Slut semester...
Känner ett stråk av vemod. Semestern börjar ta slut. Maken började jobba imorse och jag har ledigt två pass den här veckan men börjar om på torsdagkväll. Redan? Herregud, vi som hade ooooäääändligt med tid? Kändes det som.
Åja, vi har ju haft fina veckor, hunnit en hel del här hemma plus hotellvistelser, shopping, träffat och umgåtts med släkten och här sista dagarna dessutom kunnat njuta av några dagar sol och bad. Inte illa!
-"Kanske jag tar ledigt fredag och så firar vi vår bröllopsdag ordentligt på torsdagkväll och sover i stan?" sa maken häromdagen.
Tror han också skulle vilja dra ut semestern som ett oändligt gummiband, få den att räcka längre även om jag aldrig hört honom beklaga sig över att börja om att jobba.
Jomen vilken fin ide, om inte jag hade kvällstur på vår bröllopsdag! Typiskt!
Varje år funderar jag när det är dags att börja om att jobba... HUR tänkte jag då jag sökte semester? För mig är det i och för sig lite svårt räkna ut hur långt semesterdagarna räcker. Jag har samlat en pott pengar och har ett oregelbundet sexveckorsschema. Det blir en svår ekvation, och lägg då till en veckas utlandsemester och det året har jag gått back i semesterdagar. Jo man kan gå back, och då knaprar det ur den ur potten som börjar fyllas på då jag börjar om att jobba, följdaktligen mindre pengar till nästa semester.
Så jag försöker spara, räkna ut att ta ledigt så där fiffigt så man blir långledig utan att använda så många dagar. Man kan ju det om man har ett sådant schema som jag, alltså ledig flera dagar, jobba helg... eller JAG klarar bevisligen inte av det?! Ifjol gick jag återigen back med flera dagar och startade dessutom om direkt efter semester med min värsta helg. Hur tänkte jag då jag planerade det???
Och nu? Om jag inte snålat och börjat på torsdag hade jag ju varit ledig till på måndag och kunnat fira så in i sjuttsingen. Ja, ja, det är ju inte jämt på något vis, 17 år har vi varit gifta. Men då vi firar 20 då jäklar ska jag väl ändå lyckas vara ledig? Ska då försöka, om jag har några semesterpengar kvar den 1 augusti 2016...
Ifjol skrev jag om bröllopsdagen, om du vill kolla klicka Här
Jag skrev också om att det var färdigsemestrat 2012, har tydligen lyckats göra en nästan identiskt inlägg i år, kolla Här
På torsdag firar vi silkesbröllop och 2016 porslinsbröllop. Från 1-80 år kolla Här
Travalo
Ja, Jenny hade rätt, det är en parfymbehållare. Grattis!
En liten behållare som man kan fylla med lite av sin parfym och ta med på resan, den stora glasflaskan får stanna hemma. Tyvärr glömde jag fylla och ta med mig något nu när vi tog vår tripp norrut. Men nästa gång då ska jag komma ihåg den.
Länk till Travalor
Tripp? Jo, jag och maken tog en sväng till IKEA Haparanda i helgen som varit. Övernattning i Luleå, regnig promenad, god mat och imorse en rejäl hotellfrukost, därefter några timmars shopping sedan hem. Vad mer kan man önska?
Nu har det inhandlats bord, golv, en matta och lite smått och gott. Snart kan man förhoppningsvis börja känna hur vår inglasning börjar ta form även inomhus. En lampa vore inte så dumt, och det börjar brådska för det blir allt mörkare om kvällarna. Vet inte rikigt vad vi vill ha så vi får än så länge klara oss med stearinljus, nog så mysigt faktiskt.
Kommer att lägga upp några bilder då det börjar likna något.
Tack!
Den fina presenten vi fick igår vid vår surströmmingsinvigning av inglasningen är PERFEKT! Så TACK så mycket för den snygga pressobryggaren alla ni inblandade i den och kaffepaketen! Kaffet smakar SÅ gott!
Och så en liten bildgåta. Vad fick jag av min syster för fiffig sak? Ljuslyktan är med för att man ska förstå propotionerna.
