Vad gör man om man verkar ha blivit allergisk mot en familjmedlem?
Nej det är faktiskt inte jag som är drabbad av rinnande röda ögon och snuva när jag vistas i samma rum som gubben min, även om han är lurvig och känns lite dammig och mossig ibland. Nej, jag tål nog både ludna väsen och dammråttor (eller låt oss kalla det änglatofflor) alldeles utmärkt.

Misstänker däremot att två i familjen inte riktigt tål den stora och goa' hårbollen... neeej, det är fortfarande inte maken jag talar om även om beskrivningen... eeeeh... just ja skulle ju vara SNÄLL 2012. Fasen vad svårt, måste nog avgiftas eller omprogrammeras eller nåt så att jag inte slinter vid tangentbordet, för att inte tala om i våra dagliga konversationer.

Hursomhelst så ska äldre sonen testa sig för astma och allergi, lövsprickning, pollen och... KATT. Senaste 2-3 åren har problemen blivit allt mer uppenbara.
Och maken påstår att varje gång han är på resande fot så slipper han snyta sig oavbrutet, men så fort som han kommer hem så blir han nästäppt. Kanske han på äldre dar blivit överkänslig mot kärringen med gifttungan som skruttar runt här men troligast är det väl kattrackarn? Och hur i fridens namn gör vi om vi får svart på vitt att så är fallet, att halva familjen inte riktigt tål kissekatten våran?
Ge bort Ceasar? Och vem vill ha en tjockrövad, hängmagad 10 år gammal kattgubbe som rör sig i ultrarapid? Troligvis ingen och det känns riktigt jobbigt.

För även om jag är irriterad på honom ibland, anser att det är hans fel att dammsugaren måste gå varm och att jag dessutom snubblar över honom hela tiden så skulle jag sakna honom otroligt om han inte fanns vid min sida. Hmmm... den beskrivningen stämmer ju återigen otroligt bra på både kisse och gubben. Älsklingarna mina... 
Men detta betyder att vi kan komma att måsta ta oss en funderare under våren. De drabbade säger sig kunna äta allehanda mediciner för att behålla katten, men jag vet inte om det är vettigt?