Lördag morgon vid 8- tiden sätter maken tillika hemmafixaren igång för att ha allt klart till  9:00-pip, då Snickare Pär ska dyka upp på sekunden när. Tyvärr så välter han sin nya fina bygglampa så den slocknar. Nu börjas det igen…mummel…mummel…billig SKIT FRÅN JULA! Hur ska han nu se nåt då lamporna i rummet är bortmonterade??? Jag lyfter upp lampan, vrider och vänder på den ….och slår på den igen…Kolla, älskling, den funkar! Perfekt!

Lugnet varar i ca 30 sekunder. Det är nu fel storlek på nåt som ska vrida loss nåt och verktyget borde funka…men det var ju troligt att det är olika mått ÖVERALLT i det här JÄVLA HUSET…ja, så har han återigen transformerats från hemmafixare till den ”Svärande Snickaren”. *Suck*

Sådana här gånger går jag in i rollen av en lugn och professionell variant av operationssköterska. Jag skickar och tar emot saker, baddar svettig panna (OK, just baddandet är inte riktigt sant, men jag har sett sånt på TV) och ser till att inte ”Svärande Snickaren” kliver på något han slängt ifrån sig. (hör Öfvergårds klara stämma -”håll rätt på verktygen, det är mycket folk på små ytor!!!”)

Tja jag vet inte hur professionell jag framstår egentligen när jag döper om alla verktyg eftersom jag inte har en aning om vad de egentligen heter…eeh…hanttång, meddragare och verkningsvridare?
Tycker åtminstone själv att jag är oootrooligt rolig!

När Snickare Pär väl dyker upp degraderas jag snabbt till halvt oanvändbar hantlangare. Jag får en stund slänga grejer ut via fönstret och sedan skickas jag ut. Här ska sågas, brytas och levas om. Tonårssönerna vrider sig som små maskar under täckena. Ingen lugn sovmorgon idag inte…

Det känns skönt att Snickare Pär kan skämta, jämföra telefoner och sätta igång och jobba i lånade Foppatofflor med figurer på.  Han släpar in en hel arsenal med stora fina verktyg och lånar oss en mattkniv som funkar mycket bättre när man skär remsor i golvmattan än en slö morakniv. Han fungerar nog så bra som lugnande och stämningshöjare jämfört med mina skrala försök att göra mig rolig på verktygens bekostnad. Han vet vad som ska göras, blir inte ett dugg uppjagad av att delar av väggen i duschhörnan bör bytas ut till gipsplattor. Inte för att de är helruttna, tack och lov, utan den gamla skivan sitter dåligt och kan lika gärna bytas ut. Skönt, det ska nog gå vägen det här i alla fall. Och trots att de funnit en härva av rör under golvet så har vi knappt hört ett enda fult ord sen klockan 9:00-pip.