Alla med snuskig fantasi göre er icke besvär att gissa, det är INTE en mini-vad-ni-nu-kan-tänkas-ha-trott-att-det-var!
Rovdjuret
I rätt typ av vegitation syns ett randigt litet kattdjur som Morris knappt alls.
Näst intill helt kamoflerad kan han i lugn och ro fokusera på sitt inte ont anande byte och förbereda en förödande attack. Och när tiden är inne slår rovdjuret till...
Semestern...
... börjar NU!!! När jag kom hem vid halvsju-tiden så stod resten av familjen och gjorde i ordning en "fira-att-det-är-semester-middag". Det serverades grillad lax, sparris och zucchini med färskpotatis och romsås. Till efterätt blev det en hallonmoussetårta.
Det var dukat mitt inne i altanbygget, bland brädor på golvet och plastade fönster och dörrar. Trevligt, man kan ju säga att det var en typ av genrep inför den riktiga invigningen, den som ligger en bra bit in i framtiden.
Aaaaah välkommen sköna semester!!!
Ooooo... olivträd
Olivträdet ska "Gärna stå ute på solig plats under sommaren. Placeras ljus och svalt, ner till +5°, under vintern, och vattnas då försiktigt. Tål några minusgrader ner vid enstaka tillfällen. Beskärs på våren. Planteras i Medelhavsjord i stor lerkruka. Blommar med små, grönvita blommor i bladvecken. Nya sorter bär frukt redan som unga."
Tja inte kommer jag lyckas få ett olivträd att övervintra det är då ett som är säkert. Frågan är väl om jag ens lyckas få den att överleva sommarmånaderna? Hade ju tänkt mig den inne i uterummet. Just blommor som inte kan förlita sig på regn utan på mig släntrandes med vattenkannan brukar leva en tynande tillvaro.
Skrivit tidigare om mina beskaffenheter som odlare i "Jag & blommor" Här
Bilden kommer härifrån
På MIN planet
När vi bygger jag och maken så är vi inte alltid på samma våglängd, inte riktigt på samma plats. Jag vill inte generalisera om huruvida män endast kan göra en sak i taget, inte befästa trista stereotypa könskillnader eller säga något om Venus och Mars. Jag uttalar mig ENDAST om hur det fungerar hos OSS, that´s it.
Låt oss säga att handymannen och jag sätter foder runt dörrarna så kan jag samtidigt fundera över lösningar kring utebelysning, fönsterbleck eller nåt annat som ligger en aning fram i tiden. Men det löns inte tro att man får respons på sina resonemang, att vi tillsammans försöker lösa framtida eventuella problem för handymannen spikar foder, och när han gör det så är det det enda han tänker på och gör...punkt slut.
Jag fladdrar oftast iväg långt före i tid och rum. Men handymannen står helt enkelt kvar i nuet och jobbar på.
Ett exempel på då det faktiskt kändes som vi sitter på var sin planet var härom morgonen. Vi gick en före-frukost-promenad. Efter frukost skulle det läggas afsaltboard i botten på det blivande golvet på vårt framtida uterum.
Jag funderar och drömmer sådär mer tyst för mig själv, i det här fallet är jag nog någonstans vid sommaren 2014 i full färd med att inreda... Handymannen funderar också, och pratar om det han ska snickra efter frukost.
Jag; ett olivträd vore ju fint, men säkert skitdyrt?
Handy; du vet det är ju 550 mms bredd mellan reglarna...
Jag; hur får man ett olivträd att överleva på vintern, måste googla på det...
Handy; skivorna är ju 1200, måste göra något typ av mall att såga mot...
Jag; tror jag ska ha en lavendel i en stor kruka, gud vad gott det skulle dofta...
Handy; I och för sig går de ju såga på längden men jag tror det blir för mycket spill...
Jag; i en låg bred kruka tror jag, undrar vad skulle Ernst välja?
Handy; sedan är det ju bara rulla ut isoleringen vettdu, den är ju redan 550 ...
Jag; vita begonior.. eller nej det heter... eeeeh pelargoner! Ååååh så mysigt!
Handy; när vi lagt golvspånskivorna på plats måste vi ju plasta för om det blir regn...
Jag; Åh, den stora glasdamejeannen på Åhlens, den skulle ju vara jättefin ju!
