... getingarnas nederlag. En ganska trist historia ur deras perspektiv. Drottningen började tappa stinget (ordvits), ”Bystedt vardagsrum" visade sig vara rena dödsfällan, och så män i mundering som plockar ner deras vackra melonliknande bo/hem och bär bort det i en säck... 2011 blev ingen höjdarsommar med andra ord, minnet kommer alltid att sitta som en tagg (ordvits) i deras hjärtan. Torsdagen den 25/8 tog getinghistorien slut... Var inte hemma men jag kan tänka mig hur ett par coola män i svart kostym, solglasögon och ett mystiskt vapen tog sig an uppgiften, föreställer mig hur Anticimex likt "Men in Black" dök upp i en svart bil, sanerade vinden och stack (ordvits, igen) hemmåt mot Piteå. Inte för att "Agent J" och "Agent K" bor i Piteå, men åt det hållet tror jag bestämt... jag menar jorden är rund.

För övrigt har jag hamnat på en Bloggtrafik-sida, om nån observerat ökningen av antalet kommentarer här på min blogg. Eller hamnat och hamnat, jag har ju aktivt skrivit in mitt namn och adress. Det går ut på att besöka sidor, få poäng och garanterade sidvisningar. Sedan ska jag kommentera deras blogg, det är en oskriven regel som man inte får slarva med. Att bara svara på sin egen blogg är inte god bloggkutym som jag förstått, så jag svarar på båda ställena för säkerhets skull. Inom en mycket snar framtid har alla mina poäng förverkats och mina besökstaplar trillar ner på en mer normal nivå i mina mått mätt. Men att få kommentarer är ju alltid kul, även om jag misstänker att de flesta faktiskt inte ens ögnat igenom första raden på mina inlägg. Hursomhelst gillar jag att någon skriver ett par ord ibland, så gör gärna det...

Foto;
Borde ju varit en getingbild, kanske det bara är jag, men tycker det känns trevligare att visa ett foto av en levande humla än drivor med döda getingar?
Blomman som humlan knatar omkring på heter "Senecio doria" på latin. Vet inte om jag vill berätta vad den heter på vanlig hederlig svenska... vad jag har på tomten till allmän beskådan... hrm*... mummel... okey, den heter "Jättestånds". Och den står några meter från "Jätteslide" på tomten, ja vad ska man säga? Carl von Linné delade in växter och sexualiserade dem, ståndare och pistiller ni vet, men här gick han väl överstyr?


  

Äntligen är den här, Amiralfjärilen! Den har ägnat flera timmar åt att förse sig med allehanda gott, eftersom vi tillhandahåller ett smörgåsbord av blommor som verkade passa just honom/henne i vårt stenparti.

Amiral (Vanessa atalanta) är en art i familjen praktfjärilar. Den är svart med ett rödorangefärgat tvärband och vita fläckar på framvingens spets samt rödorange bakvingekant. Vingspannet är 53-63 mm.
Amiralen förekommer I hela Europa bort till Uralbergen, och i hela Nordamerika. Bestånd har införts på Hawaii och Nya Zeeland.

Varje vår migrerar ett stort antal individer från medelhavsområdet till bland annat Sverige där de parar sig och lägger gröna, ovala ägg på brännässlor, företrädesvis i något skuggigt läge. Larverna kan vara gröngrå eller svartbruna, men med svart huvud. Fjärilarna kläcks i juli–augusti. Amiralen övervintrar som vuxen, men i Sverige misslyckas detta vanligen.  /Wikipedia

Har inte hunnit smälta alla intryck från snabbvisiten till huvudstaden. Så här kommer en liten beskrivning av trippen men förhoppningsvis kommer en mer detaljerad berättelse med någon typ av eftertanke i ett senare inlägg;
Först Sundsvall, shopping, mat, vin och aftonpromenad i en vacker sommarstad, stora härliga rum på First Hotell med vardagsrum, två TV-apparater och bastu. Vidare till svägerskan med sin trevliga familj i Barkarby, god mat, galet men roligt sällskapsspelande, kex, ost och vin och övernattning.
Nästa dag in till centrum och checka in på Birger Jarl hotell. Mötte upp min käre bror med lika kära fru. Bio, Harry Potter, (en son blir risig) middag på Texas Longhorn, efterrätt och gott att dricka på Kungsholmen. Nästa dag Djurgården, Rosendahlsträdgård och återigen middag på Texas Longhorn (son pigg, sugen på grillat) godisätande och film på Kungsholmen, sedan hem till hotellet. Sista dagen en snabbvisit på Barkarby Outlet och så styrdes kosan hemåt.
Väl hemma sov jag nöjd som en klubbad, snarkande säl hela natten i min egen underbara säng. Gubbstackarn har försökt rulla runt sälen tillika hustrun upprepade gånger bara för att konstatera att vissa nätter snarkar hans äkta hälft oavsett åt vilket håll hon än ligger...

