Mina trogna anhängare på denna blogg funderar nog på uppföljning. Det snurrar så mycket frågor i luften; Kan de behålla katten? Följer de ICA buffés matlista fortfarande? Blir det någon renovering i tvättstugan? Och kranarna, hur blev det med dem? Kommer bildbevis på att Helena fullt ut blivit tant? Varför verkar hon så fixerad vid sin frisyr?
Vi vill veta!!!

Ha, ha, ha... ironin dryper och står så högt kring fotlederna att jag måste ha gummistövlar och skrapa för att det inte ska svämma över. Nä, jag tror faktiskt inte att det är någon som funderar, har inte fått blogg-hybris. Trots att ingen antagligen är särskilt engagerad, så ska jag ändå följa upp vissa påståenden. Varför? Ja herregud, vad ska jag börja skriva om då tycker ni? Jag går på tomgång, inläggen blir allt tråkigare och oväsentligare och till slut allt glesare....hjälp.

Så här kommer lite uppdaterande fakta;
Testerna visade att sonen INTE var allergisk mot katt, däremot gråbo, timotej och annat tjafs. Skönt på ett sätt, men jag tror faktiskt inte fullt ut på resultatet. Följaktligen är Ceasar vår katt kvar än så länge.
Vi följer ICA:s matsedel fortfarande, i ett och ett halvt år nu, helt suveränt. Ibland när t.ex. chorizo funnits med i menyn några veckor i rad kan man börja fundera, men då vi själva bestämde och handlade hej vilt blev det ju tacos och falukorv var och varannan vecka, så vad fasen?
Tvättstugans uppfixning står helt still. Har inte köpt någon bänkskiva, och nu har frun i huset börjat dilla om att byta ut en del skåp, varför växer små idéer till större? Troligtvis blir det ett höstprojekt vi får se.
Kranen vi köpte till köket vid senaste IKEA-trippen är ett lyckoköp. Den har en utdragbar funktion så det går spola av disken enklare utan att stänka ner allt ikring. Ångras icke!
Angående min frisyr, mitt senaste I-landsproblem, varför så upprörd? Tror att frisyren är det som enklast går åtgärda då jag tycker mig se för jävlig ut. Då blir jag desto besviknare när inte ens den åtgärden blir lyckad.
Och nej, det blir ingen bild på kalufsen, ni får lita på att jag är skrämmande lik Gastons kompis Micke Jansson, fast med chokladfärgat hår för en totalkostnad av 1200: -!
Vadå? Bitter? Jag? Näääråååå....

Foto; Ceasar precis nyhämtad hos grannen för 12 år sedan nu i vår. Man kan ana en viss panik i blicken på stackaren. Killen som bar hem kisse blir 17 i sommar. 
Var tar tiden vägen?!
Länk om Ceasar Katt här.

Återigen har jag varit för diffus, missförstått frisörens intentioner, litat på att våra blickars samrådan var just det... en samrådan. Sitter idag helt bedrövad över gårdagens chock, och undrar om det är helt OMÖJLIGT att klippa mig till något annat än en tant??? Ett problem jag alltid fått dras med. Tidigare inlägg (länk) 

Jag kom in på salongen med spretande på tok för långa testar utåt i en vågig variant av "Hedwig"- frisyr, hon med ugglan Helge. Mina instruktioner var ungefär; -"Jag vill få bort värsta utåtstående tofsarna vid öronen, klipp inte bort mitt bakhuvud." (säger jag ALLTID, då frisörer tydligen har en förkärlek till att snagga bort den). Frisörskan såg forskande på min skalle och konstaterade lite detektiv-aktigt då resterna av förra frisyren var svår att ana; -”Hmmm jag ser att förra gången du klipptes blev det en sned lugg och ganska kort just i nacken? Tror det är en god ide (och så säger hon, JAG LOVAR!!!) Vi ska låta lite längd finnas kvar vid sidorna då du har så tjockt hår att det riskerar se ut som en boll annars” Hon har ju helt rätt så jag tillägger –” Jo precis men den här gången vill jag ha lite polisong under det längre håret vid båda öronen så jag antingen kan ha det nere eller dra det bakom öronen så polisongerna syns (förra gången hade jag bara på vänster sida).