Handy; Jättefin? Plasten?
Jag; Oj, sa jag det där sista högt?
Utsida grundad och målad första varvet. Snart är jag inne i det hemska evighets-ekorrhjulet, bättrar på det vita, kladdar ner det röda, målar över kladdet med rött lyckas droppa på det vita, fixar de röda dropparna med lite vitfärg men lyckas...osv...osv...
Singäl läjdis ♪ ♫ ♪ ♫
Härom kvällen på Stadsfesten har jag ett bestämt minne av att jag försökte mig på att dansa. Motvilligt! Usch! Kan inte! Känner mig stelopererad helt utan rytm, takt och ton.
Det var dessutom så hopplösa låtar, det var i ren protest jag liksom frös till is, och liknade mest en stenstod när det spelades en rapplåt!!!
HERREGUD! Det - var - ju - bara - för - mycket!
Men så plötsligt hörde jag något jag kände igen OCH som jag sett koreografin till. Och tro det eller ej, plötsligt gick jag omkring vickandes och struttandes samtidigt vippandes med pekfingret, borde ju varit ringfingret antar jag??? Även fler vid min sida haltade liksom omkring och viftade på händerna till Beyoncés "Single ladies".
KAN till och med hända, jag håller det inte för omöjligt, att det sjöngs med en aning; "Kas if jo lajkt it, thann jo sjodda pott a ring ån it ...Oh, oh, oh, oh, oh, oh... ♪ ♫ ♪ ♪ ♫ "
Åååå maj gadd...
Jag vet inte om vi var så nära orginalet som det kändes? Hrm... host...harkel....Mycket tveksamt, men å andra sidan till vårt försvar var ingen av oss "singäl läjdis"....
..det är en man med glatt humör...
Igår var jag och en större del av mina kollegor ute på middag på Stadsfesten i Skellefteå. Blir nästan lite rörd när jag tänker på vilka fina människor man har glädjen att vara omgiven av om dagarna, kvällarna och ibland nätterna. Vid ett-snåret beslutade de sista av oss att också bryta upp. Jag gick hem och sov i vår lägenhet som ju endast är 10 minuters promenad från festområdet.
Vaknade imorse och kunde efter en titt i kyl och skåpar konstatera att tre tomma tuber mjukost och en halv hårdbrödbit var en aning futtig bakisfrukost. Så jag gick till den lilla konsumbutiken intill och köpte mig en god macka fylld med grejer, drickyoghurt och en banan. Vilken lyx att ha så nära till allt, finns kanske fördelar med att bli riktig stadsbo trots allt?
Hursomhelst blev det dags ta sig hemöver (till kåken, den på landet) så jag traskade ner till busstationen. Hade med ena sonens hjälp lyckats tyda mig till att det skulle gå en buss söderut som till och med skulle svänga in förbi vår by och den skulle starta 12.05.
Nu hade det börjat regna, och inte så lite heller och jag började dessutom känna mig rätt ensam där under plasttaket vid min förmodade bussperrong.
En stor tavla med avgångar lyste med röda bokstäver en bit bort så jag skuttade förbi vattenpölarna för att kolla om busstiden stämde. Nähä? Umeå 12.40??? Och knappast skulle den gå in via Innervik och Yttervik heller?
Nu såg jag till min glädje att det dykt upp lite folk där jag tidigare stått ensam, så jag skuttade tillbaka. En man med en rejäl ranson vindunkar hade satt sig på bänken bredvid två somaliska kvinnor. Trots en del språkförbistringar lyckades de presentera sig för varandra. Men när vindunksmannen som tydligen hette Lars sa att han var från Burträsk och de somliska kvinnorna påstod att de skulle till Byske insåg jag att vi skulle åt tre olika håll? Förbaskat!
Nu rusade jag i hällregnet tvärs över busstationen upp till mänsklig information, ett säkert kort. Jo, den går från perrong E just nu sa kvinnan och pekade.
Så sprang/klafsade jag återigen över stationen förbi Burtäskar´n och Byskeborna och där stod mycket riktigt bussen, Yeeees!! Busschauffören såg mig bakom kvinnan som betalade sin biljett, men varför öppnade han inte? Jag fick stå där och se ut som en skamsen våt katt med konstig mittbena. Till slut öppnades dörrarna och det första han säger surt med nerdragna ögonbryn är; Nu hade du ju en jävla tur! Klockan är 7 minuter över och jag avgår 5 över.
