Det känns som att den här vintern mest handlat om storm och isiga vägar. Krångligt då jag ska ut och promenera och dessutom onödigt farligt. Så jag bestämde mig för att investera i ett par broddar.

Det blev i mitt tycke rejäla och rätt så dyra sådana. Nåja, det visade sig finnas både bättre och ännu dyrare varianter men jag tyckte 120 kronor var mer än nog. Det var liksom en gummisula man slet och drog fast på skon full med metallpiggar för säker framfart.

 

Efter att ha testat dem i söndagsmorse var jag jättenöjd, inte en enda halkincident,. Men när jag sedan på kvällen skulle ut en sväng och hjälpa sonen bära ut reklam så stirrade jag förvånat på mina skor. De var båda UTAN broddar? Började skylla på en släng av senilitet och letade genom hela skoparken ute i förrådet om det var så att jag glömt vilka skor jag satt dem på.

Men icke, de var försvunna?!

 

Igår då det var +8 grader, regnade och blev än halkigare än innan så hade plötsligt den ena brodden tinat fram, mitt på tomten. Så idag gick jag ut med en brodd på vänster sko och ingen på höger i hopp om att under vägen stöta på den försvunna och spänna fast den. Jag måste sett lite lätt schizofren ut. Tveksamt försiktig och plötsligt säker och med gott självförtroende varannat steg liksom halvhaltade jag fram.

Redan efter ca 2 kilometer hade jag tappat den befintliga brodden 2 gånger, det fick mig att med förakt konstatera att den försvunna rackaren gott kunde ligga kvar någonstans i ett dike och ruttna, för de var verkligen värdelösa. Nä, jag vet gummi förmultnar inte så dessutom är jag numera en miljöbov. 

 

Kan inte låta bli att småle åt tanken att jag under den där söndagspromenaden gått ut i en förödande spagat medan de nyinköpta broddarna låg kvar på tomten och en bit efter vägen. Vilken smärtsam överraskning!