400 g färska eller 300 g frysta jordgubbar      
Ca 1 dl strösocker
1 ägg
1 msk vaniljsocker
125 g mascarpone
21⁄2 dl lätt kesella
Ev 2 msk marsalavin (visade sig vara gott sippa på ur ett glas också)
75 g mandelbiskvier (tog italienska cantucciniskorpor istället)
1 nypa salt

Steg 1 Skölj och ansa de färska jordgubbarna, eller tina de frysta jordgubbarna sockra lätt och ställ åt sidan.

Steg 2 Separera äggulan från vitan. Vispa äggulan, 3⁄4 dl socker och vaniljsocker med elvispen till en ljus kräm. Rör ner mascarpone, kesella och ev marsalavin. Rör om tills krämen är smidig. Vispa ägg­vitan hårt och vänd ner den i mascar­ponekrämen.

Steg 3 Purea ca 3/4 av jordgubbarna grovt så att det fortfarande finns små fruktbitar kvar. Lägg mandelbiskvierna (italienska skorporna) i en plastpåse och smula dem med brödkaveln. Lägg hälften av de smulade mandelbiskvierna i botten av skålarna. Varva sedan mascarponekrämen, smulor, jordgubbs­purén och slutligen krämen.

Steg 4 Avsluta genom att lägga de sparade större bitarna jordgubbar överst, eller en hel biskvi/skorpa. Servera desserten samma dag som den förbereds.

En kvist citronmeliss kan vara dekorativt tänkte jag, men det visade sig att jag hade av misstag köpt koriander så jag skippade det gröna, ha, ha ha...

Igår lördag tog vi det rätt lugnt. Jag sov till halv tio och resten av familjen droppade in till frukost under de närmaste två timmarna, otroligt skönt och välbehövligt. Studenten som faktiskt inte vaknade sist, mådde för övrigt bra och hade haft en trevlig kväll. Tack ni som hjälpte till och gjorde dagen speciell!

Efter en del kaffedrickande konstaterade vi att det var sol... eller den stack fram mellan moln, så vi passade på att göra lite nytta. Jordgubbsplantorna är nu placerade i fyra (snart) svartmålade pallkragar, häcken är färdigrensad (ser fint ut i ca 2 veckor på sin höjd), kryddbänken och lådorna där squashen ska placeras fylldes upp med jord och lite näring. Studsmattan är hopmonterad, den verkar liksom aldrig HELT rosta sönder?
Idag söndag skulle vi släta till lite tomt så gräsklipparen kan passera över och måla klart de delvis svarta pallkragarna/jordgubbslandet, men det får vänta, det regnar IGEN.
Nä det får bli en bok istället, tack och lov ryckte jag en från stället vid kassan på Coop häromdagen. Det blir en mysdag med "Endera dagen" av Birgitta Stribe. Har ingen aning om den är bra, valde just den för den hade plommonröd/lila Birkenstock på bildomslaget, en anledning köpa just den så god som någon...

Gurrage uttalas Gurra G, ytterligare ett smeknam vår son dras med...
Fler namn >> (länk)

Idag den 7 juni startade sommarlovet för Elias, den yngre sonen, 1:a året i gymnasiet är avklarat. Imorgon fredag har vi en student som ska firas efter konstens alla regler.
Ja herregud, hur de redan blivit så stora... nästan vuxna... är en gåta???

Efter sedvanliga grimaser så lyckades jag ta ett kort där herrn ser "normal" ut. Just den blev ur fokus förståss. Normal (?), lite suddig och samtidigt världens finaste! ♥

Han ÄR knepig att fota se här > (länk)

