"The yellow black striped warriors were determined to wipe the whole Bystedt family out. In weeks  they had sent wasp soldiers trying to start a bloody massacre, unfortunately it was most wasp blood spilled. General Sting summed up their losses; -We have had many victimszzzz since the enemiezzz had a secret weapon called the flyzzzmaellere....”

Vad tror ni om brottstycket ur min kommande krigsroman? Jag har börjat skriva den ur getingarnas perspektiv, rubriken till trots, vilket är en intressant om än knepig vinkel. Och på engelska dessutom, vilket känns som en hopplös utmaning då jag på denna lilla textmassa redan hunnit fråga min son om vad "offer" heter på engelska, och kollat goggles översättning om hur man stavar till "determined"... och språk som var ett av mina bästa ämnen...*suck*

Ur vårt perspektiv
Enklare men inte lika nydanande och fascinerande  är det att berätta hur vi på vår sida, Bystedts, tar oss ann detta krig...eeeh, jag menar insektsproblem.
Under flera veckor har vi funnit getingar främst i vardagsrummet. Vi brukar summera dagens skörd till ca 20-25 st. Vi kategoriserar upp dem efter deras tillstånd; "döda, promenerare, segflygare och snabbflygare". Gillar det latinska namnet för geting, Vespula vulgaris, vilket för tankarna till en vulgär liten uppstudsig ligistgeting på vespa, men någon sådan har vi inte stött på...än.

Vi scannar alltid per automatik golv, matthelsicket (lurvig, rymmer många promenerare) gardiner fönsterbrädor med jämna mellanrum. För att inte tala om soffan, kläder man ska ta på sig och sängen, för vem vill sätta sig på en geting likt tjuren Ferdinand på julafton? Jo, visst säger berättarösten – ”Och han satte sig på en … HUMLA!” men alla med lite biologikunskaper kan väl se att den där vassa gadden sitter på en geting?

Har på Anticimex inrådan, tja de kommer ju tydligen inte annars, börjat försöka räkna ut var de små rackarna kryper in. Jodå hemförsäkringen täckte en utryckning, men de måste veta exakt var problemet är, alltså ingången till vårt hus och därmed också boets läge. Okey, de kanske inte kan duscha 200 m² hus på måfå med sitt gift, men de är ju ändå experter? De borde ju likt poliskommissarier i deckarna jag läst i sommar använda sina år av erfarenhet och sina fantastiska uteslutningsförmågor för att komma fram till en lösning?

Vi hade naturligtvis redan innan funderat över mysteriet utan att efter håglöst stirrande ut i vardagsrummets biosfär (ordvits) lyckats finna några svar. Så vi började själva med en strategisk, logisk och genialisk uteslutningsmetod prova oss fram. På kvällen tejpar vi något nytt fyndigt ställe, sedan kollar vi nogsamt alla skrymslen och vrår med ficklampa efter framförallt "promenerarna", eller låt oss kalla dem krypskyttarna, de smyger runt utan att höras och knappt synas. "Flygarna" och för den delen om vi skulle möta några av de vespförsedda vulgära getingarna är de inget problem, de surrar och står i så de möter sitt öde fortare än de hunnit blinka med sina små fasettförsedda ögon. Varje morgon börjar med en ny sökrunda, och tyvärr har vi oftast hunnit räkna till 8-12 stycken redan på morgonkvisten. 

Nu känns det som vi successivt tejpat hela vardagsrummet, och vi har snart nått vägs ände. Transformerar de sig in??? Ska vi ringa och berätta det för de kvalificerade bekämparna? Börjar kännas som en episod ur X-files.
Just för tillfället måste jag trots deras rätt stora förluster säga att det står 1-0 till de små midjesteklarna. Men vi ger oss icke!!!

Foto
Klatschigt med de gula  tejpbitarna, va? Som vid en mystisk brottsutredning, vilket det ju faktiskt är. Agenterna Mulder och Scully skulle bli imponerade…