Ibland funderar jag på hur man framstår på Facebook? Nu ska man inte grubbla för mycket, man ska väl kunna delge små bitar av sitt liv utan att analysera och rätta till hela tiden. Fast undermedvetet utelämnar och mixtrar man nog en del ändå?

För folk skriver ju oftast om sådant som man tycker är roligt, viktigt eller sånt man är stolt över, inte så mycket om det som är tråkigt ( jodå det finns de som visst brukar beklaga sig). Det vi ser och läser är nog sant men mer en utvald del av sanningen för det kan ibland kännas lite ensidigt.

 

Godkänn att man lätt kan få för sig att vissa personer verkar träna OAVBRUTET, andra äta HELA TIDEN, en del städar STÄNDIGT & JÄMT, några är väldigt insiktsfulla för de delger oss kloka ord och citat i PARTI & MINUT för att inte tala om alla de som bakar i MASSOR eller MYSER med de "bästaste" KONSTANT?

 

Samma sak kan man ju fundera om en blogg. Hur framstår man där?  Där anses det ju till och med fiffigt att hålla sig till ett tema, även om man inte bör vara för enkelspårig.

Flera bloggar handlar mest om yta, smink och kläder. En del är provocerande och elaka, medan andra är otroligt präktiga och duktiga. Många har den som en dagbok för att dela med sig av sin vardag, en del mer för att skriva av sig ilska och ledsamheter. Inget sätt är fel, men vissa är mer framgångsrika än andra.

 

Jag vill att min blogg ska utmana mig att  fundera och sedan formulera mig i text. 

Leta synonymer för att inte upprepa mig allt för mycket, ibland medför det att jag lärt mig ett nytt ord. Att vända och vrida på funderingar och åsikter kan innebära att jag ser saker tydligare eller på ett annat sätt. Det är SÅ roligt.

Jag vill lägga upp foton och illustrationer, för då ser jag en anledning att öppna upp photoshop som jag ju också tycker är kul, men ibland glömmer bort. 

När sedan någon besöker min blogg (tex mamma?) så får mitt bekräftelsebehov sitt, jag ser ju att någon kikat in, för att inte tala om när någon kommenterar. Under perioder har jag dåligt med tid att uppdatera, och ibland hittar jag ingen inspiration alls. Den blir faktiskt som en... den ÄR nog en hobby när jag tänker efter?!

 

Hur sann är den då min blogg? Jo, jag kan verka väldigt självutlämnande, men jag berättar inte allt. Jag har hemligheter och problem som nog måste bearbetas, helst kommas över innan jag skulle skriva om dem här. Alla mina foton är beskurna och retusherade på ett eller annat sätt. Jag kan ibland framstå som klok och förståndig, men jag lever inte alltid som jag lär. Jag kanske inte är 100 % ärlig, men rätt nära...