Oj, nu är jag både hysteriskt glad OCH fylld med bävan på en och samma gång.
Anledningen till dessa två omtumlande och motstridiga känslor är att plötsligt låter det inte alls omöjligt att bygga en inglasad altan?! Det som jag lite lätt gått och muttrat om i flera års tid, och som jag skrinlagt då vi började prata om att byta ut alla räcken på bron, altan och balkong. OM vi ska bygga den variant av inglasning jag drömmer om med vita takstolar ett rejält tak och golv så TROR jag att en byggfirma nog är att föredra. För är det här inte ett rejält stort och komplicerat projekt? Ska vi verkligen dra igång i år??? Nu när min älskade handyman plötsligt kan tänka sig att ta bort alla ruttna räcken och faktiskt bygga in altanen är jag osäker på om vi har samma vision han och jag? Har vi samma mål?  
På kursen jag gick under två dagar i Sundsvall pratades det om att sätta upp mätbara, gemensamma och möjliga mål. Det talades om personer som är idésprutor och är med på det mesta, om de som ser problemen och förbereder alla på att det inte blir lätt, och slutligen de som säger nej, stopp och bromsar. Shit, känns jättekonstigt säga det, men jag tror faktiskt att just nu är jag alla tre...

Min dröm. Jihiiuuuuiiii!!!
Men guuud vilket stort och svårt bygge?!
Kanske vi tar det sommaren 2013?

Igår söndag då solen lyste och värmde sitt flitigaste jobbade jag samtidigt som vi gjorde en IKEA-tripp, trevligt men vi var inomhus hela dagen. Att det varit en fin dag i Yttervik förstod jag på att de två familjemedlemmar som var hemma då jag slutligen dök upp på kvällen var tämligen brun/rödbrända.
Nu under veckan ska jag på tvådagarskurs till Sundsvall, till Umeå och kolla upp ögonen, sedan jobba fredag till söndag. Alltså kommer kroppen inte chockas med för mycket sol, om någon alls. Om man ska tro "klart.se" (ja, som jag skrivit tidigare, norrlänningar läser krampaktigt väderprognoser och FÖRSÖKER planera sitt liv efter eventuell sol) så blir det inte riktigt kanonväder i veckan inte ens i Sundsvall. Är det bra eller dåligt? Vill jag ha bra väder BARA på lediga dagar? Måste jag dubbelkolla andra prognoser, jämföra? Känner mig lite lätt stirrig.
 
Fördelen med en liten utlandsresa på våren är att man fyller upp batterierna, får en nyans av brunt på smalbenen och kan ha en aningens mer avslappnad inställning till vädret och dess nycker. Men i år åker vi till Rhodos på sensommaren så nu får jag väl passa på att försöka svedja min nästipp de minuter då jag får en stund över samtidigt som det faktiskt sticker fram en solglimt genom molnen. Kan bli en knepig ekvation.
Skit samma, det är VÅÅÅR… eeeh, kanske den är över redan? Det är SOMMAR och ☼ !!!
...eller?

Imorgon söndag åker jag hemifrån vid sextiden och är nog inte hemma förrän halvåtta på kvällen. Vi ska på IKEA och jag jobbar... exakt, JOBBAR då vi är där, inte direkt synd om mig. Eftersom jag inte kommer vara hemma på hela morsdag så firades det redan idag lördag. Oj, så firad jag blivit! Mousserande rosévin, presenter och en fantastisk god tårta bakad och dekorerad av min yngre son som går restaurangprogrammet! Den tog vi med till mormor och dubbelfirade, gott. Dagen har hitintills varit perfekt!
Och nu ska vi snart sätta igång och grilla, och jag tror det kommer gå sitta ute och äta.

Jag och den andra hälften gjorde en snabbrepa norrut under lördagen. Biltema i Luleå var första och viktigaste anhalten, viktigaste såtillvida att de flesta andra affärer vi besökte faktiskt finns hemma i Skellefteå. Med tanke på att sonen sett en vit Toyota Supra i Luleå och blivit rätt intresserad så köpte vi det näst bästa med oss hem till honom. En nybilsdoft att placera i luftintaget på den bil det nu kan tänkas bli till slut.
(En snygg enligt sonen, utan rost enligt fadern, med få hästkrafter enligt modern.)
Efter vi besökt några fler affärer, inhandlat skor till mina promenader på Stadium Outlet och fått i oss mackor och kaffe på ett fik vände vi söderut mot Piteå. Där upptäckte vi nu TVÅ?! gallerior. Ja, den som kallas Småstaden har vi ju besökt förut, den måste ju ha ett antal år på nacken, men den andra hade vi aldrig sett förut... tror vi? I Piteå blev det vårskor till herrskapet, sommarjacka till herrn och en blus/tunika till mig.

