Tack vare snöblandat regn och plusgrader dök en snödrake upp. I den här familjen kan uppdraget gå ut och skotta infart istället bli några kreativa timmar i halvmörkret och sluta med en snöskulptur istället... Gustav och Elias skapelse;

 

...är väl också problem? Som till exempel;

 

Jag har hamnat i "bara-köpa-grovt-å-löst-stickade tröjor- träsket". Bekymret med dem är att jag fastnar ÖVERALLT och drar ur långa trådar och öglor hela tiden. I dörrhandtag, kundvagnen, handväskan, dragkedjan på jackan, YOU NAME IT. Knepigt! Ser ut som jag vikarierat som klösbräda åt en hel flock med lejon.

 

Ett annat dilemma är min falska självbild som inte lurar någon.

Tog en "selfie, en bild på mig själv alltså en självbild och testade ett filter som finns i min gamla iPhone4. När jag sedan använde fotot som min nya profilbild på Facebook så kom det kommentarer av typen att en knappt kände igen mig och någon kallade mig lite förvånat för "söt på BILDEN". Reaktionerna fick mig att inse att jag måste se för DJÄVLIG ut när man ser mig IRL?!

Måste nog dra ett filter... eeeh, jag menar en filt över mig...

 

Ibland blir jag sådär akut fåfäng. Kände mig plötsligt enormt plufsig. Tycktes ha hört talas om en kräm som direkt man duttat den kring ögonen så stramades och slätades allt ut. Den skulle ha en övergående effekt så efter några timmar när man svassat omkring bland folk slät och snygg skulle allt återgå till sitt uppsvällda och fetslappa jag igen... typ lite likt askungens förtrollning där vid tolvslaget. 
Hade kanske fel? Biträdet påstod att allt de hade hemma var långtidsverkande och man var tvungen smorsla in sig både morgon och kväll en tid framöver för att så småningom se en effekt. Hon visade på små, små pytteburkar som tydligen alla var sååå himla dryga. En var fiffigare än alla de andra, den skulle även ta bort de mörka nyanserna som hon tydligen kunde skönja under mina två ljusblå. Jamen dåså "Estée Lauder - Advanced Eye Repair" kan tydligen göra underverk så den fick det bli!

Har nu duktigt använt den i några dagar, än syns inget resultat men jag kan ana en kittlande nästan kliande känsla. Antingen så håller aktiva ingredienser på att göra sitt jobb eller också håller jag på att utveckla en allergi... hoppas på det förstnämnda.

Jag förstår att det låter konstigt att jag blivit så fixerad vid mina ögonpåsar. Det finns ju en hel del annat akut förfall att åtgärda. Stod faktiskt och funderade över om den här krämen både slätar ut och tar bort missfärgningar så kanske man skulle behandla hela sig? Skeptisk stirrade jag sedan på den lilla miniatyrburken. Hur dryg den än må vara så får jag nog problem fördela allt från topp till tå, dessutom med hjälp av den medföljande spateln som mest påminner om en mini-tesked från ett dockhus...  

Inte har det varit riktigt på topp ett tag, känts nästan som nalta* deri deppers**.

Förkyld och hostig har jag knappt rört på mig under drygt två veckor.

Det är mörkt, mörkt, mörkt. Nu hade vi ju vintersolståndet där strax före jul men det märks knappt. Idag den 9 januari gick solen upp 9:23 och ner 14:02, det betyder att dagen var 4 t 39 min och natten/mörkret är 19 t 21min här i våra trakter. Dessutom har solen lyst med sin frånvaro (obs ordvits) de futtiga timmar den skulle gjort sitt jobb och fått oss alla gladare och piggare.

Det har varit halkigt, regnigt, blött, dimmigt och trist. Eller just idag har ju kylan och snön slagit till*** vilket gör allt ljusare och trevligare, men fram till just idag har det varit ett riktigt bedrövligt vinterväder.

 

Men så behövs det så lite för att det ska vända, humöret menar jag för vädret rår ingen på även om det faktiskt också vände bara så där mitt i alltihop. Nä, tack vare den ytliga, materialistiska flamsmaja som jag är så behövde jag bara shoppa lite... och kanske att förkylningen äntligen släppte taget bidrog en aning. 

Från surkärring till belåten dam i sina bästa år på ett kick!

 

När jag skulle plocka undan julstjärnorna från inglasningen kändes det så mörkt och tomt i fönstret... vi får ju som sagt inte många timmar ljus om ens några.

