Tack för välkomnandet in i bloggvärlden!
Nu måste jag skynda mig att säga till alla er ...eh...tre?...som lovat titta in varje dag och påstår att det ska bli sååå roligt...sänk era förväntningar! Jag får ju prestationsångest redan innan jag börjat, skrivkrampen känns redan påtaglig i högerhanden (och vänster med, eftersom jag skriver med båda på ett tangentbord).
Jag vill bara förtydliga till er alla...eh...tre? att det kanske kan komma att bli mer en dagbok där jag faktiskt kan tänka mig vara både bitter och gnällig... som en typ av terapi kanske?
Eller också kommer jag att fundera över min existentiella inställning som ger en känsla av desorientation och förvirring inför vad som verkar som en meningslös och absurd värld...tja,kanske inte så troligt, men jag vet faktiskt inte vilken funktion den kommer att ha för mig?
 
Vissa är ju oootroligt duktiga på att få till historier om vardagliga krumelurer så det blir kul och intressant, andra uppdaterar så sällan att man börjar undra om rubrikerna endast blir; Förlossning, skola, studenten,hemtjänst och val av sten. Vad bloggen handlar om, hur ofta man gör inlägg och hur kloka de blir är ju upp till var och en. Finns inget rätt eller fel, vilket är riktigt skönt. 

Jag ska naturligtvis med jämna mellanrum kolla statistiken (ja, jag fann den, *nöjd* är inte så korkad som jag ser ut) och så länge det står 3-4 besökare så vet jag ju att jag inte skriver rakt ut i mörka cyberrymden.
Skulle det vara så att jag fortsättningsvis ensam är den unika besökaren med 189 sidvisningar!!! som den 21/10 (kämpade med att ta bort bloggtiteln och det gick SISÅDÄR) så är det ju naturligtvis ett sjukt beteende och jag hoppas att om det upprepas få någon typ av rehabilitering och ett vanligt liv igen.