Jahapp, så var vårt mini-sommar-projekt klart. Vi har bytt ut de krusidulliga broräckena mot enkla raka brädor. Stilrenare och enklare att måla om då det blir dax. Målade också andra vita detaljer och fronten på själva trappen. Följaktligen ser allt annat på huset lite sjaskigt och blekt ut, man ser att det också kan behöva målas, men det känns som något vi lägger långt på framtiden... kanske på nästa ägare?

 

Jag klippte förövrigt gräsmattan idag för första gången i sommar. Ja, jag tror inte det blev så många gånger ifjol heller, då jag har så duktiga övriga familjemedlemmar. Kände när jag väl satte igång att det var inte så tokigt. Lite lagom träning i ett par timmar, och en massa tid att fundera och småsjunga för sig själv.

Meditativt tillfälle i vardagen kan man kalla det. Eller så kändes det fram tills jag krånglade in mig i ett gäng spegelprismor som hänger under apeln. Att sedan lönnen och pilträden har så mycket låga, hängande grenar att jag fick lov gå böjd och krum under dem och trots det blev jag rispad på axlar och armar, kändes rätt så jobbigt faktiskt. Dessutom har någon nynnande barfota Ernst-wannabe hängt en massa annat krimskrams i trädgrenarna förutom de där spegelprismorna, typ amplar och ljuslyktor och de är VERKLIGEN i vägen då man ska meditera/klippa.

Otroligt irriterande, måste nog överlämna gräset åt de mer tålmodiga. Hmmm, nu börjar jag förstå varför maken undrade om jag verkligen skulle klippa gräset med tanke på att det "det blir sånt himla liv". Det var alltså inte den högljudda, bensindoftande gräsklipparen han menade?