Idag på väg hem från stan så spelade de plötsligt Slade på radion. I en ögonblicks sekund var jag tillbaka ett antal år i tiden, minns Amazonen som skramlade och hastighetsmätaren som tjöt så fort jag passerade 95 km/t. Lyssnade på låtar som "In For a Penny" och "Did Ya Mama Ever Tell Ya"  med Noddy Holders skränande röst i de två stora högtalarna längst bak i bilen.

Ja, det var tider det!

Numera kör jag en bil där jag knappt hör något motorljud och ett antal små högtalare är placerade överallt i den. Men när jag kände igen de nostalgiska tonerna och texten "See there chameleon lying there in the sun all things to everyone run run away" drog jag på ljudet och tryckte lite extra på gaspedalen och så kändes det för en stund som förr. Det pirrade trevligt i magen av lycka; -"Jag är ung, vacker & bekymmersfri..." hann jag tänka innan låten var slut och jag insåg att eeeh... shit, det är precis som i det gamla slitna skämtet, numera är jag bara "&"...