Fortsätter fundera och summera 2012. I drygt 2 år har jag haft den här bloggen. Startade i oktober 2010 och redan under de få månader som var kvar av startåret hann jag tydligen placera 8!!! inlägg under "Bäst 2010"-kategorin.  Året därpå blev det bara 6 stycken "bäst 2011" och det på ett helt år och slutligen i år bara 4 "bäst 2012". Var jag fyndigare/bättre i början eller har jag blivit mer självkritisk? Antagligen en kombination som borde innebära att en ny kategori med namnet "Bäst 2013" blir helt överflödig.

 

Så hur har året varit och hur har det gått med 2012 års nyårslöfte? "Bli snällare mot mig själv och andra"? Har det funkat? Nix, inte ett dugg! Får väl ligga kvar som en önskan och bli nästa års löfte... ska bara modifiera det lite, kanske även konkretisera och auktualisera... plus några fler saker som slutar på -"era"? Då kanske jag kan lyckas?!

 

Vi åkte till Rhodos med världens gulligaste människor. Önskar man själv kunde vara så snäll (just ja, det nyårslöftet sket sig ju) Våra kära vänner/grannar flyttade senare under hösten in till stan och nya lampor lyser i fönstren i deras före detta hus, känns lite vemodigt. Elisabeth och Jenny vars kämpar-bloggar jag följde dog i cancer under året. Flera jag känner har separerat under 2012, några funnit nya kärlekar.

 

Jag opererade om ögonen, denna gång med laser, blev klarsyntare men ännu mer dubbelseende. Vi blev lägenhetsägare, något kul och praktiskt som vi inte ångrat ännu. Vi förlorade Ceasar vår älsklingkatt som vi haft i dryga 12 år. Tänkte sluta svära (sket sig ju också) Läst en hel del böcker, orkade bara recensera ett fåtal. Fotat och lagt ut trista bilder på blommor och inredningsdetaljer här på bloggen. Gjorde ett försök till små illustrationer men ideerna sinade. Konstaterade att jag som varit lik Anders Glenmark numera börjat likna hans farbror Bruno. 

Har höjt Mia Skäringer, Bosse Rappne och Dawn French till skyarna plus gormat en hel del bland annat på busstrafiken och handikappbadet.

Men herregud när jag läser det jag skrivit....hjälp så negativ jag verkar vara?! Helt otroligt att jag har några läsare alls???

 

Syns igen 2013... hoppas jag?

 

 

 

 

 

Summerar och funderar över året som gått. Började 2012 med att göra en header som liknar en almanacka. Inte så dum ide´ faktiskt, för det gjorde ju att jag var tvungen förnya och årstidsanpassa bilden en aning i början av varje månad. Tror jag kanske fortsätter på den idéen, får se.

Här är alla 12 månaderna;

 

Önskar att var sak var på sin plats, har ju gott om förrådsutrymmen med hyllplan och kartonger, det finns skåpar och byrålådor till förbannelse, med andra ord bra förutsättningar att hålla god ordning. Sedan orkar jag inte märka upp kartongerna korrekt, lägga saker i rätt låda och ibland "städar " jag genom att trycka in en massa skrot där det knappt ryms. Men så hittar jag heller inte igen julstjärnor och jul-pannlapparna när det väl är dax. Blir otroligt less på mig själv sådana gånger.

 

På julafton fick jag expansionen "Övernaturligt" till Sims3 av min son. Glad i hågen skulle jag först installera själva grundspelet på min reservdator (då min ordinarie brakade ihop i höstas). Skivan hittar vi, men det lilla häftet med det så viktiga serienumret är borta. Trodde det berodde på att jag är slamsig och disträ och att jag antagligen lyckats slänga häftet vid någon utrensning, men nu börjar jag undra. För plötsligt kan vi inte heller hitta någon av kontrollerna till vårt Playstation, inte heller laddningssladden finns att uppbringa?! Och som vi har letat. Det är rent tröttsamt att söka saker, man kollar samma ställen maniskt om och om igen, därefter kommer någon familjemedlem och gör om proceduren ett antal gånger, sedan går man över till att kolla på helt ologiska ställen som typ badrumsskåpen och sängborden, hur troligt det nu är att man skulle hittar dem där? Nä, de är och förblir borta. Konstigt.

