Åååååh!
Återigen har jag varit för diffus, missförstått frisörens intentioner, litat på att våra blickars samrådan var just det... en samrådan. Sitter idag helt bedrövad över gårdagens chock, och undrar om det är helt OMÖJLIGT att klippa mig till något annat än en tant??? Ett problem jag alltid fått dras med. Tidigare inlägg (länk)
Jag kom in på salongen med spretande på tok för långa testar utåt i en vågig variant av "Hedwig"- frisyr, hon med ugglan Helge. Mina instruktioner var ungefär; -"Jag vill få bort värsta utåtstående tofsarna vid öronen, klipp inte bort mitt bakhuvud." (säger jag ALLTID, då frisörer tydligen har en förkärlek till att snagga bort den). Frisörskan såg forskande på min skalle och konstaterade lite detektiv-aktigt då resterna av förra frisyren var svår att ana; -”Hmmm jag ser att förra gången du klipptes blev det en sned lugg och ganska kort just i nacken? Tror det är en god ide (och så säger hon, JAG LOVAR!!!) Vi ska låta lite längd finnas kvar vid sidorna då du har så tjockt hår att det riskerar se ut som en boll annars” Hon har ju helt rätt så jag tillägger –” Jo precis men den här gången vill jag ha lite polisong under det längre håret vid båda öronen så jag antingen kan ha det nere eller dra det bakom öronen så polisongerna syns (förra gången hade jag bara på vänster sida).
Men vad händer? Trots att jag trodde vi var överens, hade samma mål, att hon märkt att jag var en ungdomlig tjej i mina bästa år så slutade allt i en mystisk BOLL? eller kanske mer en champinjonliknande frisyr där nacken är pinnkort och min lite överliggande lugg är försvunnen. Jag har heller inget hår på sidorna att dra bakom öronen, det vi ju diskuterat?
Jag ser ut som en tant som har violpastiller i handväskan som med stel nacke och beige rock går genom parker med kopplet till en på tok för tjock liten skällig hund i ena handen och en svart bajspåse redo i den andra!!!
Hur faen gick detta till???
Helt obegripligt!!!
Försöker verkligen se en ljusglimt i det hela. Tycker mig förutom tant-looken ana en likhet mellan min och Gastons (en serie jag läste mycket som ung...yngre) kompis Mickes frisyrer. Har inte bestämt om jag ska tycka det är kul eller deprimerande?
Gastonlänkar; här eller här kanske här
Förstår din känsla. Har också fått kommentarer från frissan av typen "Men oj vilken fin volym det blev" när jag såg ut som en boll. Men seriöst – är det så illa? En bild på din nya frilla vore intressant! =)
När jag sätter mig i frisörstolen säger jag "Gör hur du vill, men det får absolut INTE se tantigt ut!!" Jag är sällan nöjd när jag reser mig från stolen, men säger ju ändå "Men ooo så fint det vart, vad du är duktig på att klippa!" (och man kan ju undra varför eftersom jag faktiskt betalar dyra pengar för det!!) Men hur som helst, dan efter då jag tvättat håret igen, och får styla det som jag vill, så känner jag mig oftast nöjd iaf! :)
Men jag håller med föregående, en bild tack så vi får avgöra hur tantigt det blev...! :)
Ja, enligt mig är det illa Susanne, men gubben säger jag är ett tjoller.
Det är liksom för kort för att rädda från tant trots mousse, vaxspray och försök att "busa till det" lite.
Ska också säga "får absolut inte se tantigt ut" i fortsättningen Katarina få se om det hjälper.
Och nej, inga bildbevis kommer publiceras! Det räcker med att jag måste gå omkring och se eländig ut och möta folk och min egen spegelbild.