Förvånad över den arga tonen försvarade jag mig med indignerad gäll röst; Jamen jag har stått här länge.. eller inte just HÄR... å er informationstavla visar inte ens att den här bussen avgår nu å... jag tänkte aha sommatider, turen kanske inte går då...
Han såg klentroget på mig; Jomen den här tolvnollfemman går ju sommar som vinter! Som om det borde ju ALLA veta?
Hur kan en så ung man redan hunnit bli en sådan gubbig surkart???
När jag väl satt mig började jag hämdlystet tänka ut dräpande kommentarer som jag skulle haspla ur mig då det var dags kliva av. Typ;
Öppna bara dörren så hoppar jag av i farten så du kan köra igen dina två minuter... eller; Jag har bott i Yttervik i 22 år och detta är andra gången jag åker buss hem och det ska jag då fan inte bli en vana... eller... Trodde att det var en myt att en av anställningskriterierna för er busschaufförer var att...
Sitter och småskrattar över hur otroligt fyndigt och elakt rolig jag är då jag plötsligt kommer på... om jag nu ger honom en (om sanningen ska fram) rätt fånig och inte alls så välfunnen kommentar kommer han ju bara tycka jag är en surkärring. Hans dag blir inte ett dugg bättre och blir ens min det? Hur nöjd kommer jag att känna mig?
Så när bussen väl stannar tackar jag och säger hej och ler beskedligt ( Jag önskar honom inte en underbar dag SÅ jävla trevlig är jag INTE).
Tänk så ofta man önskar man sagt än det ena än det andra, men kommit på det för sent? Det kanske är lika bra att det aldrig blir sagt, för man skickar ju bara dåligt humör och bitterhet tillbaka och vidare. När jag sedan traskade hem efter vår leriga byaväg kände jag mig riktigt nöjd med mig själv***. Hoppas för hans, men även passagerarnas och kanske flickvännens skull att hans dag blev en aning bättre, jag bidrog då åtminstone inte till att den blev sämre än det jag redan gjort.
Tidigare inte särskilt glatt inlägg om bussar i "Gormut&Tjörmut" Här.
***Och för er som tänker, hon skulle aldrig ha vågat, jo tyvärr.
... eller kanske ni tror näää hon är för snäll för att... nej ,tyvärr igen...
"Sommarvill"
Ibland kan man bli "dagavill", vilket betyder att man är lite vilsen gällande vilken veckodag det är. Man måste kolla almanackan och försöka fatta vad man ser.
I mitt fall händer det oftast då både jag och maken varit lediga tillsammans en vardag. Som i fredags då det i och för sig inte var en vanlig vardag utan midsommarafton. Men i mitt huvud blir automatiskt fredagen lördag och lördagen blir söndag. Med andra ord känns det som att få en bonusdag när man fattar att följande dag INTE är måndag.
I mitt fall händer det oftast då både jag och maken varit lediga tillsammans en vardag. Som i fredags då det i och för sig inte var en vanlig vardag utan midsommarafton. Men i mitt huvud blir automatiskt fredagen lördag och lördagen blir söndag. Med andra ord känns det som att få en bonusdag när man fattar att följande dag INTE är måndag.
En härlig känsla!
Nu har vi haft en sådan fin vår och försommar. Mycket sol och värme och som följd så blommade syrenen flera veckor tidigare än vanligt och min kryddbänk ser ut som den brukar göra mot slutet av sommaren. Jag tror jag blivit "månadsvill"?
Jag börjar få en känsla av att sommaren redan varit och att semestern är över. Men så är det ju inte för vi har juli och augusti kvar, och ledigheten står på lut om några få arbetsdagar. Fattar ni så UNDERBART!!!
Nu har vi haft en sådan fin vår och försommar. Mycket sol och värme och som följd så blommade syrenen flera veckor tidigare än vanligt och min kryddbänk ser ut som den brukar göra mot slutet av sommaren. Jag tror jag blivit "månadsvill"?
