Sitter här i min morgonrock, den som hade en dejt med Via och Softlan häromveckan. Snart dax igen tror jag minsann, jag diskar nämligen med den på... ja, jag dammsuger, hänger ut mattor och struttar gärna på rent allmänt i den så fort jag får en chans, så den blir dammig och ärmarna blir ofta blöta.
Just nu är klockan drygt elva på kvällen och min turkosa och mjuka men på tok för varma morgon(kvälls)rock åkte på efter duschen. Tydligen hamnade jag framför datorn istället för att ta itu med tandborstningen och sömnen.
Känner mig inte mitt piggaste eller mitt mest positivaste. Ute har det snöat flera decimeter, Vitt, vitt kombinerat med slask! Nu?! Då vårlökarna egentligen borde börja spira (som om jag har satt några... men just nu surar jag å andra mer trädgårdsintresserade personers vägnar) Jag har sovit på tok för lite sedan igår natt och skittidigt imorse vaknade jag av att snöslungan gick igång utanför sovrumsfönstret... eller en våning ner tack och lov, eftersom vi sover på övervåningen. Ja, slungan självstartar ju inte utan gubbstackaren körde några vändor innan han skjutsade yngre sonen på morgonträning, halv sju ska han (sonen) bryta vattenlinjen i Bureå badhus.
*Suck* och nu går jag mot min tristaste helg då jag jobbar kvällspass både lördag och söndag. Tur man har så fina och trevliga arbetskompisar så timmarna brukar svischa iväg bra mycket fortare än man befarat. Inget att gnälla över egentligen alltså, men det är så lätt då man liksom kommit igång och är på det ilet.

Tja, vad var det här för typ av inlägg egentligen? En trött surtant som delar med sig av förskräckligt ointressanta 5 minuter ur sin vardag helt enkelt...

Förbaskat, precis när jag skrivit ner dessa negativa rader kommer först storpajken ner till köket i enkom bara för att ge mig en godnattkram. Stax efter kommer yngrepajken med tandborsten i mungipan och kramar om mig och säger att han älskar mig.
Hopplöst projekt att fortsätta sura med andra ord.