Jag blir så imponerad av vår nya kamera, den kan liksom hantera mig, och snart kan jag hantera den...hoppas jag. Vi har inte köpt några nya objektiv...än, men den tar i mina mått mätt riktigt bra bilder ändå. Jag har inte lärt mig om bländaröppningar, slutartider, ISO och annat som man nog bör kunna för att ta proffsigt snygga bilder, så jag använder mig av de automatiska inställningarna som finns. Alltså de traditionella små ikonerna av en blomma, berg, porträtt och så vidare på ratten, det funkar än så länge för mig.
Oj, oj, hoppas inte gubben läser det här han blir nog besviken när jag använder ord som "ratten" om mojängen som sitter ovanpå kameran. Och ja, jag vet att jag borde fördjupa mig i hur man gör när man fotograferar. Gubben tillika maken kan en del mer än mig och försöker verkligen förklara, men det enda som går in genom öronen som sitter på var sida om min tuggummihjärna är; "Mummel... mummel... slutaren.... mummel... kom ihåg att ....mummel ...mummel... intressant för... mummel ....ISO är ....mummel ...brännvidden ... mummel ..."

Hursomhelst, med de nya kunskaperna som borde, men inte fastnat så sprang jag ut på lägdorna nedanför huset i mina gamla Birkenstock. Jag tjuvsatte återigen "ratten/mojängen" på närbildsautomatik och letade nån typ av levande djur. Var är alla närgångna tranor och tama rådjur när man behöver dem? Eftersom de lyste med sin frånvaro så riktade jag in mig och objektivet på insekter istället. Efter en stund dök två förälskade nässelfjärilar upp. Tyvärr så satt de inte ner någon längre stund för att vänslas så jag fick jaga dem med andan i halsen. En enda bild lyckades jag ta och det mer eller mindre i farten.

Nästa motiv blev flugor på en sten. De satt mer still och jag kunde rigga upp stativet vi köpte idag. Jo, förstår att det nog är lite larvigt att använda stativ när man inte klarar göra rätt inställningar på så och så många sekunder med rätt ...   ..mummel...mummel ...slutaren ... ljuset bör ...mummel.
Ja ni hör...det fastnar tamejtusan ingenting. När jag sedan kom in och öppnade upp bilderna på datorn så upptäckte jag att de tålde att zoomas in på en bra bit trots att jag slamsat min vana trogen när jag borde testa saken mer seriöst. Zooma in utan att det blir jättepixligt och inte behöva dra i ljus och färgkurvorna i Photoshop, det är man ju inte så bortskämd med...

Nikon D3100 med 18-55mm objektiv.