Dags att skriva en ny ”Things-to-do”-lista inför hösten.
Den förra för våren 2010 är avklarad så när som på golvet och taket. Jag vet, relativt stora saker blev kvar , men garaget som var det stora "Gruva-sig-så-man-inte-gör-nåt-på-nästan-20-år"-projektet är gjort. Många vändor till skroten, flytspacklat, målat, mer belysning, inrett. Snyggt, fräscht och lättstädat blev det. Känns helt underbart faktiskt! 
Följaktligen åker golv/tak punkterna automatiskt upp på 1:a och 2:a plats på "höst-2011". Det fiffiga är att när man skrivit in dem på "höstlistan" får man bocka av dem på gamla "vårlistan" = avklarad. Ytterligare ett fiffigt tips; skriv dit det du redan gjort, t.ex. i mitt fall målandet av rumsbord, barstolar och lackning av lampan, så bockar du direkt av det och du får känna dig omåttligt duktig. Självbedrägeri? Kanske, men det funkar!
Låter det avancerat, som om jag vore sjukt strukturerad? Skenet bedrar, om sanningen ska fram vet jag faktiskt inte ens var gamla listan finns, (tur jag hade kopian på bloggen). Hmm, en punkt att notera på min "Bli-bättre"-lista? Om jag bara hittar den får jag skriva; "Bli duktigare på att hålla rätt på listor"...

Things-To-Do-Lista Hösten 2011;

1. Måla tak...eller ids jag???? Urk!
2. Leta passande golv, blir nog Pergo som håller bra i hall och kök, helst breda "låtsas"plank. Mörkt? Ljust? Beslut! Sätta igång och lägga det!
3. Lacka kökslamporna, numera vardagsrumslampor, sätta upp.
4. Måla rumsbordet, lilabeige misslyckad kulör väck, måla brunsvart.  
5. Måla barstolarna i köket vita, för att de ska passa med det nya golvet. Förtifjorton olika träslag är inte okey om man ska tro inredningsbloggar och tidningar, nu blir det i alla fall bara föritretton...
6. Städa inneförråden. Hur kan de bli så stökiga??? 1000 @&# skor???
7. Gamla vanliga/ torka fönster, kratta och sånt tråkigt skit.

Foto
Punkterna 3-5 som jag kunde bocka av direkt jag skrivit min lista;

Omlackade lampor på plats / Klart!                Yes...
Vardagsrumsbordet brunsvartmålat / Klart!     Jippiii...
Målade barstolar/pallar / Klara!                     Jippikayeeeey...

... getingarnas nederlag. En ganska trist historia ur deras perspektiv. Drottningen började tappa stinget (ordvits), ”Bystedt vardagsrum" visade sig vara rena dödsfällan, och så män i mundering som plockar ner deras vackra melonliknande bo/hem och bär bort det i en säck... 2011 blev ingen höjdarsommar med andra ord, minnet kommer alltid att sitta som en tagg (ordvits) i deras hjärtan. Torsdagen den 25/8 tog getinghistorien slut... Var inte hemma men jag kan tänka mig hur ett par coola män i svart kostym, solglasögon och ett mystiskt vapen tog sig an uppgiften, föreställer mig hur Anticimex likt "Men in Black" dök upp i en svart bil, sanerade vinden och stack (ordvits, igen) hemmåt mot Piteå. Inte för att "Agent J" och "Agent K" bor i Piteå, men åt det hållet tror jag bestämt... jag menar jorden är rund.

För övrigt har jag hamnat på en Bloggtrafik-sida, om nån observerat ökningen av antalet kommentarer här på min blogg. Eller hamnat och hamnat, jag har ju aktivt skrivit in mitt namn och adress. Det går ut på att besöka sidor, få poäng och garanterade sidvisningar. Sedan ska jag kommentera deras blogg, det är en oskriven regel som man inte får slarva med. Att bara svara på sin egen blogg är inte god bloggkutym som jag förstått, så jag svarar på båda ställena för säkerhets skull. Inom en mycket snar framtid har alla mina poäng förverkats och mina besökstaplar trillar ner på en mer normal nivå i mina mått mätt. Men att få kommentarer är ju alltid kul, även om jag misstänker att de flesta faktiskt inte ens ögnat igenom första raden på mina inlägg. Hursomhelst gillar jag att någon skriver ett par ord ibland, så gör gärna det...