Mina ögon
Jag har tyvärr varit rätt så trött i huvudet på grund av mitt dubbelseende. Nya intryck och mycket att se, informationsskyltar och neonljus blir för mycket för mina nyopererade ögon. Detta problem ska vara väck inom några dagar till om jag ska tro läkaren som orsakat mitt dubbelseendet i all välmening. Ringde honom nämligen idag på systerysters mycket bestämda inrådan.
Jag valde en del av en bild taget i Sundsvall för att visa hur jag ser på omvärlden. Allt är dubbelt men eftersom det främst är skyltar, mörkt mot ljust och klara lampor som blir uppenbart konstiga för mig så valde jag visa där man ser "fordon förbjudet"-skylten. Först hur jag borde se och sedan hur jag ser;




Foto
Hade tyvärr inte med nya fina braiga objektivet på vår utflykt på söndagen, men det fick gå ändå.
En Stockholmsfjäril som vägrade visa upp sina vingar i Barkarby/ Stockholm.
En Stocholmshumla som knatade runt på en Stockholmsblomma i Rosendals trädgård där vi även intog lite Stockholmfika.
En Stockholmslilja i Bystedts trädgård även den i Barkarby/Stockholm.

Ibland imponerar jag faktiskt på mig själv! Jag har lyckats sätta en egen bakgrund på bloggen. Jag googlade "tapeter mönster" och hittade en bild som såg ut som en mörk brädvägg. Sedan fixade jag till kanterna och höjden i Photoshop så att när bilden upprepar sig om och om igen i bakgrunden så syns inga kanter, färgförändringar och "brädorna" blir lika breda. Sedan har jag en testblogg "stensturestekare" där jag testar grejer i koden. När jag lyckats sätta bakgrunden hos "sture" så var det bara kopiera och klistra koden i stilmallen på den här bloggen. Lite osäker om den passar till headern, men nu när jag kommit på hur jag gör kan jag ju byta om jag känner för det, bara jag får mönstret att stämma så. *Nöjd* 

Sedan har jag tagit steget att beställa tid för ögonoperation. Det är jag också rätt stolt över! Har haft glasögon sedan jag var 9 år, men hade nog behövt dem tidigare. Minns hur jag stod och stirrade på stjärnhimlen, för stjärnor hade jag aldrig sett förut. Bladverk på björkar och andra små detaljer var också en upplevelse att upptäcka. Idag ser jag knappt tavlan hos optikern utan brillor, det är faktiskt sant! "Närsynta Bofinken Knut" ser som en falk jämfört med mig. Dessutom har jag fått "långa armar"-syndromet som man kan få vid en viss ålder. När jag läser tar jag av mig glasögonen för jag ser ju glasklart 10 cm framför höger öga och 15 framför vänster, vilket innebär att jag ser med ett öga i taget. Tänk er hur det ser ut på affären vid konservburkarna, då jag kniper med ett öga och stavar mig fram till k-o-k-o-s-m-j-ö-l-k med burken vid nästippen?! Var har hon den vita käppen liksom?
Kontaktlinser gör att jag ser otroligt bra, de nyaste har en tyngd som gör att de sitter rätt väg och mitt brytningsfel som jag också lyckats få via genpoolen, Tack Herre (*ironisk) blir tillrättalagt. Men då kan jag inte se menyer, läsa instruktioner eller trä en nål (som om jag skulle vara i behov av att sy helt plötsligt). Jag kan ju inte skjuta upp linserna under ögonlocken, som jag kan skjuta upp glasögonen i pannan. Jobbigt!

Nä, nu har jag bestämt mig och har fått tid om en vecka. Jag byter ut linserna och kommer förhoppningsvis se bra både på långt och nära håll efter det. Det kommer väl att kosta som nästan 1½ utlandsresa för hela familjen, men vad spelar det för roll då man baaaadar i pengar (*ironisk igen). Hursomhelst kommer jag nog att berätta lite om operationen när det är gjort, hur det var och vad jag ser, om jag kan famla mig fram till datorn. Spännande och kul.

Här ett litet urval av testbilder jag springer omkring och fotar:

... finns det blommor som har börjat slå ut. Äntligen, för jag vill fota dem! I och för sig är väl all blomning lite tidig eftersom vi haft en väldigt varm juni månad här i Västerbotten. Syrenen slog ut 2 veckor innan midsommar då det brukar vara dags och jag har ätit egenodlade jordgubbar i mitt orensade vildvuxna jordgubbsland, och just det är nog en månad tidigare än vanligt.
Nu i afton är det mulet och har regnat lite så jag passade på att ta några bilder på mina blommor. Tre typer av liljor hamnade framför linsen. Namnet på dem? Glöm det, så avancerat blir det inte… eller förresten, den rosa heter Kroll-Lilja om jag inte minns fel?

Synd att det inte går att göra verkligheten rättvisa, för de är så otroligt vackra för ögat. Jag älskar att gå runt och njuta av dem! Eller kanske man kan göra dem rättvisa om man är riktigt skicklig, har rätt ljus och fiffiga inställningar på kameran... men jag har gjort så gott jag kan.
Fler foton kommer att läggas in på bloggen, se det som ett hot eller löfte.