Men vad händer? Trots att jag trodde vi var överens, hade samma mål, att hon märkt att jag var en ungdomlig tjej i mina bästa år så slutade allt i en mystisk BOLL? eller kanske mer en champinjonliknande frisyr där nacken är pinnkort och min lite överliggande lugg är försvunnen. Jag har heller inget hår på sidorna att dra bakom öronen, det vi ju diskuterat?
Jag ser ut som en tant som har violpastiller i handväskan som med stel nacke och beige rock går genom parker med kopplet till en på tok för tjock liten skällig hund i ena handen och en svart bajspåse redo i den andra!!!

Hur faen gick detta till???

Helt obegripligt!!!


Försöker verkligen se en ljusglimt i det hela. Tycker mig förutom tant-looken ana en likhet mellan min och Gastons (en serie jag läste mycket som ung...yngre) kompis Mickes frisyrer. Har inte bestämt om jag ska tycka det är kul eller deprimerande?


Gastonlänkar; här eller här kanske här 

...without needle and thread. A poor description in bad English, the only way I want it!
Why you may wonder, I say why not?

First, select a word of wisdom, or figure one out yourself. Enter the text in Photoshop which in this case is about wisdom and mistakes. Chose a font,  I used Segoe Script. Then do a "wall hanging" of a white rectangle on an seperate layer and add shade. Steal a picture with embroidered flowers, just Google the word "embroider". Do some adjustments with brightness and contrast. Cut out the flowers of your choise and paste them into an new layer . Add together all the layers and use liquify tool to get a softer form. Now it's time for a new theft, use the keyword "nails" and in this case I found a red pin. Copy it into two and use them to hang the "wall hanging" on the pretend "wall".
That's it!

My works so far; här och här.
Note; If you have committed an image theft, it's polite to describe where you found it using the link to the picture.
In this case The embrodery and Pin

/ritat och skrivet ca 03.00 en vaknatt på jobbet. 

Kommunal (länk) försöker förhandla fram bättre villkor för oss personliga assistenter som är anställda av privata vårdbolag där målet är månadslön, uppsägningstid och löneförhöjningar som märks i börsen. Härligt om det skulle gå igenom säger jag bara.
Arbetsgivaren blev väl inte lika begeistrad, vilket innebar att nästa åtgärd var att vi blev utelåsta... eller snarare innelåsta. För om jag förstått det rätt så innebär lock outen att vikarier som inte visste innan den 20 april att någon skulle gå och bli sjuk och därmed inte fått de turerna schemalagda inte får gå ut och jobba. Så vem måste göra det, jo vi som är "så länge assistansen varar"-anställda. -Jippiee?! Känns som det kan bli en seg konflikt där ingen skulle bry sig. Som att simma runt i ett kallt vattenglas, -"Ho, ho, är det någon som hör oss??" Men kanske det hettar till med påfyllning av varmvatten om flygbussarna sympatistrejkar som det sagts? Det borde ju ge mer verkan och innebära att vi snabbare kan nå resultat. Hoppas på det.

Nä, det skulle vara som i Frankrike, fransmän kan strejka de! Tömmer gödsel inne i Paris, häller ut rutten frukt på gatorna. Antar att det finns en anledning till att franska revolutionen skedde just i Frankrike, de kan sin sak de där argsinta fransoserna.
Sedan är det ju annorlunda inom vård och omsorg. Det blir ju snabbt farligt och ohållbart om vi bara gick hem efter att ilsket ha väst "Merde!" och slängt ett äppelskrutt över axeln. Vi kan på sin höjd vifta lite hotfullt med pekfingret och säga;
-"Ja, vi jobbar väl då, men med de här usla avtalen gör vi det UNDER PROTEST!"

