Ja i sommar blev det inte så mycket läst. Backmans debutbok om Owe läste jag innan jag gick på semester och sedan skulle det dröja 3 veckor av ledighet innan det blev några fler. Som vanligt så läser jag något hittat i en reakorg på ICA, plockat från bokhandelns tio i topp hylla och så något lånat.

 

 

En man som heter Owe/  Fredrik Backman

Som sagt en debutroman, lovar gott för framtiden. En härlig och rolig bok där man kan får fundera, skratta och gråta en gnutta. Man kan nog säga att det är en variant av en feelgood-bok. Boken är lättläst, mycket underhållande och igenkänningsfaktorn är hög.

Det handlar om Owe som bor i ett radhusområde. Han är en man som "inte går omkring och flinar jämt", kör SAAB och är inte förtjust i katter, ja inte så mycket annat heller för den delen. Han förstår sig inte riktigt på folk och irriterar sig på felparkerade bilar, nä huvudsaken är att man har ordentliga verktyg i sitt förråd, och just nu verkar de komma till hands då en rejäl krok ska fästas i rumstaket. En familj flyttar in i området och tack vare deras enträgna försök att komma bakom den surmulna trubbiga ytan så börjar man ana en man med en sorglig historia och ett stort hjärta.

Det är P3 Christer som skrivit den här boken, också en debut. Hör liksom hans mysiga radioröst berätta om 12-årige Kalle. Tack vare att Kalles skabbiga nymfparakits frön hamnar i en blomkruka upptäcker han till sin förvåning hur lätt det är att odla cannabis. Historien snurrar därefter allt fortare, allt tokigare och faktiskt riktigt underhållande. Känns som en bok som kan läsas av tonåringen likväl som hans föräldrar.

En incident med en blå pall, sexdebut, tripp till Holland, möte med kriminella, prostutierade som liknar morsan, ett eventuellt dråp, definitivt ett par mord...tja med lillebror Björn och farsan upplever Kalle en hel del på mycket på kort tid. Mycket mysig, smågalen, otrolig och rolig bok.

Återigen möter man Rebecka Martinsson, kammaråklagare som flytt en utstakad karriär i storstaden och flyttat hem till en by utanför Kiruna. Hon har sin kärlek på distans, men tyr sig gärna till den brännskadade trygge polisen Krister. 

En människohand hittas i magen på en björn, den visar sig tillhöra en man vars släktingar haft en tendens att dö på spektakulära sätt. Så dör ytterligare en släkting, en liten pojke är försvunnen. Var finns sambandet? Om man är här uppifrån norr känns det bekant med de speciella banden till hundarna, klimatet och de lite kärva personligheterna. Det här är den femte boken med Rebecka som Åsa skrivit och jag har läst alla. Blev en trevlig återträff.   

Det är Medeltidsvecka i Visby. Under dagarna fylls gatorna med medeltidsklädda människor, gycklare,  och riddare. Men på nätterna spelas ett hemligt välressigerat lajv-skådespel upp där "Atsur" och den unga "Dorotea" spelar huvudrollen.

Men så försvinner Malva som gestaltar den vackra jungfrun. Kriminalinspektör Maria Wern träffar den 16 åriga flickans oroliga pappa som anmält henne försvunnen. Werns son Emil vet mer än han vill berätta. Så dyker det upp en död kvinna på en strand, och det verkar som flera skulle önska henne död bland annat både Malva och hennes pappa.

Björn är förutom författare till ett helt gäng böcker också tennisorakel och den som tillsammans med Oldsberg ledde frågeprogrammet "På spåret". Här hör jag också författaren som berättarröst. Det speciella språket och berättarstilen är exakt som Björn pratar. Tyvärr blir det inte bara hans kommisarie Sten Wall som uttrycker så där småfinurligt gammeldags utan även ibland andra karaktärer vilket gör att man ibland blir full i skratt. Några exempel på Björns sätt att skriva  ;

"Av ett slags bisarr pietet...", "... långälskat med förhäxad instensitet", "...hans puerila och aggressiva beteende...", "...en formidabel succe". Gulligt om än nästan obegripligt?

Skarprättaren handlar om hur pensionerade Jack Gunnarsson blir helt uppslukad av sin släktforskning, bland annat om hur en släkting blev avrättad. Han letar upp stadens galgbacke, och plötsligt så börjar människor i nutid bli dödade... 

Nu när Kallentoft använt de fyra årstiderna plus ett bonus som tema så är det de fyra elementen som han satsar på alltså vatten, luft, eld och jord.

I de här böckerna träffar man kriminalinspektör Malin Fors som har ett enormt stökigt privatliv. Återigen talar de döda, men i mer lagom mängd än i de sista böckerna. Malin styrs av de inre rösterna, men även det är mer dämpat nu. Vilket är bra.

En snickare hittar en man och en kvinna döda i en jacuzzi. Deras lilla dotter är försvunnen. En otäck historia om illegala adoptioner, mycket pengar, fattigdom, skuld och smutsiga affärer, saker börjar nästlas upp.