Snart ett nytt år
Ja nu drar det ihop sig igen, och i år... eller rättare sagt nästa år ska jag strunta i mitt gamla snällhetslöfte. Ska helt enkelt varken ta mig själv eller sånt som nyårslöften på för stort allvar. Nästa år får bli som det blir... eller tja, det blir det ju alltid i alla fall...
-Vadårå? Läs här...
Men vad gäller 2014 för Helena då, vad ska jag åtminstone tänka på?
Ska fortsätta träna cirka 3 gånger i veckan, för det mår jag bra av.
Försöka bli bättre på att uppmuntra och visa min uppskattning till de omkring mig.
Komma ihåg att glädjas åt det och de jag har i min närhet, för man varken kan eller får ta något eller någon för givet, plötsligt kan allt vara förändrat.
Hittade en liten passande dikt som lägger nivån på årets " nyårslöftande";
Nu är det jul igen...♪♫♪
Ja herregud...
...vad jag misslyckas med mitt nyårslöfte. Om och om igen dessutom.
Med risk för att vara tjatig ska jag berätta vilket det är, för har du hängt med här på min blogg så vet du dels vilket det är och att det är ett återkommande nyårslöfte då jag liksom aldrig når mitt mål. JAG VILL VARA SNÄLL! Jag vill, jag vill, jag... men det går förbanne mig inte.
Jag tror jag skiter i 2014 års löfte och förblir den gnälliga, ilskna kärring jag tydligen var född att vara.
När jag blir arg så knastrar det liksom lite i tinningarna och i pannbenet och då kommer "sanningarna" på löpande band. Då struntar jag i konsekvenser och säger det jag vill ha sagt. Vad som triggar mig? Något är orättvist, någon kommer ikläm, någon blir utnyttjad, rätt ska vara rätt, känner mig förorättad, det finns regler, gått och stört mig och plötligt får det vara nog.
Rakt och ärligt från hjärtat? Jodå, just det råder inga tvivel om!
Objektiv, tillmötesgående, trevlig, eventuellt en aningens snäll? Nope, inte ett dugg.
Problemet är att det känns så otroligt skönt att få vara en riktig bitch. Och de gånger det fungerar, förvånade ofta faktiskt, så känns det först tillfredställande men så småningom... så kommer funderingarna och frågorna.
-Hade jag rätt? -Var det dags att någon sa ifrån? -Borde folk vara tacksamma att de serverats informationen på ett fat?
Och i och för sig så blir svaret oftast "Ja". Men på frågorna;
-Hade jag kunnat säga det annorlunda? -Har jag sårat någon? -Kunde någon annat skött frågan och kanske gjort det bättre? -Hade jag vunnit på att vara en aning mer diplomatisk? Så blir svaret OCKSÅ nästan alltid "Ja".
Aaaah vad jag blir trött på mig själv...
Läs om "Nyårslöfte 2012" på den här länken.
Och om "Nyårslöfte 2013" på den här länken.
Jädrar så klok jag verkar vara eller hur? Men ack så lite jag kan leva upp till mina egna "visdomsord".
Återanvänder bilden av Hornehelena, jamen vafasen den passar ju fortfarande.
Den dag (om någonsin) jag kan placera dit en gloria, då gör jag det.
Men?!
Det känns som att den här vintern mest handlat om storm och isiga vägar. Krångligt då jag ska ut och promenera och dessutom onödigt farligt. Så jag bestämde mig för att investera i ett par broddar.
Det blev i mitt tycke rejäla och rätt så dyra sådana. Nåja, det visade sig finnas både bättre och ännu dyrare varianter men jag tyckte 120 kronor var mer än nog. Det var liksom en gummisula man slet och drog fast på skon full med metallpiggar för säker framfart.
Efter att ha testat dem i söndagsmorse var jag jättenöjd, inte en enda halkincident,. Men när jag sedan på kvällen skulle ut en sväng och hjälpa sonen bära ut reklam så stirrade jag förvånat på mina skor. De var båda UTAN broddar? Började skylla på en släng av senilitet och letade genom hela skoparken ute i förrådet om det var så att jag glömt vilka skor jag satt dem på.
Men icke, de var försvunna?!
Igår då det var +8 grader, regnade och blev än halkigare än innan så hade plötsligt den ena brodden tinat fram, mitt på tomten. Så idag gick jag ut med en brodd på vänster sko och ingen på höger i hopp om att under vägen stöta på den försvunna och spänna fast den. Jag måste sett lite lätt schizofren ut. Tveksamt försiktig och plötsligt säker och med gott självförtroende varannat steg liksom halvhaltade jag fram.
