Läste en artikel om drömtydning, jag citerar ”Drömmar har en sak gemensamt: de skapas av vårt undermedvetna och innehåller symboler som beskriver hur vi ser på världen och oss själva. Om man tyder drömsymboliken rätt öppnas en dörr till det undermedvetna – och vi ser våra innersta förhoppningar”

Jag minns ofta det jag drömt och väldigt detaljerat. Jag minns platser, personer och samtal nästan som det hänt på riktigt…

Härom natten drömde jag till exempel att jag skulle tatuera en stor kinesiskt drake runt hela halsen. Jag sätter mig på en av trästolarna sist i en lång kö längs en vägg. Plötsligt upptäcker jag att den som precis blir tatuerad i en stor tandläkarstol mitt på golvet är Ricky Gervais, en känd engelsk komiker. Jag blir helt förryckt, skriker, hoppar och beter mig som en riktigt larvig fjortis. Jag vrålar till de andra i stolkön: - Ser ni inte vem det där är!?
Då vänder sig två av männen mot mig och säger –Yeah we know. Jag har tydligen satt mig bredvid David Bowie och Alice Cooper! Den gamle Alice är dock inte riktigt sig lik, han ser ut som ett penntroll med en frisyr som står rätt upp, halva håret vitt och den andra halvan svart?
Fortfarande helt fascinerad av att få möta just Ricky "in real life", vill jag att han ska tatuera sin autograf någonstans på mig, men han vägrar, och jag övertalar honom att göra ett litet hjärta istället. Jag vaknar strax innan den lille britten sätter tatuerarnålen i min ena skinka…

OK, hur ska jag tolka detta? Vilket hemligt budskap försöker mitt undermedvetna ge mig?
-Har jag överdoserat antalet avsnitt av Miami INK?
-Jag har sett filmen ”Ghost Town”, där Ricky spelar tandläkare, och den verkar av någon anledning gjort starkt intryck?
-Föredrar jag korta-knubbiga-roliga personer framför magra-multimiljonär-rockartister?
-Har jag ett uppdämt behov av att ibland totalt tappa kontrollen och få bete mig som en pinsam tonårstjej?
-Brukar mina planer här i livet först vara stora och märkvärdiga, för att sedan sluta som ett ynkligt liten parantes på en plats där solen aldrig skiner?

Nja…jag vet faktiskt inte…mina tolkningar känns lite krystade, men budskap eller inte så kan jag tala om att Alice Coopers Cruella De Vil- frisyr var riktigt, riktigt häftig…