Jag börjar få en känsla av att sommaren redan varit och att semestern är över. Men så är det ju inte för vi har juli och augusti kvar, och ledigheten står på lut om några få arbetsdagar. Fattar ni så UNDERBART!!!
För 18 år sedan då den yngre sonen föddes blommade vår vita syren för första gången lagom till midsommar, då en buske som var cirka en meter hög. I år startade den redan i mitten av maj och kan numera mer liknas med ett träd.
Kul, men inte bäst!
Skryta och framhäva sig själv, nä det är ju otänkbart. Tänk om folk tror att jag inbillar mig att jag är bra på nånting. Och även om jag har en anings talang inom något så finns det ju garanterat någon som är bättre?! Och det hoppas man ju folk förstår att man själv vet! För annars... hemska tanke!
Det kan nästan gå så långt att man knappt törs säga att man tycker att något är kul, trevligt och riktigt underhållande att syssla med, för det måste väl betyda att man ägnar mycket tid åt det och är RIKTIGT bra på det också?
Kan man påstå att man älskar matlagning men inte ha en surdeg på lut, okunnig om hur man slänger ihop en suffle, än mindre hur man filear en sjötunga?
Får man säga att man är road av trädgårdsarbete trots att blombänkarna är fulla med ogräs och man knappt lyckas få de vanligaste och härdade växterna att överleva?
Till exempel så vill jag påstå att jag gillar inredning, köper gärna en och annan inspirerande tidning, läser bloggar om hur folk förnyar, arrangerar och grupperar sina fina saker i all oändlighet, men hemma hos mig står tiden och sakerna stilla. Har jag placerat ut en vas står den garanterat där om två år och byte av gardiner ska vi bara inte tala om.
För att vara intresserad av något måste väl inte betyda att man är expert och ut över det vanliga fantastisk kompetent? Visst får man tycka något är roligt utan att vara briliant och uppnå nördaktigt kunnande i vad det nu vara månne?
Eller?
Här kommer några saker jag tycker om, men som jag vare sig är sakunnig, stjärna eller proffs inom;
- Min/vår trädgård
- Teckna och rita
- Jobba i Photoshop
- Spela Sims och Sims City
- Laga mat
- Fixa upp/om möbler
- Renovera
- Promenera
- Fotografera
- Läsa böcker
Synd att jag inte kunde skriva dit fallskärmshoppning, hästdressyr och hammarhajfiske, men vem vet om några år så?
Fundera ut en egen lista vejta´!
18 år
Tänk idag blir lillebror i den här familjen myndig, Lars Elias Bystedt fyller 18 år.
Att säga att jag minns särskilt mycket av den 17 juni 1995 vore att överdriva eftersom jag var sövd och Elias kom ut via reservutgången. Även Elias blev slutligen sövd, lagd i respirator och skickad till Umeås barnavdelning.
Stökigt och jobbigt var det den där dagen för 18 år sedan, och glädjen över att ha fått denna söta och goa unge fick sakta växa under veckorna som följde då vi började våga tro på att allt nog skulle bli bra till slut.
Att säga att jag minns särskilt mycket av den 17 juni 1995 vore att överdriva eftersom jag var sövd och Elias kom ut via reservutgången. Även Elias blev slutligen sövd, lagd i respirator och skickad till Umeås barnavdelning.
Stökigt och jobbigt var det den där dagen för 18 år sedan, och glädjen över att ha fått denna söta och goa unge fick sakta växa under veckorna som följde då vi började våga tro på att allt nog skulle bli bra till slut.
Och det blev ju hur bra som helst! Idag är den där lille lockige spjuvern som började gå extremt tidigt, och som femåring påstod att när han skulle ha en stor familjebil och massor med barn, en ganska mycket större lockig spjuver. En ung man som inte ger upp vid första motgång, älskar att retas och faktiskt är glad och positiv 99,9% av tiden. Dessutom har han koll på datum och tider och bäddar sin säng, och just i den frågan ställer sig genforskare och arvsanalytiker sig frågande eftersom det inte finns en uns av dessa karaktärsdrag hos föräldraskapet, och modern hävdar bestämt att det inte är någon noggrand och ordningsam brevbärare inblandad.
