Läste en artikel om drömtydning, jag citerar ”Drömmar har en sak gemensamt: de skapas av vårt undermedvetna och innehåller symboler som beskriver hur vi ser på världen och oss själva. Om man tyder drömsymboliken rätt öppnas en dörr till det undermedvetna – och vi ser våra innersta förhoppningar”

Jag minns ofta det jag drömt och väldigt detaljerat. Jag minns platser, personer och samtal nästan som det hänt på riktigt…

Härom natten drömde jag till exempel att jag skulle tatuera en stor kinesiskt drake runt hela halsen. Jag sätter mig på en av trästolarna sist i en lång kö längs en vägg. Plötsligt upptäcker jag att den som precis blir tatuerad i en stor tandläkarstol mitt på golvet är Ricky Gervais, en känd engelsk komiker. Jag blir helt förryckt, skriker, hoppar och beter mig som en riktigt larvig fjortis. Jag vrålar till de andra i stolkön: - Ser ni inte vem det där är!?
Då vänder sig två av männen mot mig och säger –Yeah we know. Jag har tydligen satt mig bredvid David Bowie och Alice Cooper! Den gamle Alice är dock inte riktigt sig lik, han ser ut som ett penntroll med en frisyr som står rätt upp, halva håret vitt och den andra halvan svart?
Fortfarande helt fascinerad av att få möta just Ricky "in real life", vill jag att han ska tatuera sin autograf någonstans på mig, men han vägrar, och jag övertalar honom att göra ett litet hjärta istället. Jag vaknar strax innan den lille britten sätter tatuerarnålen i min ena skinka…

OK, hur ska jag tolka detta? Vilket hemligt budskap försöker mitt undermedvetna ge mig?
-Har jag överdoserat antalet avsnitt av Miami INK?
-Jag har sett filmen ”Ghost Town”, där Ricky spelar tandläkare, och den verkar av någon anledning gjort starkt intryck?
-Föredrar jag korta-knubbiga-roliga personer framför magra-multimiljonär-rockartister?
-Har jag ett uppdämt behov av att ibland totalt tappa kontrollen och få bete mig som en pinsam tonårstjej?
-Brukar mina planer här i livet först vara stora och märkvärdiga, för att sedan sluta som ett ynkligt liten parantes på en plats där solen aldrig skiner?

Nja…jag vet faktiskt inte…mina tolkningar känns lite krystade, men budskap eller inte så kan jag tala om att Alice Coopers Cruella De Vil- frisyr var riktigt, riktigt häftig…

Två ganska likadana ord med helt olika betydelse. Tyvärr fokuserar skolsystemet mycket på det jag anser lite negativt klingande ordet ”bedöma”, men ack för sällan det positiva, upplyftande ordet ”berömma”.

Jag har varit på utvecklingssamtal i veckan. En hel lunta med ”klipp och klistra text” fick man hem att läsa innan det var dags. I marginalen fanns varningstrianglar, stjärnor och upp / ner pilar…de egna kommentarerna var opersonliga och ganska neutrala och tråkiga.

Jag sa till mentorn; Alla de här sidorna betyder ingenting om jag inte känner att ni ser och känner just MITT barn, han höll med och påstod att de ibland fick direktiv att skriva på det viset plus att ”pil-triangel-systemet” var så krångligt att det tagit sugen ur lärarna och följdaktligen kommentarerna. 

Trots detta hade faktiskt EN lärare skrivit en personlig och positiv rad …jag läste den flera gånger. Grät en liten skvätt och sedan skickade jag ett mail, och tackade för de fina orden, alla borde få veta att de gjort nåt bra. Både elever och lärare...ja, det gäller väl oss alla.

