Det är så mörkt! Allt tidigare på aftonen måste man tända lampor inne för att se att förflytta sig utan att slå tån i en stol eller en fet katt som gömmer sig i dunklet. Den blöta asfalten äter upp allt ljus från strålkastarna på bilen, och älgar och annat oknytt är svåra att upptäcka i dikeskanterna. De flesta blommor börjar se härjade ut och det enda som fortfarande växer är ogräset. Skolor och jobb har varit igång ett tag efter semester och lov, och vardagen har verkligen slagit sina armar om oss. Och mörkare blir det, tänk november....december. Lätt att bli deppig heller hur?
Nu är ju jag en sådan som inte deppar ihop nu, utan snarare på våren, då alla tar av sig sina långärmade och glatt konstaterar att "Gud så härligt med sooool"! Då vill jag gömma mig, inte alls lapa sol på altanen eller leta fram vårjackan. Knasigt, men så är det. 

Jag älskar den höga, svala höstluften. Har väl inte kunnat njuta fullt ut av den tack vare allt regnande, och den rätt så varma september vi haft hittintills. Men den kommer! Aaaah...vad jag ska andas!
Inomhus byter jag för fullt ut alla glödlampor som inte fungerar och jag kan till och med komma ihåg att tända ett ljus. Ja, tyvärr tillhör jag inte kategorin som värmer hjärta, själ och husrum med ljus hela vinterhalvåret....jag tror jag tillhör den kategorin när jag handlar på IKEA, satan vad det ska mysas...men sedan minns jag inte att tända dem, utom just nu då...ibland.
Trots min brist på  förmågan att av stearin i olika storlek och form skapa stämning för min och familjens skull (som om de skulle märka) så är den här perioden inte helt fel. Man har tid att stöka inne, planera lite projekt och pyssla.Tja, nu är jag ju ingen pysslare heller...inget pyssel, inget ljusmys, vad är jag för kvinna egentligen???


Foto
Några bilder tagna förra veckan och då förra...då det faktiskt inte regnade oavbrutet utan man kunde se en glimt av blå himmel.