Nä nog är du våran alltid, älskade Elle! Grattis!!!
Oooops :)
Hejsan hoppsan, det blev en längre paus än vad jag räknat med.
Nu sätter jag mig inte på ett högt tak... eller i det här fallet på vårt nya inte så höga uterums-tak och skriker "I´M BAAAAACK!!!" för det är det inte alls säkert att jag är nämligen. Nä, jag lägger in en brasklapp, jag reserverar mig.
Utvilad efter siestan så startar jag nu upp och ser vart det leder. Hoppas någon är glad över att det händer något på den här slumrande bloggen.... eller rättare sagt JAG får väl vara glad om någon ens märker att det gör det?
Wow!
Det här filmen snurrar på Facebook för fullt, du kankse sett den? När jag sett de ca 4 minuterna som filmen räckte så hade jag hunnit både skratta och gråta en skvätt. Man skäms ju över sina gnöliga Blogg-inlägg och sina gnälliga Facebook-uppdateringar.
Vilken kille, vilken inställning!
Jag säger bara det.. WOW!
Gå in på Youtube om du vill se mer av Nick Vujicic. Där finns filmer från föreläsningar han gjort och intervjuer med honom.
Och han har gift sig och de har fått en son.
Idag den 21 februari...
...fyller den äldste sonen år. Skriver om hans "fyllande" för tredje gången sedan jag startade bloggen. Varje gång har jag förvånats över att han blivit så stor, och samtidigt häpnar jag över mitt eget åldrande... så även denna gång.
Nu fyller den lille parveln 20 år. Men han är ingen parvel längre, han håller på att bli vuxen... eller han är väl det redan antar jag?
Jag kommer plötsligt att tänka på en filmsnutt ur Kalle Ankas julafton, den som Disney valt klippa bort. Ni vet den då jultomten säger -"Say mama" och den lilla dockan svarar -"Ma"och får ett OK stämplat i rumpan.
Jag ska försöka göra som den fete Disney-tomten, skratta så dubbelhakor och magringar guppar, och tänka att det är dax att godkänna att han blivit stor, och sedan stämpla med en symbolisk OK-stämpel i baken på honom...
Hjääälp, var tar tiden vägen???
Tingel & Tangel
Måste bara göra lite reklam för den här sidan med handgjorda vackra smycken.
App $tore
Det här blir billigt och bra, kommer nämligen aldrig lyckas tokhandla mig fattig för mina egna pengar via min egen telefon. Att handla via App Store verkar knepigare än att svindla miljarder från schweiziska topphemliga konton bevakade av hela franska legionärstyrkan. Och NEJ jag överdriver INTE!
Efter att ha prövat fylla i lösenord, svara på frågor om favoritfärger, min första bil och husdjur för att sedan misslyckas fullkomligt med uppgiften var jag tvungen försöka byta informationen. Inte för att jag plötsligt bytt namn på mitt första husdjur, inte för att jag ändrat mig och numera tror att jag körde Pontiac som artonåring, men vad ska man göra då App Store inte godkänner mina svar?
Till råga på allt skulle det bekräftas via min mail, men App Store påstod att jag redan använt bägge mina adresser vilket ju inte är så konstigt med tanke på att det är just de två jag har. Så slutligen skickade jag bekräftelsen till sonens mailadress.
När så äntligen djur, bilar, gator och favoritfärgerna var uppdaterade så borde det väl bara vara att börja handla. Men NIX! Var naturligtvis tvungen börja om att fylla i lösenord OCH återigen fixa med bilmärken plus skicka en till bekräftelse till mailadressen... en runda till helt enkelt. Varför? Tja, förutom att det hela verkar onödigt krångligt och rigoröst så är jag ju bevisligen en TEKNISK IDIOT! Hopplös kombination.
Nu då? Allt på plats, ifyllt och klart, dax att shoppa loss? Icket! Jag trodde den futtiga tjugan som det skulle kosta gick att dra via telefonen, men där trodde jag fel, gud vad jag är korkad. Nu skulle Visakortet fram och det skulle fyllas i en massa siffror?! Nä nu fick det räcka! Hur krångligt får det bli? Skiter i det där f$€%£ spelet skiter i App $%@ Store. Jag går och rånar ett Casino eller nåt istället. Skitenkelt, har ju sett Oceans eleven, twelve å' thirteen. Må ju vara en "Piece of cake"...