Väl hemma visade det sig att sönerna som sovit sitt djupaste då vi startade inte haft en aning om vart vi varit. Den ene trodde sig ha hört att vi skulle till Haparanda, och det var ju rätt väderstreck åtminstone, men den andre hade totalt missat att vi skulle fara någonstans alls. Tycker jag borde lärt mig vid det här laget att man måste ha ögon och öron-kontakt med en hölureförsedd son fördjupad i något på datorn. Svaret jag nöjer mig med är kanske inte är ämnat till mig? Fast ibland upplever jag att information går dem förbi trots att de inte har hörlurar på... mystiskt... undrar om NÅGON mer tonårsförälder NÅGONSIN kan ha upplevt samma sak?

Huruvida sonen uppskattade nybilsdoften fullt ut är svårt att säga, han log i alla fall som om det var ett halvdåligt skämt. Mäh, skulle väl aldrig driva med vår förstfödde, eller skulle vi? Gubben ligger under ena bilen på morgonen och byter ut den gamla spindelleden mot en nyinköpt. Och de fantastisk sköna "walking-shorna" var lätta och bekväma och satt som en smäck på min testpromenad, men de orsakade ändå rejäla skavsår. Förbaskat!

Jaha. Nu har de landat de där långbenta eländena med sina fjäderplymer och återigen befinner de sig på lägdorna på tok för nära vårt hus. Nä, det är inte ett gäng modeller som klivit ur ett plan på Falmarks flygplats för att sedan dyka upp och göra sig hemmastadda nedanför våran tomt. Om det då varit så väl höll jag på att säga, fast kanske sådana där vackra magra damer är jättekrävande? Vill ha massor med speglar, make-up och el dragen till lägdan till sina hårfönar?  Ibland ett och annat salladsblad serverat som de kan skölja ner med ett glas Ramlösa... eller en skvätt Perrier?
Tror lik förbaskat jag skulle föredra dem före de där duniga svart-grå fågelfäna som tycks tro att mi casa är deras casa. Tran%#@ kallas de hos oss, men om man är mindre irriterad och skippar svordomarna så heter de tranor och tillhör fågelfamiljen "Gruidae".

De måste ju trivas fantastiskt bra hos oss. Misstänker att det är samma par varje år, och de mellanlandar inte för att senare söka sig till Hornborgarsjön eller hem till sin familj "Gruidae" dit man HOPPATS de skulle styra kosan, utan de stannar kvar... här.
Om någon skulle intervjua dem om sin sommar-semesterort skulle de väl svara ungefär;
-"God mat och trevlig underhållning. Speciellt den där figuren som brukar springa omkring och klappa i händerna. När vi flyttar oss åt sidan så han ska få lite svängrum så gör han än större lovar och klappar än mer frenetiskt. Kul typ det där... Ha, ha, ha... i år kanske han införskaffat kastanjetter, vore ju ett trevligt tillägg i en redan fantastisk show, eller vad tycker du gubben?" 
- "Ja, ja, och så glada och uppskattande de är här ikring, det är ju inte överallt man möts av applåder och heja-rop då man startar upp det dagliga skriandet och skränandet 3-4 på morgonkvisten. Nä, hit far vi nästa år igen, eller vad säger du gumman?"
-"Jepp, absolut gubben, aaaabsoluuuut!!!"