Funderade om kanske man skulle kolla efter en passande lampa och så snubblar jag över den, och blir SÅ larvigt glad. Får den dessutom till halva priset då butiksexemplaret var det enda som var kvar. Nu när jag tänt ny-lampan och snön yr utanför fönstret så är jag plötsligt så himla nöjd.

Tjo hopp!

 

Ja nu drar det ihop sig igen, och i år... eller rättare sagt nästa år ska jag strunta i mitt gamla snällhetslöfte. Ska helt enkelt varken ta mig själv eller sånt som nyårslöften på för stort allvar. Nästa år får bli som det blir... eller tja, det blir det ju alltid i alla fall...

-Vadårå? Läs här...

 

Men vad gäller 2014 för Helena då, vad ska jag åtminstone tänka på?

Ska fortsätta träna cirka 3 gånger i veckan, för det mår jag bra av. 

Försöka bli bättre på att uppmuntra och visa min uppskattning till de omkring mig.

Komma ihåg att glädjas åt det och de jag har i min närhet, för man varken kan eller får ta något eller någon för givet, plötsligt kan allt vara förändrat. 

 

Hittade en liten passande dikt som lägger nivån på årets " nyårslöftande";

 

 

 

 

Kronan, Orchen och Skridskorna

 

Måndag förmiddag. Snabbt skriver jag ut min handlingslista från ICA "Billiga veckans" hemsida och styr kosan mot stan. Vad jag inte vet då jag glatt rattar den nytvättade bilen genom lervällingen som kallas byaväg är att jag kanske borde kastat en liten blick på lappen innan jag stack hemifrån. Det jag blir varse då jag vecklar ut listan framme vid kundvagnarna är att min nya dator tillsammans med husets skrivare tydligen inte längre kommunicerar på samma språk som jag.

 

What?! Stirrar förbryllad på hieroglyferna. Vid första anblicken ser det ut som ryska, men efter en stund kan jag lugnad konstatera att det kommer nog funka att handla trots allt. Vissa ord är faktiskt normala och en del är bara delvis en aningen mer svårtolkade än vanligt. Man måste ju inte vara Einstein för att kunna tyda detta; 

Pʄron

Kycklinglᶼr

Kᶞttfʄrs

§gg

 

Ha en HÄRLIG vecka nu du som tittat in hit!
Eller som min dator och skrivare skulle uttrycka det;

"ҾҸѤ ҾҸ  ѲњҨ ѤѬѧ ҾҸ ѤѬѧ !" 

 

När vi under själva handlingen improviserar fram en middag på en ICA affär som vi inte riktigt hittar runt på, ja då kan det bli lite hur som helst.

 

Något som är enkelt och går fort var vi överens om. Hemmapizza men lite annorlunda kanske? Jamen Ernst päronpizza med chèvre är ju god? Fast vi provar grönmögelost istället. Och den andra...hmmm, istället för skinka provar vi... får ögonen på Prosciutto, jomen det får det bli. Ska vi ha mozarella? Nä vi testar brieost... jepp det blir bra och så köper vi ruccula att strö på. Mmmmm!

 

 

Å så blev det lördagsmiddag hos Bystedts till slut... 

 

 

Idag på väg hem från stan så spelade de plötsligt Slade på radion. I en ögonblicks sekund var jag tillbaka ett antal år i tiden, minns Amazonen som skramlade och hastighetsmätaren som tjöt så fort jag passerade 95 km/t. Lyssnade på låtar som "In For a Penny" och "Did Ya Mama Ever Tell Ya"  med Noddy Holders skränande röst i de två stora högtalarna längst bak i bilen.

Ja, det var tider det!

Numera kör jag en bil där jag knappt hör något motorljud och ett antal små högtalare är placerade överallt i den. Men när jag kände igen de nostalgiska tonerna och texten "See there chameleon lying there in the sun all things to everyone run run away" drog jag på ljudet och tryckte lite extra på gaspedalen och så kändes det för en stund som förr. Det pirrade trevligt i magen av lycka; -"Jag är ung, vacker & bekymmersfri..." hann jag tänka innan låten var slut och jag insåg att eeeh... shit, det är precis som i det gamla slitna skämtet, numera är jag bara "&"...

...säger jag med min bestämdaste och strängaste röst; -" Låt det som inte är ditt vara!!!

Och så tar jag tag om axlarna på skurken och skakar in lite vett i honom. Förskräckt lovar han att aldrig sno, förstöra eller ställa till det för andra mer... någonsin... och sedan lufsar han skamset iväg.

