När man har vuxna, eller jag vill ju gärna kalla dem "halv-vuxna" barn så är det väl meningen de ska börja klara sig själva? Kollar bara läget så jag inte är helt fel ute? Gör nämligen mitt yttersta att låta dem göra just det, testa att klara saker själva... i sin takt... på sitt sätt .

Det är inte lätt. Jag håller tand för tunga så gott det går. Jag sitter på mina händer. Sprängs nästan av alla uppdämda uppmaningar, tillrättavisningar, tips, goda råd och förmaningar. Står och ler stelt med curlingborsten krampaktigt gömd bakom ryggen. Går verkligen sisådär om jag ska vara ärlig.