Är det bara jag som lyckas fylla lådor och skafferi med en och samma vara efter en minnessvacka? En typ av undermedveten kompensation som tar konstiga proportioner. Jag ska förklara vad som händer. Låt säga att vi varit utan ströbröd ett bra tag, gång efter annan slår vi oss för pannan när vi kommer hem från affären "Just ja STRÖBRÖD skulle vi ju köpa!" för att sedan stå och mortla bröd för att kunna använda smulorna till det mest akuta. Jag har till och med mortlat bitsocker någon gång när strösockret var slut med halvdåligt resultat. Vaniljsocker, hel svartpeppar till kvarnen, fryspåsar och bakplåtspapper är också typiska saker som är hopplösa att komma ihåg tydligen.
Det som då händer med min hjärna är att nu programmerar... nej snarare tatuerar den in dessa saker som MÅSTE HANDLA varor. Nu är det dessa missade varor jag kommer att komma hem med gång efter gång under flera månader framåt. "Få se nu vad var vi utan???" säger den tatuerade hjärnan "Just ja STRÖBRÖD!"
Och resultatet? Just nu har vi t.ex. 3 burkar vaniljsocker, massor av bakplåtspapper, var ett tag uppe i 3 paket kakao och tro det eller ej just nu har vi 4 paket ströbröd i skåpet.
Blir lite bekymrad faktiskt... detta kan väl inte vara normalt?

Lite kuriosa till de som inte är så bevandrade med kökets alla finesser, på bilden har vi alltså en mortel som man mortlar med. Och för att illustrera... även om det syns dåligt... så har jag fyllt den med bitsocker för att snart ha krossat mig fram till en grov variant av strösocker;

Om man känner en fredag så där efter jobbet att man liksom inte orkar dra igång middagsmaten, luften har på något vis gått ur en, ja då kan man ju alltid ta hem lite färdiglagat. Skönt att äta något som någon annan fixat, och så blir det ju mindre disk också. I vårt fall med vår berömda matlista (ICA:s billiga vecka) så innebär detta att fredagsmaten hamnar på söndag istället. Så brukar vi även göra om vi tex väljer grilla så där på arbetsveckans sista dag, låta ICA:s fredag bli söndagsmiddag alltså.

Nu händer det faktiskt förvånansvärt sällan att vi väljer hämtmat, tror nog inte att det blir en gång i månaden ens. Hursomhelst så vill man ju dessa gånger att det ska vara gott, inte nödvändigtvis nyttigt, men gott. Helst inte en seg hamburgare eller en Calzone som mest smakar tomatsås. Vi blir lite lätt enahanda, oftast blir det panpizzan med oxfilé från pizzeria Viktoria i Bergsbyn, ibland kinamat eller sushi från Sushi Bar i Skellefteå. En ny favorit är Nawaporn Thaimat i Skelleftehamn. Tipset kom från makens jobb där man tydligen körde flera mil för att hämta hem sin middag därifrån, så vi bestämde oss för att prova. Det visade sig att i en vagn lagar denna kvinna fantastiskt god Thai-mat, rekommenderar detta till de som bor i trakterna. Vi beställde på tok för mycket däremot. "Mixmat mycket mat" med Thaiwok, kycklingspett en kanongod gryta, vårrullar...ja det var ännu mer också i dessa fyra portioner. Trots 2 hungriga tonårssöner så blev det över till 2 luncher nästa dag. Ska nog undvika friterat till nästa gång, men det blir definitivt en nästa gång.

Ja vad gör man då lördagens väder är snö, slask och åter snö i MAJ!? Jo, man fyller sitt liv med tomma skramlande kalorier, fett och socker. Nu åt vi ju en sallad till middag, lät väl fräsch och nyttigt? Fast det är klart att då den bla. innehåller getost och valnötter samt att gubben bakat bröd till så kanske det inte var SÅ nyttig? Till efterätt blev det rödbetskaka. Rödbetor är ju en rotfrukt så där kan man ju luras tro att det finns fibrer och nyttigheter... eller det innehåller de väl men täcker man över det hela med philadelphiaost, florsocker och pistagenötter så blev väl inte det SÅ nyttigt det heller? Jamen herregud, det snöar ute och det är den 5:e Maj?! Bikinisäsongen känns väldigt, väldigt långt borta om man säger så...

