Inom vissa områden törs jag nog påstå att jag är praktiskt lagd, ibland till och med skicklig. Jag kan under stundom glänsa med att vara kreativ, företagsam och målmedveten, jag säger inte att det är ofta, men det händer.

 

Men aldrig i samband med att nål, tråd och tyg är inblandat, och för guds skull nämn inte ordet symaskin. Huuuu! Lider nämligen av svår textilångest.

Därför blir det en onödigt stor grej bara av att mina svarta brallor spricker en liten bit i sömmen. Jag blir tvungen ta mig i kragen, samla mig lite och leta fram syskrinet.

Tja, syskrin är väl att ta i, det är en liten flätad korg med några trådrullar i olika färger, ett antal knappnålar, en liten pyttesax, några synålar och en hel del damm. Eller nu visade det sig att just synålar lyste med sin frånvaro. Fann endast en stoppnål, men lät inte den stoppa mig (glömde nämna att jag är rolig och vitsig också). Kombinationen av på tok för grov nål och min motvilja gav inte helt oväntat ett... eeeh...inte så värst tillfredställande resultat. Skam den som ger sig, jag bestämde mig för att med rätt utrustning och inställning ska nog mina byxor gå att tråckla ihop.

Måndagen den 3 mars 2014 inhandlades en förpackning synålar i olika storlekar. Nu ska jag bara hitta var man kan köpa en ny positiv attityd till sömnad...

 

Länkar till tidigare inlägg med exempel på min textilångest; 

Duksömnad 

 

En tänkbar tatuering... så småningom?

 

Flickr; I sew, tattoo