Trinny & Susannah
Gick ut och luftade mig lite. Blev rätt tagen bara av att klä på mig alla lager kläder, vilket tyder på att jag inte direkt är i någon toppform än.
Tog makens jättedunjacka och tjocka täckbyxor, tryckte ner en stor mössa över öronen, en lååång halsduk virad runt min hals och traskade ut i vackervädret. Så skönt med frisk luft! Men hur såg jag ut? Du ser ut som någon Trinny och Susannah skulle vilja sätta tänderna i konstaterade maken då han insåg att den lika breda som höga klädmassan som kom hasande var hans snuviga maka.
Tog makens jättedunjacka och tjocka täckbyxor, tryckte ner en stor mössa över öronen, en lååång halsduk virad runt min hals och traskade ut i vackervädret. Så skönt med frisk luft! Men hur såg jag ut? Du ser ut som någon Trinny och Susannah skulle vilja sätta tänderna i konstaterade maken då han insåg att den lika breda som höga klädmassan som kom hasande var hans snuviga maka.
Jo han har rätt, guuuud vad de skulle gå igång! -"Ooooh my god why have you let it go that far. Do you have ANY self esteem left? Oh little woman with to big and warm clothes, what are you trying to hide?
Sedan skulle de sätta på mig en tajt röd klänning och påstå att min figur är fantastisk. De skulle se mig djupt i ögonen och undra när jag kände mig vacker sist.
Jag skulle hulkande svara "-Aj häv nävär felt bjutifull in maj hål lajf. And sins the båjs was born ajm fat to, and aj häv nävär fält lajk a femäjl tajp åf wåmen." och så skulle de tröstande torka mina tårar och samtidigt trä på mig ett antal glittriga armband.
Jag har sett programmet "Trinny & Susannah stylar om Sverige" på TV4 play på mina vaknätter. De två kvinnorna reser runt i Sverige och visar att man kan bli enastående snygg och 15 år yngre utan att låta plastikkirurger sätta kniven i en. Fascinerad över hur otroligt dålig självuppfattning vissa kvinnor verkar ha? De är jättefina, kanske lite gråtrista men tror de är skitfula? Men med ett gäng frisörer och sminköser plus några färglada plagg genomgår de under programmets gång en rejäl förvandling.
Jag blir mest gripen under momentet då de får se sig själva första gången på storbildskärm. De flesta tappar hakan av förvåning... och sedan gråter de en skvätt, men bara försiktigt så inte sminket far åt skogen.
Synd att det inte skulle funka på mig förklarade jag för maken. Problemet är att jag skulle vägra bära den hudnära raffiga klänningen för att jag passar faktiskt INTE i en sådan. Sedan skulle jag förklara för dem -"Aj dånt ånly thingk ajm aggli aj nåw!"
Jamen, suckade maken, menar du att de skulle misslyckas med dig då?
Jepp, är rätt säker. Jag är tjurigt ohjälplig och ett hopplöst fall.
Yes, jag godkänner att jag är en ytlig och sentimental person, därför dras jag till den här typen av program. Datts mi, aj kant hällp it....
Bild tagen här
Mello
Igår kväll lyckades jag NÄSTAN se en hel melodifestival-deltävling. Inte för att jag var så betagen av programmet i sig, utan för att jag var så utslagen av min förkylning att jag inte orkade flytta mig ur soffan. Maken som stigit upp tidigt lördagmorgon för att skjutsa son till buss mot simtävling passade på att "ta igen sig" bredvid mig i soffan. Jag kom på då jag såg resumen av alla deltagare att nog även jag blundat till ett par gånger men på det stora hela så hängde jag nog med tror jag.
