Gick ut och luftade mig lite. Blev rätt tagen bara av att klä på mig alla lager kläder, vilket tyder på att jag inte direkt är i någon toppform än.
Tog makens jättedunjacka och tjocka täckbyxor, tryckte ner en stor mössa över öronen, en lååång halsduk virad runt min hals och traskade ut i vackervädret. Så skönt med frisk luft! Men hur såg jag ut? Du ser ut som någon Trinny och Susannah skulle vilja sätta tänderna i konstaterade maken då han insåg att den lika breda som höga klädmassan som kom hasande var hans snuviga maka.

Jo han har rätt, guuuud vad de skulle gå igång! -"Ooooh my god why have you let it go that far. Do you have ANY self esteem left? Oh little woman with to big and warm clothes, what are you trying to hide?

 

Sedan skulle de sätta på mig en tajt röd klänning och påstå att min figur är fantastisk. De skulle se mig djupt i ögonen och undra när jag kände mig vacker sist.

Jag skulle hulkande svara "-Aj häv nävär felt bjutifull in maj hål lajf. And sins the båjs was born ajm fat to, and aj häv nävär fält lajk a femäjl tajp åf wåmen." och så skulle de tröstande torka mina tårar och samtidigt trä på mig ett antal glittriga armband.

 

Jag har sett programmet "Trinny & Susannah stylar om Sverige" på TV4 play på mina vaknätter. De två kvinnorna reser runt i Sverige och visar att man kan bli enastående snygg och 15 år yngre utan att låta plastikkirurger sätta kniven i en. Fascinerad över hur otroligt dålig självuppfattning vissa kvinnor verkar ha? De är jättefina, kanske lite gråtrista men tror de är skitfula? Men med ett gäng frisörer och sminköser plus några färglada plagg genomgår de under programmets gång en rejäl förvandling.

Jag blir mest gripen under momentet då de får se sig själva första gången på storbildskärm. De flesta tappar hakan av förvåning... och sedan gråter de en skvätt, men bara försiktigt så inte sminket far åt skogen.