Jag undrar om jag någonsin haft en ny telefon? Det brukar bli sönernas begagnade, men bara det funkar att ringa, det är huvudsaken, brukar jag säga. Men på den senaste i raden har baksidan börjat lossna i tid och otid och jag har varit tvungen radera massor för att kunna ta emot ett nytt MMS.

I fredags (igår) överraskade så min älskade make mig med en ny mobil. Han tyckte att jag skulle testa hur det är att kunna vara online när jag vill, kolla mail, googla och titta in på Facebook. Jättegulligt tänkt av honom! Verkligen!

Tyvärr glömde han en liten detalj…hans hustru är en teknikfientlig jubelidiot. Lägg också därtill att hon har tålamod som en 2-åring och lätt stressar upp sig i situationer hon inte kan hantera.

Det började sisådär, när jag upptäckte att mina fingrar är lite för tjocka för tangentbordet på skärmen. OK, går att lösa, måste bara spara mig en jäkligt spetsig pekfingernagel.
Men sedan blev det värre. Jag lyckades inatt klockan 01:00 ringa en vid den tiden sovande person som finns i min kontaktlista när jag skulle testa ”scrolla” lite upp och ner. Tidigt imorse när jag skulle visa för min arbetskompis hur lätt det är att råka ringa fel, ringde jag av misstag upp min sovande yngre son (ändå skönt att det var nån inom familjen)
Jag klarade sedan inte av att svara när maken ringde nu på förmiddagen, så jag var tvungen ringa upp (med en annan telefon) och kolla vad han ville. När min kära arbetskompis hittade hur man gör när man svarar ringde hon 3 gånger (pedagogisk som hon är) upp mig så jag fick "träna".

I kön på Coop på vägen hem skulle jag ”scrolla” igen ibland ”kontakter” för att hitta min mans mobilnummer (som jag naturligtvis aldrig lär mig utantill) men ringde istället min morbror i Piteå (han mådde bara bra, förresten, tackar som frågar) sedan återigen samma stackars person som jag störde i natt och eventuellt ringde jag till min bror…tyckte att hans namn dök upp? Högröd om kinderna tryckte jag nu upprepade gånger på nåt som ser ut som en ”ångerpil”och lyckades till slut ta mig ut ur ”kontaktlistan” för att istället sätta igång kameran?!?. Jag har vid det här laget jobbat upp en  skyhög puls, fått lätt panikångest och är inte så lite arg och frustrerad. När jag  tittar upp visar det sig att jag i flera minuter halvhögt väsande mellan tänderna svurit en lång otäck ramsa med både könsord och fula svordomar mitt ibland flera förvånade helg-handlande Skelleftebor. Och tänkte de ”stackars de satar som måste bo ihop med den där rabiata människan"... måste jag faktiskt hålla med…stackars dem…