Att vår kissekatt och älsklingsgubbe inte kommer tillbaka det hade vi förstått vid det här laget. Som hemmakär kastrerad kattkille har han aldrig varit bort längre än nåt dygn, nu är det två månader sedan han en söndag gick ut på bron och det var det sista vi såg honom. Nu vet vi också med ganska stor säkerhet vad som hände honom. Utan att gå in för mycket i detaljer hur kan jag åtminstone säga att det gick fort, han behövde inte lida. Och vi är tacksamma att han som fann honom ringde och berättade. Det känns skönt veta då man fantiserade om hur han skadad låg någonstans och sakta förtvinade.

Tack kära Ceasar för de 12 år du bodde hos oss. En enligt oss mycket speciell, livsnjutande mysig katt som ju inte går att ersätta. Vi älskade dig och vi saknar dig, faktiskt mycket mer än jag ens kunde ana.

 

Bilderna tagna den 2 februari 2012;