Foto;
Borde ju varit en getingbild, kanske det bara är jag, men tycker det känns trevligare att visa ett foto av en levande humla än drivor med döda getingar?
Blomman som humlan knatar omkring på heter "Senecio doria" på latin. Vet inte om jag vill berätta vad den heter på vanlig hederlig svenska... vad jag har på tomten till allmän beskådan... hrm*... mummel... okey, den heter "Jättestånds". Och den står några meter från "Jätteslide" på tomten, ja vad ska man säga? Carl von Linné delade in växter och sexualiserade dem, ståndare och pistiller ni vet, men här gick han väl överstyr?


  

Önskar ibland att jag hade ärvt några intressen och egenskaper och tagit till mig av den visdom och den kunskap som mina föräldrar innehade och har.
Så blev icke fallet, tyvärr! Tex kan jag inte ens ana vad för fågel som passerar fönstret eller kvittrar i vårt äppelträd. Inte heller fixa med lampsladdar och el, vid ett försök släktes hela övervåningen och har numera fått el-förbud. Stirrar upp mot natthimlen och känner igen Karlavagnen och Orions bälte men ungefär där tar kunskapen slut. Har ingen aning vad bonden nere på lägdan gör…plöjer, harvar eller … vad skådar mitt norra öga, är det ett paraply mitt på redskapet han drar efter sin gigantiska motordragare? Jag kan heller inte sy, sticka eller virka. Kommer aldrig på tanken att bära ut och vädra allt i våra garderober, är sisådär på att baka och har aldrig velat plocka bär för att sedan sylta och safta.

Inget verkar ha gått i nedstigande led? Känner hur pappa skruvar generat på sig bland molnen när jag letar i fågelboken och kommer fram till att det var en vanlig trasthona jag föste ut ur mammas växthus. Tror mamma skulle skaka på huvudet om hon såg vilket sömnadsätt jag använder då jag fållar en duk. Det sägs att vi använder en bråkdel av vår hjärna och kapacitet, säg då att jag använder en bråkdel av den bråkdelen. Det måste väl vara så, att det finns där lååångt inne? Tänk att bara veta, kunna och vilja...att säga;
-"Kolla stjärnhimlen pappa, Delfinen och Cassiopeja lyser starkt ikväll."
-"Riktigt nöjd, min vinbärgele' blev god och…eeeh gele'ig i år mamma"…

Näääh, men man har väl andra egenskaper, sådana som mina barn önskar att de får ärva. Såsom förmågan att bygga grymt snygga hus i Sims 3, skapa sandskulpturer, snabbt känna igen skådespelare i filmer (men ibland måsta ta till imdb.com vid blackout), fixa en sås av väldigt få ingredienser och skissa en rekorderlig ritning som någon sen förhoppningsvis vill bygga efter... 

Förresten, jag måste bara berätta! Jag har tydligen ett sådant inflytande att när jag ropade ut mitt -"Varför?" över att ICA:s inköpslista på "Billiga veckan" försvunnit, så dyker den upp där några dagar senare! Den är lätt att plocka fram på telefonen också, så nu behöver inte gubben skriva ut den, utan bara klicka fram den på sin nya mobil.
Ni förstår väl vad det här betyder? Att ICA-Stig läser min blogg! Helt otroligt!!! Jag känner att jag måste vända mig direkt till dig Stig och säga; -"Tack, listan underlättar otroligt, och förresten...bra jobbat, Stig, 1 år utan cigaretter, grattis"!

Foto En Gräsulv, Macrothylasia rubi, blir så småningom en Hagtornsfjäril.

Allt börjar gå tillbaka till sin vanliga lunk. Man är tillbaka på jobbet, där är allt är sig så likt att det knappt känns man varit borta. Om mindre än en vecka börjar skolan, och pojkarna börjar första och sista året på gymnasiet. Snart är hösten här…men inte än, sensommaren med sin friska höga luft och sina fina svala soliga dagar har vi ju kvar att njuta av.