Ännu ett mysterium var att julfrämmandet på juldagen handlat kalsonger innan de dök upp hos oss, men när de skulle fara hem fanns de inte att finna?*

Det börjar stå klart för mig att det är inte vi som är förvirrade och glömska utan det finns andra mer paranormala anledningar till att saker är puts väck. Vårat hus måste vara en lik en abyss, en avgrund där saker oförskylt bara försvinner. Eller kanske mer som ett magiskt svart hål**. Skönt, det känns mycket bättre veta att det finns övernaturliga orsaker till att saker bara går upp i rök hela tiden.

 

 

 

Lite från julen; 

 

 

Känn lugnet, känn friden! Nu är det jul!

I vårt fall har släkten kommit eller är på väg in från norr och söder.

Snön har fallit till den grad att är man inte nöjd med det här vita bildsköna vinterlandskapet så blir man aldrig nöjd. Njut nu, för plötsligt är helgen över, släkten har skingrats och man tänker -"Va, var det här allt, vad tiden gick fort??" Men än är vi inte där, för vi har precis klätt granen och nu ska här glöggas, slås in några paket och mumsas godis. Imorrn ska det ätas julbord och lekas julklappsleken, så har man tur så får man paket oavsett man varit snäll eller inte.

 

Och se, det blir jul även om man inte hann baka, tillaga, pynta och städa ALLT man tänkt, det blir det alltid. Om man nu inte orkar Ernst-pimpa sitt hem med hemmagjorda korvar, inlagda äpplen, tillverka nöt-bollar till domherrar eller baka pepparkaks och maräng-kreationer till granen, skit samma det mesta går att köpa på ICA eller COOP.

Saffransbröden kanske ser ut som gul rävlort och man hittar inte de fina röda grytlapparna... spelar ingen roll, för DET BLIR JUL ÄNDÅ!

Tror till och med att det blir jul fastän de klippt bort en del scener i "Kalle Ankas Jul" klockan tre... önskar faktiskt det kunde förnyas mycket mer än så, något nytt varje år skulle väl vara kul?

 

 

 

 

Nu! Färdigt! Härligt! Äntligen! Skönt! Nöjd!
Nu är nya skåpen och bänkskivan på plats! De gamla kökslamporna är uppmonterade, för den som spar han har IKEAs plastgrejer någonstans i ett förrådsskrymsle kvar. Och mattan jag köpte i våras som "prov"-legat framme har jag äntligen officiellt plockat bort prislappen och tvättråden ifrån.
Det fiffiga med det nya är att nu rymmer jag mer och kan dölja ett fult hörn som alltid samlade damm. Att kunna dra ut en låda istället för att gräva fram saker ur ett rostigt skåp är inte heller helt fel. Det känns också fräscht nu då alla väggar är ommålade och golvet är rejält uppskrubbat (även om det fortfarande ser smutsigt ut) Klart det hade varit snyggt med ny tvättmaskin och tumlare, men de fungerar än så länge. 

Hmmm? Funderar på att prova tvätta och sedan köra en rejäl torkning av skiftnycklarna, några småspikar, ett gäng 2 tum 4 och så kanske hantlarna? De är SÅ smutsiga.

Tyvärr var jag så ivrig i mitt rivande att några bra "före"bilder blev inte tagna, men jag har däremot några på det färdiga resultatet;

 

Man mår som man förtjänar heter det, men stämmer det?* Eller gäller det bara vid baksmällor och efter man förätit sig på julbord? Hur ofta tycker man sig aktivt ha åstakommit något som i sin tur gör att man mår skit? Nä, oftast känns det ju mer som man har drabbats. Eller det kanske är det som är grejen? Det är inte det man aktivt gjort utan det man INTE gjort som gör att man mår dåligt. Man har INTE tagit tag i och sett problemen utan man har förnekat, blundat och sprungit vidare. 

*(Nej, jag tycker inte man förtjänar må dåligt utom kanske just efter julmats-frosseri och eventuellt efter rejäla lördagsbläckor, men knappt ens då.)