 

Även om skurken är en storvuxen man med tatueringar, rakat huvud,  ärrig hud och en kall blå blick så är jag så otroligt mycket starkare och tuffare. Mission completed.

I min stolliga fantasi fungerar detta utmärkt, dels har jag ju räddat en person ur ett destruktivt levene och dels har jag fått utlopp för min ilska.

 

Ja, det här var mitt sätt att häromdagen avreagerade mig min frustration då jag fick veta att någon lustigkurre gått och repat lacken på en radda med bilar i stan däribland äldre sonens röda Toyota Celica (bilder från förra sommaren här). 

Använde samma teknik då några typer häromåret snodde yngre sonens mobil när han var och simtränade. Mina besvikna söner kan alltså bara konstatera att det de målmedvetet sparat till och glatt sig åt kan någon annan fort samvetslöst roa sig med att förstöra, och jag blir så oooootroligt ARG!!! 

Så då läxar jag upp busarna, svär och gormar väldigt effektivt där i min fantasivärld. Nu kommer ju de skyldiga helt undan mina tveksamma uppfostringsmetoder, och de kommer oftast undan lagens långa arm också misstänker jag.

 

Fast polisen fick faktiskt fatt på de som snott mobilen i omklädningsrummet och sonen fick slutligen hem telefonen i en försluten CSI-plastpåse, men tyvärr var den sönderslagen. Sedan visade det sig att de som fått min låtsasutskällning inte var några typiska filmbovar med stålblick utan små ynkliga ungdomar som antagligen skulle behöva någon som brydde sig och en kram. Plötsligt tyckte jag synd om både offret och förövaren. Typiskt mig...

Inte i livet i allmänhet utan snarare på bloggen i synnerhet. Jag har inte mycket till inspiration helt enkelt, inget värre än så.

Eller... ja, allt är väl inte frid och fröjd hela tiden. Jag har funderingar och orosmoln som känns som ett tarmvred när jag tillåter mig tänka på dem. Problem som funnits i flera år nu, men inget jag kan ta upp här. Kanske hade varit terapeutiskt bra, men tyvärr.

Nädå, allt är inte solsken hela tiden, men vem har det så? Ingen antar jag.

Samtidigt har jag så otroligt mycket glädjas åt och vara tacksam för. Och det vet jag. Och jag går omkring och mår så himla bra i princip jämt och ständigt både psykiskt och fysiskt (när nu njurarna väljer att inte mucka med mig... Tvi, tvi tvi *)

Men det hjälper inte... jag känner mig lik förbaskat inte särskilt entusiastisk just när det gäller att skriva blogginlägg.... Hur ska detta sluta?

 

 

 

Spinning? Gym? Skivstång? Det var det som jag så hemlighetsfullt svamlade om där i februari. ( Minns inte? kolla här och här om du vill ) Jo, en dag bestämde jag mig mot alla mina inre stridigheter att ta klivet, steget mot ett hälsosammare liv. Det inhandlades utrustning och ett årskort som skulle tvinga mig iväg. Låter det pompöst och överdrivet dramatiskt att prata om "kliv" och "steg" i samband med ett inköp av ett ynka gymkort och ett par svarta träningsbrallor? 

 

Då bör du veta att jag haft en fobi mot att vistas i lokaler där det utövas någon typ av fysisk aktivitet. Hatade tanken på gruppgympa, gemensamma duschutrymmen för att inte tala om väggtäckande speglar. Det fanns inte i  min sinnebild att jag frivilligt skulle utsätta mig för detta. Och ändå är det precis det jag gjort flera gånger i veckan.

 

Hur går det då? Blir jag lättare, smalare och snyggare? Tja, eftersom jag sedan många år tillbaka är med i min egen enmansförening VVV (våga vägra väga) så kan jag faktiskt inte uttala mig. Sist jag stod på en våg var på företagshälsan för nåt år sedan, och vad den avslöjade är höljt i ett dunkel, kan hända jag drabbades av chock och minnesförlust efter viktbeskedet, vet faktiskt inte?

 

Nä, det enda jag vet är att jag mår bättre, är piggare och har blivit starkare.

Känns perfekt, för DET var mitt mål!

