Jaha, då är det färgat och klippt igen, hårkalufsen alltså. Förändringarna blev inte så stora, har en ide om att spara ut det lite grann. Så jag ansade bara lite, lite…ja, du läste rätt jag ansade, färgade gjorde jag också själv för den delen. Antar att ingen kommer att märka någon som helst skillnad för så liten var ansträngningen. Ett försök att dölja de snabbt ökande antalet grå strån gjordes med en kulör vid namn ”Brasilia”, vilket är en mörkbrun nyans vars namn antagligen ska få en att tänka på en god kopp Java eller en mörk sydamerikansk skönhet, vet inte riktigt vilket. Mina handflator och nagelband går numera går också i denna nyans eftersom jag inte orkade dra på mig medföljande sladdriga handskar…vilket jag ångrar lite nu faktiskt.

Har beskrivit problemen med mitt hår i ett tidigare inlägg. Om hur svårt det är att hitta en frisör som gör mig och mina förhoppningar rättvisa. Eller om det kanske är jag med mina förutsättningar, ett kompakt hjälmliknande hår som inte kan göra någon stackars frisör i hela världen rättvisa…ja, det är frågan.

Sist jag var och friserade mig försökte jag förklara att en urklippt lite längre, luftig frisyr vore rolig som omväxling. Hon tog därför inget på längden, och efter en rejäl urklippning värmde hon upp plattången. Efter noggrant plattande av alla miljarder strån lite snett ut såg det ut som jag ställt mig framför Carola Häggkvists vindmaskin och verkligen fångats i en stormvind. Kändes lite fånigt när jag gick omkring på stan efteråt, då det inte blåste ett dugg ute.

Nej jag vill inte se ut som en uppskrämd, kortklippt Carola i motvind, jag vill hellre se så där lite moget kulturell och busig ut som Ann Marie Rauer i håret. Ganska långt urklippt med en sned kort lugg. Får lust att liksom henne samtala lågmält med en lätt skorrande skånska, lägga huvudet på sned och tack vare ett grundläggande researcharbete och ett genuint intresse av mina medmänniskor skulle jag liksom henne kunna ställa alla de rätta frågorna. Detta är målet, men jag bräker fortfarande på min norrländska och är på tok för disträ och pratsam för att upplevas som djup och eftertänksam av en endaste själ, dessutom iförd denna kompakta tantfrisyr…

Men den här gången har jag i alla fall bara mig själv att skylla, eftersom jag höll i saxen själv. Jag tror jag har lyckats med något som påminner om en trollklippt Plupp, och då ska ni tänka att hon/han, Plupp alltså, är ju ett troll redan till att börja med. Luggen är kortare än Plupps och färgen är ju tack och lov ”Brasilia”-brunt och inte knallblått.
Vi får se...på ålderns höst kanske man kan kosta på sig en flaska blå hårläggningsvätska, men det är väl ändå några år dit?


Kanske inte så olikt ändå, när jag tänker efter=)