En av fördelarna med sensommaren (och då är det inte husmoderliga saker som saftning och syltning jag tänker på, de är lika lite min grej som symaskinssömnad) det är att ICA.s billiga veckan drar igång igen. Framförhållning är inte den här familjen starkaste sida, vi har alltid blivit lika förvånade varje afton över att det ska lagas mat…igen? Vad och med vilka ingridienser??? Jag kan faktiskt inte nog skryta över den fantastiska mat-vår vi fick då vi började följa deras veckomatsedel. Jag vill påstå att den förenklade vår vardag rejält. Man behöver bara kolla på matlistan vad det blir till middag, allt är handlat och finns i kylen och frysen. Risken för korv-skörbjuggen var väck och vi åt oss mätta och glada av bland annat goda soppor med roliga tillbehör, fiskrätter, annorlunda biffar och ibland vegetariska rätter.

Ett smolk i bägaren är att de tydligen slutat lägga upp sin fiffiga handlingslista nu efter sommaren? Den var uppdelad i olika kategorier och i rätt ordning och med grönsakerna först och frysvarorna sist. En liten rad i slutet påminde om att kolla de kryddor och buljonger man skulle behöva under veckan. Skrev man ut listan och följde den till punkt och pricka kunde inget bli fel. Men nu finns den inte där? Varför ICA? Varför?

Förresten apropå ingenting kan ni observera att det inte finns någon reklam mellan det här och det förra inlägget. Jag har gått från ”bas” till ”pro"-medlemskap. Vad ”pro” står för? Vet faktiskt inte helt säkert…kanske en pro-blematisk, pro-duktiv, pro-fessionell pro-fil?  Det är hursomhelst inte ett epitet jag förtjänar på ett eller annat sätt, utan faktiskt betalat för.  De professionella bloggarna får betalt för att lägga reklam på sin sida, jag betalar för att slippa.
I vilket fall känns det som den här åtgärden borgar för att min blogg lever i åtminstone 3 månader till, ungefär då blir den också ett år, i oktober.

Och för den som undrar; Geting-kriget fortlöper och eskalerar. De skickar än fler krigare, nu även kamikaze-getingarna. De har tränats att ignorera farliga doser av fruktansvärda dofter, de skrattar döden i ansiktet när de landar på makens skitiga sockar lika gärna som attackera någon som sitter på dass. Tredjevinden är nu kontollerad, men deras bas måste vara placerad någon annanstans, frågan är VAR?!!!

Foto
En fjäril, troligtvis en "Puktörneblåvinge", för bara "Blåvinge" som jag brukar kalla dem är tydligen ett samlingsnamn för den här arten. Den är fotograferad under en promenad i Björkåsen, Lövånger någon vecka in i juli nu i sommar. Fjärilen ser ditklistrad ut, det är den inte. Vet inte om det beror på det korta skärpedjupet eller den väldigt skarpa vita linjen längs vingarna? 



 

"The yellow black striped warriors were determined to wipe the whole Bystedt family out. In weeks  they had sent wasp soldiers trying to start a bloody massacre, unfortunately it was most wasp blood spilled. General Sting summed up their losses; -We have had many victimszzzz since the enemiezzz had a secret weapon called the flyzzzmaellere....”

Vad tror ni om brottstycket ur min kommande krigsroman? Jag har börjat skriva den ur getingarnas perspektiv, rubriken till trots, vilket är en intressant om än knepig vinkel. Och på engelska dessutom, vilket känns som en hopplös utmaning då jag på denna lilla textmassa redan hunnit fråga min son om vad "offer" heter på engelska, och kollat goggles översättning om hur man stavar till "determined"... och språk som var ett av mina bästa ämnen...*suck*

Ur vårt perspektiv
Enklare men inte lika nydanande och fascinerande  är det att berätta hur vi på vår sida, Bystedts, tar oss ann detta krig...eeeh, jag menar insektsproblem.
Under flera veckor har vi funnit getingar främst i vardagsrummet. Vi brukar summera dagens skörd till ca 20-25 st. Vi kategoriserar upp dem efter deras tillstånd; "döda, promenerare, segflygare och snabbflygare". Gillar det latinska namnet för geting, Vespula vulgaris, vilket för tankarna till en vulgär liten uppstudsig ligistgeting på vespa, men någon sådan har vi inte stött på...än.