Rödbetskaka
250-300 gram rödbetor
2 st ägg
3 dl strösocker
1,5 dl raps eller majsolja
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1/2 - 1 msk kanel

Glasyr
200 gram philadelphiaost eller naturell färskost
1 dl kesella (10%)
1 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker

Garnering
1 dl pistagenötter

Gör så här;
1. Sätt ugnen på 175 grader.  
2. Smörj och bröa en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter.
3. Skala och finriv rödbetorna.
4. Vispa äggen och sockret pösigt och rör ner rödbetor och olja.
5. Blanda de torra ingredienserna och rör ner dem (tog mindre kanel).
6. Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen ca 50 minuter.
7. Låt kakan svalna och stjälp upp den. Låt kallna på galler.
8. Rosta pistagenötterna i torr panna och grovhacka dem.
9. Rör ihop glasyren, bred den över kakan och strö på nötterna.
(MUMS)

♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥

Salladen 4 pers
1/2 isbergsalladshuvud
200 gram ruccola
2 päron
2 avocado
250 gr körsbärstomater
2 stekta kycklingfiléer i tärningar
200 gr getost
1 dl hackade torrostade valnötter

dressing;
olivolja, balsamvinäger, dijonsenap, honung, salt & peppar
(servera med ett gott bröd)

Ni vet väl vad man brukar säga, stora fötter STOR...A SKOR! Det är ett faktum, det kan jag verkligen intyga för vi har fulla hallen av dem! Stora skor alltså! Vad annars?

Själv kommer jag från en släkt som lever på rätt liten fot. Min mormor och hennes systrar hade så små fötter att de trillade omkull hela tiden. Ja det är min teori, mamma påstår att de var lite impulsiva och otänkta och snubblade över saker, men jag är rätt övertygad att det var balansproblem. Små runda tanter med 33-35 i skor, klart de studsade runt i nejden. Även männen i min släkt har små fötter och nu pratar jag även på min fars sida. Så ni kan ju tänka er min förskräckelse då mitt livs kärlek klev ur sina 43or i hallen. Trodde inte det var sant, vilka kanoter?! Sedan har jag ju kommit ur min inskränkta bubbla och insett att de är en rätt normal herrstorlek och att det var de herrskor jag sett hemma runt 39-40 som var de mer ovanliga.

Numera har jag tre herrar här hemma som alla har rätt rejäla skodon. Man finner bla. vinterskor, stövlar, joggingskor, snöskottarskor och alla gånger 3. Egentligen är det mest i årstidsövergångarna detta är ett problem då alla typer slåss om utrymmet. Och just den här våren har det från Mars månad tinat, snöat, haglat för att återigen låta solen flöda omvartannat. Alltså har det funnits ett stort antal dojor i både hallen och i tvättstugan vid altandörren. Överdriver inte, jag pratar om ett löjligt antal skor i drivor som man måste forcera för att komma sig in och ut i vårt hus. Nu föregick jag våren en aning i torsdags, rätt vågat faktiskt då det tydligen ska snöa igen i helgen?!
Helt sanslöst!
Trots alla prognoser valde jag att städa undan större delarna av drivorna. Naturligtvis är även min del av högen också undanskuffade i förrådet, mina inte onormalt små och breda fötter behöver ju också massor av skor. Hallen känns betydligt rymligare och jag kan känna en massa Feng shui flöda genom huset istället för en lätt bouquet tåbira. 

Nu på morgonen såg det ut så här;

Mina trogna anhängare på denna blogg funderar nog på uppföljning. Det snurrar så mycket frågor i luften; Kan de behålla katten? Följer de ICA buffés matlista fortfarande? Blir det någon renovering i tvättstugan? Och kranarna, hur blev det med dem? Kommer bildbevis på att Helena fullt ut blivit tant? Varför verkar hon så fixerad vid sin frisyr?
Vi vill veta!!!

