I måndags skulle jag återigen fördriva tiden i Skelleftehamn med att promenera medan yngre sonen simtränar. Men först upptäckte jag till min förvåning att jag styrt in på Allbutiken, och vips hade jag inhandlat en glasburk att ha mina turkiska tvålar i samt två ljus. Sedan vände mina små fötter sig mot syd och plötsligt hade jag hamnat på Guldknoppen, där fann jag vitt grus till min kaktus jag har på toaletten, en liten svart träödla och mystiska små kulor. Märker ni att jag faktiskt inte rår för var jag hamnar, utan liksom ett rå för vinden nästan blåser än hit, än dit och hamnar där jag inte alls planerat. I och för sig krävs det en orkan för att förflytta en sån stadig bit som mig men det är mer hur jag fungerar mentalt och är metaforiskt beskrivet... 

Sedan blev det en dryg timmes promenad runt i Skelleftehamn, ett ställe jag kan utan och innan vid det här laget. Ja, så pass som en person med total avsaknad av lokalsinne kan lära sig hitta. Jag är nämligen lite som den omtalade guldfisken som simmat runt ett varv i sin skål och inte känner igen sig, glatt ovetande om att han har simmat runt, runt, runt...

En gång gick jag verkligen vilse, men jag skyller på att jag blev stressad, samt att det snöade en hel del och sikten inte var så god. Min son ringde och sa att träningen var inställd och när jag skulle skynda mot badhuset så halvsprang jag två varv längs gatorna kring någon typ av minisjö mitt i ett villaområde. Har hört att guldfiskhistorien är en myt, men det är tyvärr inte jag…en myt alltså.

Väl hemma var jag mycket nöjd över mina fynd. Speciellt spännande kändes de små kulorna som var mindre än myrägg. De skulle läggas i blöt och bli vackra glas/gele-liknande kulor efter 8 timmar.
Jag har två små glasflaskor, hade jag berättat för tjejen i butiken, hur mycket ska jag ta till dem? En liten nypa bara, svarade hon. En liten nypa? Jag började med att fylla botten på två små dricksglas med de pyttesmå pärlorna, det blir lagom till mina flaskor, tänkte jag. Redan efter 2 timmar insåg jag att det höll på att svälla över och flyttade över allt till två ölglas, efter ytterligare 2 timmar var det bara att flytta över i ytterligare två glas.
Så nu har jag cirka en liter kulor över... Men det är världsliga problem, för tänk om man råkat svälja dem, som min fantasifulle make spekulerade, då hade ju magsäcken sprängts…och det är ju mycket värre.



Glasburken från Allbutiken, med mina turkiska tvålar. Det vita gruset jag fyllde kring min kaktus. En grön tvål jag köpte i helgen på Hemtrevnad i Skellefteå. Träödlan som jag fick för halva priset på Guldknoppen, lutad mot tidningstället i badrummet. Slutligen några av alla gelekulorna, blandade vita och blå/gröna.