Vi scannar alltid per automatik golv, matthelsicket (lurvig, rymmer många promenerare) gardiner fönsterbrädor med jämna mellanrum. För att inte tala om soffan, kläder man ska ta på sig och sängen, för vem vill sätta sig på en geting likt tjuren Ferdinand på julafton? Jo, visst säger berättarösten – ”Och han satte sig på en … HUMLA!” men alla med lite biologikunskaper kan väl se att den där vassa gadden sitter på en geting?

Har på Anticimex inrådan, tja de kommer ju tydligen inte annars, börjat försöka räkna ut var de små rackarna kryper in. Jodå hemförsäkringen täckte en utryckning, men de måste veta exakt var problemet är, alltså ingången till vårt hus och därmed också boets läge. Okey, de kanske inte kan duscha 200 m² hus på måfå med sitt gift, men de är ju ändå experter? De borde ju likt poliskommissarier i deckarna jag läst i sommar använda sina år av erfarenhet och sina fantastiska uteslutningsförmågor för att komma fram till en lösning?

Vi hade naturligtvis redan innan funderat över mysteriet utan att efter håglöst stirrande ut i vardagsrummets biosfär (ordvits) lyckats finna några svar. Så vi började själva med en strategisk, logisk och genialisk uteslutningsmetod prova oss fram. På kvällen tejpar vi något nytt fyndigt ställe, sedan kollar vi nogsamt alla skrymslen och vrår med ficklampa efter framförallt "promenerarna", eller låt oss kalla dem krypskyttarna, de smyger runt utan att höras och knappt synas. "Flygarna" och för den delen om vi skulle möta några av de vespförsedda vulgära getingarna är de inget problem, de surrar och står i så de möter sitt öde fortare än de hunnit blinka med sina små fasettförsedda ögon. Varje morgon börjar med en ny sökrunda, och tyvärr har vi oftast hunnit räkna till 8-12 stycken redan på morgonkvisten. 

Nu känns det som vi successivt tejpat hela vardagsrummet, och vi har snart nått vägs ände. Transformerar de sig in??? Ska vi ringa och berätta det för de kvalificerade bekämparna? Börjar kännas som en episod ur X-files.
Just för tillfället måste jag trots deras rätt stora förluster säga att det står 1-0 till de små midjesteklarna. Men vi ger oss icke!!!

Foto
Klatschigt med de gula  tejpbitarna, va? Som vid en mystisk brottsutredning, vilket det ju faktiskt är. Agenterna Mulder och Scully skulle bli imponerade…

 

Den här salladen från ICA:s recept gjorde jag för några veckor sedan, till den hade vi rädisyoghurt och grillad lax. Det blev "jiettegoutt" som Mat-Tina brukar säga. Vi satt ute och åt och drack svalt vitt vin i sommarkvällen, vi var alltså famlijen och en av mina svägerskor med man. En "jiettetreuvliug" kväll... nu känns det som om Mat-Tina snart kommer att börja protestera, dels mot min stavning, dels på min förkastliga skånska?

Hursomhelst blev vi sugna laga till salladen igen igår kväll, problemet var att vi faktiskt inte riktigt hade samma (läs rätta) ingredienserna hemma. Men man kan ju faktiskt göra som Kajsa Warg sa "man tager det man haver" det brukar funka bra. Gubben grillade även melon på Tinas vis, med "jourdnöötsmöur pau", förlåt Tina, la även vår enda citron på grillen för att sedan pressa den över alltihop och det blev riktigt lyckat måste jag säga. Kanske man kan välja skippa jordnötsmöret och nöja sig med melonen och citronen, nyttigare och fräschare. Regnade gjorde det också denna afton, men vad spelar det för roll när man kan värma sig vid glöden och sippa på en mörk, god och kall "grill-öl"? 

Här kommer receptet på salladen, med gårdagens ändringar ditklottrade;  

INGRIDIENSER 4 port

4 dl couscous (hade bara 2,5 dl, använde 1,5 dl bulgur också)

3 msk konc kycklingfond

1/3 purjolök, den ljusa delen (blev mer mot mörka delen)

1 ask körsbärstomater, 250 g

1 1/2 dl soltorkade tomater

1/2 dl färskpressad citronjuice (citronbristen gjorde att jag använde lime istället)

1 dl hackad bladpersilja

3 krm chiliflakes

120-200 babyspenat (det fick bli grönsallad och ruccola ur landet) 

150 g fetaost (hade hemma mozzarella, inte lika mycket smak tyvärr)

