Nä, om svagt kaffe och en skitig ugn är det värsta som jag kan uppbringa är det nog ingen fara på taket, och när jag druckit en extra kopp (för att få i mig rätt koffeinmängd) så kickar nog den här fredagen igång och blir riktigt bra! 
Ha nu en trevlig, härlig, avslappnad... och få se...

jo, rolig och helst solig helg du med!

Jag gillar spel, data- och TV- och numera också lite mobil-spel. När pojkarna var små så spelade vi mycket tillsammans. Det har varit krokodiler som samlade diamanter, myror som plockade korn och sedan även bilspel, krigspel, och en hel del karatespel. Jag har varit en Priest i Word of Warcraft som viftade förvirrat på en stav och sista åren spelat mest Sims och SimCity tills datorn havererade. Min reservdator orkar inte med så mycket utan pustar rejält då jag startar något tyngre än något ur officepaketet, så nu har jag abstinens.

 

Men hur hinner du sitta och hänga framför datorn kanske ni undrar? Ja dels tog jag mig tid förr då sönerna ville spela tillsammans med mig, både för att jag faktiskt tyckte det var kul och sedan satte jag mig in i vad de höll på med, kunde diskutera framgångar, lösningar och nya levlar. Sedan kan jag lätt skippa en hel del slötittande på TV för att kunna slö-klicka framför datorn istället. Och slutligen så har jag de sista åren jobbat vaken-natt där man har tre andra som sover och det som får skramla som mest är att tömma en diskmaskin, jag BEHÖVER sitta och fördriva tiden med något annat än repriser på Mcgyvor eller Night Rider med Hasselhoff där vid 2-3 på natten.

 

Men som sagt nu kan jag inte ens testa mitt nyinköpta SimCity 5 för hela gammel-reservdatorn fryser till is. Det är inte tvärlätt eller billigt att hitta en laptop som orkar det jag vill installera så jag har tyvärr inte kommit till skott att införskaffa någon ny än.

 

Så vad gör jag numera under vargtimmarna på mitt jobb? Jo, jag skriver bl.a blogginlägg, plitar oftast ihop några icke så välformulerade eller genomtänkta rader någon gång under småtimmarna. Med andra ord ett trött, svamligt och ointressant nattpassinlägg i veckan, såsom det här faktiskt.

 

Men nu har jag nyligen startat upp FarmVille 2 via facebook för att roa mig med då ögonen börjar gå i kors. Och det håller på att göra mig galen, jag har alltid en brädrackare som fattas och svältande små djur som vill ha nappflaskor. Jag misstänker att jag inte förstår presentskickar-systemet och hur man hjälper andra så antagligen har jag snart förlorat mina få "grannar" och "vänner". Sorry, om du läser detta och tillhör de som brukar skicka mig en färgburk eller ett ekorrbo och kanske inte får något tillbaka. Och så irriterande att man ALDRIG bara kan samla mynt och köpa något i det här spelet. Nej man måste dessutom plantera några aprikosträd på en markplätt där det redan är trångt intill bristninggränsen, skörda något som tar 24 timmar att odla eller fråga om hjälp av någon likasinnad stackare med liknande problem. Jobbigt!!!

 

I-landsproblem? Skojar ni? Sådana här larviga bekymmer når inte ens upp dit. Det är ju så löjligt och jag skäms att jag ens har skrivit om det! Men så här 5 på morgonkvisten så tappar allt sina rätta propotioner då inget blir färdigbyggt på grund av materialbrist och ekorrhelvettet dessutom ska ha specialfoder...

Augusti har vädermässigt varit helt underbar!!! Åtminstone kan jag väl säga här i Västerbotten... eller just vid kusten i alla fall... ja, kring Skellefteå och Yttervik om inte annat. Resten av vårt avlånga land har jag faktiskt ingen aning om? 

Vi njuter av en fantastisk sensommar och kan tacksamt hinka i oss massor av energi inför den långa mörka vintern.

 

Igår lördag hade vi ytterligare en skön, varm och solig dag och jag passade på att prova fota med macro-objektivet. Rudbeckian eller Solhatten som den också kallas blommar först nu i augusti och den var mycket livligt uppvaktad av ett gäng steklar.

Jag kallade bilderna lite avundsjukt för omsvärmad och eftertraktad...

 

 

   

...är man ju inte heller. Eller om du inte kan något alls om trädgårdbestyr kanske jag kan lura i dig att jag är enormt skicklig på att odla gigantisk squasch? Men om du har en liiiten en aning om just squasch-odling,kanske köpt någon eller sett en på affären, så vet du att man inte ska låta dem växa till en grotesk grön hulk.

Nej, man ska vakta på dem och plocka dem just då de passerat en gurka i storlek. Och jag menar verkligen VAKTA på dem för de småväxer lite i smyg och så PLÖTSLIGT när man vänder ryggen till så har de dragit iväg. De har då blivit något som förutom sin överdrivet stora form är lite träiga och har ett skal som man nästan får såga sig genom.

