snickaren” helt resolut av rören och tar elementet under armen och far till ”Jäders Värme & Sanitet". Sällan hade de skådat ett så konstigt kopplat element, det hade faktiskt aldrig gått ta lös utan såg. Jag är inte förvånad alls. Här finns så mycket konstiga fel man kan svära sig fri ifrån då man faktiskt inte byggt skiten själv.

Det kommer alltså att bli ett nytt element och pliktskyldigast berättar ”Svärande Snickaren” att de visat honom olika ”design”-element som är flera gånger så dyra som ett vanligt. Sedan tittar han förstulet på mig och hoppas att inte informationen riktigt gått fram. Tyvärr älskling, ordet "design" går alltid fram. Vad det innebär med ett design-element vet jag inte alls, men det bör kollas upp. Hur snygga och dyra kan sådana vara? Lugn, lugn nu Helena…”lagom -budget-variant” var det ju…kan ju inte låta ett litet element sabotera hela budgeten!


Imorgon lördag kommer så självaste snickaren, den riktige med snickarbältet, ståltå-hätte-dojjorna och koll på verktygen. Hantverkare kan dyka upp en Lördag om man känner dem väl, och kan locka med goda mackor och the’ (och naturligtvis rotavdragen lön, vad trodde ni?).

Imorgon eftermiddag har vi alltså ingen dusch, och först på tisdag kommer mattläggaren (dagen jag försöker sova efter vaknatt då lastbilschaufförer, sotare och tydligen mattläggare surrar kring mig som bin runt honung). Mattan läggs klart tidigast Torsdag…och detta är i det drömscenariot att allt går som planerat…

Hör du det ”Arga Snickaren”? Vi har en PLAN!

Vi har fixat lite i vårt hus genom åren. Ibland har vi tagit itu med projekt som varit inom gränsen för vår förmåga och ibland bortom den…

Nu är det tänkt att duschen och toan uppe ska gå från 80-tals knallblått golv och  90-tals väggväv (ommålad ett antal gånger) till något som förhoppningsvis andas lite lagom 2010-tal. Den här gången ska vi leja bort jobbet, vi förstår redan innan vi startat att vi inte bör byta golvbrunnar och sätta badrumsmatta själva. Vi hoppas att det varken ska bli allt för kostsamt, och inte dra ut allt för mycket på tiden.

Ååååh, vad jag längtar…men åååh vad jag gruvar mig.

Alla byggprogram gör en ju inte lugnare, tvärtom.

I ”Äntligen hemma ” specialbeställer de Eukalyptustapeter med gnagmärken av en panda och handhamrad takplåt från Italiens bergsluttningar. Rappne planterar 500 importerade rodhodenron från Guatemala, Timell lägger sjösten från Marianergraven och Lulu Carter pyntar med lyktor från Inka-tiden. Hmmm? Men så motsvarar renoveringsbudgeten också Sveriges stadsskuld.

I ”Bygglov” dyker en uppumpad-gåva-till-alla-kvinnor-Matte upp med en förvirrad stockholmskis till sidekick som inte ens klarar sätta ihop två Duplo-klossar. Slutresultatet blir ofta bra men man misstänker att alla de 204 RIKTIGA hantverkare man sett skymma förbi i bakgrunden KAN ha haft med slutresultat att göra.

”Simon och Thomas” skulle jag inte släppa in i mitt house…and skulle de sneek in anyway och och tjuvdesigna mitt waaardagsroooom skulle jag vara tvungen att burn it down. Sorry lads.

”Arga snickaren” men framför allt ”Fuskbyggarna” har ju däremot skrämt en rejält. Verkar ju inte finnas en ärlig hantverkare i hela Sverige??? De slänger in lite blöt drivved och frigolitbitar på tomten och skickar en räkning ”Byggmaterial” 650 000 spänn, och som Kalle Kulör, lägger de ner rör, men vet tydligen inte HUR man GÖR…och rören går kringelikrokar..nota 340 000 spänn. Sedan går de ”under jorden”, och sitter och dricker Margaritas i Västindien. Usch och huvva.

Men jag är faktiskt ganska lugn. Det är en god väns firma som dyker upp och jag tror verkligen inte att han liksom Dr Jekyll och Mr Hyde blir en helt annan person så fort han får på sig snickarbyxorna. Ja, alltså jag vet att inte Dr Jekyll tog sig snickarbyxor och blev ond utan han drack nån hemkokt elakhetsbryggd. Hmmm...märker att jag ofta drabbas av syftingsfel när jag försöker mig på liknelser. Får jobba på det.
Hursomhelst...snällare, samvetsgrannare och ärligare människa än vår vän, kan inte gå omkring i ett par ståltå-hättade arbetsskor, de e’ ett som e' säkert de'.

Ska försöka följa upp och rapportera om byggkaoset i slutet av november…kanske till och med bjuda på ”Före och efterbilder”…vem vet?