Ha, ha, ha... ironin dryper och står så högt kring fotlederna att jag måste ha gummistövlar och skrapa för att det inte ska svämma över. Nä, jag tror faktiskt inte att det är någon som funderar, har inte fått blogg-hybris. Trots att ingen antagligen är särskilt engagerad, så ska jag ändå följa upp vissa påståenden. Varför? Ja herregud, vad ska jag börja skriva om då tycker ni? Jag går på tomgång, inläggen blir allt tråkigare och oväsentligare och till slut allt glesare....hjälp.

Så här kommer lite uppdaterande fakta;
Testerna visade att sonen INTE var allergisk mot katt, däremot gråbo, timotej och annat tjafs. Skönt på ett sätt, men jag tror faktiskt inte fullt ut på resultatet. Följaktligen är Ceasar vår katt kvar än så länge.
Vi följer ICA:s matsedel fortfarande, i ett och ett halvt år nu, helt suveränt. Ibland när t.ex. chorizo funnits med i menyn några veckor i rad kan man börja fundera, men då vi själva bestämde och handlade hej vilt blev det ju tacos och falukorv var och varannan vecka, så vad fasen?
Tvättstugans uppfixning står helt still. Har inte köpt någon bänkskiva, och nu har frun i huset börjat dilla om att byta ut en del skåp, varför växer små idéer till större? Troligtvis blir det ett höstprojekt vi får se.
Kranen vi köpte till köket vid senaste IKEA-trippen är ett lyckoköp. Den har en utdragbar funktion så det går spola av disken enklare utan att stänka ner allt ikring. Ångras icke!
Angående min frisyr, mitt senaste I-landsproblem, varför så upprörd? Tror att frisyren är det som enklast går åtgärda då jag tycker mig se för jävlig ut. Då blir jag desto besviknare när inte ens den åtgärden blir lyckad.
Och nej, det blir ingen bild på kalufsen, ni får lita på att jag är skrämmande lik Gastons kompis Micke Jansson, fast med chokladfärgat hår för en totalkostnad av 1200: -!
Vadå? Bitter? Jag? Näääråååå....

Foto; Ceasar precis nyhämtad hos grannen för 12 år sedan nu i vår. Man kan ana en viss panik i blicken på stackaren. Killen som bar hem kisse blir 17 i sommar. 
Var tar tiden vägen?!
Länk om Ceasar Katt här.

Återigen har jag varit för diffus, missförstått frisörens intentioner, litat på att våra blickars samrådan var just det... en samrådan. Sitter idag helt bedrövad över gårdagens chock, och undrar om det är helt OMÖJLIGT att klippa mig till något annat än en tant??? Ett problem jag alltid fått dras med. Tidigare inlägg (länk) 

Jag kom in på salongen med spretande på tok för långa testar utåt i en vågig variant av "Hedwig"- frisyr, hon med ugglan Helge. Mina instruktioner var ungefär; -"Jag vill få bort värsta utåtstående tofsarna vid öronen, klipp inte bort mitt bakhuvud." (säger jag ALLTID, då frisörer tydligen har en förkärlek till att snagga bort den). Frisörskan såg forskande på min skalle och konstaterade lite detektiv-aktigt då resterna av förra frisyren var svår att ana; -”Hmmm jag ser att förra gången du klipptes blev det en sned lugg och ganska kort just i nacken? Tror det är en god ide (och så säger hon, JAG LOVAR!!!) Vi ska låta lite längd finnas kvar vid sidorna då du har så tjockt hår att det riskerar se ut som en boll annars” Hon har ju helt rätt så jag tillägger –” Jo precis men den här gången vill jag ha lite polisong under det längre håret vid båda öronen så jag antingen kan ha det nere eller dra det bakom öronen så polisongerna syns (förra gången hade jag bara på vänster sida).

