Ceasar Katt

De tidigare grannarna hade kattungar döpta efter kända kompositörer, världhärskare, författare och uppfinnare. Vi hämtade 2 katter hos dem.

Vår första katt hade det förnämliga namnet Amadeus. Det hade han fått efter den  produktive kompositören, Volfgang Amadeus Mozart. Mozart mötte liksom katten, en allt för tidig tragisk död i en båtolycka, endast 30 år gammal. Nej,nej nej…alltså... katten blev överkörd av en lastbil utanför vårat hus 11 månader gammal och hann aldrig ut på några båtturer… tidig och tragisk var liksom… äh, ni fattar liknelsen… och känner historiens vingslag, eller hur?

 

 

Vår andra och nuvarande katt heter Ceasar efter den romerske kejsaren Gaius Julius Caesar. Men här går livshistorierna kanske lite isär. Medan den romerske kejsaren gjorde en enastående karriär, fick tillsammans med Kleopatra en son, Caesarion, och dog av 23 dolkstygn vid 66 års ålder, blev Ceasar Katt kastrerad vid 9 månaders ålder och har sedan den dagen ökat i vikt, fått ett fånigt överbett och på sin höjd erövrat och besegrat en och annan råtta.

 

Snällare, latare, större, fetare och mysigare katt får man leta efter. Hörde i och för sig om en innekatt i Skellefteå som väger närmare 9 kilo, och då är ju vår Ceasar en lättviktare med sina 6,5.  Tydligen är det en proportionellt stor katt med långa ben medan vår katt har extremt korta ben och en svank som gör att han nästan släpar magen i marken. Man bör väl inte göra sig rolig på hans bekostad (fast det gör vi ju heeela tiden, sorry kisse) Både vikten och överbettet beror ju på kastreringen, något han hade haft ogjort om han själv och den ene sonen fått bestämma.

När det var dags fara till veterinären stirrade (den bevisligen världsvane och erfarne ?) 7-årige sonen Ceasar djupt i ögonen och sa med medlidande i rösten - ” Stackars dig, du vet inte vad du går miste om !"

 

Nej, det finns inte mycket kejserligt över Ceasar Katt, ja förutom att han tror sig äga byvägen och att all trafik bör väja eller stanna när han befinner sig där. Otaliga gånger har man hört bilar tuta, tvärbromsa och till och med stanna för att gå ur bilen och kolla om den stora svartvita hårbollen hamnat under.
Men än är han vid liv…ta i trä… och till våren blir han 11 år om jag räknar rätt.

 

Han ligger här i fönstret just nu och struntar i vad jag skriver...*klick*... märkte inte ens att han blev fotad...

                                 ...vi älskar dig gubben!


Kommentarer

Kommentera gärna inlägget här!:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Om du vill din E-postadress, kommer inte publiceras:

Din URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0