Så en vacker dag kan det ta stopp. Det kan handla om att inte vilja/kunna gå till jobbet längre, man har ställt för höga krav på sig själv för länge och man hör plötsligt till de"utbrända" eller "vidbrända". Eller kanske man inte längre orkar hitta kraft för att hålla ihop ett dåligt förhållande en endaste minut till varken för sin egen eller andras skull. Efterklok förstår man de tips folk gav och den hjälp de försökte ge.
Men det är svårt lyssna då man har fullt upp med att styra och väja i alldeles för hög fart, man hittar inte bromsen och en vägg eller ett uppbrott ser ut att vara enda sättet att få slut på vansinnesfärden. Ja, bita ihop kanske inte är lösningen längre, man kanske måste tillåta sig att bryta ihop för att kunna gå vidare? 
Hur då vidare? För att fortsätta använda den slitna bilfärds-liknelsen så måste man plocka ihop de viktigaste delarna. Typ ratten, motorn och 4 däck, det är ingen vacker syn men man rullar i alla fall framåt, för vad är alternativet? Man har nu chansen att bygga ihop något nytt och förhoppningsvis bättre. Och förlåt detta totalt utnötta uttryck, men man måste försöka lära sig av misstagen. Klyschigt, men inte mindre sant.

För cirka 12 år sedan slog jag i botten på det mörka hålet och kom sakta upp igen efter ett år av terapi och mediciner. Nå, blev jag starkare och klokare då?
Tja, jag lärde mig mycket om mig själv. Jag motar numera knepiga och negativa tankespiraler i den mån det går. Jag är bättre på att definiera svagheter och styrkor hos mig själv och jag försöker hitta och välja bort de måsten som GÅR välja bort. Jag blev tyvärr ingen superwomen på kuppen. I perioder kan jag vara deppig, tycker mig inte räcka till, ifrågasätter mig själv och ibland känner jag mig fulast i hela världen. Men ja, jag är nog lite klokare och starkare och jag har lärt mig att ta till vara och uppskatta de dagar då allt känns så himla bra.

Vilket passande namn, eller hur?! Speciellt när jag slipper baka den själv. Det är istället sonen som haft bageri som extra tillval i skolan som bakar dubbel sats, plus diskar bort efter sig medan de står i ugnen, ja då kan det inte bli annat är succe´!

 

 

SUCCE´KAKA!

200 gram smör
3 dl socker
2 st ägg
1 dl kakao
2 dl vetemjöl
4 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver

Glasyr;
2 dl grädde
2 dl socker
2 msk sirap
100 gram mörk choklad
100 gram smör

...en tvättäkta tant, en riktig kärring! Det tar emot att erkänna det, har ju stretat emot den tanken sedan jag fyllde 40. Men nu är det bara att bekänna färg... i dubbel bemärkelse!  Kommer nog att må bra av att omfamna dessa fakta, ta den lilla gumman jag ser i spegeln i handen och vandra vidare i livet, förhoppningsvis i många år än.

 

Ett annat argument är att jag oroar mig för än det ena än det andra. Nu när man har livserfarenhet och egentligen kan tackla det mesta och lösa alla möjliga och omöjliga problem, NU börjar jag tvivla, gruva mig och vilja planera. Inte mycket ungdomligt "ta det som det kommer" här längre.

 

Jag önskar också att folk ringde "när de kommit fram", så jag slipper oroa mig över att ha nån efter vägarna, vilket ju är säkra gammeltant-fasoner? Men ÄN har jag inte själv börjat begära det, bara funderat i de banorna.

  

Ännu ett bevis är min nya hårfärg. Eftersom jag fick veta för att antal år sedan att rött hår har bara kärringar över 40, så har jag aktat mig för den nyansen... vill ju hellre vara undantaget som bekräftar regeln. Nu kan man ju fundera över vilken typ av nyans hon som uttalade visdomsorden menade? Det finns ju koppar, amber, kastanj eller hennarött, ingen av dem är väl egentligen särskilt tantiga när man tänker efter? Själv tycker jag väl att södermalms-bordeaux-röd ÄR rätt damigt, och just den färgen hade jag ju kunnat undvika. MEN jag tog det säkra före det osäkra och sa varje gång jag skulle färga på mina grå testar att det får INTE gå för mycket mot rött.

