Min äldsta son har en ödla, en leopardgecko, vid namn Ozzie. Man kanske kan ifrågasätta varför man skaffar sig en reptil, men de passar en trött tonåring ganska bra. De äter varannan eller var tredje dag, behöver inte kel och inte heller andra kompisar. Jag pratar om ödlan nu, för tonåringar äter FLERA gånger om dan, behöver kompisar och låtsas vilja undvika, men bör ha en  STOR KRAM med jämna mellanrum. 

Många tycker Ozzie är äcklig. Pappa i huset säger att han har elaka ögon, min bror ifrågasatte mattekunskaperna när han upptäckte att man kunde se en lampa lysa rakt genom Ozzies öron/membrantäckta hål i huvudet.

Jag håller faktiskt med sonen om att Ozzie är fin. Hans stora SNÄLLA ögon blinkar med ögonlock vilket inte alla reptiler har. Han är ganska varm att hålla i då han har en värmeplatta under terrariet. Han har vacker täckning och är rund och go. Att just Ozzie blev vald var hans trubbiga svans, de andra hade långa avsmalnande men hans hade gått av i självförsvar när han var liten berättade de på affären. Jättesöt!

Fast en händelse härom månaden gör att även jag ifrågasätter intelligensen hos denna lilla varelse. Jag brukar lyfta upp honom mjukt och försiktigt, och även denna gång kväkte han lite som en groda av pur glädje och överraskning över att någon kom ihåg honom. (observera, detta är min tolkning av ljuden han ger ifrån sig och hur han upplever det) Nästa dag ser jag en korvliknade bit ligga i terrariet och upptäcker förskräckt att Ozzie har tappat svansen, och har endast en kort blodig stump kvar (som faktiskt, tack och lov, nu är läkt och börjat växa till sig.) 

Detta skulle alltså ha berott på att jag skrämde honom så han kväkte av rädsla och dödsångest när jag oförsiktigt slet upp honom ur sin trygga värld (min sons tolkning av händelserna). Hursomhelst tappade han svansen, men inte så länge jag var kvar i rummet. Det får mig att funderar om denna säkerhetsmekanism verkligen fungerar vid fara? Hur länge kalkylerade han om det är värt göra denna åtgärd  för och rädda sitt (som han trodde) hotade liv?
Gick han sedan runt några varv efter den traumatiska händelsen (svansen låg ju inte där jag släppt ner honom) likt Balthazar och funderade och funderade? Tänkte han; ”ja jag har ju gjort det förut..hmm..och det gick ju bra…hmm…” Efter flera minuters huvudbry bestämmer han sig, knäpper ihop ögonen och trycker till och  *P-L-O-P-P* … där lossnar svansen…Puh, räddad!

Ledsen att säga det, men i naturlig miljö i Madagaskars djungel låter nog inte rovdjuret honom fundera så länge…han har ju passerat matsmältningsystemet innan han fattat sitt beslut. Söt är han, men varken snabb eller smart…