Vem var bäst? Kan inte uttala mig, tycker alla låter så otroligt lika. Den andre sonen, han som inte simmar, stannade upp en stund framför TVn för att kolla in några av bidragen. Han har nog en exklusivare musiksmak än sin mor för jag lyssnar mest på Radio Rix och Rocklassiker. Han spelar ju numera en hel del själv och har förutom gitarrer och typ... eeeeh orgel? en rad sladdar och pedaler som kopplas till någon typ av förstärkare stora som tusan. Jag är inte så insatt som ni kanske förstår... allt det där har säkert jättefina namn. Hursomhelst så sa han att han tyckte det främst var själva mixningen som lät illa för man hörde bara mellanregistren och diskanten men knappt någon bas. Alltså inga bastrummor och basgitarr och även om man såg att de frenetiskt hamrade på sina kaggar och strängar så nådde det liksom inte ända fram.
Även om jag inte på allvar tror att de köpt in mixerbordet på TOYS"R"US för 39:90:- så var det ungefär så det lät. Tror faktiskt det är meningen, ja inte att det ska låta som att allt ljud går via en rosa leksak utan att man drar i relän och trycker in alla knappar på "schlager"-läge så att det verkligen ska låta SCHLAGER BIG TIME, och vips via detta ljudfilter lyckas man få alla att låta likadana? Ozzy Osbourne, Pink och Freddie Mercury (god bless his soul) skulle alltså också låta som bleka kopior av sig själv eller till och med som varandra. INGEN skulle komma undan!
Hur gick deltävlingen igår då? Inte riktigt säker faktiskt. Gubben vaknade till mot slutet av "mellon" och slog om till en film om två poliser varav en spelades av Channing Tatum och den andre... skit samma, röstningen missade jag. Men eftersom jag kollade Facebook innan jag la mig kan jag ana att den smale manga killen gick vidare? Eller? Om jag nu går in på Aftonbladets eller kanske till och med Norrans hemsida så står det nog i STORA bokstäver...
Sjuuuuk!
Oj vad jag känner mig eländig. Förlorade rösten för ett par dagar sedan, och jag har väsande och kraxande förklarat för alla som undrat att jag känner mig helt okey. Till och med en lättare förkylningar sätter sig gärna först och främst på mina stämband.
Idag känner jag att ordet "lättare" inte ens finns i mitt vokabulär, idag finns bara "tungt". Det kommer inte hoppas jämfota över små hus på några dagar så mycket kan jag avslöja. Det knastrar och ilar i lederna, dunkar under ögonlocken och jag fryser och svettas om vartannat. Förbaskat! Bara häromdagen så slog det mig att jag klarat mig förvånansvärt bra från min årliga dunderförkylning, den skippade mig 2012.
Idag känner jag att ordet "lättare" inte ens finns i mitt vokabulär, idag finns bara "tungt". Det kommer inte hoppas jämfota över små hus på några dagar så mycket kan jag avslöja. Det knastrar och ilar i lederna, dunkar under ögonlocken och jag fryser och svettas om vartannat. Förbaskat! Bara häromdagen så slog det mig att jag klarat mig förvånansvärt bra från min årliga dunderförkylning, den skippade mig 2012.
Men så får man aldrig tänka, för då kommer bakterierna som ett brev på posten... eller för er yngre läsare...likt ett virus bifogat i ett mail.
Om några timmar ska jag vara och träffa en eventuell ny kund/brukare eftersom jag vill utöka min tid en aning. Har knaprat halstabletter och druckit honungste så att fragment av rösten ska komma tillbaka. Har testpratat i min ensamhet och kommit fram till att det inte verkat funka. Kommer nog att måsta ta en näve febernedsättande en stund innan jag sticker iväg också. Den stora utmaningen är att sminka över den rödlysande näsan och få de kärlsprängda och påsiga ögonen att glittra och glimma.
-"Men stanna hemma då din klagande febriga stolle, om det nu är SÅ synd om dig och du nu är SÅ eländig?!", Kanske du tänker? -"Dessutom smittar du säkert!!"
-"Hmm, ska tänka på saken, mötet kanske går flytta fram?" Sörplar sliskigt te och drar morgonrocken tätare om min stackars frossande lekamen -" För så mycket smink och alvedon finns nog inte i badrumskåpet att jag kan rusta upp denna luggslitna gumma"...
Tidigare inlägg om mina hesa förkylningar där dessa bevingade ord blev satta på pränt;
”Små febriga tanter är icke att förakta”
”Hellre en fågel i skogen än en hes skata i mottagningsrummet”.
länk Här