50 g parmesanost (fanns ingen så vi sket i det, tog lite svarta oliver)

salt

olivolja

ev finstrimlade citronskal (nä, för vår enda citron skulle ju grillas)


GÖR SÅ HÄR;

1. Tillaga couscousen (+ eventuell bulgur) med kycklingfonden enligt anvisning på förpackningen.
2. Ansa och skär purjolöken i strimlor. Dela körsbärstomaterna. Skär de soltorkade tomaterna i strimlor.
3. Blanda couscousen med 3 msk olivolja, citronjuice, purjolök, persilja, tomater och soltorkade tomater.
4. Krydda med chiliflakes och 1 tsk salt. Vänd försiktigt ner spenatbladen (vid brist ta sallad och rucccula).
5. Lägg upp couscoussalladen på ett stort fat. Smula över fetaosten (klipp dit mozzarellan) Hyvla över parmesanen (eller strö över oliver). Ringla gärna över lite olivolja och strö ev över citronskalsstrimlor.

Foto
1. Couscousalladen. 2. Nej, det är inte pygmeflaskor utan 33 cl öl (Newcasle Brown Ale = grillöl) men 50 cl STORA ölglas. 3. Grillning av melonen, köttet och citronen, visst ser melonen lite ut som lax? 4. Voilà...på tallriken!

Jaha, så har man firat 15 årig bröllopsdag, för att sedan dagen efter fylla år, natten däremellan jobbade jag ett vaket nattpass. Sisådär planering av semester kan jag så här i efterhand tycka.

Ett år äldre...tja, vad ska man säga, klart bättre än alternativet. Men mycket har börjat gå åt pipan. Tjocka grå strån står som borst rakt upp ur min tantfrisyr. Flera grova "häxstrån" dyker upp med en hiskelig fart på hakan, från ena dagen till den andra vill jag påstå. Den generande hårväxt jag dragits med nedanför knäna har numrera spridit sig ovanför knäna. Anletsdragen hänger så löst i mitt ansikte att det snart är fara värt att jag måste samla ihop dem ur kudden på morgonen. Och eftersom en semestertripp till Antarktis för att umgås med sälar och sjölejon känns föga trolig, har jag svårt förstå vad jag ska ha allt mitt gedigna välinbäddade fettlager till? Snarkar å de grövsta gör jag tydligen också numera? Herregud, vad jag blivit gammal, vilket förfall! Trösten i allt elände är att maken tydligen blir allt mer skumögd, för han säger att han tycker att jag fortfarande är fin. Hörseln har han däremot inga problem med, så mina stockdragningar natt efter natt tvingas han ligga vaken till, stackaren.

Äh jag skojar bara, alltså inte om mitt fysiska förfall, det är ett faktum, men jag är inte gammal och gaggig!! Att man "inte är äldre än man gör sig", är faktiskt sant. Dessutom är jag hur barnslig som helst för att inte tala om hur rolig jag är! I alla fall tycker jag och maken att jag är kul... eller åtminstone tycker jag det. Kvick i tanken är jag också...eller kvick och kvick...jag tänker i alla fall....nästan hela tiden!!!

Om ytterligare 45 år, om jag då lever och får vara kry, kommer jag att Facebooka, läsa Norran på nätet och när andan faller på spela lite data och TV-spel där på hemmet. Jag kommer att kräva vin till maten, alla filmkanaler och att få duscha varje dag. Min fjäril på höger bröst kommer att vara så uttänjd att hemtjänstpersonalen kommer att undra varför jag tatuerade en rynkig slända där i min ungdom, och även fundera över hur jag kunde gifta mig med någon med så mycket hår på näsan och i öronen. Och nej, jag skrev inte fel, det ska stå PÅ näsan. Att vi inte alltid sett ut sådär får de komma fram till genom att kika på kortet på det fantastiskt vackra paret som gifte sig 1:a augusti 1996.

Och varje gång jag kommer känna mig lite risig måste jag kasta vaksamma blickar åt damerna som ställt sig i kö för att få lägga beslag på min oförskämt pigge make, för jag antar han brås på far och farfar sin.
Old ladys choise, you better belive it!
Jag kommer garanterat att jämföra med hur det var på min tid när jag jobbade inom äldrevården...och  jag hoppas vid gud att det inte var bättre förr.

Foto 1/8 -96