Ibland funderar jag på hur man framstår på Facebook? Nu ska man inte grubbla för mycket, man ska väl kunna delge små bitar av sitt liv utan att analysera och rätta till hela tiden. Fast undermedvetet utelämnar och mixtrar man nog en del ändå?

För folk skriver ju oftast om sådant som man tycker är roligt, viktigt eller sånt man är stolt över, inte så mycket om det som är tråkigt ( jodå det finns de som visst brukar beklaga sig). Det vi ser och läser är nog sant men mer en utvald del av sanningen för det kan ibland kännas lite ensidigt.

 

Godkänn att man lätt kan få för sig att vissa personer verkar träna OAVBRUTET, andra äta HELA TIDEN, en del städar STÄNDIGT & JÄMT, några är väldigt insiktsfulla för de delger oss kloka ord och citat i PARTI & MINUT för att inte tala om alla de som bakar i MASSOR eller MYSER med de "bästaste" KONSTANT?

 

Samma sak kan man ju fundera om en blogg. Hur framstår man där?  Där anses det ju till och med fiffigt att hålla sig till ett tema, även om man inte bör vara för enkelspårig.

Flera bloggar handlar mest om yta, smink och kläder. En del är provocerande och elaka, medan andra är otroligt präktiga och duktiga. Många har den som en dagbok för att dela med sig av sin vardag, en del mer för att skriva av sig ilska och ledsamheter. Inget sätt är fel, men vissa är mer framgångsrika än andra.

 

Jag vill att min blogg ska utmana mig att  fundera och sedan formulera mig i text. 

Leta synonymer för att inte upprepa mig allt för mycket, ibland medför det att jag lärt mig ett nytt ord. Att vända och vrida på funderingar och åsikter kan innebära att jag ser saker tydligare eller på ett annat sätt. Det är SÅ roligt.

Jag vill lägga upp foton och illustrationer, för då ser jag en anledning att öppna upp photoshop som jag ju också tycker är kul, men ibland glömmer bort. 

När sedan någon besöker min blogg (tex mamma?) så får mitt bekräftelsebehov sitt, jag ser ju att någon kikat in, för att inte tala om när någon kommenterar. Under perioder har jag dåligt med tid att uppdatera, och ibland hittar jag ingen inspiration alls. Den blir faktiskt som en... den ÄR nog en hobby när jag tänker efter?!

 

Hur sann är den då min blogg? Jo, jag kan verka väldigt självutlämnande, men jag berättar inte allt. Jag har hemligheter och problem som nog måste bearbetas, helst kommas över innan jag skulle skriva om dem här. Alla mina foton är beskurna och retusherade på ett eller annat sätt. Jag kan ibland framstå som klok och förståndig, men jag lever inte alltid som jag lär. Jag kanske inte är 100 % ärlig, men rätt nära...

Tredje och sista bilden... jag lovar för vid det här laget blev jag tokless.

Nytt decenium, nytt mode... för vissa i alla fall. Lite mer 2000-tal tror jag;

 

Läste på Facebook att en av mina vänner där, en aningens vimsig tjej, hade målat vinröd läpp-penna kring ögonen istället för sin brunsvarta kajal. Fort gjort... eller? Ha, ha, antar hon gick omkring med en lite lätt rödgråten look?

Det fick mig att minnas då jag läste in några gymnasiekurser. Hade efter några veckor lärt känna några som läste samma ämnen. En av dem var en kvinna några år äldre än jag, alltid snyggt klädd, lite kappa, lite högklackat, lite fönad så där som en annan aldrig själv orkat fixa tidigt på morgonen. (som om jag någonsin kunnat gå i högklackat)

Vi stod i kön till morgonkaffet och småpratade. -"Äh, det känns lite sisådär idag", sa hon. -"Oj vad är det då", frågade jag förvånad. Så vänder hon sig helt om och tittar stint på mig, och då var det så tydligt att jag inte fattar hur jag kunnat missa det. -"Jag glömde sminka mitt ena öga imorse... känns sisådär".  Och mycket riktigt, ena ögat var så där tjusigt sminkat i nyanser, välfomat ögonbryn och långa svarta mascara-ögonfransar, men med det andra ögat tittade hon på mig med en trött och färglös blick. Plötsligt skrattade vi så hela kön började vända sig om lite lätt förskräckta.

 

Hon for inte hem och bättrade på "make-uppen", utan gick hela skoldagen "enögd" vilket visar att hon inte var så fåfäng som man kunnat tro. Och så fort våra blickar möttes gjorde hon ett lite missnöjt och ledset ansiktsuttryck och höjde på sina olikformade ögonbryn, och jag brast ut i frustande skratt varje gång.Tror aldrig jag skratttat så mycket under en dag... åtminstone inte en skoldag.

