När jag sovit mina timmar efter vaknatts-jobb så är det inte någon sockersöt Törnrosa som vaknar upp leende och tar en piruett upp ur sängen. Nä, jag brukar mer likna ett riktigt ruggigt träsktroll vars uppsyn inte uppmuntrar stiliga prinsar till något pussande om man säger så...

 

När jag öppnar mina ljusblå så där vid tvåsnåret på dagen så känner jag mig oftast missövd, hungrig men samtidigt lite illamående och har en rätt så plufsig känsla i kroppen. Några kilometers promenad brukar råda bot på det här tillståndet. Men idag så blev det lite väl spännande, jag kvicknade till ordentligt redan efter 100 meter då jag drattade omkull på den glashala vägen. Resten av rundan gick mest ut på att krampaktigt hålla mig på fötter. Började fundera om man inte med rätt utrusning lättast tagit sig fram som en isprinsessa på denna skridsko-is. Men egentligen så är nog broddar att föredra framför skridskor då det i min ålder knastrar betänkligt i lårbenshalsarna. Måste tänka mer praktiskt än graciöst, tyvärr.

Med alla skelettdelar intakta och utan några smärtsamma sträckningar kom trollet slutligen hem lite vaknare, piggare och en gnutta fräschare.

 

Vill nog gärna tro att jag under prommisen transformerades från sur orch till NÅGON form av vänare prinsessa???