 

I morse lät jag frisörskan göra som hon ville med mitt hår och voila´, gissa vad? Det blev rött! Du passar ju så bra i varma färger och se så blå dina ögon blev, konstaterade hon belåtet. Och ja, jag blev faktiskt HÖR och HÄPNA nöjd!

Det är väl dax nu att bekänna färg, tantfärg!

 

Låt oss gå från en argsint handyman till en annan. Ser ibland "Arga snickaren" på TV 4. Man kan tycka vad man vill om Anders "Argen" Öfvergårds träiga familjeanalyser eller hans förenklade lösningar på flera års depressioner och/eller penningabrist men ibland även ren seghet, lathet och lättja. Trots allt, emellanåt har han sina poänger. Kanske man tycker att han är otrevlig och onödigt hård men med allt det jobbet, materialet och designhjälpen man får är det helt enkelt bara tugga i sig lite förödmjukelse. Får det vara värt liksom. Alla kanske inte tycker det är så, men det må ju de inblandade uppläxade husägare göra, annars är de ju korkade ovanpå allt annat?

 

I senaste avsnittet, onsdag den 12/12, hjälpte han en 31-årig man som köpt ett hus för 4 år sedan, men trots det bodde kvar hos mamma. Renoveringen hade börjat kännas övermäktig och mors barm var varm och mjuk. Hon lagade mat, tvättade åt honom och han behövde inte lägga en spänn till hushållskassan trots ett jobb som grävmaskinist. Man riktigt kände hur handlingsförlamad karl-eländet var. Naturligtvis har man själv ett ansvar att börja leva ett vuxet liv, men det är nog inte så lätt med en dominerande översnäll curlingmorsa. Känner att jag säkert måste ta åt mig, men i lagom mängd, så där illa är det inte hos oss och får heller aldrig bli.

 

I slutet av uppföljningen 3 månader efter Övfergårds byggar-orkan med utskällningar och express-snickrande så frågar han den numera utflugna gossen om han tvättar själv?

-"Ehhh...näää, jag har ju ingen tvättmaskin än och morsan låter mig inte tvätta själv i hennes tvättstuga, hon tror väl inte jag klarar det så"...

Förtvivlad ser "Argen" in i kameran;

 

  

 

Under några spridda stunder under helgen har vi eller egentligen speciellt min handyman pysslat på i tvättstugan. Måste säga en hel del har blivit gjort... och man har naturligtvis fått sin beskärda del av svordomar och rörmokar-butcracks...

 

Jag anser att vi har fördelat hemmasysslorna rätt bra, såsom matlagning, handla eller skjutsa barn till olika aktiviteter. Men just tvätta är mer min specialite', medan tex dammsuga nog mer är makens cup of tea'. Och att tvättstugan inte är den disträe maken/handy-mannens domäner förstår man genom att han blandar ihop mangelns placering med torktumlarens, vi som inte ens haft en mangel på drygt 10 år? Eller när han nästan fastnar i skåpen och säger att det var bäst att han lirkar sig lös så han inte sitter kvar då allt är klart för mig att börja damma? Antar han menar tvätta? Eller menar han att jag placerar mig i tvättstugan för att sedan via speciella porer producerar de dammtussar han brukar dammsuga upp i huset? Jag vet faktiskt inte riktigt?

 

Några bilder som inte avslöjar de delar som är ofixade. Bättre och fler kommer senare.

Kranen som satt i köket tidigare, hus-lådan är jättegammal och sedan några år om-målad, bänken och de nya luckorna (inga handtag ännu), mina söta mini-klädnypor och de nya tvättmedelsburkarna som är köpta på Biboköp (länk här).

 

Jahapp, nu är det dax för lite "under tiden" bilder. Det som är kvar är att såga upp diskho-hålet, montera bänkskivan, måla lite till på väggar, skruva fast nya handtag och så lister mot golvet. Eftersom handymannen är i Norge och lagom tills han kommer hem så jobbar jag hela helgen, lägg därtill att det är simtävling på söndag så torde inget vara särskilt klart veckan som kommer. Tvättmaskinen är kopplad så vi kan tvätta, dock inte så kul med en enda röra i tvättstugan i flera veckor, men det är bara gilla läget.