 

Så här efterhand började jag fundera. Hur hon bar sig åt då hon sminkade sig, vem tar ett öga i taget? Kanske alla utom jag?

 

 

Allt är inte svart eller vitt med tydliga gränser, så när något är rätt är allt annat är fel.

Vore kanske okomplicerat... däremot så tråååkigt.

 

Nä, ta istället och titta dig omkring och upptäck oändligt många färgnyanser. 

Se olika alternativ, få perspektiv. Krångligare? Möjligen.

Men livet blir vackrare och mer kuuuul!

 

 

 

Känn lugnet, känn friden! Nu är det jul!

I vårt fall har släkten kommit eller är på väg in från norr och söder.

Snön har fallit till den grad att är man inte nöjd med det här vita bildsköna vinterlandskapet så blir man aldrig nöjd. Njut nu, för plötsligt är helgen över, släkten har skingrats och man tänker -"Va, var det här allt, vad tiden gick fort??" Men än är vi inte där, för vi har precis klätt granen och nu ska här glöggas, slås in några paket och mumsas godis. Imorrn ska det ätas julbord och lekas julklappsleken, så har man tur så får man paket oavsett man varit snäll eller inte.

 

Och se, det blir jul även om man inte hann baka, tillaga, pynta och städa ALLT man tänkt, det blir det alltid. Om man nu inte orkar Ernst-pimpa sitt hem med hemmagjorda korvar, inlagda äpplen, tillverka nöt-bollar till domherrar eller baka pepparkaks och maräng-kreationer till granen, skit samma det mesta går att köpa på ICA eller COOP.

Saffransbröden kanske ser ut som gul rävlort och man hittar inte de fina röda grytlapparna... spelar ingen roll, för DET BLIR JUL ÄNDÅ!

Tror till och med att det blir jul fastän de klippt bort en del scener i "Kalle Ankas Jul" klockan tre... önskar faktiskt det kunde förnyas mycket mer än så, något nytt varje år skulle väl vara kul?

 

 

 

 

Jaha, återigen står jag nästan som handlingsförlamad inför det faktum att det är första advent, REDAN?! Mer jobbigt än kul innan jag kommit igång med de årliga förberedelserna. Men när det är färdigt är det mer kul än jobbigt. Nu låter det som att jag laddar upp inför värsta julstädningen, pyntningen och lussebaket. Inget kan vara mer fel. Jag behöver alltså "ladda" bara för att lyckas byta gardiner i köket och pillra upp ett par adventsstjärnor och en adventsljustake. Thats it! Inget hemmagjort pyssel, inga vackra kreationer av mossa, ljus, bär och blad, ingen införskaffning av saffran, bakchoklad eller mandelmassa, ingen knytt rosett, inget strykande av röda dukar, inga såpadoftande golvtiljor, inte ens en liten hemmakokt knäck så långt ögat når.

Ni hör väl? Slöaste människan söder om polcirkeln... eller säkert på båda sidor om den när jag tänker efter... 

 

Blev trots allt lite inspirerad att hitta julgardinerna, tycks minnas att de är vita med nån typ av rött mönster. Exakt, inte så otippade färgkombinationer i juletid. Anledningen att det känns lite roligare leta rätt på dem är att de kommer att matcha den superbilliga rödvita julmatta jag köpte idag till köket. Jag vet, ingen komplicerad färgmatchning, vittå´rött och rödå´vit. Mamma hjälpte mig att korta ner mattan med drygt 4 dm, och de nya stadkanterna blev mycket tjusigare än orginalet. Sedan bytte vi tyg till hallbänken och korgstolen, det kändes genast mer vintrigt ombonat. Vi kan väl låtsas att det var äkta gotlänskt fårskinn jag hittade för 149 kr/m, känns ju mer Ernst-gediget eller hur? Ha, ha, ha! Men då måste man också låtsas att gotländska får är VÄLDIGT långa så de går att köpa dem i löpmeter på rulle;

 

...eller " The return of the Wasps" som rubriken förstås skulle ha varit om jag höll mig till det amerikanska film-temat jag försökte mig på ifjol (länk här)
Nu var det ju inte på långa vägar så knepigt som det var då. Då hade vi ju ett större antal getingar främst i vardagsrummet och funderade en hel del var de kom ifrån. Det hela slutade lyckligt... ja inte för getingarna då, men för oss andra.

 

Den här gången var det inte inomhus, bara det känns betryggande. Men då jag gick runt och fotade i vårt trädgårdsland så råkade jag stöta till lådkanten precis då jag skulle föreviga årets två ynkliga små gurkor. Bara centimetrar från mina ben börjar det plötsligt surra intensivt, ett helt gäng rätt så irriterade gul/svarta SAIK-anhängare kom ut och kollade läget. De blev förevigade på bild... och strax efter det Radar-utrotade.