Lyckades ta ett foto då min son inte gör sig till för en gång skull. Bilden i förra inlägget ser han ju lite grym ut. Men så här ser han oftast ut...glad...Solsken!
Och som sagt, kvällssol ger varma härliga färger, drog upp ljuset en aning i Photoshop så att han inte skulle vara helt orange i ansiktet. Ville inte ni skulle tro att han ätit kopiösa mängder morötter, eller att jag vänstrat med en indian. Vadå är inte indianer orangea? Joho, det är dom visst, läs Tintin när han hittar en isolerad Inkastam i boken "Solens tempel", om man ska tro Hergé.

Bildgåtans svar var BÄRFIS (Pentatomida), den kan utsöndra en otrevlig doft om den känner sig hotad, därav har den fått namnet.
Hade nöjt mig med svaret skalbagge som jag mitt nöt döpt bilden till och lagt upp som länk på FB. Men tyvärr räknas inte att man kunde läsa "skalbaggen_152505723.jpg" innantill i adressfältet som rätt svar lillebror ;)

När jag häromdagen skulle ta bort den här maskrosen som stack upp ur en jordgubbsplanta såg jag dem...två bärfisar "making love" i värsta dunbolstret. Innan kameran var på plats hade de tydligen beslutat att helst inte fångas på bild i den prekära situationen. Man kan ana den mer blyge bärfisen (tjejen?) gömmer sig kvar inne i maskrosen om man tittar efter, medan den andre (killen?) utan skrupler stoltserar omkring framför kameralinsen.
Kommer ta en paus i bildgåte-serien men kommer leva länge på gissningen pytonorm med blond kalufs...Ha, ha ja, vad ska man säga, fantasin är det då inget fel på.

Ber om ursäkt för de närbilder på diverse insekter som jag nu lagt in på bloggen. Jag vet att jag sagt att jag skulle minska på dem för att de är så trista, men med tanke på hur jobbigt  det var att komma ikapp krypen så känner jag att det är befogat att visa upp dem i alla fall, anstängningen gjorde mig berättigad. Passade nämligen på att ta ut kameran när jag skulle rensa ogräs kring häcken. Så fort nåt surrande passerade tog jag långkliv för att hinna ifatt, det var riktigt svårt att springa omkring med gubbens storstövlar i storlek 44 bland nässlorna, och inte blev det mycket till ogräsrensning heller.

Trodde humlor var loja och sega med tanke på hur trött de surrar och liksom dunsar omkring, men där hade jag fel! Humlor är skitstressade, sitter i en bråkdel av en sekund, flyttar än hit än dit, lättar och flyger vidare. Stackare, magsåret kan inte vara långt bort. Om jag bara kunde uppmuntra dem att ta det lite lugnt, slappna av och SITTA STILL, så jag hann fixa skärpan. Getingar visade sig också vara rätt så jäktade, men det förvånade mig inte lika mycket, de verkar ju mer målinriktade... likt "rovdjur" som en god vän och getingfobiker skulle säga..."äckliga köttätare"... kallar hon dem också. Hade nog haft användning av henne som geting-detektor, hon påstår sig till och med höra dem knapra sig in via väggarna på natten...börjar vara dags boka tid hos en hypnotisör eller farbror doktorn som skriver ut små piller, kanske?

Svårigheterna jag stötte på gjorde att detaljer som bra ljus och intressanta vinklar blev ett andrahandsproblem. Tog massor av mer eller mindre suddiga bilder bland vinbärsbuskarna dit de flesta insekter sökte sig. Att lyckas ta tre någorlunda bilder varav ingen är på en humla i jättestövlar var en större bedrift än vad jag själv kunnat ana. Vad skriver jag? Humla i jättestövlar? Lyckas jag fånga en sådan på bild ska jag skicka resultatet till National Geografic direkt. Nä, det blev som vanligt ett syftningsfel, drabbas ofta av dem, men den här var så kul att jag är tvungen låta det vara kvar. Det känns som en roligare bild att ha på näthinnan än mig kutandes i jättestövlar efter en bildskygg humla med en kamera i högsta hugg. Se där nu hände det igen...nu gav jag en kamera till den stövelförsedda humlan?!   

Nåja, vi lägger mina brister i det skrivande ordet åt sidan och hyllar spontant alla professionella naturfotografer istället. Tänk dig ligga nergrottad i den nedre faunan i Bolivias regnskog med kackerlackor och skorpioner innanför skjortkragen, timme efter timme väntande på det rätta ljuset, hoppandes på att en klarblå supergiftig groda knallar förbi kameralinsen... lite större och farligare utmaning än en vresig humla med behov av Losec mot stressmage?



Bildgåtan! Här först kommer själva bildgåtan, så om du suttit och gissat på geting, fjäril och någon typ av prickig skalbagge så tyvärr,  det är bilden här nedanför du ska gissa på. Vad är det här?