Jaha, så har man firat 15 årig bröllopsdag, för att sedan dagen efter fylla år, natten däremellan jobbade jag ett vaket nattpass. Sisådär planering av semester kan jag så här i efterhand tycka.

Ett år äldre...tja, vad ska man säga, klart bättre än alternativet. Men mycket har börjat gå åt pipan. Tjocka grå strån står som borst rakt upp ur min tantfrisyr. Flera grova "häxstrån" dyker upp med en hiskelig fart på hakan, från ena dagen till den andra vill jag påstå. Den generande hårväxt jag dragits med nedanför knäna har numrera spridit sig ovanför knäna. Anletsdragen hänger så löst i mitt ansikte att det snart är fara värt att jag måste samla ihop dem ur kudden på morgonen. Och eftersom en semestertripp till Antarktis för att umgås med sälar och sjölejon känns föga trolig, har jag svårt förstå vad jag ska ha allt mitt gedigna välinbäddade fettlager till? Snarkar å de grövsta gör jag tydligen också numera? Herregud, vad jag blivit gammal, vilket förfall! Trösten i allt elände är att maken tydligen blir allt mer skumögd, för han säger att han tycker att jag fortfarande är fin. Hörseln har han däremot inga problem med, så mina stockdragningar natt efter natt tvingas han ligga vaken till, stackaren.

Äh jag skojar bara, alltså inte om mitt fysiska förfall, det är ett faktum, men jag är inte gammal och gaggig!! Att man "inte är äldre än man gör sig", är faktiskt sant. Dessutom är jag hur barnslig som helst för att inte tala om hur rolig jag är! I alla fall tycker jag och maken att jag är kul... eller åtminstone tycker jag det. Kvick i tanken är jag också...eller kvick och kvick...jag tänker i alla fall....nästan hela tiden!!!

Om ytterligare 45 år, om jag då lever och får vara kry, kommer jag att Facebooka, läsa Norran på nätet och när andan faller på spela lite data och TV-spel där på hemmet. Jag kommer att kräva vin till maten, alla filmkanaler och att få duscha varje dag. Min fjäril på höger bröst kommer att vara så uttänjd att hemtjänstpersonalen kommer att undra varför jag tatuerade en rynkig slända där i min ungdom, och även fundera över hur jag kunde gifta mig med någon med så mycket hår på näsan och i öronen. Och nej, jag skrev inte fel, det ska stå PÅ näsan. Att vi inte alltid sett ut sådär får de komma fram till genom att kika på kortet på det fantastiskt vackra paret som gifte sig 1:a augusti 1996.

Och varje gång jag kommer känna mig lite risig måste jag kasta vaksamma blickar åt damerna som ställt sig i kö för att få lägga beslag på min oförskämt pigge make, för jag antar han brås på far och farfar sin.
Old ladys choise, you better belive it!
Jag kommer garanterat att jämföra med hur det var på min tid när jag jobbade inom äldrevården...och  jag hoppas vid gud att det inte var bättre förr.

Foto 1/8 -96