Men vad händer? Trots att jag trodde vi var överens, hade samma mål, att hon märkt att jag var en ungdomlig tjej i mina bästa år så slutade allt i en mystisk BOLL? eller kanske mer en champinjonliknande frisyr där nacken är pinnkort och min lite överliggande lugg är försvunnen. Jag har heller inget hår på sidorna att dra bakom öronen, det vi ju diskuterat?
Jag ser ut som en tant som har violpastiller i handväskan som med stel nacke och beige rock går genom parker med kopplet till en på tok för tjock liten skällig hund i ena handen och en svart bajspåse redo i den andra!!!

Hur faen gick detta till???

Helt obegripligt!!!


Försöker verkligen se en ljusglimt i det hela. Tycker mig förutom tant-looken ana en likhet mellan min och Gastons (en serie jag läste mycket som ung...yngre) kompis Mickes frisyrer. Har inte bestämt om jag ska tycka det är kul eller deprimerande?


Gastonlänkar; här eller här kanske här 

...without needle and thread. A poor description in bad English, the only way I want it!
Why you may wonder, I say why not?

First, select a word of wisdom, or figure one out yourself. Enter the text in Photoshop which in this case is about wisdom and mistakes. Chose a font,  I used Segoe Script. Then do a "wall hanging" of a white rectangle on an seperate layer and add shade. Steal a picture with embroidered flowers, just Google the word "embroider". Do some adjustments with brightness and contrast. Cut out the flowers of your choise and paste them into an new layer . Add together all the layers and use liquify tool to get a softer form. Now it's time for a new theft, use the keyword "nails" and in this case I found a red pin. Copy it into two and use them to hang the "wall hanging" on the pretend "wall".
That's it!

My works so far; här och här.
Note; If you have committed an image theft, it's polite to describe where you found it using the link to the picture.
In this case The embrodery and Pin

Kommunal (länk) försöker förhandla fram bättre villkor för oss personliga assistenter som är anställda av privata vårdbolag där målet är månadslön, uppsägningstid och löneförhöjningar som märks i börsen. Härligt om det skulle gå igenom säger jag bara.
Arbetsgivaren blev väl inte lika begeistrad, vilket innebar att nästa åtgärd var att vi blev utelåsta... eller snarare innelåsta. För om jag förstått det rätt så innebär lock outen att vikarier som inte visste innan den 20 april att någon skulle gå och bli sjuk och därmed inte fått de turerna schemalagda inte får gå ut och jobba. Så vem måste göra det, jo vi som är "så länge assistansen varar"-anställda. -Jippiee?! Känns som det kan bli en seg konflikt där ingen skulle bry sig. Som att simma runt i ett kallt vattenglas, -"Ho, ho, är det någon som hör oss??" Men kanske det hettar till med påfyllning av varmvatten om flygbussarna sympatistrejkar som det sagts? Det borde ju ge mer verkan och innebära att vi snabbare kan nå resultat. Hoppas på det.

Nä, det skulle vara som i Frankrike, fransmän kan strejka de! Tömmer gödsel inne i Paris, häller ut rutten frukt på gatorna. Antar att det finns en anledning till att franska revolutionen skedde just i Frankrike, de kan sin sak de där argsinta fransoserna.
Sedan är det ju annorlunda inom vård och omsorg. Det blir ju snabbt farligt och ohållbart om vi bara gick hem efter att ilsket ha väst "Merde!" och slängt ett äppelskrutt över axeln. Vi kan på sin höjd vifta lite hotfullt med pekfingret och säga;
-"Ja, vi jobbar väl då, men med de här usla avtalen gör vi det UNDER PROTEST!"

Uppfann en paj idag. Anledningen var att jag länge varit sugen på att köpa Marshmallow fluff bara för att det verkar kul. Men jag var tvungen finna ett användningsområde och idag kom jag på det, jag skulle använda det som lock på en äppelpaj. Gjorde en vanlig paj med nötdegbotten och äpplen, sen en stund i ugnen sedan fluffet och ett rutmönster av kolasås och ytterligare en stund i ugnen. Blir intressant se om det blev gott, om inte annat får alla en sockerchock som heter duga.