Inte i livet i allmänhet utan snarare på bloggen i synnerhet. Jag har inte mycket till inspiration helt enkelt, inget värre än så.

Eller... ja, allt är väl inte frid och fröjd hela tiden. Jag har funderingar och orosmoln som känns som ett tarmvred när jag tillåter mig tänka på dem. Problem som funnits i flera år nu, men inget jag kan ta upp här. Kanske hade varit terapeutiskt bra, men tyvärr.

Nädå, allt är inte solsken hela tiden, men vem har det så? Ingen antar jag.

Samtidigt har jag så otroligt mycket glädjas åt och vara tacksam för. Och det vet jag. Och jag går omkring och mår så himla bra i princip jämt och ständigt både psykiskt och fysiskt (när nu njurarna väljer att inte mucka med mig... Tvi, tvi tvi *)

Men det hjälper inte... jag känner mig lik förbaskat inte särskilt entusiastisk just när det gäller att skriva blogginlägg.... Hur ska detta sluta?