Tack för välkomnandet in i bloggvärlden!
Nu måste jag skynda mig att säga till alla er ...eh...tre?...som lovat titta in varje dag och påstår att det ska bli sååå roligt...sänk era förväntningar! Jag får ju prestationsångest redan innan jag börjat, skrivkrampen känns redan påtaglig i högerhanden (och vänster med, eftersom jag skriver med båda på ett tangentbord).
Jag vill bara förtydliga till er alla...eh...tre? att det kanske kan komma att bli mer en dagbok där jag faktiskt kan tänka mig vara både bitter och gnällig... som en typ av terapi kanske?
Eller också kommer jag att fundera över min existentiella inställning som ger en känsla av desorientation och förvirring inför vad som verkar som en meningslös och absurd värld...tja,kanske inte så troligt, men jag vet faktiskt inte vilken funktion den kommer att ha för mig?
 
Vissa är ju oootroligt duktiga på att få till historier om vardagliga krumelurer så det blir kul och intressant, andra uppdaterar så sällan att man börjar undra om rubrikerna endast blir; Förlossning, skola, studenten,hemtjänst och val av sten. Vad bloggen handlar om, hur ofta man gör inlägg och hur kloka de blir är ju upp till var och en. Finns inget rätt eller fel, vilket är riktigt skönt. 

Jag ska naturligtvis med jämna mellanrum kolla statistiken (ja, jag fann den, *nöjd* är inte så korkad som jag ser ut) och så länge det står 3-4 besökare så vet jag ju att jag inte skriver rakt ut i mörka cyberrymden.
Skulle det vara så att jag fortsättningsvis ensam är den unika besökaren med 189 sidvisningar!!! som den 21/10 (kämpade med att ta bort bloggtiteln och det gick SISÅDÄR) så är det ju naturligtvis ett sjukt beteende och jag hoppas att om det upprepas få någon typ av rehabilitering och ett vanligt liv igen.

Nu har det hänt igen! När jag kliver ur duschen hör jag en lastbil på tomgång på infarten?! Klär mig så snabbt det går då man är blöt...det går trööögt kan jag lova...men innan jag är ute på bron har han kört iväg. Lättad över att han slapp se mig slarvigt påklädd, dyblöt i håret men med ett hyffsat adrenalinpåslag går jag in och klär på mig kläderna rätt väg och hittar även socka nr 2. 

Jag brukar nämligen ofta få herrbesök när jag är avklädd och helst sovandes, karlar i 45-50 årsåldern!
En teliagubbe kom tidigt på morgonen i en och en halv vecka, och jag gick  omkring varje gång i morgonrock (Jag älskar morgonrock!) 

Jobbar man natt sover man på dan…och då kommer de!
Man har just somnat...då ringer det på dörren...Huh? Vad? Shit! Fort klä sig, slita och platta ner hårtestar och rusa ner till dörren.

Några besök jag fått när jag legat och sovit på dagen som jag kan minnas på rak arm; Fönsterenoverarna (trots tidsinstruktionerna, som de tydligen glömt), Telia, Skelleftekraft , nån som letar nån i INNERVIK, fel by, du är i YTTERVIK, sotaren som till och med kom uppför trappen...helvette...panik! Han skulle kolla nåt på kallvinden, jag drog täcket upp under näsan och svarade så gott jag kunde var vi hade stegar ute....den gången hade jag glömt låsa, och jag tror även han tyckte det var lite...låt oss säga obehagligt.

Den här lastbilchauffören stack då innan jag hann ut på tomten, men vad lastade han ur?
Aaah, grejer till badrummet, bla. ducshhörnan och blandaren! Nice!

...ja, Herre Gud! Det trodde jag ju knappt själv att jag skulle fixa. Fast jag vet inte riktigt än om jag gjort det ...nåt med nån verifieringsnyckel, lösenord hit och dit, något som går ut om en vecka, alla mail som kom från blogg.se hamnade i junk-mailen...känns inte stabilt!?!

Så vi får se, detta finns kanske bara i en vecka? Så jag får passa på. Just exakt nu känner ju ingen till denna adress så det är väl bara att tjollra på?

Drömmen är en snygg blogg med funderingar som jag inte rymmer på FB, 420 tecken är ju INGENTING!!!
Har inte tid i dag att fördjupa mig i designen just nu, även om jag skulle vilja. Jobbar en hel del framöver med början idag kl 14.00. men om den lever om en vecka...då ska här fixas!!!

/ Helena