Uppfann en paj idag. Anledningen var att jag länge varit sugen på att köpa Marshmallow fluff bara för att det verkar kul. Men jag var tvungen finna ett användningsområde och idag kom jag på det, jag skulle använda det som lock på en äppelpaj. Gjorde en vanlig paj med nötdegbotten och äpplen, sen en stund i ugnen sedan fluffet och ett rutmönster av kolasås och ytterligare en stund i ugnen. Blir intressant se om det blev gott, om inte annat får alla en sockerchock som heter duga.

Sitter här i min morgonrock, den som hade en dejt med Via och Softlan häromveckan. Snart dax igen tror jag minsann, jag diskar nämligen med den på... ja, jag dammsuger, hänger ut mattor och struttar gärna på rent allmänt i den så fort jag får en chans, så den blir dammig och ärmarna blir ofta blöta.
Just nu är klockan drygt elva på kvällen och min turkosa och mjuka men på tok för varma morgon(kvälls)rock åkte på efter duschen. Tydligen hamnade jag framför datorn istället för att ta itu med tandborstningen och sömnen.
Känner mig inte mitt piggaste eller mitt mest positivaste. Ute har det snöat flera decimeter, Vitt, vitt kombinerat med slask! Nu?! Då vårlökarna egentligen borde börja spira (som om jag har satt några... men just nu surar jag å andra mer trädgårdsintresserade personers vägnar) Jag har sovit på tok för lite sedan igår natt och skittidigt imorse vaknade jag av att snöslungan gick igång utanför sovrumsfönstret... eller en våning ner tack och lov, eftersom vi sover på övervåningen. Ja, slungan självstartar ju inte utan gubbstackaren körde några vändor innan han skjutsade yngre sonen på morgonträning, halv sju ska han (sonen) bryta vattenlinjen i Bureå badhus.
*Suck* och nu går jag mot min tristaste helg då jag jobbar kvällspass både lördag och söndag. Tur man har så fina och trevliga arbetskompisar så timmarna brukar svischa iväg bra mycket fortare än man befarat. Inget att gnälla över egentligen alltså, men det är så lätt då man liksom kommit igång och är på det ilet.

Tja, vad var det här för typ av inlägg egentligen? En trött surtant som delar med sig av förskräckligt ointressanta 5 minuter ur sin vardag helt enkelt...

Förbaskat, precis när jag skrivit ner dessa negativa rader kommer först storpajken ner till köket i enkom bara för att ge mig en godnattkram. Stax efter kommer yngrepajken med tandborsten i mungipan och kramar om mig och säger att han älskar mig.
Hopplöst projekt att fortsätta sura med andra ord.

En liten smula underbar/ Dawn French
Hade nog förväntat mig en större smula än den var. Älskar ju Dawn French och med tanke på hur jag sträcksett "Vicar of Dibley" där hon har huvudrollen, och njutit varje sekund, så känner jag mig först besviken. Trodde jag skulle gapskratta genom hela boken, men det gör jag ju inte.

Personerna man följer är Mo en 49-årig ungdomspsykolog som upptäcker att hon börjar bli gammal, den i mina ögon omogna 18-åriga dottern Dora som resonerar och agerar som en "fjortis" och hennes excentriske yngre bror Peter eller Oscar som han vill kalla sig efter sin förebild Oscar Wilde. Hela familjen är småtokig och känns först mest som en rad konstiga figurer, men efter ett tag får de mer kött och blod. Mormor och pappan är bifigurer som visar sig viktigare än man först tror när ödesdigra beslut skall fattas, hemligheter kan avslöjas och faror lurar.

Kommer jag på mig själv med att hela tiden försöka översätta texten till Dawns mustiga och målande tungomål, känner att jag vill höra hennes röst och tonfall. Inser att boken antagligen inte är så fantastiskt bra översatt, sedan finns det stav och slarvfel som inte är riktigt OK enligt mig, men inget av det är ju Dawns fel. 

Kontentan är att det är en var-rädd-om-och-uppskatta-det-du-har-bok. Smårolig och lättläst trots den mediokra översättningen. Sluta tjata och läs den på engelska då gnällspik, kanske du tänker? Har funderat på det men antar att den skulle vara svårläst med slanguttryck och dialekt som jag inte fattar. Men kanske den trots språkförbistringar  lättare lyckats få 4 HB-bollar på sitt originalspråk? Nu får den 3 och en tveksam nerdroppandes fjärde HB-boll.
(Betygskriterierna här).