Jag gillar spel, data- och TV- och numera också lite mobil-spel. När pojkarna var små så spelade vi mycket tillsammans. Det har varit krokodiler som samlade diamanter, myror som plockade korn och sedan även bilspel, krigspel, och en hel del karatespel. Jag har varit en Priest i Word of Warcraft som viftade förvirrat på en stav och sista åren spelat mest Sims och SimCity tills datorn havererade. Min reservdator orkar inte med så mycket utan pustar rejält då jag startar något tyngre än något ur officepaketet, så nu har jag abstinens.

 

Men hur hinner du sitta och hänga framför datorn kanske ni undrar? Ja dels tog jag mig tid förr då sönerna ville spela tillsammans med mig, både för att jag faktiskt tyckte det var kul och sedan satte jag mig in i vad de höll på med, kunde diskutera framgångar, lösningar och nya levlar. Sedan kan jag lätt skippa en hel del slötittande på TV för att kunna slö-klicka framför datorn istället. Och slutligen så har jag de sista åren jobbat vaken-natt där man har tre andra som sover och det som får skramla som mest är att tömma en diskmaskin, jag BEHÖVER sitta och fördriva tiden med något annat än repriser på Mcgyvor eller Night Rider med Hasselhoff där vid 2-3 på natten.

 

Men som sagt nu kan jag inte ens testa mitt nyinköpta SimCity 5 för hela gammel-reservdatorn fryser till is. Det är inte tvärlätt eller billigt att hitta en laptop som orkar det jag vill installera så jag har tyvärr inte kommit till skott att införskaffa någon ny än.

 

Så vad gör jag numera under vargtimmarna på mitt jobb? Jo, jag skriver bl.a blogginlägg, plitar oftast ihop några icke så välformulerade eller genomtänkta rader någon gång under småtimmarna. Med andra ord ett trött, svamligt och ointressant nattpassinlägg i veckan, såsom det här faktiskt.

 

Men nu har jag nyligen startat upp FarmVille 2 via facebook för att roa mig med då ögonen börjar gå i kors. Och det håller på att göra mig galen, jag har alltid en brädrackare som fattas och svältande små djur som vill ha nappflaskor. Jag misstänker att jag inte förstår presentskickar-systemet och hur man hjälper andra så antagligen har jag snart förlorat mina få "grannar" och "vänner". Sorry, om du läser detta och tillhör de som brukar skicka mig en färgburk eller ett ekorrbo och kanske inte får något tillbaka. Och så irriterande att man ALDRIG bara kan samla mynt och köpa något i det här spelet. Nej man måste dessutom plantera några aprikosträd på en markplätt där det redan är trångt intill bristninggränsen, skörda något som tar 24 timmar att odla eller fråga om hjälp av någon likasinnad stackare med liknande problem. Jobbigt!!!

 

I-landsproblem? Skojar ni? Sådana här larviga bekymmer når inte ens upp dit. Det är ju så löjligt och jag skäms att jag ens har skrivit om det! Men så här 5 på morgonkvisten så tappar allt sina rätta propotioner då inget blir färdigbyggt på grund av materialbrist och ekorrhelvettet dessutom ska ha specialfoder...

...är man ju inte heller. Eller om du inte kan något alls om trädgårdbestyr kanske jag kan lura i dig att jag är enormt skicklig på att odla gigantisk squasch? Men om du har en liiiten en aning om just squasch-odling,kanske köpt någon eller sett en på affären, så vet du att man inte ska låta dem växa till en grotesk grön hulk.

Nej, man ska vakta på dem och plocka dem just då de passerat en gurka i storlek. Och jag menar verkligen VAKTA på dem för de småväxer lite i smyg och så PLÖTSLIGT när man vänder ryggen till så har de dragit iväg. De har då blivit något som förutom sin överdrivet stora form är lite träiga och har ett skal som man nästan får såga sig genom.

 

Fotade de två senaste mästerverken och la ett normalstort äpple bredvid för nån typ av propotionskänsla. Har alltså nu i mitten av augusti nedkommit med de här två telingarna, den större väger sina stadiga 4788 gram, och den mindre bara 2098 gram.

Naaaaaw, fina va?!

 

 

 

I lördags gick (den tyvärr icke årliga) byns cykelfest av stapeln. Ett utmärkt tillfälle att träffa de som flyttat in senaste åren, men även de som bott här i evinnerliga tider men som man inte springer ihop med titt som tätt.