 

Fotade de två senaste mästerverken och la ett normalstort äpple bredvid för nån typ av propotionskänsla. Har alltså nu i mitten av augusti nedkommit med de här två telingarna, den större väger sina stadiga 4788 gram, och den mindre bara 2098 gram.

Naaaaaw, fina va?!

 

 

 

I lördags gick (den tyvärr icke årliga) byns cykelfest av stapeln. Ett utmärkt tillfälle att träffa de som flyttat in senaste åren, men även de som bott här i evinnerliga tider men som man inte springer ihop med titt som tätt.

 

Om någon inte vet hur en sådan här tillställning fungerar så ska jag försöka att på ett glasklart och kortfattat sätt beskriva det få se hur det går;

Någon eldsjäl skickar en inbjudan. Man anmäler sig. Det ultimata antalet anmälda bör kunna delas med tre. Man får ett brev där man får veta vilken del av menyn man ska stå för, och ett kuvert som inte får öppnas förrän en viss tid. Så några tilldelas förrätt där man i ett på slagen tid river upp brevet och får veta alla ska vidare till middag och sedan efter maten ett nytt brev där man får veta var efterätten ska inmundigas. Alla cyklar åt olika håll och man har umgåtts med sex olika par då det är dax att förenas i vårt fall vår fina byagård. Genialisk ide eller hur? Och krånglig sammanfattning va?

 

Vi hade förrätten vilket ju inte är så dumt då man gjort bort sin del och sedan får cykla vidare och äta sig genom två hus. Och solen dök upp efter regn, inte heller så dumt. Jag jobbade men hann hem och hjälpa till med matlagningen och dukningen, skönt. Tyvärr så såg det vi lagt upp på assietten som en trafikolycka. Den franska ostpajen höll inte riktigt ihop då den inte hunnit kallna och romröran flöt ut som en... tja röra. Smakade väl som det skulle men man äter ju med ögonen också. Men Shit happens.

 

Vi cyklade sedan enligt instruktionen ett antal kilometer uppför backar i värmen (puh) till ett par för att äta en fantastiskt god grillad öring och hembakt ljusungsbröd. Där mötte vi ytterligare nyinflyttade som verkade otroligt unga, i och för sig kanske i samma ålder som vi var då vi köpte hus för dryga 20 år sedan., men ändå?  Vi fick också möta byns antagligen största men också mysigaste katt.

Så nytt hus och efterätt, en härlig avslutning i tre delar. Hemmagjord glass, lemoncurd/maräng i ett glas och körsbärspaj. Det fick vi avnjuta i en jättestor magnefik nybyggd, inte riktigt färdig, inglasad altan.

Sedan möttes vi då som sagt alla upp vid dryga tiotiden på kvällen. Där fanns ännu fler "ungdomar" som trots att de tydligen hade hunnit få ett och till och med två barn såg ut som de just gått ut skolan...  Hur jävla gammal håller man på att vara egentligen?! Men det var minst lika många av vår sort, "de en aningen ålderstigna" och det var vi som höll ut längst (har ju varken barnvakt eler vaknätter att ta hänsyn till).

Var hemma vid tvåtiden mätt och nöjd efter en heltrevlig kväll.

 

Ja i sommar blev det inte så mycket läst. Backmans debutbok om Owe läste jag innan jag gick på semester och sedan skulle det dröja 3 veckor av ledighet innan det blev några fler. Som vanligt så läser jag något hittat i en reakorg på ICA, plockat från bokhandelns tio i topp hylla och så något lånat.

 

 

En man som heter Owe/  Fredrik Backman

Som sagt en debutroman, lovar gott för framtiden. En härlig och rolig bok där man kan får fundera, skratta och gråta en gnutta. Man kan nog säga att det är en variant av en feelgood-bok. Boken är lättläst, mycket underhållande och igenkänningsfaktorn är hög.

Det handlar om Owe som bor i ett radhusområde. Han är en man som "inte går omkring och flinar jämt", kör SAAB och är inte förtjust i katter, ja inte så mycket annat heller för den delen. Han förstår sig inte riktigt på folk och irriterar sig på felparkerade bilar, nä huvudsaken är att man har ordentliga verktyg i sitt förråd, och just nu verkar de komma till hands då en rejäl krok ska fästas i rumstaket. En familj flyttar in i området och tack vare deras enträgna försök att komma bakom den surmulna trubbiga ytan så börjar man ana en man med en sorglig historia och ett stort hjärta.

Det är P3 Christer som skrivit den här boken, också en debut. Hör liksom hans mysiga radioröst berätta om 12-årige Kalle. Tack vare att Kalles skabbiga nymfparakits frön hamnar i en blomkruka upptäcker han till sin förvåning hur lätt det är att odla cannabis. Historien snurrar därefter allt fortare, allt tokigare och faktiskt riktigt underhållande. Känns som en bok som kan läsas av tonåringen likväl som hans föräldrar.

En incident med en blå pall, sexdebut, tripp till Holland, möte med kriminella, prostutierade som liknar morsan, ett eventuellt dråp, definitivt ett par mord...tja med lillebror Björn och farsan upplever Kalle en hel del på mycket på kort tid. Mycket mysig, smågalen, otrolig och rolig bok.