Redan efter ca 2 kilometer hade jag tappat den befintliga brodden 2 gånger, det fick mig att med förakt konstatera att den försvunna rackaren gott kunde ligga kvar någonstans i ett dike och ruttna, för de var verkligen värdelösa. Nä, jag vet gummi förmultnar inte så dessutom är jag numera en miljöbov.
Kan inte låta bli att småle åt tanken att jag under den där söndagspromenaden gått ut i en förödande spagat medan de nyinköpta broddarna låg kvar på tomten och en bit efter vägen. Vilken smärtsam överraskning!
En glasartad promenad häromveckan som föranledde mitt inköp Här.
Lyckligt...
Oj vilken jobbig helg det blev. Från att fira älsklingsgubbens födelsedag till att plötsligt leta liten kattkille. Hela lördagskvällen stack vi ut huvudet än på framsidan än på baksidan på kåken och ropade och hoppades se en liten frusen pälsboll. Det gicks igenom garage och förråd vi inte ens öppnat, utifall att. Under söndagen gick vi ut på promenad och lockade, lyssnade och nagelfor diken. Sedan blev det efterlysning bland grannarna.
Tack vare att alla omkring har allehanda djur så finns det förståelse över den panik man får då det älskade husdjuret är borta och det snöar och blir allt kallare. Ögon hölls öppna. Efter ett tips så ringde jag till polisen om en upphittad ung randig kattkille som enligt djurskyddets bild exakt liknade Morris Minor. Hur han hade kunnat bli funnen 1 ½ mil från oss förklarade jag med att han plötsligt skulle fått för sig att lifta in till stan. Men nej det var inte han, den kissen var varken chippad eller kastrerad, men en gullig polis även han kattägare var väldigt förstående och tröstande.
Med förra katten Ceasars försvinnande i bakhuvudet stirrade vi ut i vinter-mörkret och såg hur alla gamla kattspår och delar av vårat hopp försvann under fluffig snö. Temperaturen började sjunka ner mot -18 grader.
Oron och ovissheten som en blytung knut i magtrakten. Det är så utmattande att pendla mellan hopp och förtvivlan. Och nu pratar jag inte bara om vilsna katter. Jag tänker på alla de som inte är friska eller har sjukdom i sin närhet. En knöl som inte ska vara där, en smärta man inte tidigare känt, ett psyke som spökar eller ett hjärta som trilskas. Det är då allt ställs på sin spets, det är då de små problemen blir vad de förtjänar vara, endast futtiga bagateller.
Det är då man fattar att pengar, fina bilar och slät hud är helt oviktigt för allt handlar om att få vara frisk. Om att ha hälsan och varandra.
Till slut drygt två dygn efter det Morris gick ut genom ytterdörren fick vi veta att en randig väldigt social ungkatt hade dykt upp vid ett stall någon kilometer bort. Och när jag körde hem med Morris i bilen så grät jag, glad och tacksam över den hjälp vi fått, och överlycklig över den varma kattkroppen kurrandes i mitt knä.
Så vill jag alltid det ska sluta för alla... lyckligt...
Isprinsessan
När jag sovit mina timmar efter vaknatts-jobb så är det inte någon sockersöt Törnrosa som vaknar upp leende och tar en piruett upp ur sängen. Nä, jag brukar mer likna ett riktigt ruggigt träsktroll vars uppsyn inte uppmuntrar stiliga prinsar till något pussande om man säger så...
När jag öppnar mina ljusblå så där vid tvåsnåret på dagen så känner jag mig oftast missövd, hungrig men samtidigt lite illamående och har en rätt så plufsig känsla i kroppen. Några kilometers promenad brukar råda bot på det här tillståndet. Men idag så blev det lite väl spännande, jag kvicknade till ordentligt redan efter 100 meter då jag drattade omkull på den glashala vägen. Resten av rundan gick mest ut på att krampaktigt hålla mig på fötter. Började fundera om man inte med rätt utrusning lättast tagit sig fram som en isprinsessa på denna skridsko-is. Men egentligen så är nog broddar att föredra framför skridskor då det i min ålder knastrar betänkligt i lårbenshalsarna. Måste tänka mer praktiskt än graciöst, tyvärr.
Med alla skelettdelar intakta och utan några smärtsamma sträckningar kom trollet slutligen hem lite vaknare, piggare och en gnutta fräschare.
Vill nog gärna tro att jag under prommisen transformerades från sur orch till NÅGON form av vänare prinsessa???
Delarna till bilden, länkar här;