 

Om någon inte vet hur en sådan här tillställning fungerar så ska jag försöka att på ett glasklart och kortfattat sätt beskriva det få se hur det går;

Någon eldsjäl skickar en inbjudan. Man anmäler sig. Det ultimata antalet anmälda bör kunna delas med tre. Man får ett brev där man får veta vilken del av menyn man ska stå för, och ett kuvert som inte får öppnas förrän en viss tid. Så några tilldelas förrätt där man i ett på slagen tid river upp brevet och får veta alla ska vidare till middag och sedan efter maten ett nytt brev där man får veta var efterätten ska inmundigas. Alla cyklar åt olika håll och man har umgåtts med sex olika par då det är dax att förenas i vårt fall vår fina byagård. Genialisk ide eller hur? Och krånglig sammanfattning va?

 

Vi hade förrätten vilket ju inte är så dumt då man gjort bort sin del och sedan får cykla vidare och äta sig genom två hus. Och solen dök upp efter regn, inte heller så dumt. Jag jobbade men hann hem och hjälpa till med matlagningen och dukningen, skönt. Tyvärr så såg det vi lagt upp på assietten som en trafikolycka. Den franska ostpajen höll inte riktigt ihop då den inte hunnit kallna och romröran flöt ut som en... tja röra. Smakade väl som det skulle men man äter ju med ögonen också. Men Shit happens.

 

Vi cyklade sedan enligt instruktionen ett antal kilometer uppför backar i värmen (puh) till ett par för att äta en fantastiskt god grillad öring och hembakt ljusungsbröd. Där mötte vi ytterligare nyinflyttade som verkade otroligt unga, i och för sig kanske i samma ålder som vi var då vi köpte hus för dryga 20 år sedan., men ändå?  Vi fick också möta byns antagligen största men också mysigaste katt.

Så nytt hus och efterätt, en härlig avslutning i tre delar. Hemmagjord glass, lemoncurd/maräng i ett glas och körsbärspaj. Det fick vi avnjuta i en jättestor magnefik nybyggd, inte riktigt färdig, inglasad altan.

Sedan möttes vi då som sagt alla upp vid dryga tiotiden på kvällen. Där fanns ännu fler "ungdomar" som trots att de tydligen hade hunnit få ett och till och med två barn såg ut som de just gått ut skolan...  Hur jävla gammal håller man på att vara egentligen?! Men det var minst lika många av vår sort, "de en aningen ålderstigna" och det var vi som höll ut längst (har ju varken barnvakt eler vaknätter att ta hänsyn till).

Var hemma vid tvåtiden mätt och nöjd efter en heltrevlig kväll.

 

 

Ja då har de här intensiva dagarna passerat. Jag har namnsdag den 31 juli, firar bröllopsdag 1 augusti, födelsedag OCH namnsdag 2 augusti. PUH! Man kan ju bli ju helt slut för mindre. Lägg dessutom till två nätter med njursten-smärtor och på tok för många diklofenak plus jobbat mitt första pass efter semestern mitt i detta så kan man lugnt säga att jag kan behöva pusta ut.

Men nöjd och glad är jag. Gruset passerade och jag struntade i att sitta på akuten i på tok för många långa timmar, det fanns de som tyckte att snurrandet i sängen och kräkningarna indikerade att en sjukhusvistelse var nödvändig men jag ignorerade det.

Jag kom tillbaka till ett jobb där sommaren bevisligen varit riktigt lugn och trevlig, kanske för att jag varit frånvarande i en månad vad vet jag? Eller näääh?

Vi kunde fira födelsedagen med lunch och tårta i vår nya inglasning och jag fick flera fina presenter. Blommor i en stor kruka, rosor i min favoritfärg, kantareller, godis, pengar, pappas gamla verktygslåda, hörlurar till mobilen och mitt macro som jag fick i förväg... ja en hel del annat också.

På kvällen gick jag och älsklingsgubben ut och åt, vi firade bröllopsdagen sådär lite i efterhand, och efter en trerätters med gott dricka till så somnade jag sekunden innan huvudet nådde kudden. Kan bero på att jag inte sovit gott eller ätit ordentligt på två dygn... fast maken påstår att det inte var så stor skillnad, jag brukar somna väldigt fort, ibland innan jag nått sängen (snarkandes i soffan) och okey jag ger honom väl rätt i det.

Imorse gjorde vi en långpromenad genom Skellefteå innan frukost och färd hemåt. Helt underbart fin lördag med sol, sönerna som gjort lite nytta hos mamma (deras mormor) och slutligen en god middag som hon och lillasyster fixade. Man kan inte ha det bättre! Så njurar håll er i schack inatt. Tvi, tvi, tvi!*