...säger jag med min bestämdaste och strängaste röst; -" Låt det som inte är ditt vara!!!

Och så tar jag tag om axlarna på skurken och skakar in lite vett i honom. Förskräckt lovar han att aldrig sno, förstöra eller ställa till det för andra mer... någonsin... och sedan lufsar han skamset iväg.

 

Även om skurken är en storvuxen man med tatueringar, rakat huvud,  ärrig hud och en kall blå blick så är jag så otroligt mycket starkare och tuffare. Mission completed.

I min stolliga fantasi fungerar detta utmärkt, dels har jag ju räddat en person ur ett destruktivt levene och dels har jag fått utlopp för min ilska.

 

Ja, det här var mitt sätt att häromdagen avreagerade mig min frustration då jag fick veta att någon lustigkurre gått och repat lacken på en radda med bilar i stan däribland äldre sonens röda Toyota Celica (bilder från förra sommaren här). 

Använde samma teknik då några typer häromåret snodde yngre sonens mobil när han var och simtränade. Mina besvikna söner kan alltså bara konstatera att det de målmedvetet sparat till och glatt sig åt kan någon annan fort samvetslöst roa sig med att förstöra, och jag blir så oooootroligt ARG!!! 

Så då läxar jag upp busarna, svär och gormar väldigt effektivt där i min fantasivärld. Nu kommer ju de skyldiga helt undan mina tveksamma uppfostringsmetoder, och de kommer oftast undan lagens långa arm också misstänker jag.

 

Fast polisen fick faktiskt fatt på de som snott mobilen i omklädningsrummet och sonen fick slutligen hem telefonen i en försluten CSI-plastpåse, men tyvärr var den sönderslagen. Sedan visade det sig att de som fått min låtsasutskällning inte var några typiska filmbovar med stålblick utan små ynkliga ungdomar som antagligen skulle behöva någon som brydde sig och en kram. Plötsligt tyckte jag synd om både offret och förövaren. Typiskt mig...