En del tycker nyårslöften är larvigt och att det inte är troligare att lyckas med en förändring bara för att man passerar från ett datum till ett annat. Vissa blir provocerade av nyårslöften, troligtvis för att de flesta löften är så himla präktiga. Jag fattar att det inte finns något magiskt med tolvslaget på nyårsnatten, men åtminstone jag måste ha ett avstamp, ett mål, en ide. Så lika mycket som måndagar är "börja-tänka-på-vikten"-dagen, så är den 1/1 dagen på året då jag vill börja förändra de bitar jag inte är nöjd med hos mig själv. Dessa planer pajar oftast redan efter några dygn, ibland timmar, jag vet. Men när man misslyckats med att äta nyttig, hålla sig från ciggarna, läsa fler böcker, dricka eller svära mindre, motionera mera eller vad man nu lovat så måste man ju inte vänta till nästa nyår. Det måste ju få spricka, men så kan man komma igen? Inte ska man gå och vara besviken på sig själv utan ta nya tag, eller så VAR det ett skitlöfte och då skippar man det, svårare än så är det väl inte?

 

I mitt fall handlar det om att "vara snällare mot andra och mig själv", samma löfte som 2012 alltså. Det innebär inte att jag ska ta skit, niga och alltid svara "ja" med gullig och pipig prinsessröst. Nej, det betyder att jag ska försöka välja mina strider, de som jag fakiskt inte kan vinna eller behöver ta bör jag strunta i. Jag vill bli bättre på att släppa och gå vidare, inte älta det som av olika anledningar inte går reda ut, ändra eller förstå.

Jag vill lyssna mer på, berömma och uppmuntra mina vänner, familj och arbetskompisar i större utstäckning mot vad jag gör idag. Och slutligen börja viska vänligare saker till mig själv om mig själv, eller åtminstone inte mumla elaka....

Har insett att ju bättre jag själv mår desto trevligare är jag mot min omgivning.

 

Vara snäll?! Ja, för vissa är det ju inte.... SÅ lätt....