Länk till stulet broderimaterial här

Sitter här i min morgonrock. Klockan är snart elva en torsdagsmorgon. Har försökt sova igen de timmar jag alltid förlorar i början av veckan då jag haft min vaknatt, sov till drygt åtta, så det känns rätt lyckat. Sönerna sover antagligen flera timmar till, de sover igen de timmar de förlorade av att de satt uppe och ugglade på tok för sent igår natt, natten före det och natten före det. Men är det påsklov så är det.

Men vad har jag gjort av timmarna från uppvaknandet fram till nu? Hur effektiv är jag på en skala? Tragiskt nog har jag endast rört mig mellan köksbordet, kylen och mikron. Med andra ord ätit fil, druckit uppvärmt kaffe, läst Norran, kollat lite bloggar och facebook samt funderat över min personliga utveckling.
Vad kom jag fram till?
Min morgonrock är i behov av ett möte med Via och Softlan.
Det är godare med nybryggt kaffe.
Pär Wiksten från Wannadies på Norrans framsida har tokstor frisyr...fortfarande.
Vissa bloggar är väldigt vilande.
Andra tack och lov inte.
På Facebookgruppen 9B kollas intresset för den 30-åriga återföreningen på Statt. Någon vill men bor för långt bort, för mig är det tvärtom jag bor nära men vill inte.
Angående min personliga utveckling så känner jag att jag fixade vårdeppen riktigt bra i år, den liksom bara flaxade förbi, om det nu inte är så att den kommer tillbaka och landar senare just i vår? Hoppas inte.
Min snällhet går i vågor, glömmer bort mig ibland, detta tar tydligen tid. "Gamla hundar"-syndromet. Men om 30 år till, då det är dax för den 60-åriga återföreningen av klass 9B är jag nog snällare än snällast, och dyker upp med min rullator på Statt.

Om någon timme bär det iväg mot stan med de två utarbetade och slitna tonåringarna (obs ironi). Nä, läs underbara och fina ungdomarna istället. En ska kolla om ny vårjacka och nya smycken till tungan. Den andra ska dejta körskolan, plus att det ska inhandlas passpartou till arbetsprover som ska inlämnas i samband med högskoleansökan...sent skall man tydligen vakna över sådana detaljer då sista inlämningsdag är i övermorgon. Men här får man säga att ordet "vakna" är nyckelordet att glädja sig åt.
Själv ska jag hämta ut mina mattor som finns på OKQ8 och köpa några liter mjölk.
Sen blir det väl hockey ikväll och vips är den här dagen snart slut, och man somnar förhoppningsvis glad åt en AIK-vinst samt en aning klokare och en dag äldre.

En härlig slapparhelg blev det. Middag på långfredag då syster och mamma kom och åt. Med sig hade systra något fantastiskt gott, nämligen lite exklusivare påskgodis från Åre Chokladfabrik (länk) inköpt och vackert inslagen på "Marias blommor" i Umeå.
Påskafton spenderade vi hos några vänner, alltid lika trevligt med god mat och dryck, en buffé med lax, olika sallader, dubbelmarinerad filé med mera. Blev en rätt sen hemgång, vilket i sin tur innebar en lång härlig sovmorgon dagen därpå.

En del solande och kaffedrickning på altanen har vi hunnit, har dessutom nästan läst ut 2 böcker. Och sen fixning av nya hyllor i garderoberna när andan föll på, så nu äntligen är just den delen färdig, ska inhandla diverse bänkskiva och annat så kanske tvättstugan i bästa fall blir helt klar innan uteprojekten drar igång.
Blev sedan jätteglad då mamma ringde och sa att hon tagit bilen de ca 12 milen till sin syster i Piteå på påskdagen, trots att "he' ger ganscka' se' langt, he' kan fortfarande snö nalta och vinterdäcka ger se' otrevli' att kör ve". Hurra mamma, du är bäst!