 

Herregud vad många som kikat in och även en hel del som slutligen gissat?! Blir ju hur glad som helst. Ingen gissade rätt däremot men jag förstår att det var nästan omöjligt, speciellt då inte fotografen själv kände igen motivet?
Det är alltså en del av bladet på en blomma som kallas "Husarknappar". Valde den för jag tyckte blomman var söt, men bladet var lite äckligt på nära håll. Att det liknade en slemmig fisk tyckte flera, men Carina Canin jag tror Arne har rätt, torsk är nog väldig ovanlig i Bottenviken. Ibland dyker den väl upp här lite stelt stirrig i en kyld fiskdisk, så helt omöjligt hade det ju inte varit. 

Hade gett rätt åt blad eller blomma,att kunna vilken sort känns som rejält överkurs. MEN Anonym gissade på kaktus, vilket blev riktigt nära jämfört med det andra alternativet som var utomjording. Grönsak känns också som det åtminstone hamnar på rätt sida om "djurriket" kontra "växtriket". Därför ger jag Anonym och Katarina ett generöst ½ rätt var tack vare de hyfsade botaniska kunskaperna;

 

 

Här kommer Bildgåta nr 3, tror det här blir mycket, MYCKET enklare. Och som tidigare, det går alldeles utmärkt vara anonym.

 

Blir ju hur glad som helst då så pass många gissade, och att besöksstapeln steg som en projektil i en annars rätt sommartrött blogg-statestik.
Alla ska hedras, även de som gissade fel ska ha en eloge för sitt engagemang, men en extra fanfar till de fantastiskt underfundiga och skarpögda personerna som faktiskt såg vad det var...mycket riktigt en CITRON!

Vinnarna är;

❀ Carina

 

 

Bildgåta 2. Lite knivigare kanske? Återigen, det går bra skippa fylla i E-post och blogg-adresser, döpa sig till Kalle Fidolin och gissa vilt. 

 

 

...att försöka vara positiv en sval, mulen semesterdag som denna. 

Igår i finvädret putsades det och tvättades på vår farstukvist. Ett antal brädor kapades och oljegrundades. Det var ju tur att vi passade på då, för idag är det endast 14 grader och blåser och nu fram på dagen har det börjat regna.

 

Men man ska inte hänga läpp för det. Gick omkring och fotade saker som gör mig glad trots survädret. Physalisen och squashen blommar, vi har fått några jordgubbar trots att jag grävde om hela landet bara för någon vecka sedan. Bullar är bakade, trappen är nyoljad och kisse är fet... ja, det finns en hel del som... om man anstränger sig kan kännas småkul... eller åtminstone lite o-tråkigt*... "Suck"

 

 

 

 

* Har här satt ett traditionellt norrländsk "o" framför ordet tråkigt. Är tveksam till att det är korrekt, låter en aning konstigt till och med i mina öron. Men det blev ett så bra positivt/negativt ord på en och samma gång att jag bestämde mig för att behålla det så.

Fick den här lilla, lilla boken med klokheter om lycka av min syster. Och även om den knappt är som en tändsticks-ask stor så rymmer den en hel del visdom...

 

 

 

 

Ett gammalt hederligt ordspråk. Låter det egoistiskt?  För visst ska man hjälpa och stötta varandra, speciellt om någon är olycklig? Absolut! Finnas där för att fixa praktiska saker, ge tips och råd eller bara lyssna. Den som behöver tröst och hjälp får känna sig sedd, uppskattad och stärkt och kan kanske lämna eländet bakom sig.

Men sen då, när man är på fötter igen? 

 

Jag tolkar ordspråket som att man själv ansvarar för sina tankar och sin inställning till det som sker. Att man medvetet väljer att se det positiva, de små roliga händelserna och fina sakerna i vardagen. Säga till sig själv, nu har jag nått hit, gud vad det blev bra, innan man rusar mot nästa mål. Det måste ju inte vara saker som att man själv byggt ett garage, sprungit Stockholm-maraton eller förhandlat fram fred. Man kanske skruvade ihop den sneda stolen, gick en liten promenad fast det kändes motigt, undvek att stiga på en skalbagge. Klappa dig själv på axeln ibland för att du är så bra! 

 

För mig betyder ordspråket också att den lycka som man smider på kan vara helt olika, en variant för varje smed. Jag kan tycka att andras smides-arbeten verkar konstiga och svåra förstå, men huvudsaken jag hittar min egen design, den jag tycker är vacker och funkar för mig. Det folk funnit som gör att de mår bra och förhoppningsvis blir lyckliga av kan ju inte andra lägga värderingar i? Även om vi har lust till det ibland.

 

. . .

 

"Men vad är lycka? Finns det ett svar på en sådan fråga?

Vad är lycka för just mig?" Funderar nog vidare...

 

Orginalbroderiet länk