Återigen möter man Rebecka Martinsson, kammaråklagare som flytt en utstakad karriär i storstaden och flyttat hem till en by utanför Kiruna. Hon har sin kärlek på distans, men tyr sig gärna till den brännskadade trygge polisen Krister. 

En människohand hittas i magen på en björn, den visar sig tillhöra en man vars släktingar haft en tendens att dö på spektakulära sätt. Så dör ytterligare en släkting, en liten pojke är försvunnen. Var finns sambandet? Om man är här uppifrån norr känns det bekant med de speciella banden till hundarna, klimatet och de lite kärva personligheterna. Det här är den femte boken med Rebecka som Åsa skrivit och jag har läst alla. Blev en trevlig återträff.   

Det är Medeltidsvecka i Visby. Under dagarna fylls gatorna med medeltidsklädda människor, gycklare,  och riddare. Men på nätterna spelas ett hemligt välressigerat lajv-skådespel upp där "Atsur" och den unga "Dorotea" spelar huvudrollen.

Men så försvinner Malva som gestaltar den vackra jungfrun. Kriminalinspektör Maria Wern träffar den 16 åriga flickans oroliga pappa som anmält henne försvunnen. Werns son Emil vet mer än han vill berätta. Så dyker det upp en död kvinna på en strand, och det verkar som flera skulle önska henne död bland annat både Malva och hennes pappa.

Björn är förutom författare till ett helt gäng böcker också tennisorakel och den som tillsammans med Oldsberg ledde frågeprogrammet "På spåret". Här hör jag också författaren som berättarröst. Det speciella språket och berättarstilen är exakt som Björn pratar. Tyvärr blir det inte bara hans kommisarie Sten Wall som uttrycker så där småfinurligt gammeldags utan även ibland andra karaktärer vilket gör att man ibland blir full i skratt. Några exempel på Björns sätt att skriva  ;

"Av ett slags bisarr pietet...", "... långälskat med förhäxad instensitet", "...hans puerila och aggressiva beteende...", "...en formidabel succe". Gulligt om än nästan obegripligt?

Skarprättaren handlar om hur pensionerade Jack Gunnarsson blir helt uppslukad av sin släktforskning, bland annat om hur en släkting blev avrättad. Han letar upp stadens galgbacke, och plötsligt så börjar människor i nutid bli dödade... 

Nu när Kallentoft använt de fyra årstiderna plus ett bonus som tema så är det de fyra elementen som han satsar på alltså vatten, luft, eld och jord.

I de här böckerna träffar man kriminalinspektör Malin Fors som har ett enormt stökigt privatliv. Återigen talar de döda, men i mer lagom mängd än i de sista böckerna. Malin styrs av de inre rösterna, men även det är mer dämpat nu. Vilket är bra.

En snickare hittar en man och en kvinna döda i en jacuzzi. Deras lilla dotter är försvunnen. En otäck historia om illegala adoptioner, mycket pengar, fattigdom, skuld och smutsiga affärer, saker börjar nästlas upp.

 

Ja då har de här intensiva dagarna passerat. Jag har namnsdag den 31 juli, firar bröllopsdag 1 augusti, födelsedag OCH namnsdag 2 augusti. PUH! Man kan ju bli ju helt slut för mindre. Lägg dessutom till två nätter med njursten-smärtor och på tok för många diklofenak plus jobbat mitt första pass efter semestern mitt i detta så kan man lugnt säga att jag kan behöva pusta ut.

Men nöjd och glad är jag. Gruset passerade och jag struntade i att sitta på akuten i på tok för många långa timmar, det fanns de som tyckte att snurrandet i sängen och kräkningarna indikerade att en sjukhusvistelse var nödvändig men jag ignorerade det.

Jag kom tillbaka till ett jobb där sommaren bevisligen varit riktigt lugn och trevlig, kanske för att jag varit frånvarande i en månad vad vet jag? Eller näääh?

Vi kunde fira födelsedagen med lunch och tårta i vår nya inglasning och jag fick flera fina presenter. Blommor i en stor kruka, rosor i min favoritfärg, kantareller, godis, pengar, pappas gamla verktygslåda, hörlurar till mobilen och mitt macro som jag fick i förväg... ja en hel del annat också.

På kvällen gick jag och älsklingsgubben ut och åt, vi firade bröllopsdagen sådär lite i efterhand, och efter en trerätters med gott dricka till så somnade jag sekunden innan huvudet nådde kudden. Kan bero på att jag inte sovit gott eller ätit ordentligt på två dygn... fast maken påstår att det inte var så stor skillnad, jag brukar somna väldigt fort, ibland innan jag nått sängen (snarkandes i soffan) och okey jag ger honom väl rätt i det.

Imorse gjorde vi en långpromenad genom Skellefteå innan frukost och färd hemåt. Helt underbart fin lördag med sol, sönerna som gjort lite nytta hos mamma (deras mormor) och slutligen en god middag som hon och lillasyster fixade. Man kan inte ha det bättre! Så njurar håll er i schack inatt. Tvi, tvi, tvi!*