Förresten visst kan man undra vad vi har för inrednings-stil i vårt hus? Ett enda hopkok är det faktiskt. Tjocka golvlister, pärlspånt och mitt i det rostfria luckor, gamla om-målade möbler men plötsligt en stor plastlampa, liggande panel tillsammans med nya svarta skåp. En hybrid av nytt och gammalt, modernt och omodernt, lantligt men ändå inte. Allt kanske inte passar ihop, en del saker krockar nog faktiskt... eller vem bestämmer det? Om man tycker om något och själv tycker det passar så gör det väl det, eller hur? 

 

På bilderna;

Hörn och diskbänkskåpet, diskhon och den mörka bänkskivan, de rostfria luckorna. Och så slutligen mitt i all röran måste jag ju placera ut tvättmedels-burkarna bara för att se om de funkar mot resten. Funderar lite... det gör de kanske inte riktigt fullt ut? MEN då bestämmer jag att de gör det ändå! Hepp!

 

 

Vad händer?! Någon väderansvarig snubbe typ en senil Kung Bore, en vimsig vätte eller någon gammal skumögd Asagud måste läst fel på gårdagens inlägg? Jag skrev att OM jag får beställa mängden så vill jag ha 2-3 DECIMETER snö, inte 2-3 METER snö!

Håll rätt på decimalerna din enfaldige #£@! Nu räcker det!  Det är väl inte normalt att få allt detta på ett dygn?!  Det var barmark och synligt gräs igår morse och nu detta på söndag-morgonen. Och det verkar ska komma mer?

 

Ja herregud vad det blåser. Igår kväll när vinden tog i så skramlade det rejält i lösa saker ute och det knakade och ven i husknutarna. Hur ska man kunna somna i detta oväsen tänkte jag, och cirka 2 minuter senare sov jag som en prinsessa. En prinsessa som snarkar som ett aspackat, utslaget träsktroll from hell... tydligen?

Idag blåser det också, och eventuellt kommer det snöflingor. Jo, jag tror det snöar! Yay! Vill gärna ha ett lager snö nu, mindre smutsigt, ljusare, juligare. Inte 2 meter men kanske 3-4 decimeter om man nu kunnat få beställa mängden?

När vi fått i oss morgonkaffet klart blir det att slita ut en del gamla skåp i tvättstugan. Det här är inget stort projekt, två skåp ska bytas ut och så blir det en ny bänkskiva och ho. Klart på ett kick... eller? Jag vet! Kick existerar inte, allt jävlas.

Så äntligen blir vi av med de kartonger som fyller förrådet. Vissa delar som tex. den nya tvätthon har vi haft liggande i vägen därinne i ett år nu. Kommer inte bli några "före" bilder då jag totalt glömde fota igår innan jag plockade bort stora delar av inredning och lådor, men en och annan "under tiden" borde jag ju lyckas med.

 

Blir ni aldrig klara, renoverar ni jämt, vad är det för fel på er, kanske ni tänker? 

Jomen snart, bara jag målat om taket i vardagsrummet så ska vi inte göra ett skit förrän till våren då en inglasad altan står på agendan. Eller gör den det? Vi har inte förberett med plintar i höst som vi tänkt, ritningen är halvkass och vi vet inte hur vi ska lösa "balkongproblematiken". Vi är inte heller riktigt ense om hur mycket en byggfirma ska vara inblandad. Jag anser att de ska få snickra så in i norden, medan min handyman anser att det borde han få göra. Men jag hade gärna velat kunnat sitta och äta suris i den redan nästa höst, och det blir svårt hinna för bara oss två. Dessutom vill jag gärna att gräsmatta och blomster fortfarande är prunkande i augusti. Stor risk för allmän död av all grönska på tomten torde det ju finnas då handymannen svär ungerfär lika illa som när ett aspackat och argsint träsktroll from hell drar sin värsta svordomsramsa... om och om igen.