...på ett bra förhållande oavsett om det handlar om en partner, barnen eller vännerna innehåller några rätt viktiga ingredienser förutom kärlek, såsom;

• flera nypor tolerans
• fyra matskedar respekt
• 1 dl frihet
• en kopp omtanke
• 2 teskedar tillit 
• krydda på med uppskattning...
  
  ... och värm upp allt med en kram  ♥
  
  
   

Köpte gardinstyg häromdagen. Hade bestämt att nu skulle det allt bli lite färgsprakande vårfint. Det blev ... tja, en aningens... feg kompromiss där grundfärgen är vit, MEN en del blommor i mönstret är ju färgglada i alla fall. Mor sydde dem åt mig, hon har väl resignerat över det faktumet att det inte kommer bli någon sömmerska av mig, trots hennes milda strejk som skulle kunna ha inneburit att jag någon gång tvingats lära mig.
Tyvärr mamma, jag lär mig aldrig. ((länk textilångest)
Samtidigt som hon satt och sydde roade jag mig med att kolla på nätet efter en ny köksmatta, och fann "Happy", vilket ju var ett namn i min smak, ännu ett plus var att den också hade de rätta färgerna. Så nu ska jag förnya och komplettera med någon färgglad attiralj till detta i orange, rosa eller rött, för grönt det har jag ju redan.

Här ett kollage med de nya gardinerna som sitter uppe redan, mattan jag beställde och lite färgklickar som det nog inte blir, behöver inte fler lampor till exempel, MEN något i liknande nyanser kommer nog inhandlas till köket;

Länkar;
Mattan, tyget, vasen, lamporna och de andra grejorna.

Hade en intressant diskussion häromdagen med en tjej som är jätteduktig på att fota. Hon ansåg, åtminstone för egen del, att det är fusk att ta in foton i bildbehandlingsprogram för att fixa och dona. Ja, det är okey att dra liiite i ljus och skärpa, men man bör lyckas ta den perfekta bilden genom rätt inställningar i kameran.
Frågor jag ställde henne och mig själv var huruvida det är att manipulera om man ändrar slutartid för kort skärpedjup och andra inställningar för att få effekter redan innan man tagit bilden? Man kan ju även anse att det är fel att stöka bort en massa grejer som distraherar innan man sätter igång och fota. Ska man beskära i efterhand eller försöka få till närbilden perfekt redan då man tar bilden? Är det OK att spraya vatten på blommor för att få dagg/vattendropp-effekt? Och huruvida bör man placera ut små djur man funnit på ett nytt ställe för att få trevligare bakgrund?

Själv är jag en usel fotograf, för jag brukar nästan alltid behöva trixa lite i Photoshop. Kom fram till att jag personligen tycker att om man inte går ut med att det är ett genuint foto så är det nog OK. Men att som naturfotograf påstå sig tagit en fantastisk bild av ett skyggt lodjur och vinna priser för att sedan bli avslöjad med att ha klonat in djuret från någon annans bild, det tycker jag är fusk. Att ljuga är väl oftast fel, utom de små vita lögnerna undantaget, men de använder man väl sällan i de här sammanhangen?
Jag blir alltid imponerad av en skicklig fotograf, men att förmedla en känsla tack vare arbete i Photoshop eller något annat program, kanske lyckas med ett konstverk mer än ett fångat ögonblick av sanning, det är också en kunskap jag kan beundra.

Fotot på larven här nedanför är ju inte naturlig då den faktiskt inte själv sökt sig till min pysslingkrage. Paddan räddades från ond bråd död under gräsklipparen och placerades på glasbordet på altanen och den store "Gräsulven" fick posera på en massa ställen innan den fick knata iväg fri. Två av tre har jag fixat med i Photoshop, en blev exakt så som den är här nedan, förutom beskärningen, gissa vilken?

Däremot har jag faktiskt ingen aning om hur mycket som är retuscherat på bilden av mig och Brad på Golden Globe-galan härom året, det var ju någon kändisfotograf som tog den. Men som jag minns det VAR vi så här snygga...

Obs! Inga kändisar, amfibier eller larver som ännu inte genomgått sin metaformos tog skada under fotograferingarna.